guggelutt

Jobbade tre timmar på morgonen och styrde sen kosan mot Trosa. Jag hämtade upp mina föräldrar och vände upp mot Stockholm och Skogskyrkogården. När mamma och jag stod och valde kransar dök sonen upp bakom mig och de följde med på vårt grav-race.

Först ut blev morfars familjegrav. Här ligger morfar, syrran, mormor, moster och morbror.

Vi förflyttade oss 150 meter till nästa familjegrav - farmor och farfars.

Ca 150 m snett upp mot syrrans grav ligger den nyaste, där ligger faster och farbror. De gick bort för 1 resp. 2 år sen.

Sonen och sonsonen fixar till det lite

Faster var 14 år yngre än pappa

Därefter åkte vi vidare till två för mig nya gravar. Den första (eller fjärde) var mammas farmors Idas grav. De hade inte råd med gravsten, men jag tyckte att det grånade korset var fantastiskt vackert. Jag kom i efterhand på att jag inte vet någonting om min morfars far och mycket lite om Ida, morfars mor. Det jag vet om morfar och hans bror är att de jobbade för bättre boenden för barnfamiljer och att åtminstone morfars bror var med och startade Fonus för att vanligt folk skulle ha råd att begrava sina närstående värdigt. Jag måste ta reda på mer om vår släkts spännande historia.

Vi tog oss vidare ett par kvarter till min farfars halvsyster. Hon föddes utom äktenskapet och blev förskjuten när mamman gifte sig. Mammans make ville att flickan skulle bo med dem, men skammen kvinnan kände gjorde att hon försköts. Hon fick inte ens hälsa på hos sina halvsyskon utan stod vid grinden och tittade in. Varför? Vad var det som formade dessa människor? Jag tänker våldtäkt och/eller en liten bys hårda fördömanden. Jag tror inte att det är särskilt vanligt att mödrar förskjuter sina barn utan att det gör ont. Men som vuxna tog hennes halvsyskon kontakt med henne och hon fick lära känna sin familj tillslut.

 

I den sjätte och nästsista graven ligger en av mormors åtta systrar. Hon fick ett barn med en adelsman som hon tvingades adoptera bort. Hon kom aldrig över det och hennes öde gjorde att när jag blev gravid före äktenskapet ställde syskonskaran upp för att stötta mig. Vilka kvinnor! Men jag fick veta mer om denna syster idag. Hon drev ett litet kafé på Östermalm där hon förbarmade sig över en mycket yngre alkoholiserad man. De gifte sig och han kom på fötter, skaffade sig ett jobb som brödbilsutkörare. Men hon sparade oxå ihop så pass mycket pengar att hon kunde köpa Silverforsen i Ronneby när Rebecka Svensson pensionerade sig. Hon var god vän med Rebecka Svensson och de umgicks med Dan Andersson. När mamma berättade detta hojtade jag till för jag var ju där med en av Huddinges församlingsresor 2016 när vi åkte i  utvandrarnas spår. Tänk om jag vetat då att hon ägt Silverforsen och att hon och hennes make stått och gräddat våfflor där 🧇 

Sista graven vi besökte var vänner till mina föräldrar. 

Vi tog en liten omväg in i Norsborg på vägen hem. Vi tittade på huset vi bodde i från -70talet och där de bodde kvar i 30 år. På Brages väg ligger den första lägenheten vi bodde i 1970-71 och min första lägenhet jag bodde i 1983 och tvärs över gården där mina två äldsta barn "föddes". Sen flyttade vi till gården bredvid i min första bostadsrätt. När jag flyttade därifrån var jag omgift och ytterligare två barn rikare.

När vi kom tillbaka till Trosa var vi jättehungriga så vi slank in på pizzerian. De har allt möjligt där och maten är god. 

Jag körde hem föräldrarna men stannade bara en kort stund. Vi var alla så trötta och jag beundrar mina föräldrar som tagit sig i och ur bilen så många gånger och gått bland gravarna. 

Jättenöjd med dagen ska det bli skönt att få krypa ner i bingen nu 😴