Vad är en klagomässa?
Vaknade tidigt och fick en härlig morgon med maken. Vi hann prata både lite semester, påsk och födelsedag innan han ville gå ut och jobba på tomten. Jag kollade högmässor i närheten och valde mellan Vansö, Länna och domkyrkan när maken frågade om kyrkorna norrut längs 55:an. De tillhör Enköping och de två närmaste är inte i bruk. Men jag kollade Enköpings församling på skoj och fastnade för en klagomässa i Veckholms kyrka. Där har jag inte varit, och vad i hela friden är en klagomässa? Kyrkokören skulle sjunga och jag såg att en fd arbetskamrat från Spånga skulle tjänstgöra... Klockan var bara halv tio, så jag gjorde mig klar och åkte norrut 🕤
Det blev en otroligt lyckad förmiddag. Veckholms kyrka var vacker. Och på vägen dit upptäckte jag att Enköping har en hällristningsområde!
Det första jag såg när jag parkerat och tittade upp mot klocktornet - en runsten
Veckholms kyrka har anor från 1200-talet och anses vara Enköpings "förnämaste". Biskop Nathan Söderblom lär ha kallat den för Trögdens domkyrka.
Här kom förklaringen till "klagomässa"
Texterna som lästes under mässan var från Klagovisorna i Bibeln och andra klagotexter, t.ex. om hur vi förstör jorden, kriget i Ukraina och konflikten Irael/Palestina.
... be en bön och binda en tåt i böneväven och lämna kollekt.
Jag gick på rött. En tunn röd tåt blev mitt bidrag till böneväven. Såg sen att rött stod för kärleken
Efter mässan gick jag runt och kikade lite i kyrkan.
Altarduken såg knypplad ut, men den var ganska söndertvättad
De la Gardies gravkor
Orgelläktaren
Predikstolen, Hans Hebel 1640
Altartavlan, Bryssel 1500-tal
Dessa båda tror jag är typ 1400-tal. Mannen har jag ingen aning om vem det kan vara, men kvinnan måste vara jungfru Maria med Jesus på armen
När jag tittat klart kom prästen och vi pratade säkert i 20 minuter. Hon sa att hon var glad att se mig och det kändes så oxå. Det var jätteroligt att höra hur hon haft det, om Enköping och de 12 (!) medeltidskyrkorna i församlingen och få berätta lite om mitt. Lätt till sinnes och med känslan av bönesvar körde jag hemåt. "Sänd rätt personer i Gs väg" bad hon i förbönen, hon var definitivt själv en av dem 🤲
På hemvägen stannade jag vid skylten "Brandskogsskeppet". Jag hade (som sagt) ingen aning om att det fanns ett hällristningsområde utanför Enköping. Jag började gå, men efter kanske 100 meter insåg jag att det kommer att ta tid att gå de 800 meterna fram och tillbaka med kryckan och min sargade kropp i skogsterräng, så jag vände. Ringde nästäldsta dottern och frågade om hon ville göra en hällristningsutflykt nu i vår, vi hade så himla trevligt när vi åkte på "fornminnesrace" på hennes födelsedag förra året. Det ville hon 🙌🙌🙌
Jag fortsatte en bit och stannade vid Stora Rickebyhällen, den var lättillgänglig. Där fanns fotspår, solhjul, skepp, en djupt huggen livklädnad och kvinnofigurer. Jag ska försöka läsa in mig lite på området innan jag och dottern åker dit.
Nästan samtidigt med mig kom en annan kvinna dit. Vi gick nästan bredvid varandra och tillslut kändes det fånigt att inte säga nåt. "Är det inte otroligt", sa jag. Hon berättade att hon kom från Finland och att de var på väg till Dalarna. Att se dessa hällristningar var en dröm för henne och de hade tagit en omväg för att hon skulle få se dem (maken satt i bilen). Hon var så glad. De hade sett brandskogsskeppet och hon tipsade om att åka in till Hemsta oxå.
När jag var nästan framme vid Enköping såg jag en runsten. Jag vände i nästa rondell och åkte tillbaka.
Runstenen vid Gånstabacken. Den upptäcktes 1964 när den tippades tillsammans med fyllnadsmaterial vid Rickeby när vägen mellan Enköping och Boglösa breddades. Den återbördades hit, några 100 meter från var den grävdes upp och ingår nu i Enköping kommuns fornvårdsprogram
Sen åkte jag hem, kokade ett par ägg och satte mig att slöa i soffan. Kände mig så glad och avslappnad. Vilken underbar förmiddag 🥰 Tänkte att jag verkligen följt min lite skämtsamma uppmaning som jag postade på Facebook imorse.
Vid halv fyra började jag med middag - ugnsbakad lax och uppvärmd sötpotatismos, sen åkte jag på knyppling. Tiden gick fort ikväll. Vi blev sex och på dynorna låg örhängen, Miitt hjärtas val, ett hus av Ulla Fagerlin, Gustav Alfons ros och tittut. Det var flera som behövde mycket hjälp att komma igång och då gäller att hålla tungan rätt i mun, men det är oxå då det är som roligast (för mig iallafall).
Hoppade direkt i badtunnan när jag kom hem, maken låg redan där. Nu har han gått och lagt sig medan jag ligger kvar och njuter av stjärnhimlen. Jo, jag har fångat dagen, varje ögonblick av dagen 🥰
Kommentarer
Trackback
