Lördag
När jag kom hem från dottern och hennes familj igår installerade jag Ragnar i sin bur, rastade hundarna och gav dem mat, plockade ihop det nödvändigaste samt resterna av torsdagens Pontus pasta och
åkte till maken som blivit kvar på jobbet. Vi värmde middan och gick tillsammans kvällspromenaden med hundarna, sen sov vi kvar i husbilen.
Varken den vackraste eller tystaste platsen vi campat på, men det är nog här vi sovit i husbilen flest gånger 😅
Maken fick larm fyra gånger inatt varav tre gånger fick han åka till en annan anläggning. Det gjorde att jag låg kvar i sängen och höll tyst i flera timmar efter att jag sovit klart imorse ✅ Först efter klockan tio gick jag morgonpromenaden
medan maken fick ligga och dra sig 🕥 Efter frukost diskade jag upp i personalrummet medan maken tvättade och dammsög min skitiga Pärla så jag kunde köra hem i full glans 💖
Promenad igen, sen hemmajobb. Sängkläderna har tvättats/vädrats, hundarna har duschats, hundburarnas filtar har oxå tvättats, Ragnars olika mat och leksaker kom på plats, lunch till mig och fika till maken, sen skrev jag första blogginlägget om
eftervåld. Dottern och jag har pratat lite om att berätta hur det kan funka efter en flykt, en flykt som ofta innebär att du kommer iväg i endast det du har på
dig, eller i bästa fall får nån timme på dig att packa. Då ska du under stress och stort adrenalinpåslag prioritera. Jag tror att många med oss, fram tills detta hände, är invaggade i tron att kvinnan och barnen får hjälp och omsorg. Så
är det till viss del men samhällets eftervåld är anmärkningsvärt. Förra blogginlägget handlade mest om konsekvenserna för oss närstående och det ansvar vi står med i att inte röja vistelseort. Mer kommer framöver.
Precis när jag skulle laga middag fick maken larm igen. Då gick jag tredjenaden med hundarna, bäddade rent och vek tvätten istället. Räkor i curry med ris blev klart i samma minut som han svängde in på gården igen 🍚 Taiming‼️
Trött kväll vid Tvn. Två avsnitt av 9/11 har vi/jag sett. Det första hade jag redan sett men det sa jag inte till maken, sen kröp han i koj medan jag såg det andra. Det är ju snart 29 år sen! Ofattbart vad tiden går. Minns när jag kom till skolan (jag
gick socionomprogrammet på Sköndal) och Tvn stod på i klassrummet. Jag pendlade mellan oro och reflektionen att det inte skulle sändas nonstop om det varit i nåt annat land. Två år senare mördandes vår utrikesminister Anna Lindh och fyra år
efter 9/11 vigdes jag till diakon just den 11 september.
✌️Över änd out ✌️
Kommentarer
Trackback
