Dag 10
Min pappa blev 32 393 dagar, eller 88 år, 8 månader och 6 dagar. Han somnade in tjugo minuter före midnatt tisdagen den 9 januari och mamma ringde mig strax efter. Jag åkte ner, jag pratade med min yngsta dotter en bra bit på väg och vägen in mot Trosa kantades av hjortar. Det var sällsamt att köra i mörkret, få bilar, några lastbilar och radion som spelade låg musik. När jag kom fram vid halv två var mina syskon var redan där. Vi läste ut honom och så småningom troppade syskonen av. När Fonus hämtat honom vid 5 försökte mamma och jag sova en stund.
Det var dax. Det var väntat. Det gör ont ändå.
Halv tolv åkte jag hemåt. Blev uppringd av dagis igår, Bamse kissade blod. Hemma kan hade inte komma uppför trappen så jag ringde veterinären och fick tid idag halv två 🕜 Fick en burk på dagis och började veterinärbesöket med en promenad för att fånga upp några gula droppar.
Min tappre 🩵
Bamse hade urinvägsinfektion, inflammation i blåsan och diskbråcket smärtade. Åkte förbi apoteket, McDonalds och systemet.
Julskyltningen ser ut som mustascher…
Solnedgången såg ut att få himlen att brinna
Kom hem med smärtlindring, antibiotika, chicken nuggets och en gin. Bamse har sovit gott på sin medicin och jag hoppas att han läker ihop igen. Jag har glott på tv, ätit kalla kycklingbitar och tagit en drink. Maken blir kvar på jobbet. Kvällspromenaden var frisk och luften skön. Inte så kallt utan strax under nollan. Känns som varenda cell i min kropp gör ont…
Kommentarer
Trackback
