guggelutt

Min 16:e nyårskrönika över ett händelserikt och omtumlande nådens år tjungohundratjugofyra 🥂

 

Januari blev en tuff månad. Pappa blev snabbt sämre efter ett drygt halvårs pendlande fram och tillbaks till sjukhuset. Den 9 januari somnade han in i stillhet strax före midnatt i sin egen säng. Mamma och vi 4 barn samlades på natten och läste ut honom. 

 

 

Men mitt i det svåra fick vi oxå uppleva glädjen. 12 dagar efter att pappa gått ur tiden kom ett nytt liv. Den 21 januari födde min yngsta dotter en liten pojke, mitt nionde fantastiska barnbarn.

Jag fick oxå tillbringa flera dagar med Ella, mitt åttonde barnbarn, och hennes storebror Wille i väntan på att Ella skulle få dagisplats. Det blev värdefulla dagar. 

 

 

I februari begravdes pappa på Ellas två-årsdag och jordfästes på sonens födelsedag.

 

När allt var över fyllde jag 60 år. Det firades med en Åbokryssning med bara maken, men dagen efter kom barnen på överraskningsfest 🎂

 

Resten av månaden fick bli lugn. Jag umgicks med nära och kära, sov över i husbilen nån natt, gjorde en utflykt till Kjulamon, provade på kvällsretrat i domkyrkan, besiktigade bilen…

 

Mars började med årsmöte i föreningen Knyppelpinnarna följt av biskopsvisitation i Turinge-Taxinge församling.

 

 

Vi umgicks mycket med barn, barnbarn och föräldrar.

 

Jag avslutade månaden med att fira påsk med fem gudstjänster i fyra olika kyrkor ⛪️ 

 

I april kom våren. Snö, blommor och fjärilar om vartannat. Haikumånad.

Tallarna står höga, tystnad

I Mosippornas skog

 

 

Mo- och backsippor vaknade, liksom grodorna i Ormkärrsdammen.

 

 

På jobbet hade jag ordnat en intensivkurs i ikonmålning och denna gång målade jag en ikonbild från en altartavla av st Elin av Skövde, skyddshelgon för misshandlade kvinnor. Jag var oxå till Helgarö kyrka och fick en tornuppstigning.

 

Maken fyllde år och vi umgicks som vanligt så mycket med barn och barnbarn som det går. Mamma och jag var iväg på en kvällsretreat i Frustuna kyrka samt Sune Tryggs "pelargonhimmel" 

 

 

Och så började jag förbereda mig för sommarens knyppelkurs i Vadstena, knypplade smycken.

 

Maj började en en drömsk promenad med mina två yngsta barn och tre yngsta barnbarn. Men under promenaden insåg jag oxå att nåt inte stämde med min höft. Det blev ett lång smärtsam sommar innan jag fick diagnosen inflammation och ödem. 

 

Thyra fyllde hela femton år, Nova fyllde nio liksom Rambo, vi hade ankrace i ösregn på jobbet vilket blev en minnesvärd upplevelse, Bamse fick urinvägsinfektion för andra gången och jag fortsatte med mitt förberedande till smyckeskursen.

 

I slutet av maj gjorde jag min drömresa vilken jag levde på länge. Trots höften fick jag en fantastisk vecka på Gotland och framförallt Stora Karlsö.

 

Men innan månaden övergick i juni fyllde Meija elva år plus att vi gjorde en uppskattad församlingsresa till Nynäshamn.

 

 

1 juni fyllde barnbarnet Edwin 8 år och yngsta dottern 31. Min nästäldsta dotter ordnade stort kalas vid badet i Skokloster. 

 

Sommaren kom med blommor och fjärilar 🦋 Vi hade en jättefin våravslutning, ett sk "grönbete" på jobbet med utflykt till Mariefreds och Strängnäs kyrkor ⛪️ 

 

På nationaldagen knypplades det på Görvälns slott…

 

… och vi fick rå om yngsta dottern och Malcolm över helgen.

 

 

Eftersom jag inte tyckte att jag fick nån hjälp med smärtan i höften gjorde jag ett försök på akuten. Åkte därifrån efter en slätröntgen som inte visade nåt och ännu mer smärtlindring.

 

Maken hade satt igång ett stort projekt med att göra om hela badrummet så vi duschade på balkongen, jag jobbade på med förberedelserna till smyckeskursen, vi köpte en buggy och umgicks med barn och barnbarn.

 

På jobbet ordnade vi en uppskattad endagstetreat i Turinge kyrka…

 

… och sist men inte minst åkte jag ner till Vadstena på Stora Knyppeldagen. Först besökte jag alla utställningar och träffade mamma och pappas goda vänner som bor där…

 

… sen började kursen i knypplade smycken  i Svenska Spetsars regi som jag hade över helgen, tillika månadsskiftet.

