ärliga helg
Haha, jag ser att H inte kom med i rubriken som var tänkt att heta "härliga helg"... Det kan få stå så! Det har varit en härlig helg, men helt ärligt så har det varit tufft också.
Jag försökte sammanfatta mig själv i lördags, det händer så mycket just nu, både sånt som jag kan påverka och sånt jag inte kan påverka.
I lördags eftermiddag åkte jag till Linnéa och hade en underbar kväll med henne och hennes familj. Vi pratade, myste, spelade spel och hade mellokväll.
På söndagmorgonen lämnade jag hundar och fågel och åkte till Kallhäll för årsmöte i föreningen Knyppelpinnarna. Kvart i nio hämtade jag smörgåstårtor vid Stäket och sen gick dagen fort som ögat. När jag kom till Folkets Hus hade andra redan ställt i ordning bord och stolar samt dukat. Det var bara att segla in med smörgåstårtorna och försöka landa. En föreläsare skulle komma samt så hade medlemmarna sin köp- och säljdag. Det kom en hel del folk! Roligt! Och årsmötet gick bra. Vi som ställt upp för omval blev omvalda. Föreläsaren var ordföranden i föreningen Svenska Spetsar och hon berättade om arbetet och kursverksamheten i föreningen. Sist på dagen hade vi det konstituerande styrelsemötet och därefter hade våra eminenta volontärer i köket fixat färdigt allt. Tack!
Jag åkte hem till Linnéa igen. Hon bjöd på middag. Ungarna är så härliga, hundarna så keliga! Kom hem vid 9-tiden...
Idag jag jobbat hemifrån och ikväll har jag haft knyppelkurs! Ännu en ny elev! Nu har vi ökat med 100% sen starten - från 4 till 8 knypplerskor! Det tar sig! Och det är så roligt!
Lite rörigt ...
Puh, nu sätter jag mig ner och försöker bringa reda i en smått rörig tillvaro! En olycka kommer sällan ensam, sägs det och nog tycker jag det stämmer. Antingen händer en massa bra saker, eller en massa sämre saker... samtidigt! Denna vecka har varit fylld av bådadera...
I måndags jobbade jag hemifrån. Jag brukar kunna vara effektiv dessa dagar, men måndagen blev rörig rent arbetsmässigt. Jag åkte också iväg för att klippa Bamse. Mitt resonemang inför att klippa honom redan i februari gick i termer av att det lär inte bli nån riktig vinter i år och han blir så elända skitig i vårsörjan. Snöfall räknade jag med, men inte vinter... Tji, fick jag med besked!
Men det var petitesser i sammanhanget. Mina föräldrar var tvungna att akut avliva sin gamla trotjänare Hagge. Han är Linnéas första hund som flyttade hem till mina föräldrar med tiden, och nu blev han deras sista hund i en lång räcka av olika raser. När jag var barn hade mamma kennel och födde upp både papillon och korthårig collie. Sen har det varit sällskapshundar - mest papillon, nån phalene, shelties och så Hagge som var en Jack Russel-blandning. Som lök på laxen hamnade min kära morbror på sjukhus och det ser inte så ljust ut... Detta har förstås präglat resten av veckan. Det är tungt! Men kvällen slutade bra med mina härliga elever i knyppelkursen på ABF 👍
På tisdagen skrattade Kung Bore oss rätt i fejset, vi hade 1 dm snö när vi vaknade och mer blev det under onsdagens och torsdagens snöfall. Tungt att köra, rörigt i trafiken, folk som håller 50 på 120-vägar och folk som måste visa sin irritation genom att göra idiot-omkörningar, ingen ordning nånstans.
I torsdags hjälpte jag till i köket efter en lyckad Torsdagsträff med 52 jubilarer + våra regelbundna besökare. Efter avslutat gott värv fick jag en halstablett av en av damerna. Ja vad säger man... den var god men orsakade att jag fick boka en akuttid hos tandläkaren på fredagmorgon.
Men innan fredagen kom firade vi Novas hjärta på torsdagen. För ett år sen genomgick hon en stor hjärtoperation med ett mycket lyckat resultat. Vi blev ett gäng som åt tacos och hade trevligt. Ungarna hade jätteroligt och det är fantastiskt att se all denna livsglädje!
På BIVA i Lund för ett år sen...
