guggelutt

Ännu en gråtmild morgon. Maken peppade mig. Det måste kunna bli bättre än så här, men smärtorna är värst på morgonen och när man dessutom vaknar sååå trött efter 10 timmars sömn så är det lätt att ta till lipen. "I dont wanna die, I aint keen on living either" sjöng Robbie Williams på damtoaletten. Precis. Men så länge det finns liv finns det hopp ⚓️ 

Himla trevlig camping i Strömsund med uppställning i cirklar 👌

Vi handlade lite och hämtade ut Bamses antibiotika. Provsvaren från Bamses urinprov kom igår, han hade stafylokocker så nu blir det antibiotika i 10 dagar. Sen körde vi ut på Vildmarksvägen.

Maken överraskade mig med att stanna vid en kyrka 🥰 Han gör verkligen vad han kan gör att hålla modet uppe på mig. Nu hade han hittat en kyrka som såg lite speciell ut och vi stannade till där. Nu var den inte öppen men jag gick ett var runt den och beundrade utsidan med sitt spåntak och speciella fönsterrader med gammaldags dubbla fönsterglas. Kyrkan stod klar 1928 och ersatte en annan träkyrka på platsen från 1800-talets början.

Alanäs kyrka som tillhör Strömsunds pastorat

Vi fortsatte vår färd upp till Tjeedtege, eller Gäddede. Gäddede betyder gädda och ed är typ passage mellan/utmed vatten. Tjeedtege är sydsamiska och Tjeedte betyder gädda vilket jag tycker hörs när man säger det.

Vi fick en fin ställplats med utsikt över Kvarnbergsvattnet.

Jag gjorde lunch medan maken promenerade hundar…

… sen tog nyfikenheten över och jag gick till receptionen i hopp om en pratstund, men hon skulle "fortsätta med det hon höll på med" och var inte ett dugg intresserad av att svara på frågor. Jag ville veta om stugorna från vår klassresa i 6:an (snart 50 år sen) fanns kvar och om jag bara drömt om ättestupan Gudfelöja (den går inte att googla). Hon visade mig ett foto från 1974, vilket torde vara 1-2 år före vår klassresa, som hängde på väggen bredvid toa, sen försvann hon.

Tittade en stund på fotot, hon kom inte tillbaka så jag tog ett kort på det och gick ut och runt receptionen för att se om jag kunde känna igen något öht, sen till husbilen där maken fick hjälpa mig lokalisera på bilden var vi står med husbilen idag. De vita stugorna vid strandkanten finns inte kvar utan där står vi idag med den fantastiska utsikten. De bruna stugorna närmast i bild torde vara där vi bodde i augusti 1975/76.

Så knallade maken iväg för att leta rivjärn på stan, jag plockade fram knyppeldynan 📍

 

2 längder á 18cm ska monteras på detta sätt som armband.

Maken gick ut med hundarna och jag började med maten. Pannbiffar med lök 🧅 vitlök 🧄 och salt 🧂 Det räcker en dag till 🍽️

Jag följde med maken en sväng runt campingen för att se om jag kände igen nånting, men det gjorde jag inte. Kanske att stugorna längst bort kan vara de vi sov i, men var sov resten av klassen? Vi var fler än 20 om man nu lyckades få in fyra ungar i varje koja.

När vi kom tillbaka packade jag ihop duschgrejer och maken disken, så tog vi sällskap till servicestugan. När jag väl fått av mig skor och kläder i det trånga båset med min smärtande höft och klivit in i duschen kom inget vatten. 5kr-myntinkast. Nu blev jag förbannad! Kunde de inte upplysa om det så man var förberedd?! Tur att jag hade telefonen med mig och tackochlov att denna camping har Wi-Fi eftersom mitt abonnemang inte har nån täckning i Norrland (utom i städerna). Jag ringde maken som stod och diskade och frågade om han hade en femma men han hade plånboken i husbilen. Han sprang tillbaka och kom efter en stund med en polett. Han hade försökt växla i receptionen och då fått en ursäkt eftersom de skulle gett oss två polletter vid incheckning. Jag var fortfarande sur som ättika och lekte med tanken att skruva på vattnet i samtliga tre duschar och gå därifrån 😈 men det gjorde jag givetvis inte. Ibland räcker det att vara elak i tanken 😉

Gött att krypa ner i kojen 🥱

Vinden friskar i

Husbilen rister i byarna

Vaggar oss till sömns