Trodde jag ja…

(null)

Slutade gårdagens blogg med att jag trodde dagen skulle bli lugnare. Och det blev den… men ikväll är jag trött ändå. Det är väldigt sällan jag åker på hembesök men när jag gör det låter jag dessa ta tid. De är sällsynta och man vet aldrig vad som dyker upp. Kan man inte ta sig till kyrkan/samtalsrummet eller ut öht finns det som regel goda skäl. Ibland sitter man och fikar och besöket är "bara" allmänt trevligt, ibland handlar det om död, sorg, svek, uppbrott och ibland blir man överraskad av intensiteten. Då gäller det att parera, inte sugas med, lyssna bakom orden. 

(null)

Jag var oerhört tacksam över att ha avsatt lite tid för att både titta efter en gravprydnad och fika med en vän på eftermiddagen. Huvudet behövde möjligheten till vila och reflektion. Hittade några olika änglar som kunde passa pappa, valde en…

(null)

… köpte en säck jord och småkrukor till det som börjar växa i så-lådan och åkte vidare för en fika ☕️ 

(null)
De ska va gött mos 😉

Bäst vi satt där och fikade kom en bekant präst och gjorde oss sällskap. Tänk att världen är så liten ibland. Vi hade flera gemensamma bekanta.

Till sist åkte jag till Weda och köpte reflexband, nyckelringar och resår (i fel färg, men det fanns inte transparent) till Knutpunkten. Var tacksam över att maken hämtade hundarna för det var stopp överallt. Antar broöppning av stora bron samtidigt som Scania stängde för dagen. Såååå mycket bilar överallt så jag blev sen hem. Maken var halvfärdig med fisksoppan som jag lovat laga när jag kom hem. 

Nu är det maken som snorar och gick och la sig tidigt. Jag diskade, såg NCIS och tog ut hundarna. Full dag imorgon.

🏃🏼‍♀️🏃🏼‍♀️🏃🏼‍♀️

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0