Dag 11
Jag tänkte skriva något om pappa idag, men det funkade inte. Jag sov hårt inatt och vaknade tio minuter före väckarklockan. Började storgråta. Insåg att jag nog inte alls skulle jobba idag. Medarbetarsamtalet må vara en sak, men sorgegruppsåterträffen?
Nej. Jag mailade chefen och berörda. Låg kvar i sängen. Grät. Läste gamla bloggar om utflykter vi gjort, högtider, tittade på bilder. Jag är så tacksam för allt vi hunnit göra de senaste åren. Alla dagar på Lågarö när vi promenerat, pratat,
lagat mat, åkt på utflykter. Framförallt under pandemin när jag tog ett sabbatsår. När de flyttade till Trosa utforskade vi närområdet - slott, kyrkor, vi åkte slingriga landsvägar och njöt för fullt.
Tullgarns slott, Gnesta-Kurre och Heliga Birgittas Finsta
Yngsta dottern ringde och vi hade ett långt fint samtal. Vi skrattade. Önskade att jag hade nån hos mig. Skönt att vara ensam. Det tog flera timmar innan jag kom ur sängen. Tvättade håret. Plockade ur övernattningsväskan i kaos som
följt med fram och tillbaka till föräldrarna, men som blev stående igårnatt. Då tog jag bara tofflorna med mig 🤔 Irrationellt tänkande. Satte på en tvätt. Petade i mig resten av chicken nuggets från igår och kom ut på morgonad först
vid 12. Satte mig i fåtöljen. Grät. Diskade och vek tvätten från torktumlaren. Hängde upp det som skulle hängas och satte på torktumlaren. Lunch? Hittade en övermogen avocado och mangon jag tänkte ta med till pappa 🥭 Han älskade mango och berättade
gärna mango-minnen från Kongo där han bodde några år som barn. Tårar. La mig på sängen. Klev upp igen och ryckte bort hår ur ansiktet, klippte alla naglar jag kunde hitta. Ena syrran ringde på morgonen och pratade om en "reset". Det
är kanske det jag håller på med. Allt det där jag inte riktigt orkat sen ambulansen var hos honom sista gången och de kom överens om att han skulle få vara hemma. Beredskapen som funnits sen i somras. Förberedelsen sen en månad tillbaka. Nu är
det dax att "reseta" och börja livet utan pappa. Gick ut med hundarna igen. Ringde mamma och kollade hur det gått på ögonkliniken. Brorsan var där. Samtalet blev kort. Grät en skvätt och kände mig ensam. Vilade en liten stund. Rullade AIP köttbullar
och gjorde sötpotatismos 🍠 Hungrig men ingen aptit. Såg att klockan hunnit bli halv sex 🕠 Gick ut till bilen och drog igång motorvärmaren. Fixade nytt frö i fågelmataren utomhus. Diskade upp kastrull och stekpanna. Fixade en matlåda. Packade
övernattningsväskan. Gick en sväng med hundarna och åkte till makens jobb med dem. Fortsatte upp till Stockholm och sonen. Vi pratade lite, drack ett glas cola och tittade på tv medan svärdottern nattade en ovillig Ella. Nu ligger jag i underslafen
hos Wille. Han och hans föräldrar ska upp tidigt imorgon. Det ska inte Ella och jag. Mamma finns kvar. Livet pågår…
Kommentarer
Trackback
