guggelutt

Fast nä, jag kommer inte undan känslan av svek. Jag hade bestämt mig för att inte lägga nån mer energi på det där. Har fått stöd och uppmuntran… men när jag hörde mig själv börja prata om det vid lunchen idag med nya människor jag litar på insåg jag att jag är nog rätt långsint. Känslan av svek späddes på efter ett telefonsamtal på eftermiddagen och sen har jag vältrat mig i känslan av svek. Känslan av att svika på jobbet, att inte kunna leva upp till förväntningarna. Känslan av att inte orka och hinna med mina barn, barnbarn, föräldrar och vänner. Inte minst sveket mot mig själv, att fortsätta vara blåögd, längta efter bekräftelse och upprättelse fast jag vet hur världen funkar. Och sveket mot min kropp, att vanvårda den så fruktansvärt och kräva att den ska fortsätta funka. Effekten av AIP börjar kicka in nu. Mindre värk, bättre sömn och depp att jag låtit det gå så långt…

Nej, nu är det dax för skönhetssömnen. Imorgon är allt bra igen 💞