Livet på landet...
...det är härliga grejer det! Men ibland finns det inte så mycket att skriva om. Livet flyter på. Janne är inne i en arbetsperiod så jag ser inte mycket av honom f.n.
Igår hade jag planer på att åka ut på gudstjänst till Stallarholmen, men jag avstod p.g.a min förkylning. Förkylningen är bättre och jag har inte haft nån feber, dock varit rätt matt och lättsvettad, men jag låter som en kraxande kråka och utan näsdroppar hörs det knappt vad jag säger. Så istället satte jag upp första spetsen i fortsättningskursen i Metallknyppling som just nu går i Hagsätra kapell. Nästa gång jag kommer dit ska jag få instruktionshäftet eftersom jag hänger med på distans, men nu orkar jag inte vänta på det. Jag kanske kommer dit i typ april - maj och då är ju terminen nästan slut. Jag experimenterar själv, tänkte jag! Det är mellan 5-8 spetsar som ingår i kursen. 5-8 beror på att läraren satt "eller" mellan de tre sista spetsarna och det tolkar jag som att man får välja. Nu hade jag två av de sista tre "eller"-spetsarna sen innan så jag satsar på att göra de första fem och två av de tre sista förslagen vilket gör min kurs till 7 spetsar lång. Första spetsen heter "Hjärterad" och den har jag gjort förut, år 2009... i ljusrosa lin. Idag blev den Hjärteraden i metall klar och den blev i guld och blått. Inte lika lätt att få till en snygg rundel på hjärtana, men det var ju det som var träningen - att få in lan-garnet (det vita i den rosa spetsen och det blå i guldspetsen ... men rackarns vad snygg nålhålsbotten blev i guldmetall !!!
Hjärterad
Lin nov-2009 Metall mars-2014
Det är två helt olika sätt att angripa knypplingen om man knypplar i metall eller i lin. I grovt lin eller tunt lin/bomull är skillnaden stor också för den delen. Man lär sig strategierna med kurserna och med tiden.
Ragnar sitter med mig rätt ofta när jag knypplar, han brukar sitta på min axel och putsa sina fjädrar och kamma mitt hår med näbben, men idag fick jag sätta stopp efter en stund. Först skulle han också knyppla och det får han inte för pinnarna går sönder i hans näbb ... då gick han lös på nöt-skålen och det kunde han väl få göra, ända tills han började springa runt i nötterna och släppa dem på dynan och bita i hushållspapper, kalender och pennor, då fick han finna sig i att gå i buren. Nästa gång ska jag inte ha nötter på bordet när jag knypplar... Kanhända var det en bus-trigger...
Bamse och jag har gått i skogen också förstås. Ibland går vi gamla vanliga vägar och ibland hittar vi på nåt nytt. Idag kom vi in en förtrollad skog... kändes det som. Mossan var grön och hela skogen var så där ljuddämpad att man liksom inte tror det är på riktigt riktigt.
Nu ligger Janne och vilar inför nattpasset och jag ska sätta mig vid TVn en stund innan det är dags för sista Bamsenaden. En lila barnbarnströja börjar ta form i stick-korgen.
Till sist lite örongodis! Dels är det en gammal favorit som jag fick äran att sjunga vid Monica och Artos bröllop, dels passar den så väl in efter dagens långpromenad. Varsågod och njut!
Kommentarer
Trackback
