guggelutt

Nu är det länge sen sist, men nu har jag behov av att få skälla lite. Inte försvara mig för det jag skriver i en öppen blogg är inte hemligt. Min blogg är förvisso min dagbok, men jag skriver den för vem som helst som vill läsa och jag vet att den gett/ger hopp åt andra som inte heller är kärnfriska och hellyckade. Det som är privat hamnar inte i bloggen.

Nyligen nådde det mig att någon problematiserat kring att jag är så "aktiv" fast jag är sjukskriven. Jag fattar. En sjukskriven människa ska ligga i sängen och inte gå utom dörren‼️En sjukskriven människa får under inga omständigheter söka livsglädje för att stå ut med sin situation utan ska hålla sig inomhus bakom nerdragna gardiner och lida. Detta för att "du" tycker att det sticker i "dina" ögon 👀 Eller❓

Om "du" som har åsikter kom och frågade mig direkt hade vi kunnat ha en diskussion kring detta. Kanske ta en uppfriskande promenad på 500 meter som tar 20 minuter i anspråk? Om vi inte pratar om svår influensa, hjärnhinne-, lunginflammation eller liknande tillstånd och är fysiskt totalt utslagen behöver människokroppen både livsglädje, rätt rörelse i rätt mängd och mänsklig interaktion för att orka. Under denna sjukskrivning, som berott på en svår smärta i höften som gjort mig tämligen invalidiserad, har jag med näbbar och klor kämpat för att både hålla näsan ovanför vattenytan och för att komma tillbaka. Mina leenden på bloggen är understundom falska, men de upprätthåller ett försök till värdighet.

Att sväva i ovisshet med en smärta som från början gjorde att jag inte kunde gå, som väckte mig på nätterna, som övermannade mig när jag satt i min fåtölj är inte lättja. Att kämpa mot en vårdapparat som hellre matar i en piller mot depression och epilepsi/nervsmärta än skickar iväg en 60-årig kvinna på röntgen för att hitta orsaken till smärtan kan vara nog så tröstlös. 

De som masserat mig, gett mig akupunktur och andra behandlingar eller på annat sätt följt mig på nära håll har gång på gång sagt till mig hur stark jag är som kämpar i motvind, som försöker med allt från kostomläggning till en mängd olika behandlingar och promenader/anpassad gymnastik. DET har gett mig kraft att fortsätta.

Så når det mig att någon/några ondgör sig över att jag är sjukskriven och är aktiv (?) Först blir jag ledsen, sen arg. Byt med mig! Ta min kropp en vecka och återkom sen! Har du vilat bort min smärta ska jag tacka dig innerligt för hjälpen.

Diagnosen fick jag helt nyligen och den bekräftade att jag hela tiden gjort rätt saker. Jag blev själv förvånad över att ortopeden sjukskrev mig ännu en månad eftersom jag idag kan röra mig hjälpligt. Min egen läkare har mest oroat sig för vad Försäkringskassan ska säga, men sen finns det något som heter "att läka" och det sker sällan stillasittande med en lidande min. Och för den som undrar kan jag säga att Försäkringskassan gått helt på min linje, att det går inte att sköta ett jobb med den smärtan och med de biverkningar medicinerna gett - att leva med en ostkupa över huvudet och slumra till i olämpliga situationer, att inte kunna hålla fokus.

Igår var jag på jobbet och flera kommenterade att jag såg fräsch ut. Ja, det kommer sig inte av att jag legat inomhus hela sommaren. Jag har kämpat med kryckor och klor för att vara där jag är idag - att vara i närheten av mitt mål: att kunna återgå i arbete och känna att det finns en dräglig framtid‼️

❤️ Love änd peace ☮️

✌️Over änd out 💨