Livet, ljuset, hoppetâŠ
Det tog lite tid att somna inatt đ„± Klockan var nog nĂ€rmre ett nĂ€r jag Ă€ntligen mötte John Blund đ Sen vaknade jag halv fyra och kunde inte somna om đ  var upp och pratade med maken halv sex đ somnade halv sju đĄ och vaknade halv nio đŁ Efter det gjorde jag morgonen i etapper, inte för att jag var sĂ€rskilt trött utan för att jag kunde. Gav djuren mat, la mig, fixade frukost, la mig, diskade, la mig... NĂ€r jag lĂ„g vaken inatt googlade jag en hel del och nĂ€r jag lĂ„g och tittade ut i det grĂ„ pĂ„ morgonen lĂ€t jag tankarna fara fritt, bĂ„de kring det jag sĂ„g pĂ„ tv igĂ„r, googlade pĂ„ inatt, men oxĂ„ mycket kring hur jag vill leva resten av mitt liv. Hur jag kan leva resten av mitt liv.Â
Â
Samverkansmötet hos polisen igÄr drog upp saker i mig, drömmar om sÄnt jag skulle vilja göra. Samtidigt Àr jag i ett introvert stadie i livet dÀr smÀrtan och kanske Äldrandet gör illa. Programmen om tsunamin 2004 drog oxÄ upp saker. Jag lÄg och funderade pÄ tvÄ hÀndelser inatt, bÄda förknippade med katastrofer. Julen 2002 var vi i Thailand och nÀr vi följde nyhetsrapportering om tsunamin tvÄ Är senare vÀllde minnena in. Klarade sig hÄrflÀterskorna pÄ stranden i Phuket? Taxichauffören Noi som körde oss runt? Tatueraren som gav oss permanenta minnen frÄn vÄr 10-Äriga bröllopsdag? Ladyboyen som sprang efter oss och ville bli fotad? Sju mÄnader före Estonia sjönk Äkte vi samma bÄt, samma tur och vi hade samma vÀder. Av nÄgon anledning som jag inte minns var Pierre Isacsson (Family Four) framme och gullade med Rebekka som var 7-8 mÄnader. Pappa var lite starstruck och de pratade pratade bÄde om glÀdjen att vara morfar och "dÄ gÄr jag ner i min kÀllare", en lÄt jag kunde utantill som barn och min pappa förklarade "Meta-tabletter" och dess funktion. Mina men minnen Àr mina. Fantastiska Pierre gick ner i djupet, min familj klarade sig i januari,
Samverkansmötet hos polisen igÄr drog upp saker i mig, drömmar om sÄnt jag skulle vilja göra. Samtidigt Àr jag i ett introvert stadie i livet dÀr smÀrtan och kanske Äldrandet gör illa. Programmen om tsunamin 2004 drog oxÄ upp saker. Jag lÄg och funderade pÄ tvÄ hÀndelser inatt, bÄda förknippade med katastrofer. Julen 2002 var vi i Thailand och nÀr vi följde nyhetsrapportering om tsunamin tvÄ Är senare vÀllde minnena in. Klarade sig hÄrflÀterskorna pÄ stranden i Phuket? Taxichauffören Noi som körde oss runt? Tatueraren som gav oss permanenta minnen frÄn vÄr 10-Äriga bröllopsdag? Ladyboyen som sprang efter oss och ville bli fotad? Sju mÄnader före Estonia sjönk Äkte vi samma bÄt, samma tur och vi hade samma vÀder. Av nÄgon anledning som jag inte minns var Pierre Isacsson (Family Four) framme och gullade med Rebekka som var 7-8 mÄnader. Pappa var lite starstruck och de pratade pratade bÄde om glÀdjen att vara morfar och "dÄ gÄr jag ner i min kÀllare", en lÄt jag kunde utantill som barn och min pappa förklarade "Meta-tabletter" och dess funktion. Mina men minnen Àr mina. Fantastiska Pierre gick ner i djupet, min familj klarade sig i januari,
Â
Jag Àltar inte, Àr ingen person av katastroftÀnk, Àr inte pÄ lÄnga vÀgar felfri men jag Àr tacksam över min förmÄga att reflektera. PÄ gott och ont.
Â
Â
Dagen har Ă€gnats Ă„t reflektion och underbar lymfmassage KvĂ€llen tv och ett gott skratt... Â
Â
OstbĂ„gar Ă€r sĂ„ gott  đ En gemensam passion đ
Kommentarer
Trackback