Jag sov över hos Monica. Tidigt på fredagen gick jag upp, gick ut med hundarna och åt frukost med Monica och Nova innan jag åkte iväg på min akuttid hos tandläkaren. Jag blev faktiskt irriterad. Det var inte bara en fraktur på kindtanden, hon hittade sprickor i två kindtänder till! Och då var jag hos tandläkaren i januari! Jag har extremt låg smärttröskel i mina tänder och betalar dyrt för både undersökningar och tandhygienist för att slippa obehagligheter så långt det är möjligt. Jag vägrar tro att jag får tre spruckna tänder för att jag tuggar på en halstablett! Först ville hon laga den trasiga tanden med plast, men det ville inte jag. Jag sa att jag nu är ännu mer motiverad att amalgam-sanera. Jag kan inte släppa misstanken om att kvicksilver KAN vara en bidragande orsak till min struma. Då jag bokade akuttiden fick jag dessutom veta att amalgam expanderar med åren och då kommer ju gaddarna spricka en efter en. Hur många vet att amalgam expanderar??? Nu kan jag få tre porslinskronor med högkostnadsskydd och så får det bli. Sen kanske jag sanerar resten på egen bekostnad, men jag börjar så här. Hon lagade två av tänderna provisoriskt, sen bad jag att få byta tandläkare till denna som nu undersökte mig och hon tog emot mig. Om en månad ska jag tillbaka.
Jag åkte till jobbet ett par timmar och åkte sen hem tidigare. Klockan tre möttes Janne och jag i Tumbo för att få en genomgång av husbilen vi la handpenning på i lördags. Sen körde Janne hem den. Efter middagen och två glas bubbel som vi fick av säljaren, somnade jag i soffan. Veckan har varit väldigt upp och ner, jag är trött....
Idag har jag packat och förberett inför Knyppelpinnarnas årsmöte imorgon. Strax ska Bamse, Rambo, Ragnar och jag åka till Linnéa. Nu ska jag läsa igenom mitt blogginlägg för att se om jag rett ut min tillvaro. Ikväll vill jag ha roligt och imorgon vill jag vara fokuserad. Sen kommer en ny vecka!
Med spenderbrallorna på
Som jag slutade förra blogginlägget... Efter jobbet igår gjorde jag och Janne en liten utflykt. Vi har i flera år pratat om husbil. Dels vill vi åka upp och se Treriksröset, dels skulle vi vilja bila runt rent allmänt i norra Sverige. Jag har inte varit norr om Gäddede och det var på klassresa i typ 6:an. Annars har jag varit i Östersund och Åre med omnejd ett par gånger men det ligger ju mitt i Sverige. Janne är duktig på att sitta och leta runt på nätet efter grejer och igår överraskade han mig med denna lilla utflykt till Tumbo utanför Eskilstuna. Vi gick runt och tittade på flera begagnade husbilar och fastnade för en.
Vi åkte hem och funderade noga på saken, sen slog vi till. Idag var vi och betalade handpenning på den. Vi ska hämta den rengjord och nyservad nästa vecka!
Sen åkte vi vidare till Elgiganten. Jag har googlat på systemkameror. Jag ägde en när barnen var små och tyckte det var jättekul med foto. Nu har jag längtat efter en ny sen vi flyttade ner hit. Naturen och djuren är så fantastiska och det skulle vara kul med något som är bättre än mobilkameran. Jag ville ha en Canon eos 700d, för de har fått väldigt bra i test... men jag gick därifrån med en Sony a68 istället, säljaren sa att han fått tillbaka några Canon pga missnöje och då hade de köpt Sony istället. Jag har lekt lite med den idag och är nöjd så här långt. Med tiden kommer jag vilja ha ett objektiv med ordentlig zoom, men en sak i taget.
Ja-a, annars rullar väl livet på som vanligt ...
Utöver det vanliga
Ibland händer saker slag i slag, det kan vara planerat eller oplanerat... eller en mix av bägge delarna. I november bokade jag en tid hos min favorit-tatuerare, Annie på Salong Betong. Hon är poppis så jag fick tid först i torsdags. I veckan bestämde jag mig för att gå på vårt årliga megaföredrag på onsdagen och jag tog med mig Monica. Hundarna fick husera hos Arto och Nova under tiden. Till föredraget bjuds konfirmander och deras föräldrar mfl in och det är Tobias Rawet som under flera år kommit och berättat om hur han klarade Förintelsen. Oerhört starkt föredrag. Jag lyssnade för två år sen och det var lika starkt i onsdags. Han är inte det minsta sentimental, men väldigt rak på sak och att sitta i 1,5 timme och lyssna blir inte långtråkigt. Berättelsen griper tag i en och man undrar hur människan är funtad. Både hur klarar människan att göra så onda saker och hur överlever människan så onda saker?
Jag sov över hos Monica och torsdagmorgon bjöd på en magiskt vacker promenad över det gamla flygfältet i Tullinge...
