Första knyppeldagen
Det där med tid är en märklig företeelse. Nu sitter jag här två år senare och tycker att jag alltid varit här. Två år? Nä, igår!
Tre snipor klara vid denna dagens slut, vi får se hur många det blir...
Nåväl, i år går jag inte nån sån där avancerad tvåveckorskurs, utan en fortsättningskurs som följer på nybörjarkursen på fem dagar. Skälen är två. Det blev problem med Jannes semester så jag kunde bara åka en vecka samt mitt första- och andrahandsval blev inte av pga för få deltagare. Jag hade först valt en femdagars dal-knyppling och som andrahandsval kompositionsövningar, men de blev det inte av så det fick bli fortsättningskursen. Jag visste inte riktigt vad jag ville göra så jag packade lite planlöst ner allt jag hade hemma i knypplingsväg... Metallpinnar och -tråd, alla mönster jag har, kurspärmen, all lintråd och annat material, två knyppeldynor och en platta. Det enda jag tagit med mig till kurssalen så här långt är en lampa, en förlängningssladd och min stora knyppeldyna, resten står på rummet. Som det känns idag kommer jag nog fortsätta med den stora dynan och försöka hinna så mycket jag orkar på Vättersnipan som jag satte upp för tre år sen. Sen blev den nerpackad i flytten och efter det har den stått uppe på en garderob. Inte för att jag inte velat knyppla på den, men dynan är så stor att jag inte har plats för den. Enda platsen jag kan sitta och knyppla på är matbordet och jag är för lat för att packa undan detta stora schabrak varje gång lusten fallit på. Nu är snart min bod klar och därnere kan den stå på bordet så jag slipper packa ihop den. En gång har jag haft med mig den till Ninas Knyppelstuga, men det är inte mycket med tanke på vilken tid det tar att knyppla.
Gårdagens solnedgång över Vättern ... och dagens
Samtalen i klassrummet går i vågor och ömsom är det helt tyst. En kvinna gick runt och visade ett bokmärke hon gjort och jag blev lite nyfiken. Det var samma bokmärke jag lagt upp på föreningen Knyppelpinnarnas Facebooksida samt i tidningen Stadkanten ...och det är väl inga konstigheter med det. Det jag reagerade på var pärlorna! Bokmärkets liljekonvaljknoppar ska knypplas som mandlar, men jag fick för mig att pärlor kunde ge mer liv i blomman, så jag testade och blev så nöjd med resultatet att jag lade ut just den bilden på Facebook när jag bjöd in till aprilmötet, och i vårens tidning i ordföranderutan där jag också bland annat bjöd in till aprilmötet som också är årets köp- och säljdag i föreningen. Så kom denna kvinna med samma idé. Jag luskade lite försiktigt och hon berättade att hon hade sett bokmärket i medlemstidningen och åkt till köp- och säljdagen i april enbart för att köpa mönstret till bokmärket... och trott att pärlorna är original! Det var ju väldigt smickrande att min idé var så inspirerande, men jag berättade också lite försiktigt att mandlar är original, pärlorna är en variant. Blir så himla nervös när det gäller upphovsrätt och sånt...
"Konvalj" design: Hildur Kratz "Liljekonvalj" design: Harriet Andersson
För övrigt har det, förutom lunch-, kaffe- och middagspaus varit Vättersnipa för hela slanten! Enda missödet så här lång är att jag lyckats dra av... inte en tråd, utan en PINNE! Jag är en hejare på att sträcka mina trådar!
Å-hej
Nu ska jag och mina vänner nanna. För ensam åkte jag inte hit ner!
Gäddan kommer från Mariehamn medan alpackan och lemuren fick följa med hem från Parken zoo.
Kommentarer
Trackback
