Några ruskigt intensiva dagar!
Att skriva blogg var från början ett sätt för mig bland annat att återta min kropp och min hjärna. Efter att min struma skenade 2008 och allt det detta förde med sig så var jag närmare döden än jag förstod då. Eller så brydde jag mig inte om att ta in det för då spelade det ingen roll för mig om jag levde eller dog, livet hade inget innehåll, jag var förbrukad, sjuk och allt jag stod för och ville jobba med låg i ett "då". Varför drabbar detta mig? Vad har jag gjort för ont för att förtjäna... osv. När jag sen insåg att jag antagligen skulle överleva började jag "jobba" i flera livs-skikt. Sjukgymnastik för kroppen, psykoterapi för att förstå och sätta saker i sammanhang, skrivande för hjärnan och minnet, bortrensning av sådant som tog onödig energi samt energitjuvar...och inte minst kärlek, andlighet och vila för själen. Idag är jag så glad över att ha gått igenom allt detta. Det som var ett helvete blev en gåva som jag är så innerligt tacksam över. Jag inser varje dag hur lyckligt lottad jag är!
Abbas Pecha, Sinai 2012
Varför skriver jag detta? Jo, för ibland tänker jag att bloggen kanske spelat ut sin roll i mitt liv. Denna vecka har varit mycket intensiv och när jag då började känna ett pockande att jag måste skriva blogg också... så insåg jag hur fel det blev. Bloggen i dags dato ska vara lustfylld! Bloggen ska inte skrivas för att jag måste! Jag kunde slå mig till ro i den tanken. Bloggen ska ge mig något och förhoppningsvis också mina läsare, en liten skara som ökat markant med åren. Genom åren har jag experimenterat mycket med skrivandet, från väldigt privata blogginlägg till handarbetsblogg samt predikningar och andakter jag lagt ut i "Fundeleringar". Och så kategorierna "Resor", "ikonmålning" osv. Bloggen har berikat mitt liv.... och nej, jag är inte alls kommen i det stadiet att jag ska lägga ner min blogg. Inte nu! Inte än! Den har blivit en kompis och alla ni som läser är mitt stöd.
Tack för att ni tar er tid med mig!
För att köra en kort sammanfattning av veckan då, vad var det som var så intensivt? Till att börja med har jag jobbat sex dagar i rad. Måndagen var rätt lugn, jag hann det jag skulle på ett ungefär men sen var jag förstås rätt ledsen över att behöva börja med blodtryckstabletter igen. Nåväl, tur att det finns för nu minskas ju risken för stroke och annat hypertoni-relaterat. Bara att hacka i sig det faktum att även jag åldras och tacka för att jag får fortsätta leva och jobba med det jag älskar!
Sju inbokade samtal har jag haft. De flesta riktigt tunga. De flesta dagtid men ett besök och en "telefonrådgivning" har legat på kvällstid. Givetvis lämnar jag inte ut vad människor pratar med mig om, men för att ge en bild av vad jag menar med tunga samtal så kan de handla om våldtäkt, trauman, död, droger, svår sjukdom, svår misshandel och sånt i det stuket. Lite lättare samtal kan handla om barnuppfostran, problem på arbetsplatsen, skulder och ekonomi och...ja, ni förstår kanske skillnaden. Inga bekymmer är lätta, det är absolut inte det jag säger, men vissa samtal kräver betydligt mer.
Flera spontanbesök har jag också haft. Det handlar oftast om två saker, antingen någon som vill boka tid men oftast är det människor som är hungriga. Hem-, bostads- eller papperslösa poppar in lite nu och då, men även folk som inte fått sina utbetalningar i tid och kylskåpet gapar tomt. Förrådet av konserver är slut just nu, men husmor fryser in matlådor och de har periodvis en rykande åtgång. Ibland kan vi boka in ett möte vid Konsum så får de handla en matkasse med färska råvaror, men det kan ju ta ett par dagar innan det finns en sån lucka i min kalender. Jag har lite idéer kring andra akuta lösningar på problemet med alla hungriga människor, men de måste förankras i både mig och andra aktörer innan de kan "go live".
Möten förstås! Personalmöte och mindre planeringsmöten. Men framförallt ett jättebra möte med diakonerna i Flemingsberg! Jag kom ditsläpande med två stora IKEA-kassar och två vanliga kassar kläder och vi fick se både deras second-hand plus att vi hade ett jättebra förutsättningslöst samtal. Jag ser fram emot pastorats-samarbetet! Efter det mötet åkte jag hem och tog en lugn kväll, för tisdag och torsdag jobbade jag sent och sov hos svärmor.
Verksamhet? Givetvis! Jag hade meditationen i tisdagskväll, den är verkligen fantastisk att få jobba med. Jag rycker in när min kollega är borta så det blir inte så ofta, men desto roligare när jag får göra det.
Lunchmusiken och sopplunchen är också såna där favoritarbetsområden. En musikpaus med ett varierande örongodis och därefter husmors fantastiska soppor och härliga samtal med människor i all den mångfald vi människor finns i.
Torsdagsträffen bjöd på ett fantastiskt föredrag av Mariette Manktelow om "vårt dagliga bröd" som handlade om brödets historia. Från stekt gröt på stenåldern till det utbud vi har i våra bröddiskar idag. Från hur vi repade vildhavre till modernt jordbruk... och så de kristna symboliska aspekterna av bröd, från det osyrade brödets högtid (till minne av uttåget från Egypten) till när Jesus säger "jag är livets bröd" och instiftar nattvarden.
Fredagen den 13:e bjöd på lite olika trevligheter förutom jobbet. Lunch intogs i Södertörnskyrkans Café Växthuset med en f.d kollega och vän där vi pratade både jobb och privat. Efter sista samtalet åkte jag iväg på massage, när jag hämtat Bamse fick jag mess från mina äldsta döttrars f.d styvmor att hon var hemma nu... så jag promenerade dit med Bamse, fick en energi-shot, en trevlig pratstund och min Argi + som Linnéa skickat dit med sin halvsyster. Till sist fick jag angenämt besök (jag sov över tre nätter i svärmors tomma lägenhet, bl.a natten mellan fredag och lördag) av en klasskamrat från grundskolan!
Selleri, äpple, lime och ingefära!
Morbror och jag rimmar varje morgon sen nåt år tillbaka. Detta blev gårdagens rim...
Sist men inte minst... igår hade vi Stilla Dag. Detta är andra gången vi kör konceptet och det har fungerat väldigt väl. Vi måste fortsätta slipa på detaljerna, men helheten upplever jag som god och jag hoppas att de andra gör det också. Intro och meditation i kyrkan där vi går in i en fem timmar lång tystnad, en härlig lunch på vegetarisk laktosfri soppa med hembakt bröd och grönsaker, möjlighet till massage och samtal med präst eller diakon, tidningar, saco-säckar framför ett provisoriskt altare, eld i öppen spis, skapandet för dagen bestod i målning, avslutning i kyrkan där vi går ur tystnaden.
När vi städat och ställt iordning efter oss åkte jag till Jens jobb. På morgonen körde jag hem Bamse till honom och till kvällen fick jag in bil så fint tvättad av honom och svärdottern och det var välbehövligt... man såg knappt att färgen är dim-blå!
Hemmavid lagade jag snabbt middag som jag avnjöt i sällskap av en blåsippa från grannen. Förra våren gjorde hon likadant, varje gång hon hittat ett nytt vårtecken lämnar hon det med tidningen som vi får nästan varje dag. Det är jättekul ju!
Nu har Bamse börjat sträcka på sig... Vi har sovit gott inatt!
Kommentarer
Trackback