Jag hade tagit ledigt några timmar mitt på torsdagen för att kunna förverkliga ännu ett tatueringsprojekt. Legenden om pelikanen som hackar sitt bröst blodigt för att ungarna ska överleva finns i några olika varianter, men det är också en symbol för Kristus död och uppståndelse. De bilder jag sett och sökt har tre ungar i boet, men jag ville förstås ha fyra. För mig är den även en symbol för min kärlek till mina barn. Bilden Annie ritade ihop är en mix av två väldigt olika bilder som jag fastnat för och jag är så nöjd.
Sen ett par veckor tillbaka bestämde jag mig också för att få ett hjärta på ringfingret. Jag växte ur mina vigselringar i och med struman och de har legat i nattduksbordet i Ormkärr, tillsammans med några andra kära guldsmycken. Nattduksbordet slängde vi och smyckena åkte ner i nån kartong sista dagen vi packade inför flytten. Att sen hitta rätt kartong har visat sig inte vara det lättaste. De är fortfarande nerpackade nånstans. I år kommer Janne och jag fira vår 25:e bröllopsdag. Annie och jag googlade på olika hjärtformer och då insåg jag snabbt att jag skulle inte ha ett, utan två hjärtan. Jag blev så nöjd! Fram till dess att jag hittar mina ringar och kan gå till guldsmeden för att slå ut dem en storlek så får dessa fina hjärtan duga.
Igår jobbade jag hemifrån. Efter jobbet gjorde Janne och jag en liten "utflykt"... mer om det senare, eventuellt....
Out of office
Ännu ett par intressanta dagar har förlupit. Jag har jobbat för fullt, men inte suttit så mycket på mitt rum på arbetsplatsen.
I fredags jobbade jag hemifrån. Det blev lite tid över på eftermiddagen och då passade jag på att sitta med uppsatsen. I lördags hade vi en temaföreläsning i ämnet sorg där journalisten Ken Olofsson berättade mycket personligt om sin sorg efter hustrun. Han har också skrivit en bok, när livet måste gå vidare, där han intervjuat 23 personer som mist sin make/maka.
Nova och hennes föräldrar var hundvakt under tiden. Det känns så skönt att veta att de tycker det är roligt att ha hand om dem. Och hundarna trivs alldeles förträffligt där. Nova är väldigt generös med sina måltider, hon delar gärna med sig, så det är alltid en fest att komma dit tycker Bamse och Rambo.
På söndagen jobbade jag stenhårt med uppsatsen. Nu börjar diskussionen kännas färdig. Jag skickade iväg hela uppsatsen till mamma på fredagen och hon gjorde en stavningskontroll på hela uppsatsen som vi gick igenom på söndagkvällen. Min svenska handledare fick bara diskussionskapitlet då hon gått igenom resten. I övrigt blev det några härliga soliga promenader med hundarna.
I måndags tillbringade jag förmiddagen med frukost på LP-stiftelsen i Södertörnskyrkan. Efter en snabb lunch på Pang´s sammanstrålade jag med kyrkgruppen på busstationen. Dagens utflykt gick till Bollmoradalens kyrka, där vi bjöds på en inspirerande guidning av både kyrkan och verksamheten.
Orgeln var nog bland de vackraste jag sett, trots att den inte var så gammal...
På vägen hem hämtade jag ut ett paket böcker: tre böcker om Luther, det är 500 år sen Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg och blev bannlyst. Jag tänker använda så mycket fritid jag kan tillgå till att lära känna denna man, en öldrickande munk som gifte sig med Katarina, en nunna som rymde i en silltunna. Han är allt annat än en dussinfigur, denne välutbildade teolog som Gustav Vasa tog till sig och lade grunden till vår svenska kyrka utan att Luther själv egentligen ville det. Jag kommer nog berätta mer om honom vartefter jag läser.... De andra böckerna handlar om När revolutionen kom till Vårby Gård av Björn Öjer och Swede Hollow av Ola Larsmo. När jag kom tillbaka från posten såg jag hur gruvligt skitig min bil är... Det har jag gjort något åt idag!
Men innan jag satt en halvtimme i kö till tvättomaten spenderade jag mina arbetstimmar med diakonimottagning, mässa och föreläsningar i Vårby Gårds kyrka, en kunskapsdag med Ekumeniska EU-kontoret, kommunikation i pastoratet och Reine vid polisen i Huddinge informerade om sitt arbete...
Jahapp... diska och promenera hundar ligger i pipeline....
Tack!
