guggelutt

Vaknade dödstrött imorse, kunde inte somna om. Tröttheten ligger på ett annat plan, både värktabletterna och en sak till jag tänkt på. Under alla år som diakon har jag  älskat sommar på jobbet för det händer lite andra saker än under resten av året. I år har det bara tröttat ut mig. Det är mycket planering och förarbete, sen är själva  aktiviteten snabbt över. I år har jag dessutom mentalt laddat ordentligt för att åka till Stora Karlsö och helgens knyppelkurs. Nu är det över. Två veckors spretigt arbete innan semestern. Vad är det som händer i min kropp?

Jag gick upp och gjorde det jag skulle och gick ut med hundarna. Mötte grannen och satte igång att tokgnälla för honom. Det var skönt att höra mina egna tankar för jag såg en sak klart och tydligt… När jag var hos läkaren i torsdags ville hon att jag skulle börja med antidepressiva. Min tolkning av mitt hälsotillstånd är smärta i höften och det som smärta och biverkningar av smärtstillande (trötthet i mitt fall) drar med sig. Inte depression! Igårkväll när jag pratade med endokrinologen ville han skriva ut Ozempic. Han frågade om jag mådde bra i övrigt och jag sa att jag mår bra av licenspreparatet för min sköldkörtel, men att jag plågas av värk i höften/höfterna sen 3 månader tillbaka, att jag var trött på övervikten som hypothyreosen fört med sig. Ozempic skulle kosta drygt 3000kr i månaden för mig, hans patienter har gått ner mellan 7-30 kg på den. Jag bad att få tänka på saken. Jag kanske är helt dum i huvudet men jag tänker att HUR ska jag orka jobba med biverkningar av trötthet (etoricoxib mot artros) och illamående (Ozempic)? Alltså, livet då? Och han förutsätter alltså att mitt problem är att jag överäter snarare än att övervikten hänger ihop med hypothyreosen? Jag känner att jag måste tänka igenom det här ordentligt för just nu känns det som om jag håller på att bli helgalen. Den traditionella vårdapparaten ger mig biverkningar jag har svårt att leva med och jag lägger ner tusenlappar på den alternativa vården. Smärtan är bättre, men tröttheten! Ska jag börja trappa ner smärtlindringen? Törs jag det?

Gott om vitgräsfjärilar just nu

När jag kom hem igen diskade jag och sen gick jag med i zoom-mötet för juli månads haikuutmaning. Det var faktiskt jättekul att nörda lite kring haiku.

Maken tog min bil imorse så sonen kunde titta på den. Yngsta dottern med familj är i flyttartagen så maken skulle dit och hjälpa till. Sonen skulle komma dit. Jag skulle på LIFE-behandling i Västerås så jag tog caben.