 

Trots smärtan jobbade jag ett par veckor in i juli, men lagom till semestern blev jag sjukskriven. Jag hade stora problem att röra mig överhuvudtaget. Vi gav oss ändå av norröver för maken ville ju ha sin semester. Jag satt mest i och utanför husbilen men hade en stor behållning av våra två veckor längs Vildmarksvägen. Haikumånad.

 

Tusen miljoner droppar

Ett mäktigt dån

 

 

De sista dagarna i juli tillbringade vi i båten med sonen och hans barn.

 

1 augusti bytte vi besättning. Då kom yngsta dottern med familj ombord för en vecka. Sen var semestern slut.

 

Jag var på magnetröntgen av ländrygg och höfter två gånger, var på alla möjliga olika behandlingar i syfte att lindra och läka smärtan men försökte ändå upprätthålla nån sorts vettig vardag genom att besöka mina närmaste.

 

 

September. Jag fortsatte med mina behandlingar och mina bad. I mitten av månaden tog jag ett brejk i behandlingarna efter en stark kur homeopat-penicillin pga en uppflammad borrelia. Jag behövde låta kroppen vila helt enkelt. Hängde med min nästäldsta dotter på jobbet en dag och hade yngsta dottern hos mig en helg då vi ägnade oss åt intensiv övningskörning.

 

Även i oktober blev jag sjukskriven. Hösten gjorde sitt intåg, men jag fortsatte bada i hopp om att de allt kallare baden skulle ha en god effekt på inflammationen i höften. På knyppelkursen firade vi 10-årsjubileum med en utställning i ABFs lokaler, badrummet blev äntligen klart efter sex månaders utedusch och vi fick se norrsken. Haikumånad.

 

Grönt, rött i virvlande dans

Gäss i flykten

 

Vilket oväder vi hade inatt 🌧️ När jag var ute kvällspinken med hundarna vid 22 blåste det rejält, och när jag tog kopplen av hundarna åkte ena fågelmataren i backen med en skräll som fick mig att hoppa högt 💨 Den var fylld med solrosfrön som åkte ut över hela gräsmattan 🌻 Jag släppte in hundarna, hämtade behållaren och letade reda på locket som blåst iväg en bit 💨 Det var ingen idé att hänga tillbaka den på kroken, de skulle bara blåsa av igen, så jag ställde behållaren bredvid ytterdörren och kilade fast locket bakom 🌻 Halv ett vaknade jag av att det blåste så paviljongtaken höll på att lyfta och det hårda regnet lät som grus mot trädäck och fönster 🌧️ Jag var tvungen att gå upp och kika ut 👀 Det finns nån skräckfylld mysfaktor nät naturen tar i så det civiliserade håller på att spricka...

 

När jag gick upp på toa imorse hade vädrets makter lugnat ner sig betydligt, men jag såg en man springa över gräsmattan och i mitt sömndruckna tillstånd tog det ett par sekunder innan jag såg att det var maken 🚶‍♂️ Jag hade inte hört honom gå och sen fick jag höra att han letade han efter den försvunna fågelmataren 🐦 

 

Gick upp före klockan imorse och gjorde mig en sån där "arbetsmorgon" ⏰ Dvs, en lång lugn frukost i fåtöljen med tid för eftertanke. Kom på att det var fasters födelsedag idag och tankarna gick bakåt i tiden. Menlösa barns dag, fasters födelsedag, väninnans födelsedag och till sist mormors födelsedag på nyårsafton låg som ett pärlband i mellandagarna. 

 

28 december - Menlösa barns dag, eller Värnlösa barns dag som vi säger idag, är inget vi nånsin firat men det är spännande att ta till sig att denna dag är tillägnad de barn kejsar Augustus tog kål på efter Jesu födelse. Han fruktade "konungen" som fötts och kunde bli ett hot mot hans makt, så alla gossebarn under två år slaktades. När jag var barn trodde jag att Menlösa barns dag var tillägnade alla de barn vars namn inte fanns i almanackan. Kanske lika bra det 🤔

 

29 - 31 december var födelsedagar. Faster (29/12) och kompisen (30/12) minns jag inte att vi firade men mormor hade alltid kalas i lägenheten på Helgagatan kl 13.00. Den var liten men där hade hon bott sen 40-talet och fått sina tre barn. När hon gick bort försvann liksom navet i familjen. Vi sågs alltid där klockan 13.00 på nyårsafton. Ibland hade något gått bort, ibland hade nån liten tillkommit och hade man missat det under året var det då vi blev uppdaterade. Återseendets glädje. Idag har de äldsta gått ur tiden och vi lite yngre har Facebook.