Nu har jag fyllt så ojämnt som det går. Ojämna siffror som inte heller tillsammans är delbara med två, ändå har jag blivit otroligt uppvaktad. I onsdags bjöd mamma och pappa ut mig på lunch. Superhärligt! Vi satt en dryg timme på Skebohof, åt buffé och pratade resor. Hur vi kom in på ämnet flygrädsla vet jag inte, men det slutade med att vi berättade om olika otäcka flygresor. Pappa bodde en period som barn på en missionsstation i Belgiska Kongo, flygresan dit i en DC3:a tog flera dagar och mellanlandningarna var många. Det är lite annat om man jämför med idag.
Igår började morgonen med skön sång i telefonen. Först ut var min morbror, 87 år, så sjöng "du vet väl om att du är värdefull", sen ringde Linnéa och sjöng "jamåhonleva" med sina döttrar. Även igår blev jag bjuden på lunch, denna gång av mina äldsta döttrar. Vi möttes på Grekiska kolgrillen i Huddinge. Den första jag såg var min yngsta dotter och sen hennes kille. De kom med som surprise. Jätteroligt! Mamma och pappa ringde mitt i lunchen och sjöng i stämmor för mig. Återigen en superhärlig lunch med mycket skratt. Två vackra orchidéer fick jag med mig hem.
Tillbaka på jobbet kom nästa överraskning. Jag brukar vara där en halvtimme innan för att vara med och ta emot besökarna, men nu var jag lite sen. Först blev jag gratulerad och så uppstod en spontan födelsedagssång där i hallen. Och inte nog med det. Efter andakt och före fika ställde sig hela Torsdagsträffen upp och sjöng för mig... jag blev så rörd!
När jag kom hem hade maken gjort sin goda smörgåstårta och grannarna kom över. Han hade också köpt en Strängnäs-tårta. Det måste vara något nytt för den har jag inte hört talas om förut. God var den med banan, marsipan och chokladgrädde. Maken hade köpt ett par nya varma tofflor i födelsedagspresent, mycket uppskattat! Jag har slitit ut ännu ett par på våra kalla golv.
Sist ut ringde en av mina systrar och hennes man och sjöng, detta gjorde att alla fyra generationerna i min familj sjungit för mig på min alldeles kolossalt ojämna födelsedag. Och sist men inte minst alla födelsedagshälsningar på Facebook! Och ett par på sms...
En ny dag är här. Jag har jobbat en stund, men tänker nu ta lunchrast och gå ut med hundarna. Vi har några cm snö på backen här så det blir kängor och broddar på. Skit-isen lurar under det där oskuldsfulla vita...
Öppna mig för din kärlek
Ibland går vissa saker bara rakt in i själen och man blir bara så mega-berörd. Det här är en psalm som jag sjungit massor av gånger och det är en vacker psalm helt enkelt. Men i morse på en morgonandakt gick den rätt i hjärtat och jag fick svårt att hålla tårarna tillbaka. Jag tycker att jag jobbar och jobbar och jobbar och ändå känns det som om jag inte räcker inte till. Det finns alltid mer jag borde göra. Psalmen blev som ord från ovan... tagga ner lite, stumpan. Det är lugnt. Allt behöver inte vara perfekt. Jag har en plan, säger Gud, lita på mig. På mötet som följde tyckte jag att jag var lite väl ostrukturerad, men ingen sa nåt om det och jag frågade inte heller om jag dög. Det får väl vara så ibland. Allt behöver inte vara perfekt.
Hur som helst så var vi i Vårby Gårds kyrka. En superhäftig modern kyrka från 70-talet med mycket färg och form, en kristallkrona ovanför dopfunten, barnen har ett eget altare osv, osv. Genomtänkt in i minsta tegelsten.
Lamporna i taket är takmåsar och barnens altare är ju så underbart: "Kom alla mina kycklingar!"
Efter mötet tog jag mig till Flemingsberg och åt lunch med en kollega. Bland annat pratade vi om projektet "ur dimman" och hur vi eventuellt skulle kunna bidra. Sen hämtade jag hundarna och åkte hem med ett själavårdssamtal i luren. Ut med hundarna, umgicks med Ragnar medan jag ordnade med mat och andra nödvändigheter, sen drog jag iväg till första knyppelträffen för terminen. Såååå roligt! Nu är vi sju! Vi var fyra som började hösten 2014 och nu ser det ut som vi kanske blir åtta eller nio under terminens gång. Vi får se. Ikväll hann jag inte ens dra huvan av min dyna och då är det precis som det ska vara. Det är så otroligt lärorikt att ha elever och det ger sån energi!
Men nu ska jag gå ut med hundarna och försöka gå ner i varv så jag kan somna sen. Arbetsveckan har ju bara börjat...
