Två intensiva dagar

Här sitter jag med mens- och huvudvärk och känner mig rätt nöjd ändå. Det har varit två intensiva givande dagar. Jag drog mig kvar i sängen lite igårmorse, hade ont i både magen och hälen men tog mig ändå iväg så jag var på Itrim klockan nio. Det som fick mig att bestämma mig för att åka var att jag kom på att jag kunde ju faktiskt åka hem och duscha efter träningen, så slapp jag släpa blöjor och extra handdukar och vänta på att omklädningsrummet blev tomt innan jag smög ur duschen. Dessutom skulle jag ju jobba kväll och hade inget inbokat på fm så det funkade ju. Foten gjorde ont som f-n men jag struntade i alla hoppbrädor och körde lite mer på styrka och stretchade hälsenorna en gång på varje varv runt banan. Det gjorde gråt-ont men faktum är att idag är foten nästan värkfri vilket gör att jag är ännu mer övertygad om att det inte är hälsporre utan en akut hälseneinflammation. Några ömma punkter har jag inte, men trampdynan och hålfoten är oxå inflammerade, därav smärtan. Har alltså ont från hålfoten och upp på halva vaden, vilket efter träningen och en natts sömn reducerats till ett mycket svagt molande.

Hem och duscha, iväg till jobbet, lugn förmiddag och lunch i personalrummet. Av mitt parsamtal kom bara ena hälften men vi satt över en stund, sen ett kort möte medd en kollega innan jag hade samtal med chefen. Vi gick igenom en hel del, förväntningarna på mig, hur mitt arbete såg ut, hur det kändes efter snart ett år i full tjänst (tänk vad fort tiden gått!!!) och lite annat smått, gott och mindre gott. Sen hann jag bara plocka lite på rummet innan det var dax för dagens höjdpunkt, en fest på beordrad arbetstid! I vår samarbetskyrka har en pastor från Egypten vigts till pastor i Sverige efter kompletterande studier och språkstudier. Många var inbjudna att fira detta och det var präster och biskopar med från Egypten och så många svenska pastorer och så vi och flera andra. Det var sång och musik, många tal, fantastisk mat från Irak, Syrien och Egypten och en helt otrolig stämning. Jag har haft en hel del med hans fru att göra, men jag har inte fattat att han är utsänd från Egypten till Sverige som missionär! Och det tycker jag är häftigt, att nu kommer missionärerna till oss. Min farfar var missionär i Kongo och nu är det vår tur att få en förnyelse av evangeliet. Denne pastor drar i nuläget mest till sig araber men jag tror att inom kort kommer fler nationaliteter dit, även svenskar, så det kan bli kul att se vart det tar vägen. Åkte hem halv tio. Hemmavid samkörde jag till Huddinge med Janne. Hans bil pajade ju på landet och han har lånat sin mammas bil ett par dagar, nu skulle den återlämnas innan han stack till Mallis. Oj vad skönt det var att sova sen!

                                         

Lite tufft att gå upp imorse. Vi har sovit med öppet fönster och även om jag känner att det blir kallt framåt småtimmarna så svettas jag ändå. Mmonstret hade hållit sig lugn efter anfallet på söndagsförmiddagen så jag trodde att det kanske bara var ett kort mellanspel, ack så fel jag hade. Efter morgonrutinerna gick jag ner och kramade på Janne en stund, sen väckte jag Bekki och kramade lite på henne oxå för de skulle till Mallis. Vi började arbetsdagen med mässa, sen hann jag med tre möten (varav jag själv höll i ett) innan lunch. Idag hade jag hand om läsningen på sopplunchen och idag blev det extra kul för Jens och Sandra kom förbi. Jens ville låna garagenycklarna för att komma åt sin båt för de ville ut på sjön under em, men de stannade under lunchmusiken och soppan vilket jag tyckte var jätteroligt. Sen stack jag iväg på ytterligare ett möte, denna gång i Hagsätra. Tillbaka till Högdalen efter ett par timmar, lite administration och annat innan jag åkte hem. Under eftermiddagen har Mmonstret härjat värre än på mycket länge, tabletterna har inte hjälpt alls för att stanna av flödet, och tillslut var huvudvärken så jobbig att jag blev illamående. Hämtade Bamse efter fem och direkt jag kom hem la jag mig i soffan. Ägnade mig åt att ringa mamma och en kamrat som jag precis fått höra att hon låg på sjukhus. Det blev en lagom sysselsättning, dels slapp jag tänka på huvudvärken, dels började värken rinna bort när jag låg där och blundade. Att gå på knyppelavslutningen ikväll var inte att tänka på.

                     
                      bild från förra sommaren

Vid sju kom Jens och Sandra och lämnade tillbaka nyckeln. De hade kört Karlbergskanalen, Riddarfjärden och Långholmskanalen. Åh, vad mysigt det lät! Jag åt lite rester och fyllde på vätskeförrådet med ett jätteglas apelsinjuice (i hopp om att järnupptaget ska maxas) och ännu mera vatten. Sen gick jag och la mig i soffan en stund till.

Nu sitter jag alltså här med en molande, men inte lika svår, huvudvärk och en grym mensvärk. Jag fattar inte hur mycket det kan komma ur mig! Och varför har jag så ont? Är hela mitt innanmäte ett stort sår, eller? Om det inte avtar under natten får jag åka in akut imorgonbitti!

Dessutom pajade den stationära datorn när jag satt och mailade, men Rickard skulle komma över i veckan och hämta upp hårddisken. Antagligen är det totalhaveri.

Men jag ska avsluta denna långa blogg i positiv anda iallafall. Janne, Bekki, Bella, Justin och Jennifer har kommit fram till hotellet på Mallorca och det ser jättebra ut. Ikväll skulle de gå ut och kolla in närmsta vägen till beachen och vilket supermarket i området som var mest prisvärt. Själv har jag fått en julkrubba på jobbet. I julas hade vi julkrubbeutställning på jobbet och det fanns en så otroligt söt liten julkrubba där som jag förälskade mig i. Jag pratade lite om den och på så sätt fick jag veta att den var inköpt i Italien, i Rom tror jag. Men jag fick oxå veta att en f.d arbetskamrat skulle till Assisi under våren och att han nog kunde fixa en om jag ville... och det ville jag. Jag fick den idag!


                         

Är den inte för söt? Den får stå i hos min nästan färdiga ikon så länge. Tyckte den passade bra där!

                 

Nu ska jag ta Bamse och mitt värkande huvud på en kort kvällspromenad. Hoppas all värk släpper över natten! Ska nog ta nåt smärtstillande för att försäkra mig om en god natts sömn. Morgondagen har en stor potential att bli superkul! Och jag har inte ont i hälen längre!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0