 

När jag varit ute med hundarna och vispat ihop en påse chokladpudding på makens begäran, bestämde jag mig för att åka till Härad på högmässa. Plockade med mig badkläderna omutifallatt. Det var ju plusgrader 🌡️ 

 

Japp! Hela fyra minuter mer dagsljus har vi fått sen årets kortaste dag 🙌 Nu är ljuset på ingång 🤩

 

Jag har suttit inomhus, stickat och mått illa en stor del av dagen, men det gav sig framåt kvällen. Gjorde en hyfsat god fisksoppa till middag. Maken vägrar saffran och allt som påminner om jul efter sin magsjuka och det var kul att testa ett nytt recept 🐠 🥕 🍠 🦐  Den var mild så det passade min mage oxå.

 

Novas halsduk blev klar, sen lät jag händerna vila 🧶

 

... är för mig en komplimang. Liksom galen. Liksom tant. Vilka fantastiska kraftord!

 

Idag på morgondagen fick jag kommentaren: "tokkärring" när jag bekräftade att jag badade igår. Det är för mig en komplimang 💝 Jag är så trött på att "tanter" är nåt mindre tufft, nåt mindre vetande, nåt mer mindre attraktivt, nåt mindre typ allt. I min världsbild är det det vi är och uppnår efter våra egna förutsättningar som utgör styrkan. Kampen. Inte det som som syns och bekräftas utan just det vi är, oavsett om vi skurar toaletter på centralen, doktorerar i kärnfysik, avverkar timmer eller botar sjukdomar - vi är!

 

I övrigt har jag haft en lugn dag. Jobbade vid datorn och telefonen ett par timmar, drog av det jag jobbade extra förra veckan ur timbanken, åkte en sväng in till stan och slängde glas, köpte nässpray och tankade. Vovvenaderna bjöd på fågelsång av domherre, kungsfågel, hackspett, koltrast, spillkråka och nötskrika. Tinade räkor till middag och stickade på 🧶 Fick repa upp en etapp som jag stickat åt fel håll... 🤔

 

🐦‍⬛ Godnatt världen 🧶

De bästa Annandagar jag haft är de jag firade i Pingstkyrkan i Huddinge 2014-2019. Det var ett samarbete mellan Pingstkyrkan, Svenska Kyrkan, Lions, Majblomman, LP-stiftelsen och säkert fler jag glömt och vi bjöd på ett riktigt fint julbord, ringdans och klappar till barnen, O Helga Natt, andakt och godis/fruktbuffé. Det kom ett åttiotal första året men utökades med 20-30 personer varje år, så sista året var det trångt. LP-stiftelsen och vi brukade ordna så de vi träffade fick nya kläder från Pingstkyrkans loppis. Det handlade inte alls om klädkoder, men efter första året förstod vi att vissa inte ville komma för de inte hade nåt att sätta på sig. Det var härligt att se dem vi träffade i olika verksamheter komma med raka ryggar. Efter pandemin skrev jag och frågade om jag kunde få komma dit som volontär, (jag slutade i Huddinge 2020), men fick inget svar och de har inte haft något om det på hemsidan. Det var vår fd husmor som var drivande och det gick förmodligen inte att ta upp det igen. Men under de sju år det pågick (jag var med sex år) var det fantastiskt!

 

Vaknade av att maken deklarerade med hög röst att "KLOCKAN ÄR TIO❗️". Jag makade mig ovilligt ur sängen. Svullna bihålor och varig hals var faktum. Skit oxå! Vi packade ur och städade övernattningslägenheten och gick upp till dottern för frukost och hejdå 👋  Försökte hålla mig på lite avstånd, men om det smittar är det nog försent ändå 🥺

 

Vaknade halv nio 🕣 Det är svalt och mörkt i övernattningslägenheten och jag sov supergott! Dock känns det som trött-snörvlandet efter terminen och konserten blivit sämre och jag hoppas verkligen inte att det är en förkylning 🤧 Gick upp och duschade varmt när maken gick upp till dottern för att ta morgonad med hundarna. Man får inte ha djur i övernattningslägenheten så de sover uppe hos dem. 

Jag gick upp lagom till att få sätta mig vid frukostbordet.

 

Det blev en förberedelse- och resedag. Efter morgonsysslor och packeri åkte vi upp till Södertälje och Weda för att köpa julklappar åt de tre minsta barnbarnen. Vi for vidare uppåt Stockholm och lämnade Ragnar och julklappar hos sonen. 

