guggelutt

Det gick bra att sova i Willes underslaf. Är dock glad att ingen såg hur jag var tvungen att på alla fyra backa med arslet först runt stegen och ut genom hålet i fotändan för att komma upp 😂 Wille klättrade ner och gick in till sina föräldrar nån gång på natten. Kanske snarkade jag ut honom? Ella började gråta vid fyra. Det är förmodligen mycket intryck för henne med olika barnvakter varje dag även om alla är väl kända för henne, men vad gör man? Min svärdotter åkte vid fem, halv sju gick jag upp och tog Ella då min son tog Wille till förskolan. Ella lekte en stund…

… sen fick hon frukost innan hon fick lägga sig och sova en stund. Hon hade ju haft en tuff morgon.

När hon sov bäddade jag in mig i svärdotterns värmefilt och fortsatte titta på bilder. Försökte greppa. Alla som varit med om att nån närstående gått bort minns säkert hur svårt det är att ta in. Visst begriper man att personen är borta, men ändå är det svårt att ta in att man inte kommer ses mer. Hur kan han inte finnas? Jag brukar tänka att man är smart funtad som tar in förlusten gradvis, annars skulle man smälla av. Man gråter och känner, sen är man bedövad, man gör lite normala saker och sen kommer smärtan igen. Det är klokt att reagera i intervaller.

Och så paradoxen: Trots att jag var väl förberedd kom det som en överraskning. Trots att det var så väntat kom det oväntat. Trots att jag sörjt förut har jag inte vant mig och varför skulle man det? Varje älskad människas bortgång gör ont.

Ella vaknade efter 1,5 timme men var fortfarande pömsig. Hon fick paddan och medan hon låg i sängen och vi lyssnade på "fem trötta ankor" 🦆 "ärtor är goda" 🫛 och "hjulen på bussen snurrar runt runt runt" 🚌 låg jag och tittade på molnen som gled förbi och solen som tittade fram emellan dem ⛅️  Yngsta dottern ringde och vi pratade en bra stund. BF idag och hon tycker det är riktigt segt nu. Ella var så nöjd med att få pyssla med sitt - med bärgningsbilen och kastrullerna. Till sist fixade hon picknick i tältet. 

När sonen kom hem från jobbet gick vi till förskolan och hämtade Wille, sen gick vi och köpte tulpaner 🌷 Jag har längtat efter tulpaner och nu tänkte jag banne mig unna mig det! När vi kom tillbaka till lägenheten stod Wille och jag utanför porten och väntade på att min son och Ella skulle parkera barnvagnen i barnvagnsförrådet, då kom en man med en liten chihuahua och frågade om vi ville bli insläppta. "Nej, vi väntar på min son som parkerar barnvagnen", sa jag. Precis då kom sonen ut och gubben tappade hakan. Han sa att han trodde att min son var i samma ålder som Wille och ut kommer en hel karl 😂 Sen sa han att han tyckt att jag var väldigt duktig som hade två små söner 🤪 Han syftade på min ålder 😒

Hursomhelst så Wille ville oxå ha blommor så jag plockade ut fyra - en till honom, en till Ella, en till mamma och en till pappa. Han blev mycket nöjd.

Så åkte jag vidare till min yngsta dotter och umgicks nästan två timmar. Så mysigt 🥰 Och så skönt att få sörja ihop, skratta och gråta en stund.

Vid sex åkte jag hem, satte tulpanerna i vatten och lagade middag.

I kylen stod en röd presentpåse från grannen som tack för att jag fållat upp hans gardiner.

Den spar jag tills vi har en anledning att fira 🍾