guggelutt

Jag mår lite bättre nu. Har sovit 10 och 12 timmar på raken de två senaste nätterna. Det som kan vara dåligt med det är om sköldkörteln börjar strula igen. Ska till doktorn i oktober så jag ska be att få ta prover innan dess. Förhoppningsvis handlar det bara om en allmän trötthet efter en intensiv arbets-vår som gick över i en intensiv semester-fas. Det har varit jätteroligt, men jag är inte 25 år längre...

 

Sen blev jag väl dubbelt uppgiven när jag var på röntgen i torsdags. På remissen stod att jag skulle röntga höger och vänster höftled samt bäcken. Äntligen! Jag har haft problem i flera år, men dragit mig för att gå iväg med det. När de sa att jag var klar frågade jag om ryggen/bäckenet och fick till svar att "vi anser att det räcker". Jag dristade mig till att ifrågasätta detta med "att det stod ju på remissen" (som jag min åsna lät receptionen slänga)... Hon svarade bara att "det är inte alltid de får som de vill". Jaha. Jag gick uppgivet därifrån och tänkte att de vet väl bäst då. Men på vägen hem rann ilskan på och jag tänkte ett tag vända bilen och åka tillbaka, be receptionen gräva fram kallelsen ur papperskorgen och sen sätta mig och vänta på röntgenmänniskorna så jag kunde få svar på mina frågor. 1. Är min läkare besvärlig på nåt sätt? 2. Är läkare i allmänhet besvärliga? 3. Har allmänläkare och sjukhus problem i kommunikationen? 4. Syns ryggen på höft-plåtarna? 5 ...eller är jag för gammal för att man ska satsa på en plåt till? 6. Anses jag vara en svb-kärring/ hypokondriker? 7. Om röntgen och läkare inte är överens, ska jag som patient behöva få det över mig? Jag tycker att jag som patient på Mälarsjukhuset fått ta onödig skit. Det började ju med det oväntade bemötandet när jag fick åka in i mars förra året. Sent i våras skulle jag tillbaka för en ny sklerosering men jag kunde inte pga jobbet. Sköterskan är väldigt snorkig och påpekar två gånger att jag har ju tid hos överläkare NN, varpå jag två gånger ber om ursäkt, förklarar att jag jobbar i Stockholm så jag kan inte åka fram och tillbaka samt att just den dagens arbetsuppgifter inte går att flytta på. Då skulle hon skicka en ny kallelse, vilket hon givetvis inte gjort. Det skiter jag i. Jag tycker inte skleroseringen gjort nån nytta alls, men jag undrar hur Mälarsjukhuset ser på patientsäkerhet? Fast, hm, det kanske bara är jag som inte passar in i mallen.    Nej, jag är egentligen inte arg på personalen, men trevlig/ otrevlig personal brukar vara en bra mätare på hur de har de på sin arbetsplats och hur de styrande sköter sitt åtagande.

 

 

Jag tillät mig att fuska lite med jobbet igår. Jag jobbade hemma, svarade i telefon och gjorde en del av det som jag avsatt tid för, men jag tillät mig också att ligga på sängen, baka dadelbollar och fröknäcke. Sen hade vi tid hos Bamses frissa på eftermiddagen.

 

Idag har jag gjort resten av jobbet så nu är jag ikapp. Jag har oxå bakat fler dadelbollar (till grannen och Linnéa (som var hundvakt i lördags)) och mer fröknäcke (till Jens (som ska vara hundvakt imorgon)).

 

                                                      

 

Livet är inte bara skit, det är aldrig så enkelt. Jag har tappat några av semesterkilona, njutit av fantastisk fjärilsprakt nere vid vår buddleja (fjärilsbuske) och medan Bamse var hos frissan igår botaniserade jag bland fågel- och akvarieprylar. När jag kom hem inspirerade det Janne till att göra rent i akvariet medan jag lagade en kalvfrikadeller som blev supergoda.