 

Låg vaken mellan sex och halv åtta, sen somnade jag underligt nog om och drömde en sån där märklig dröm igen. Jag drömde att yngsta dottern och hennes kille bodde vid Skanstull och jag skulle åka tunnelbana dit. De mötte mig nere på perrongen, jag hade glömt kryckan hemma och var dessutom iförd endast ett kort nattlinne och sovstrumpor 😱 Dottern tog mig i handen som stöd och jag försökte springa uppför trapporna vilka var sex våningar, men det gick riktigt bra, det gjorde inte ont alls i höften. Men det var fruktansvärt jobbigt att veta att alla kunde beskåda min skära ändalykt. Samtidigt låg det grus, snösörja och skit i trappan och när vi äntligen kom upp tog jag av mig strumporna och vaknade... Detta att vara byxlös eller naken dyker upp i mina drömmar lite nu och då och det ska tydligen betyda att man känner att man tappar kontrollen, eller inte alls har kontroll 🤔 Jag känner inte igen det från det verkliga livet, men det är lite omställningar på jobbet och ikväll var det konsert 🎶 Kanske fanns där lite nervositet inför detta äventyr.

 

Gjorde inte många knop under dagen. Tvättade håret. Stickade och tittade på mat-program. Tvättade. Pluggade noter, pauser, repriser och andra små klurigheter 🎶

 

Observerade snöfallet kl 6 imorse när jag gick upp på toa. Det såg blött och slaskigt ut. Kröp ner igen och drog täcket över huvet. Men halv åtta kom maken upp, klädde sig i ytterkläder och tog ut hundarna, då gick jag upp och gjorde mitt.

 

Halv tio åkte vi. Vi stannade i Solberga och köpte korv och korvbröd inkl tillbehör till lunch för fyra vuxna och två barn 🌭 

 

Har sprungit på toa halva natten - ett bevis på hur bra lymfmassage är. Hon bjöd på lite extra runt anklarna, mitt trasiga knä och ömma höft 🤶🏼 Sen har jag börjat ta ansiktsmassage oxå. Min kropp gillar ju inte denna tid på året och visar det tydligt genom svullnad, pappershud, sprickor i fingrarna och psoriasisutslag. Igår koppade hon lite extra runt ögonen oxå, vilken befrielse 🥰

 

Vaknade vid nio och klev upp en stund senare. Gjorde mig en lugn morgon. Gick en längre promenad på förmiddagen och en kort mitt på dagen innan jag åkte på lymfmassagen.

 

Morgonens googling blev Avgi. Avgi betyder "soluppgång" på grekiska, Dawn på engelska vilket är ett hyfsat vanligt förekommande namn och det är namnet man gav den 15-18 år gamla flicka som levde i Grekland för 9000 år sedan. Man har kunnat göra en rekonstruktion på hennes ansikte så man kan få en uppfattning om hur hon såg ut. Det märkliga är att jag hittar absolut ingenting. Hon dyker upp på Facebook med ojämna mellanrum, men jag hittar de nada på Google! Hennes kvarlevor hittades i en grotta i Grekland 1993 och man tror hon dog av skörbjugg. Får leta vidare... eller försöka bli kompis med henne på Facebook, det är ju där hon söker upp mig 😜

 

I övrigt satt jag och funderade på ordet "team player" som dök upp i mitt huvud på väg till jobbet igår. Ordet följde mig hela dagen - när jag pratade med chefen, med kollegor och med kyrkorådet. Vad betyder ordet för mig? Varför har det fastnat och varför just nu? De första diakonissorna var tuffa brudar, kvinnor med visioner om ett bättre samhälle. De jobbade hårt, var opinionsbildare, föregångare till socialt arbete och vård och inte alltid så bekväma. Hur var de mot varandra, mot "laget" de spelade i? Förekom bråk i moderhuset? Hur är vi mot varandra idag? Gör vi bara det näst bästa? Måste man vara obekväm för att vara opinionsbildare? Hur är man en bra "team player" i församling? Går det överhuvudtaget ihop?

 

När jag gick utbildning i början av 2000-talet ville jag ha ett altare hemma. Inte ett altare som i kyrkan, utan en liten plats, typ en hylla inklädd med siden eller sammet i vackra färger, där jag kunde ha tända ljus och viktiga symboler, ett ställe att vila ögonen på och fokusera. Det blev aldrig verklighet. Imorse när jag satt och tänkte på "team player" insåg jag att min slitna, bekväma fåtölj är mitt "altare". Jag går upp i så pass god tid att jag hinner sitta i min fåtölj, gå igenom och förbereda dagen mentalt, fundera på olika "spår" som dyker upp i huvudet, "spår" som Avgi, sjöhästar, drömmar osv innan jag går ut med hundarna och åker iväg. Det har blivit en viktig stund i mitt liv. Imorse doftade dessutom en nyutslagen hyacint himmelskt gott🪻 

 

... lämnade jag ett fantastiskt julbord i eftermiddags. Dessförinnan hade jag jobbat ett par timmar innan vi började personalens julfirande med en quiz i Nykvarnskyrkan. Det blev en bra ingång till att lära känna några ur kyrkorådet.

