Tre dagar efter Turkiet...
Jag har alltid haft en förkärlek för indianer, särskilt Nordamerikas stammar. Det fanns mycken visdom och kärlek till naturen i de flestas livsfilosofi. En spågumma sa till mig för 25 år sen att jag i tidigare liv varit indian ur olika stammar, både som man och som kvinna och alltid kreativ, men även att jag arbetet med något material som inte var lera, textil eller glas men kanske sten i det Persiska riket. Intressanta perspektiv.
Jag har hört denna historia ett par gånger, men glömmer namnet på den indianhövding som sa det när han åkt tåg. Han satte sig på stationen när de var framme och väntade på att själen skulle komma ifatt. Lite så känner jag det nu... eller så har jag drabbats av kristallsjukan! Jag fick ju knallyrsel och tuppade av i tre omgångar på mattknyteriet i Turkiet förra veckan, efter det har jag bara känt mig bakfull vilket inkluderat balanssvårigheter... Men för bakfylla krävs intag av alkohol och det har avsaknats....
Nå, efter vi kom hem har jag tagit det lugnt. I lördags jobbade Janne natt, men min son kom ner en sväng. Han skulle låna pappas bil och jag hämtade honom och Bitchen vid tåget i Strängnäs. Vi hade en mysig kväll med turkiskt thé och hundpromenader i mörkret innan han for iväg.
Gårdagen ägnade jag åt maken efter att han vaknat efter nattpasset, att ladda ner alla bilder från Turkiet och skriva blogg. Det kändes jättebra. Det är det där med själen som ska komma ifatt...
Janne la sig tidigt igårkväll och gick upp före fem imorse, han jobbade extra förmiddag och ringde mitt på dagen att han måste jobba eftermiddag också pga brist på folk. Själv har jag varit aktiv vid datorn. Jag måste få klarhet i vad Diakonihjemmet har för önskemål för vårterminen och har mailat en del med dem. Har gått igenom bägge studentmodulerna men inte blivit klokare än jag var innan, jösses vad man kan krångla till saker och ting!
Bamse och jag har varit ute 2 timmar på förmiddagen och blandannat har vi sett älg. Eftermiddagspromenaden orkade han inte med så jag släpade honom fram och tillbaka från en ointressant brevlåda.... till kvällen får det räcka med en kortis också...
Känner mig däven.... Tänker....
Kommentarer
Trackback
