Diakonins dag
Om gårdagen var extremt lugn så hände desto mer idag. Klockan ringde sex men då var jag vaken sen länge ⏰ Bamse hoppade ner ur sängen vid fyratiden och jag trodde han behövde gå ut, men innan jag fått på mig kläder la han sig på sovrumsmattan
och slickade sina tassar 🐾 Förmaningar hjälpte inte, han smet in under sängen och fortsatte, inte heller gick det att utestänga det irriterande ljudet med en kudde över huvudet 😖
Strax efter åtta anlände jag Hovsjö kyrka 🕗 Idag välkomnades jag i min nya tjänst som diakon i Södertälje församling och Hovsjö. Det blev för mig en fantastisk högmässa. Kyrkoherden över pastoratet kom för att önska mig välkommen och min församlingsherde och
chef hade lämnat blommor på morgonen. Hon skulle avtacka två medarbetare i St Ragnhild så hon kunde inte vara med. Det var fantastiskt fint att få förbön både vid knäfallet av kyrkoherden, prästen i Hovsjö och en person i församlingen samt i den allmänna
förbönen. Och att få dela och ta emot nattvard var bara så härligt ✝️ Jag känner mig så välkommen 🙏 Och som lök på laxen överraskade prästen i Hovsjö mig genom att i sin predikan nämna att jag skrivit om ett barmhärtighetens tecken.
Dagens evangelium handlar om den barmhärtige samariern och hon hade googlat. Jättekul ju 😃
Blommor och ett jättefint kort från chefen och en bönbok från högste chefen 💐
Korset utanför kyrkan är en fantastisk symbol
Hovsjö kyrka är inte så gammal, den blev klar 1975 och är alltså yngre än mig… men jag känner mig hemma där. Nu kommer jag bara tillbringa en del av min tjänst där men jag tror att kombinationen kommer bli jättebra.
Altarkorset är en stark symbol. Det är gjort av granatsplitter från Libanon 💣
När jag kom hem skrev jag ner gudstjänstordningen och började skissa på en predikan. På torsdag är det jag som håller i vardagsgudstjänsten i Hovsjö och gudstänster är inget jag har som vana att hålla i. Inte desto mindre viktigt när jag får förtroendet.
Måtte jag kunna hålla mig för skratt på torsdag, Felskrivningen blev lika hemsk som knasig… den är åtgärdad nu 🤪
Jag hade tidigare i veckan önskat att maken och jag skulle gå ut och titta efter svamp nu i helgen. Idag frågade jag om vi inte kunde göra en utflykt till nåt annat… men vi kom inte längre än att vi gick tredjenaden tillsammans. Vi vek av upp i skogen
där maken hittat trattkantareller för några år sen. Nu hittade han tre gula. Vi fortsatte genom hästhagen till de områden vi hittade 10 kg höstkantareller för
sju år sen. Vi hittade tillräckligt många gula kantareller för att fylla en hundbajspåse. Efter jätteskörden 2014 har vi räknat våra fynd, inte i kg … utan mätt i hundbajspåsar 🤪
Listigt den lurar
under den gröna mossan
En gul kantarell
Min älskade make är en mästare i bra priser på mat (och annat). Det har hållit oss flytande under mitt sabbatsår. Nu när jag snart kommer att erhålla en lön har jag, med medhåll från min äkta hälft, bestämt oss för att äta ur frysen. Vi har lingon,
nässlor, granskott och bär, men även annat gott och spännande. Jag har min underliga böjelse —> jag går igång på rester! Idag blev det korv stroganoff på prinskorvar! Imorgon kommer det bli en förrätt på dagens kantarellskörd, och nån spännande
restfest blir det oxå! Just nu känns den andra halvan på Gotlandssqashen lockande, men vi har ju nässlor kvar sen i fjol, lökringar och annat skoj… 🧅 Nämen, fortsättning 🐑 följa…
✝️ Godnatt världen 🍄
Kommentarer
Trackback
