Tänk på vilodagen 🐌

Somnade strax efter nio igårkväll och vaknade vid sju. Det har regnat en stor del av natten vilket har varit välbehövligt. När jag vaknat till har det låtit så hemtrevligt genom vårt öppna sovrumsfönster. Natten har ändå varit varm.

(null)

Låg och drog mig innan jag gick upp. Hundarna sov så jag gjorde mig ingen brådska. Tänkte att jag skulle ägna dagen åt knyppling. Jag fick lite trådtips i lördags vad gäller  brudkronan jag lyckats få mönstret på. Tänkte knyppla den i lin för att sedan leta guldtråd.

(null)
Brudkrona knypplad i guldtråd i gamla Uppsala kyrka

(null)
Efter ett tips fick jag tag i mönstret från 1963

… men när jag, efter morgonsysslor och morgonad började titta efter lämplig tråd samt började känna suget efter att knyppla en spets med vikingaskepp till ett ljusglas drabbades jag plötsligt av en enorm själslig trötthet och ett pockande behov av eftertanke. Jag gör alltid någonting… Jag träffade en alkoholterapeut en gång, och när vi pratat ett tag sa han att "du personifierar uttrycket ’human doing’". Skulle det vara något dåligt? Nej inte i sak, men man kan behöva reflektera över vad det är att vara en ’human being’. 

Så började jag tänka på min eftersatta kropp och associerade till Paulus brev till Korintierna där han skriver "Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er?  Om någon fördärvar Guds tempel ska Gud fördärva honom. Guds tempel är heligt, och det templet är ni." (1 Kor 3:16-17) 

. . .   - - -    . . . 

Lät tiden gå. Såg det grå molntäcket utanför dörren få sprickor, solen kom igenom, grå moln, vita moln, blå aningar… Visste inte att jag hade ett sånt behov av att göra absolut ingenting. Sluta ögonen, öppna ögonen, googla på nåt, lägga ner telefonen, titta på moln, lyssna på vinden…

Funderade över den förlamande tröttheten som drabbat mig efter en tid av förbättring. Ska jag ställa nån självdiagnos så är det sannolikt en kombo av framförallt penicillinkuren (en kraftig sådan) mot en uppflammad gammal borreliainfektion, en av penicillinets framfart uppflammad Lichen (autoimmun sjukdom) 🦠 fem månaders smärta och kampen mot smärtan (i höften), först flera behandlingar i ett intensivt tempo, sen paus i behandlingarna (akupunktur, stötvåg, laser bla), pågående och planerad utsättning av smärtlindring (Alvedon, Paraflex, Gabapentin, Etoricoxib), effekter av AIP, väderomslag och höstens intåg 🍁 Det är många faktorer och även om man gör saker oändligt långsamt och försiktigt så kommer reaktioner… Jag längtar efter att få börja en "kur" med Chlorella pyrenoidosa och komma igång med en mer strukturerad sjukgymnastik så muskler jag tappat under denna smärtfyllda sommar kan börja aktiveras igen. Nästa sommar hoppas jag kunna se tillbaka på den här sommaren och vara tacksam för de lärdomar jag fått: "Helga kroppen" och "Tänk på vilodagen"‼️

(null)
28/6 vs 8/9, -15kg, -50% smärtlindring och med hopp om en avgiftad och smärtfri framtid

. . . .  - - -   . - - .  . - - .

Gick ut med hundarna igen vid halv två och fixade lunch. Slog sen ner ändan igen och tittade på blå himmel och vita molntussar. Skrev lite på årets nyårskrönika, vilade och lät tankarna gå dit de ville.

Halv fem gick jag ut med hundarna, tog fram tre lövbiffar ur frysen och plockade lite i köket 🕟 Maken och nästäldsta dottern kom samtidigt. Plockade in kyl- och frysvarorna maken hade med sig hem, sen tog dottern och jag caben ner till småbåthamnen.

(null)

(null)

(null)

(null)

Vi simmade två "längder". Det var 18 grader i vattnet. Jättekul med sällskap.

När vi kom hem höll maken på att prajma badrumsgolvet. Jag satte på en tvätt och gjorde middag - lövbiff med sötpotatismos och stekt squash/purjo. Vi åt ute. Snart, kanske redan imorgon kommer det knappast funka längre.

Dottern åkte vid åttatiden, då fixade jag det nödvändigaste i köket och satte mig vid Tvn.

Nu har jag gått sistanaden med hundarna och satt på en tvätt till i mörkret. Jag klantade till mig när jag skulle göra ordning i köket… Det är sophämtning imorgon och jag har sparat en sur men väl tillsluten grädde i kylen till nu för att slippa lukten. När jag nu öppnade den och skulle hälla den i fett-flaskan "exploderade" den och spred sitt sura innehåll över diskbänken med all (tackochlov smutsig) disk, över mig, golvet, mattan och (tackochlov tomma) diskstället. Jag klädde av mig näck och började torka 🧻 Maken rullade ihop mattan och spolar av den på jobbet imorgon, jag sköljde disken och letade reda på nya kläder. De kläderna får snurra i tvättmaskinen under natten 🧺

Det tyngsta i huvudet har gett med sig. Sitter i mörkret och funderar på om jag ska gå och lägga mig eller sitta uppe och chansa på ett norrsken efter midnatt… eller varför inte både ock? Om jag dricker ett stort glas vatten nu lär jag behöva gå upp två gånger efter midnatt. 

🕛



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0