 

 
Av nån anledning får jag upp "Livsenergi" i mitt Facebook-flöde. Jag har för mig att jag var med i en bokklubb som hette så för kanske 30 år sen och säkert har jag klickat på nåt som sen registrerars av Facebook. När jag frukosterade i den kolsvarta morgonen föll blicken på:

 

Jamen tack Brita 👼 Och Monica 🫶 Och Sigge ✍️ Och mormor 👵🏻 Och pappa 🧓🏻 Och alla ni som finns på andra sidan och påminner mig om att leva nu medan jag fortfarande har livet, att vara tacksam för det jag har och ger mig mod att gå in i nya utmaningar 💪 Obehag är en del av livet, men "doften av glögg" är oxå en del av livet och jag vill "dansa mina ben trötta" och "involvera en enhörning" i mitt nästa äventyr 🦄

 

Jag gick upp flera timmar före jag tänkt. Varför ligga och vrida sig när livet pågår för fullt och fullmånen lyser därute 🌕 Gick ut i bara nattlinnet och tittade på månen och skenet den gav över tomten, njöt av den halvljumma vinden mot kroppen. Det har blåst som 17 hela natten och minusgraderna hade gett efter för plusgrader. Jag gick in och började pyssla lite och när jag tittade ut igen stod rådjuret och åt frukost under fågelmataren.

 

Klockan 11 i förmiddags blev vi insläppta på en bilfirma i Uppsala för att titta på bil åt dottern. Jag var inte jätteglad åt den valda tiden eftersom jag sååå gärna ville delta i julflashmoben på centralstationen, men jaja, vad är väl en "bal på slottet" som Askungen säger på Kalle Ankas jul 🏰 Hursomhelst så blev dottern med bil. Maken och sonen tittade igenom den, testkörde den och godkände den med ett par förbehåll, så den blev kvar på bilfirman för åtgärd. Handpenning är lagd 🙌🙌🙌

 

Sen vänder det och ljuset återkommer❗️Som jag längtar, lika mycket varje år. Och nej, det märks inte på många veckor än, men vetskapen om att vi passerat årets längsta natt gör mycket 🥰

 

Vi har haft en lugn och fin dag ihop, maken och jag, mörkret och regnet till trots. Inget planerat. Inga måsten. 

Vi tog oss en sväng till Solberga och handlade lite. Vildfågelfröblandning, saffran, en julros, en hyacint och en sån där rolig hyacintvas råkade hamna inkorgen 🪻 ostbågar 🥹 och ett par renhorn åt mig 🫎  Vi ska ha nåt roligt på huvudet under konserten nästa söndag.

 

Drömde en så underbar dröm inatt 💭 Jag vet inte var vi befann oss geografiskt men maken och jag var hemma 🏡 Han hade varit ute med hundarna och jag ville gå ut och provgå utan hundar och krycka 🩼 Jag haltade och vaggade men det gjorde inte särskilt ont och jag gick mot ett ställe där jag sett fornlämningar, kanske ett gammalt gravfält 💀 Men området var bebyggt av lite olika hus på en större gård 🏡 Det påminde lite om vägen ner från radhusområdet mot Norsborgs gård, jag bodde ju i Norsborg som barn 🏢 En kvinna som var ute och gick med sin häst kom ifatt mig och jag frågade henne om man fick gå in på gårdens område om man ville kika närmre på fornlämningarna 🐴 Hon sa "ja och nej", det finns 29 stigar som du får gå på men i övrigt får du inte gå på gården 🏡 Hon skulle hämta en karta och en bok som beskrev fornlämningarna och jag följde efter 📕  Då ville hon visa mig sitt lilla krypin där hon gjorde fågelholkar men även tog in grejer från en dagverksamhets-verkstad bredvid som gjorde föremål som nyckelringar, mössor och tomtar av material som skulle kastas 🧢 Jag fick besöka verkstaden oxå, sen gick vi vidare 👣 Jag höll i boken och hon viftade med kartan och pekade på stigarna som egentligen bara gick kors och tvärs över gårdsplanerna 🏡 Vi fortsatte längs vägen och kom fram till en lada och bakom den öppnade sig en liten vik av vatten 💦  "Kom" sa hon, "vi badar" 💦 Det var långgrunt och längs viken låg små fiskarstugor ⛵️ "Det är bara sex grader", sa hon och stänkte vatten på mig 💦 Jag slängde mig ner i vattnet med ryggen först och simmade ryggsim ut mot havet och kände en sån otrolig lycka, en lycka som fanns kvar i bröstet när jag reste mig och gick tillbaka mellan fiskestugorna mot kvinnan, som jag nu visste var min allra bästa vän 🙋‍♀️ Där vaknade jag, helt lyrisk 🥰 Känslan av lycka, på gränsen till eufori fanns kvar i kroppen och jag låg kvar en god stund i mörkret och tänkte på drömmen och upplevelserna i den 💭 Vad ville den säga? Jag gick upp på toa, kröp ner (klockan var bara fyra) och försökte återvända till drömmen... vaknade till när maken tassade iväg halv sex och sen halv åtta då jag fortsatte tänka på drömmen 💭 Sen förlorade jag alla känslor av lycka när jag läste artikeln med Juno Blom. barnombudsmannen, och våld mot barn 🧒👶🧒 Fy f-n viken värld vi lever i!

