guggelutt

Ja först morgonen då som inte var helt vanlig ... bara en sån sak som att man får krama TVÅ gubbar hejdå! ... och gå dogwalken åt fel håll eftersom jag följde gubbarna till garaget! Nu är de framme och jag vet precis hur de har det och jag tackade nej till förmån för arbetsträningen som nu blev studier istället... Men jag sörjer inte, Bamse är glad, Ragnar är glad och jag vet inte om jag skulle orka med 9 dagars värme till, de har 30 grader varmt och sitter och pimplar vin på takterassen just nu! Usch usch usch (observera ironin!)

                                        
                                         Vyn från takterassen... ner mot Nice och medelhavet...


Vanlig lunchmat!

                                   
                                     Fantastiska vyer... här över Monaco!


Kvällsnöjen ;O) (och ja, de är riktiga, en granne var säkerhetsvakt och samlare!)

(Bilderna är från augusti 2008.)

Men men, jag unnar verkligen Janne och hans småkusin dessa dagar själv, nu kan de köra MC:n som står därnere eftersom de bara är två. Jag har ju verkligen andra saker att ta tag i här hemma.

Morgonmötet blev lite konstigt för min del... jag var lite nervös för det är jag alltid när jag vet att jag ska prata inför grupp, sen tog jag typ 30 sekunder på mig precis före mötet avslutades och sen reste sig alla och sprang ut på sina mindre möten. Det blev rumphugget på nåt sätt, ville tacka för all support jag fått under min sjukdom men det kändes stressat... och sen blev jag själv sittande kvar ... Jaja, fyllde i min tjänsledighetsansökan, kopierade sjukintyget till kamrern och gjorde mig klar för att åka in till stan och tandhygienisten...

... men jag stannade upp i t-banenedgången. En man hängde över en ledstång och några människor försökte hjälpa honom men det såg lite skumt ut så jag gick fram och tog tag i hans armar och förmådde honom att lägga sig ner. Han var fullt medveten men hans knä hade gett med sig på nåt sätt. Jag satt på perronggolvet nedanför trappan med hans huvud i mitt knä och inväntade ambulansen medan jag pratade med honom. Det verkade vara bara knät, för min första tanke är hjärta eller diabetes när nån står och fumlar runt på det där sättet, han hade ju ingen koll på kroppen. När ambulansen kom önskade jag honom lycka till och tog t-banan till tandhygienisten, ringde henne och sa att jag var något sen pga det inträffade.

             

Hon putsade upp mitt garnityr och jag önskade henne god jul och gott nytt år för vi ses första nästa år igen. Promenerade sen från Hötorget till Rosenlunds sjukhus med ett stopp vid Operan för att krama min bästis Lotta som jobbar där. Jag fick 10 minuter av hennes korta lunchrast vilket värmde gott och var precis vad jag behövde efter min konstiga morgon. Traskade på till Rosenlund och terapin som fick handla om alla mina motstridiga känslor, beslutsångest, yap yap yap..

Sen till Högdalen för att hämta bilen ... blev stående en bra stund i Centrum och prata med en konfident jag tidigare haft... känns knepigt att sluta igen innan jag riktigt började, men nu är det så här och jag ser fram emot studierna! Hem, ut med Bamse... jag har sammanlagt gått drygt ett par timmar idag och det förvånar mig att jag inte har mer ont i kroppen än jag har....

Nu ska jag gå till TV:n och se om jag orkar motionera virknålen en stund. Efter järntabletter i två dagar börjar flåset återvända så sakteliga....