guggelutt

Redigera? Eller ta bort X

Jag har varit stressad en period. Har inte haft något riktigt lugn i kroppen pga privata grejer. Sen nån vecka tillbaka har jag haft ont i bröstet, men jag har viftat bort det med att jag broderat mycket så det är nog bara lite "träningsvärk". Två nätter i början av denna vecka sov jag knappt överhuvudtaget och under den andra natten vaknade jag med svår huvudvärk, värk i underkäken och smärta/tryck över bröstet samtidigt som hjärtat slog hårt och, som jag uppfattade det då, oregelbundet. Maken var inte hemma så jag hade ingen att prata med, det gav inte med sig och tidigt på morgonen skickade jag en sjukanmälan till jobbet. Det tog emot kan jag säga, men blotta tanken att sätta mig i en bil med de bröstsmärtorna … uteslutet! Och jag har åkt från jobbet en gång i ambulans (år 2008), det gör jag helst inte om! Jag gick upp och tog värktabletter och lyckades somna om en stund. När jag vaknade igen var huvud- och käkvärken bättre men trycket och fladdret i bröstet kvarstod hela dagen. Fruktansvärt obehagligt. 

De två nätterna efter har jag sovit hur mycket som helst och inte haft ork att göra någonting på dagarna. Jag har suttit i min fåtölj och funderat, gått ut en sväng med hundarna när det behövts. Trycket i bröstet har successivt lättat men det känns som hjärtat slår oregelbundet och jag flåsar bara jag rör mig.

Så idag tog jag mod till mig och ringde VC. Som jag har ångrat mig att jag gjorde det! Jag ville få kontakt med min läkare för EKG och provtagning, det är ändå dax för årskollen. Inte nödvändigtvis idag, men i början av nästa vecka kanske? Först tog sköterskan bröstsmärtorna på allvar, men ändrade sig snabbt och diagnostiserade mig med säsongsinfluensan! Men jag har varken feber, är förkyld eller nåt annat symptom! Då rekommenderade hon akuten. När jag förklarade varför jag ogärna åker till akuten  utan hellre sköter det här kontrollerat hos VC fick jag svaret att jag får ringa på onsdagmorgon kl 7.00 för en akuttid. Logiken i onsdagmorgon är att jag bara varit hemma i tre dagar och man kan ju vara hemma en vecka utan läkarintyg. Jag försökte göra henne på bättre humör och fråga om det var mycket med influensor och så var det ju…

… men jag kände mig så förnedrad. Och maktlös. Jag har fått mer än en förnedrande upplevelse av att åka in på Mälarsjukhusets akutmottagning. Jag gör det bara inte, om det inte är verklig kris eller nån tvingar mig. Första gången var det ryggen, även  i mars 2018 var det ryggen och året efter var det bukspottkörteln som krånglat i två veckor innan jag åkte in och då tjafsade akutläkaren mest om min övervikt och tillslut jojo-andet som resulterade i galloperation. I samtliga fall har det tjafsats om övervikten.