Dag 265
⊠och đŻ dagar kvar pĂ„ Ă„ret. DĂ„, om hundra dagar, infinner sig den pirrande kĂ€nslan: "âŠoch vad kommer hĂ€nda nĂ€sta Ă„r dĂ„?". Eller inte. Ju Ă€ldre jag blir mĂ€rker jag att jag lever mer och mer i nuet och det Ă€r de smĂ„ orden som ofta betyder mer Ă€n de
stora Àventyren.
Fick ett sms frÄn sonen imorse
Sov tolv timmar inatt. Maken tog kvÀllsnaden igÄrkvÀll och hade Äkt till jobbet flera timmar innan jag vaknade. Hade precis vaknat till nÀr mamma ringde och berÀttade att pappa, som varit riktigt pigg ett tag, blivit sjuk frampÄ smÄtimmarna och att
hemsjukvÄrden var pÄ vÀg. Ytterligare nÄn dryg timme senare messade syrran att pappa fÄtt Äka blÄljus till sjukhuset.
Höst-smultron
Jag orkade inte göra sÄ himla mycket sÄ jag satte pÄ ett par tvÀttar, skurade badrummet, bÀddade rent och fortsatte att skriva i nyÄrskrönikan. Juni, juli, augusti och september fram till idag blev det.
Lagade lufsa till middag. Sen blev det tv och virkning đ§¶
HjÀlten pÄ tv
Hur blev hen sÄ skicklig pÄ
att ta boven
(nödhaiku đ)
Kommentarer
Trackback