guggelutt

💔 Det gör så ont 💔 

 

Igår kväll försökte jag sova i sängen. Jag flyttade ut i soffan i höstas av två skäl: dels att jag blev väldigt störd av att Bamse kunde ligga och slicka på sina tassar i evigheter, dels snarkar jag och stör maken. Jag sover otroligt gott i soffan under luftvärmepumpens sus. Rambo har sovit i soffan med mig medan Bamse stannade med maken i sängen. Allt har varit frid och fröjd och alla har vi sovit gott.

Men gårdagen ändrade ju förutsättningarna, iallafall den ena även om Bamse sovit hos mig i soffan sen operationen. Maken och jag låg och höll varandra i handen, Rambo hade lagt sig mellan oss. Så småningom somnade maken men jag låg klarvaken. Rambo hoppade ner ur sängen. En stund senare kom han tillbaka och ville bli upplyft. Så hoppade han ner igen. Jag låg och lyssnade till hans tassar och konstaterade att han vare sig la sig i puffen eller hoppade upp i fåtöljen eller soffan. Han kom tillbaka och ville bli upplyft. Ner igen, upp igen. Fjärde gången följde jag efter honom och mitt hjärta dog en smula 💔 

 

Vi har ganska stora fönster i vardagsrummet och de går ner nästan till golvet så våra små hundar har inga problem att titta ut. Och det var det Rambo gjorde nu. Han stod och tittade ut i nattmörkret. Så tittade han på mig, tassade fram och ville bli upplyft. Tårarna sprutade. Jag satte honom i soffan och hämtade mina sängkläder. Han la sig till ro på Bamses plats i fotänden (Rambo sover alltid klistrad längs min rygg) och rörde sig inte ur fläcken på hela natten.

Rambo var med hos veterinären igår. Jag höll om Bamse och maken hade Rambo i famnen. Det blev lite otäckt en stund då hon inte fick fatt i nån blodådra utan fick sticka direkt i hjärtat. Bamse var djupt nedsövd så han led inte. Han dog omedelbart och fick likadana kramper som mannen jag såg dö av hjärtstopp i Wartburg i september 2017. Veterinären försökte dölja hans huvud och sa att "hjärtat slår inte längre, det är muskelryckningar". "Jag förstår, jag har sett det förut", sa jag. Hon ursäktade sig flera gånger att det blev som det blev, men både maken och jag försäkrade henne om att det var ok. Det blev ett fint och värdigt slut. Men Rambo höll huvudet bortvänt hela tiden. Han fattade, men på vilket sätt? 💔

 

Vi bar ut Rambos puff i solskenet när vi kom hem. Han låg i den och såg maken gräva Bamses grav, han såg när jag la ner hans bror i hålet. Såklart han fattar. När Bamse låg inlagd på Strömsholm, när vi lämnade honom hos hundfrissan, då var Rambo med när jag lämnade honom men oxå när vi hämtade. Igår såg han sin bror dö och begravas. Vi ville att han skulle vara med. Han vet att Bamse ligger därute. Att han förstår, det är jag övertygad om, men på vilket sätt han förstår vet jag inte.

 

Mitt hjärta brast när Rambo stod där och tittade ut mot Bamses grav. Vad tänkte han? Varför kommer inte Bamse in? Hur förstår han? Han somnade på Bamses plats. Han sörjer 💔

 

Maken försökte smyga iväg till jobbet imorse men jag ropade på honom, berättade om Rambo och natten. Försökte somna om men det gick inte. Rambo låg så stilla på Bamses plats vid mina fötter 🐶👣 Vid åtta hämtade jag arbetsmobilen och kröp ner igen. Rambo la sig tillrätta på Bamses plats. Jobbade en stund. Fick godkänt att jobba hemifrån och skaffade ersättare där det behövdes.

 

Gick så småningom upp och ut med Rambo, åt frukost, två av döttrarna hörde av sig. Så småningom även den tredje och mamma. Sonen ringde igår eftermiddag. Grannarna kom över igår kväll. Många har messat och skickat meddelanden på Facebook och Messenger. Det är så skönt.

 
Läste gamla bloggar och gladdes över det rika liv Bamse haft. Han, som kom till efter en tjuvparning så han var inte meningen men han blev verkligen meningen med så mycket glädje och kärlek (och ett och annat bett) som han gett.