Turingesöndag

Vaknade och gick upp flera timmar före jag behövde. Maken tog ut hundarna och jag satt i fåtöljen och bara njöt av att se solen. Vid 10 fick han larm och var tvungen att åka till jobbet, jag tog ut hundarna på en kort kissenad och satte mig i bilen. Idag var siktet inställt på Turinge kyrka, den församling där jag jobbar, och Turingesöndag.
 
 
Efter en fin högmässa med körsång...
 

... fick vi god soppa och kaffe nere i gamla skolan...
 

... sen gick vi upp till kyrkan igen och fick en fantastisk konsertupplevelse av fem ungdomar, vokalgruppen Dreija. De var otroligt duktiga. De sjöng arr av The Real Group och Pentatonix men även sånger de skrivit själv.
 
 
Uppfylld åkte jag hemåt. Stannade till och handlade lite till middagen, åkte ner till båthamnen men hoppade över ett ev premiärdopp då det var folk där, åkte sen hem och umgicks med maken en stund innan jag började med middan - karrén från igår blev pastasås.
 
Halv sex var maten uppäten, disken diskad och tvn avstängd igen. Han tog ut hundarna och skulle sen åka till jobbet för rondering. Jag satte mig i bilen och åkte till domkyrkan.
 
 
Ikväll var det sinnesromässa och den berörde mig på djupet. En ung man delade sitt liv och jag blev väldigt tagen av hans berättelse. Under hela delningen tittade han åt sidan och jag vet inte om han fixerade en punkt i väggen eller om han möjligen tittade på sin sponsor. Birgitta Ed celebrerade och jag kunde inte låta bli att undra om hon kände igen mig från igår (hon var en av dem som höll i retreaten), två så olika sammanhang men ändå så samma sak. Efter att jag tagit nattvard gick jag fram till den unge mannen som delat, tog honom i hand och tackade medan jag försökte hålla tillbaka tårar. Fick en stund att reflektera över två saker. Dels att det inte bekom mig det minsta att personerna bakom mig småpratade. Det brukar störa mig nåt otroligt, men i detta sammanhang var det inte alls störande. Vid fridshälsningen vände jag mig för att dela den med dem och den blev så innerlig, de greppade verkligen tag i min hand och jag kände mig så inbegripen, inkluderad. Satt och kände hur det är i dessa sammanhang jag trivs, med människor som inte bryr sig om sin fasad utan som ... är! Som är här och nu! Vi började mässan med att sjunga sinnesrobönen, vi avslutade mässan med att ställa oss i ring runt altaret, hålla varandra i händerna och be den.
 
 
Rörd på djupet av dagens upplevelser åkte jag hem, satte mig på trappen och pratade en stund med mamma i det svala mörkret. Ett rådjur skällde och gäss i flykt lät på sitt speciella sätt. Jag har hört att det är de bakre gässen som manar på de främre för att de inte ska sakta ner, de vill ju inte krocka i luften 🪿 Undrar om det är därför de flyger i fylking oxå? Gosade lite med hundarna när jag kom in, försökte titta på tv men kunde inte fokusera. 

Ska gå kvällspinken nu 🐾 Får se om jag slocknar som ett ljus eller ligger vaken och mediterar över dagen sen 🕯️💨
 

Innan natten kommer vill jag tacka
för den dag du gav, dem som jag mötte.
För ett liv som mognat något,
Herre, vill jag tacka.


Innan natten kommer vill jag tänka
på dem som nu ler i kärleksglädje,
och på dem i ensamheten,
Herre, vill jag tänka.

 

Innan natten kommer vill jag bedja
för den jord vi fått men smutsat, skövlat.
För vår värld som väts av tårar,
Herre, vill jag bedja.

 

Innan natten kommer vill jag lämna
allt tillbaks åt dig att älska, värna.
Allt åt dig, vår tro, vårt tvivel,
Herre, tag emot det.

(Psalm 510)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0