TGIF
Imorse gick jag upp i vanlig tid, trots att jag tagit ledigt. Jag skulle vara hos doktorn halv nio. Han var lite sträng idag och orerade om blodtrycksmedicinens fördelar... och det är väl inget han behöver göra, tycker jag. Det är konstaterat. Jag behöver blodtryckssänkande, men jag ska inte behöva må som jag gjorde för ett par veckor sen! När han sen fortsatte prata om min övervikt började jag faktiskt gråta. Min övervikt trycker på inre organ och anstränger blodkärl och hjärta. Om jag går ner i vikt kommer allt bli bättre och jag kan antagligen slippa medicinera. Men jag orkar inte höra det igen! Var i mina journaler står det att jag trivs med min kropp och varför tror läkarna att jag kommer till dem med mina krämpor? För att jag mår så himla bra??? Min doktor blev alldeles förtvivlad och kramade om mig, han sa att jag är snygg i mitt hull (nej, han är inte svensk) men det handlar om min hälsa. Det där är ju också lite roligt, för det är inte första gången en läkare tror att det primära handlar om mitt utseende. Men snälla, det stadiet har jag kommit över för länge sen! Jag är en fet halvgammal kärring, men jag trivs med livet! Vad jag inte trivs med är blodtrycket, belastningen på höfter, rygg, knän och fötter! Det var rart av honom att säga att jag är snygg i mitt hull, men jag vill hellre veta hur jag ska kunna gå ner i vikt när jag inte kan tok-motionera med alla viktrelaterade bekymmer och smärtor! Nästa vecka ska jag till dietisten, hoppas hon är påläst!
Det slutade med att han rådde mig att äta sex gånger om dagen och skratta mycket, jag fick en ny tid om tio veckor och ska under den tiden registrera mitt blodtryck varje kväll, försöka gå ner två kilo och så skrev han ut en ny blodtrycksmedicin plus att jag ska försöka få tag i en gynekolog och prata klimakteriet (även om han tror att jag är för ung för att vara där redan).
Nu har jag varit hemma flera timmar efter läkarbesöket men kommer inte igång med det jag tänkt. Jag skulle skriva uppsats och tal... Inget händer... eller ja, jag har inte suttit på arslet och pillat naveln direkt. Jag har varit ute med Bamse, gjort iordning fågelbordet ute, diskat, tvättat, bakat fröknäcke, fört över bilder till Knyppelpinnarnas webmaster och lagt upp bilder på Knyppelpinnarnas facebooksida.
Men så slog det mig att jag antagligen är lite pömsen efter veckan som varit. Måndag-tisdag har jag redan skrivit om. Dagarna innan likaså. Torsdagen innan var en intensiv arbetsdag, fredagen och söndagen bjöd på kalas medan lördagen bjöd på annat skoj, tex båtiläggning. Tidigare förra veckan var det också fullt ös...
Onsdag och torsdag denna vecka har arbetsmässigt varit väldigt intensivt, med samtal, sorgegrupp, planering, Torsdagsträff inkl andakt, många många telefonsamtal angående praktikant-schemat, bussutflykten i sommar samt behövande. Jag tillochmed använder tiden i bilen fram och tillbaka till jobbet för att kunna ringa samtal, såna som jag vet tar lite längre tid. På torsdagsmorgonen på väg till jobbet åkte jag förbi Konsum och köpte en liten matkasse till två tonårstjejer som sökt hjälp. Lunchrasterna är extremt korta och fikarast är det veckor sen jag tog! Nej, det går inte att räcka till om jag så skulle jobba dygnet runt! Ändå älskar jag mitt jobb för det känns verkligen som jag får vara med och göra skillnad.
Men igår så gick jag redan halv fyra för jag hade bokat tid för massage. Vissa saker håller jag benhårt på! Massagen, zonterapin hos bästisen och när jag är med familjen så är jag med familjen och gör inget annat! Efter en timmes ljuvlig massage åkte jag via McDonalds och hunddagis till Tumba för att vara med på knyppelkurserna i Tumbas avslutning. Jag hade blivit inbjuden dit i egenskap av Knyppelpinnarnas ordförande. Det var jättekul, många spännande samtal, mycket jättefin knyppling .... men det blev förstås senare än jag tänkt.
Bamse fick till att börja med ligga i sin väska vid dörren, men när solen gått ner bakom huset och det blivit svalt, tog jag ut honom i bilen. Jag tittade till honom flera gånger och han sov gott. Vid nio-tiden tog jag en långpromenad med honom innan jag åkte hem och vi var hemma halv 11. Det tog en stund innan jag varvat ner och kunde somna så det blev inte så många timmars sömn.
Jag är trött! Ont har jag också som bara den... och massagen gjorde väl sitt till där! Och jag märker att jag tigger sympati och support. "Ååhh, vad duktig du är!". "Oj, vad mycket du hinner". "Men du måste ta det lugnare!" Men jag vet att jag är dum i hela huvet!
Jag kanske ska ta det lugnt resten av dagen och ta plugget imorgon... det är ingen brådska än, men tittar jag i kalendern så ser jag att det lätt kan bli väldigt bråttom om en månad...!
Kommentarer
Trackback
