guggelutt

Jag har med åren lärt mig att tycka om den här dagen. Att du inte finns med oss här på jorden kan vi inte ändra på, men just det kan få oss som kände dig att reflektera över att vi fortfarande gör det och vad vi gör av det. Livet är inte bara roligt och jag har med tiden som gått lärt mig uppskatta även sånt som är svårt. Jag menar inte att jag tex uppskattar smärtan i kroppen, men den påminner mig faktiskt om det jag kan! Som att jag kan röra mig, arbeta, älska osv och DET uppskattar jag, förmågan att tackla svårigheter att njuta av glädje.

Alltsomoftast märker jag att jag bygger luftslott kring hur det skulle kunna ha varit om du fortfarande fanns kvar. Skulle vi haft barn i samma ålder? Skulle vi ha roligt tillsammans? Jag har inte så mycket kontakt med mina levande syskon, vilket jag sörjer, och kanske därför passar det bra att bygga luftslott med dig? 

På morgonen försökte jag fotografera daggen i de vackra liljorna som doftar så gott på tomten. Det gick "sådär", men det får ersätta det faktum att jag inte kan besöka din grav idag.