 

Klockan var halv tio så jag gick upp och fixade brunch och diskade innan jag tog ut morgontrötta hundar. Satt sen en stund i fåtöljen och filosoferade innan jag tog ut dem en kortis till. Satte mig sen i bilen och körde upp till Stor-Stan. 

Kände oro för denna långa dag och hade svårt att somna igårkväll. Vaknade ett par gånger under natten och till sist kvart i fem. Låg kvar till larmet ringde kvart över fem. Klockan sex hade jag med viss möda fått i mig en stadig omelett med köttbullar och lök samt två kiwi 🥝 🧅 🥚 Kände, trots motståndet så tidigt på morgonen, att jag behövde nåt stadigt.

 

Motorvärmaren funkande inte så jag fick starta bilen medan jag gick morgonaden med hundarna: note to self - vad är problemet? Börjar batteriet bli dåligt? 

Kvart i åtta lämnade jag hundarna på dagis och kvart i nio klev jag in på Stjärnholms slott och stiftsgård för en heldag i vision och planering av vuxenarbete och diakoni.

 

Är det den eviga tonåringen eller bara idioten i en? Jag var så fruktansvärt trött inatt, ändå satt jag kvar och glodde på tv för jag skulle ju bara se upplösningen på Special Victims Unit. Gjorde jag det? Nä! Jag vaknade av mina egna snarkningar samtidigt som sluttexten rullade på tv-skärmen 🙄 Bra jobbat! Men kvällskissen kvart över tolv var fin. Kall, klar och förvånansvärt ljus 🌙 Halvmånen var som en lampa som reflekterades i den centimeterdjupa snön ❄️ 

 

Vaknade vid halv åtta och filosoferade över dagen och framtiden. Och gårdagen. Min kropp mår bra av varannandagsjobbet men det är svårt att hänga med i jobbflödet. Det bestäms saker utan mig och jag missar information. Inget konstigt i sig, men besvärande. It is what it is.

Gjorde mig en lugn morgon "i etapper". Gav djuren mat, drog upp gardinerna, la mig och njöt en rosa gryning bakom tända adventstjärnor 🌟 

 

Bamse kom ut från makens säng så jag gick upp och bäddade den, tände ljusstaken i sovrumsfönstret, diskade upp två kastruller och blötlade disken, satte på morgonkaffet och la mig igen ☕️ Gött liv tre onsdagsmornar före nyårsdagen 2025

 

Tassade upp tio över sex, klädde på mig, fixade frukost och kokade kaffe i halvmörker för att inte väcka mamma.

Efter frukost osv tassade jag in till henne och önskade henne en godmorgon, tackade för gårdagen och sa hejdå. Stannade till vid brofästet och återvinningen där jag slängde plast och papper åt mamsen innan jag fortsatte mot jobbet.

 

Kom så pass tidigt till jobbet att jag valde att gå från herrgården till Nykvarnskyrkan. Det är inte fullt så långt som när jag går med hundarna hemma men antingen brant backe eller trappor. Bra träning mao. Gick med två kollegor vilket var både trevligt och informativt. Mässa och möten. Gick tillbaka med kollega vilket blev bra samtal och input. De informella samtalen ger ibland mycket mer än de planerade formella. Avslutade dagen med två samtal varav det ena kan leda till nåt mer. Mitt jobb är sååå spännande.

 

Hämtade hundarna på dagis vid fem, åkte hem och lät maken ta ut dem medan jag lagade spenatsoppa med ägg och bacon. Tv-kväll - Morden i Midsomer och ett jättetrevligt fiskeprogram från Gotland på sportkanalen. Fick lära mig mer om näbbgäddor och tobis.

