Tacksägelse
Osäkert in i det sista om jag skulle komma iväg pga halkan, men maken sandade lite runt min bil och trampade upp en gång över gräsmattan, sen kunde jag ta mig hyfsat säkert ner till bilen. Det finns inte ord för hur mycket jag hatar is!
Kvart i 11 parkerade jag utanför Trosa stads kyrka. Strax efter kom mamma, syrran och systerdottern. Vi deltog i mässan och tacksägelsen över pappa. En jättefin gudstjänst där prästen började med att säga till de fnittriga konfirmanderna
att vi var många som skulle samsas om utrymmet, att vi alla kom med olika förväntningar, i glädje och sorg, vana och ovana. Det blev jättefint. Vi grät. Kändes så konstigt att höra hans namn. Fortfarande overkligt. Ändå har jag
gråtit vid hans dödsbädd. Ändå har jag sett honom åka täckt under ett rött sammetsskynke. Ändå har jag sett hans säng monteras ner och hjälpt mamma möblera om. Ändå har jag varit med och klätt honom och lagt honom i kistan. Det går inte
att ta in till fullo, det kommer i mindre doser.
Efteråt bjöd mamma på brunch på Två Små Svin.
Kom hem proppmätt. Varför får bufféer den effekten? Slappade en dryg timme i fåtöljen och han mig sen av till knyppelkursen. Hämtade upp en elev på vägen. Vi blev sju idag.
Veckans vitamininjektion 💉
Nu har hundarna och jag stapplat ut sistanaden med liv och lemmar som insats, känns det som.
🥱💤
Kommentarer
Trackback
