Höstpepp före höstdepp 🍁
Nu har jag legat still i fåtöljen i tre dagar. Typ höstdepp. Jag har vare sig orkat eller velat ta mig för någonting och jag tror att det är precis vad jag behövt. Hela sommaren har jag försökt vara tapper, glad och hänga med, smärta och
mediciner till trots. Jag har sprungit på den ena behandlingen efter den andra, sökt svar och lindring. Efter penicillinet och det kraftiga Lichen-utbrottet bestämde jag mig för att låta kroppen bara vila och och har varit skönt. Samtidigt har
jag på riktigt känt hur trött och yr jag är. Det har varit nyttigt att känna efter.
Hösten gör sitt intåg med frisk, sval luft vilket är både skönt och tråkigt. Sommaräventyret är slut. Vad händer nu? Försöker peppa mig själv 🌻
Kvart i sju imorse plingade det till i min telefon. Det var rehabkoordinator (som jag hade chattkontakt med i måndags) som meddelade att min läkare skulle ringa idag eller imorgon. Jahapp. Sjukskrivningen gick ut i söndags och jobbet ringde
ang. nytt sjukintyg och en återgångsplan igår. Hela situationen känns oseriös men det är bara att finna sig i det. VCs sköterskor verkar mest irriterade över min blotta existens, men jag hoppas att min läkare är på bra humör när hon ringer.
Jag sov en stund till och gick sen ut och duschade. Det var kallt 🥶 Det ångade om mig när jag tvålade in mig 🧼 Kollade tempen när jag kom in, bara 9 grader. Det hade varit 2,5 grader när maken åkte till jobbet vid 6 imorse.
Efter vovvenaden la jag mig i fåtöljen och stirrade ut ända till nästa vovvenad. Ringde mamma däremellan för att dels få sällskap en stund, men oxå dryfta den katastrofala tröttheten. Hösten, penicillinet och Lichen gissade vi på. Och väntan
väntan väntan.
Maken ringde och sa att vi skulle åka en sväng till Eskilstuna och titta på en bil så jag skulle vara klar kvart i fyra. Det blev inget köp och vi var hem igen halv sex 🕠
Lagade fiskgryta och landade i fåtöljen igen. Får se om maken erbjuder sig att ta hundarna sistanaden, annars ska jag gå strax. Längtar efter sängen 🥱
Kommentarer
Trackback