 

Tänker att om jag inte får tillbaka min fysik så finns andra delar av liv att upptäcka. Ibland har man inte förmånen att välja, men man kan alltid göra det bästa av sin situation 😃👍 Såg slutet på ett program om vikingar ocv sen Special Victims Unit X 2 medan jag stickade framstycke 🧶 

 

Räknar med kissenad framåt midnatt ... 🕛 

Satt uppe alldeles för länge inatt. Klämde två Wallander efter varandra - Quid Pro Quo och Tjuven - och kröp ner i soffan efter kl ett 🕐 

Vaknade ändå hyfsat pigg vid halv åtta och kunde inte somna om. Det blir hursomhelst med sömnen när det är så mörkt, känns det som. Gjorde en lugn morgon "i etapper": mata djur, la mig, bädda makens säng och tända lite lampor, la mig, satte på kaffe, la mig. Jag trivs med att vara så lat 😄 Till sist gick jag upp på riktigt, bäddade soffan, duschade och lät dagen börja, åt frukost, packade en övernattningsväska, jobbgrejer, lite julmat plus handarbetspåsar 🧶 kokade två ägg till frukost och lunch imorgon samt gick ut med vintertrötta hundar 🐾

 

 
När jag köpt prinskorv och rödbetssallad på Coop och lämnat hundarna på dagis åkte jag ner till mamma. Vi har pratat och jag har mätt tröjbakstycket på henne vilket passar perfekt så jag började på framstycket. Framåt kvällen stekte jag prinskorv och ägg, värmde köttbullar och plockade fram julskinka och rödbetsallad. Det blev en god liten jultallrik innan syrran kom hem från jobbet. Då började mamma röja ännu en låda efter pappa medan syrran och jag stickade 🧶 Det blev en nostalgiafton då vi tittade på gamla foton, betyg, tidningsurklipp, tal, kvitton mm ur pappas liv.

 

Vaknade före väckarklockan och började googla på "odla mistel". Det var intressant 🌱⚪️🌱 Det är tydligen en snäll men giftig parasit som normalt inte tar död på sitt värdträd.

 

När det var dax att kliva upp gjorde jag en liten kall jultallrik till frukost och satte mig i fåtöljen och njöt medan maken tog ut hundarna 🐾🐾 Jag brukar tycka att julen är ett gissel, men inte i år. I år råder julfriden 🕊️ I alla fall än så länge 🎄

 

Så himla mysig dag vi haft. Jag vaknade utvilad i soffan efter 10 timmars sömn. Lite underligt känns det att inte sova ihop med min livs kärlek (vi har varit ihop i 36 år av mina 60 levda) men jag sover så bra i vår nya soffa.  

 

Efer frukost pysslade vi med olika saker i vardagsrummet. Han klädde granen och julpyntade, jag plockade fram mina Steninge-tomtar och Målerås-krubba som jag köpte efter att jag och väninnan var i Glasriket. Medan jag beskådade min granklädande make började jag med ett broderi. Vi bor så trångt att vi inte kan göra saker hur samtidigt som helst. Det är helt ok.

 

 

Eftersom jag somnade i fåtöljen igår trodde jag att jag kanske inte skulle somna efter hundarnas kvällspink och på gränsen till osammanhängande avslutning av gårdagens blogg (som jag nu rättat till). Jag hade fel. Jag somnade direkt och sov som en stock hela natten 🪵

 

Vaknade vid halv nio och tänkte skicka lite pepp till yngsta dottern som skulle köra upp idag 💪 Men innan jag hann göra det ringde hon. HON FICK LAPPEN❗️ På första försöket 🚙💨 Jag bara skrek rätt ut! Jag hade fått för mig att hon skulle köra upp kl 10.00 men hon körde upp redan vid sju och ett bättre sätt att vakna på kan jag inte tänka mig!

 

Fördelen med att vara halvtidssjukskriven och jobba varannan dag är att jag hinner med återhämtning, i synnerhet när jag överansträngt mig är jag oerhört tacksam för detta. Nackdelen är att jag inte riktigt hänger med informationsmässigt plus att det blir liksom hack i informations- och arbetsflödet. Trots att jag så nogsamt gick igenom resan i tisdags så vaknade jag halv tre inatt och tankarna började snurra. Vad kostade jultallriken egentligen? Fick jag ett pris överhuvudtaget? På vilket torg ligger julmarknaden och hur ligger det i förhållande till Storkyrkan? Och var ska bussen parkera? Hjärnan säger: spänn av, du har det under kontroll. Magen skriker: KAOS! PANIIIIIK! Känns det igen? I Huddinge och Södertälje hade jag perfekta parhästar. Även om vi inte jobbade ihop ihela tiden så hade jag alltid en samrådspartner, inatt kände jag mig så ensam.

 

Jag somnade om runt fyra och väckarklockan ringde kvart över fem ⏰ Försökte tassa runt ljudlöst så maken fick sova en kvart till, sen skyndade jag på så jag kunde få en stunds eftertanke vid frukosten i fåtöljen.

 

Hade för säkerhets skull ställt klockan på halv nio men var vaken långt före det.

 

Låg och tänkte på Brita från Ekenäs 👼 Hon kontaktade mig via bloggen då hon sett bilder på Pippi-tröjan jag stickat åt både barn och barnbarn 👼 Hon undrade var hon kunde få tag i mönstret och det kunde jag hjälpa henne med 👼 Hon ville sticka en Pippi-tröja till ett Pippi-tokigt barnbarn 👼 Det blev upptakten till en 2,5 år lång Facebook-vänskap 👼 Hon var lärare och tyckte om sitt jobb, hon läste alltid mina bloggar och skrev ofta kommentarer 👼 Vi hade båda hund och gillade att handarbeta 👼 Senaste året delade hon osentimentalt berättelser om sin cancer och skrev stöttande när min dotter blev sjuk 👼 När jag gjort en ängel i ull berättade hon för mig om vad änglar betydde för henne och det är så jag kommer att komma ihåg henne, som en ängel 👼 Hon ville leva och hon längtade efter att få träffa ett nytt barnbarn som skulle komma i februari 👼 Förra veckan märkte jag att hon inte längre gillade mina mina bloggar, inte heller kom det några nya inlägg på hennes sida så på 1 advent skickade jag en liten hälsning till henne 👼

 

Började arbetsdagen med personalandakt, därefter fick vi ett föredrag av prästen Olle Carlsson. Lunch, rehabsamtal med HR, sen fick jag tid för admin då nästa samtal återbudade. Kände så tacksamhet att jag fick tid att säkra upp för torsdagens församlingsresa. Nu har jag gjort allt jag kan gör att det ska bli så bra som möjligt. Hann oxå skicka lite mail och göra en agenda till mötet i vuxenarbetslaget på Stjärnholm nästa vecka. Avslutade arbetsdagen med rehabsamtal med chefen. Nu är jag rehabsamtalad klart för i år 😊

 

Men denna långa, kalla, mörka tisdag var inte slut ännu. Maken hade hämtat hundarna eftersom jag blev sen från jobbet så nu skyndade jag mig hem, värmde blomkål från igår och stekte bacon i hast. Strax före kl 19.00 parkerade jag vid Fogdö kyrka och deltog i första repet med julkören.

 

Så roligt! Först kände jag mig bortkommen, men sen fattade jag att jag inte var ensam om den känslan. Tjejen till höger om mig hade inte sjungit i kör på 40 år vilket bräckte mina drygt 20 år och tjejerna på vänstra sidan sjöng i en helt annan kör och tyckte att omväxling förnöjer. Jag valde att sjunga sopran då altarna var dubbelt så många och det var skönt för några av låtarna kunde jag hyfsat, några har jag hört på radio men överlag är sopranstämman lättare eftersom det oftast är melodin. Jag tycker att jag är för gammal för att skämmas så när vi prickade in tvåstrukna g och drillade loss när vi sjöng Gloria och jag missade ding, dinge dong kunde jag tillåta mig att skratta högt. Det roade säkert fler än irriterade. Det ska vara kul att sjunga i kör!

Nöjd och förvånansvärt o-hes begav vi oss hemåt kl 21.00. Tog ut hundarna på kvällskissen i den stjärnklara iskalla kvällen och njöt den klara luften.

 

Vaknade faktiskt av väckarklockan imorse, jag har ju haft en tendens att vakna före den på sistone ⏰ Hade ändå gott om tid att göra mig klar och gick en myspysstund med Bamse och Google i fåtöljen som bonus. Letade mönster på rundsjalar åt Nova. Både jag och äldsta tycker att det ser lite orättvist ut - ett pannband till den ena och en enhörning till den andra 🦄  Men det är inte så lätt med värmande plagg till en 9-åring som vägrar både mössa, halsduk och vantar. Man får försöka att överlista motståndet på nåt sätt...

 

Somnade i fåtöljen igår och blev skickad i säng. Vaknade halv nio imorse efter 10 timmars sömn. Jag skyller typ allt på mörkret, för nåt är ju knas när man ligger vaken vissa nätter och sover hur mycket som helst andra. 

 

Skit samma. Dagen blev BRA! Jag har tagit etoricoxib ett par dagar och smärtan är under kontroll. Är extra noga med hur jag gör sjukgymnastiken för att ha koll på att rätt muskler aktiveras, det är ju de som ska avlasta mina trasiga leder. Gjorde det jag skulle på morgonen och såg på klockan att jag skulle hinna till högmässa i Fogdö utan att stressa.