Fantastiska kyndelsmäss
Vissa dagar blir bara såna där oväntade guldkorn i livet. Idag blev en sån dag. Jag hade lovat Linnéa att ta hand om hennes flickor medan hon och Edwin skulle spela Maria och Jesus i syrrans predikan i St:a Birgitta kyrka. Jag kom dit en stund innan och då var Linnéa och Edwin färdigklädda och färdigövade. Precis när gudstjänsten började kom Monica, Arto och Nova in också och hela gudstjänsten blev fantastisk. Det var familjegudstjänst, en stor barnkör sjöng och kyrkan var nästan fullsatt. Syrran predikade över när Josef och Maria bar fram Jesus i templet och Symeon välsignade honom.
För nåt år sen blev jag klar med en ikon som heter "Anna, själv, tredje". Det är Jesus, Jesu mor Maria och Jesu mormor Anna. Jag tyckte det var lite skoj att fotas i samma stil med dagens Maria och Jesusbarn....
Jesus välsignas av Symeon i templet. Hanna står med lyfta händer, hon förutsådde att Jesus skulle bli Jerusalems befriare.
"Du vet väl om att du är värdefull", Psalm 791
Och förstås passade jag på att bli fotad med barnbarnen: Ängla med Edwin, Meija i mitt knä och Thyra med Nova.
Vi avslutade kyndelsmäss med kyrkkorv och kaffe med syrran och hennes fru.
Nova och jag tar sällskap till bilen. Men hon åkte förstås med sin mamma och pappa.
Sen åkte vi åt varsitt håll. Jag åkte hem och fortsatte jobba med mitt. Efter en långpromenad med hundarna gick jag in till Nisse och läste tidningen så han skulle få lite sällskap. Han var väääldigt kelsjuk. Han spann och gned sig mot mina ben, trampade med sina vassa klor i mitt knä, han var så kelsjuk att han började kärleksbitas och bet hål i armen på mig och gned hela sitt face över mitt öga... och jag som är så kattallergisk svullnade upp förstås. Men vad gör man inte för kärleken? Tur att jag har ett lager antihistamin hemma.
Tankar för dagen
En spännande och intensiv vecka har passerat. Efter att ha landat hemma på måndagskvällen efter den jättebra-iga resan till Hälsingland fortsatte veckan att raska på med mottagning, fem olika långa möten, sju besök/hembesök, lunchmusik med sopplunch... och så hann jag gå till frissan också. Idag har jag gått långa promenader med hundarna och jobbat med uppsatsen.
Layla, världens bästa frissa!
Jag tycker det är kul att skriva blogg, jag tycker om att rassla runt på Facebook och instagram... jag avstår medvetet ifrån att skriva politiska inlägg och dela olika artiklar, detta för jag vill vara "privat" på internet. Facebook och instagram är mina sandlådor. Bloggen är min skrivarstuga. Det betyder inte att jag inte har åsikter, men jag ser så mycket pajkastning och annan skit så jag kan inte se nån större mening med att jag också går in och kastar paj. Jag är kolossalt media-trött, trött på journalisters personliga vinklingar av saker eller ren Falska Fakta-porr. Hälften av alla dessa "breaking news" är så vinklade att de inte är i närheten av den opartiska journalistik som jag så länge trodde existerade. Personligen föredrar jag diskussioner med levande människor och att skriva skrivelser som hamnar i rätt forum. Jag tycker varken det ena eller det andra om människor som delar artiklar och tycker saker på nätet, för mig är det helt okej, men JAG vill inte lägga min energi där även om jag är väl medveten om att "om man inte syns så finns man inte". Jag lägger min energi i det levande livet och så får internet vara min lekplats. Tack och lov är vi alla olika och vi får vara olika, vi har olika gåvor att förvalta och det är bara bra.
Idag gjorde jag, inte bara ett, utan två avsteg från min princip att inte dela artiklar. Det ena var en fantastisk bild av fred! En muslimsk man med sin dotter på axlarna och en judisk rabbin med sin son på axlarna, de protesterar båda mot de nya inresereglerna i USA, men för mig representerar den bilden även hoppet om fred på jorden, vi kan bättre än så här! Vi är olika och vi ska fortsätta vara olika, men vi måste sluta vara rädda för varandra och vi behöver bli mer toleranta mot det som är olika. När jag säger "vi" menar jag alla människor, alla! Den andra artikeln handlar om den stora omflyttningen av flyktingar inom Sverige. Jag delade tidigare i veckan ett inlägg om att vi behöver stora väskor att lämna vidare till flyktingboenden inom området där jag arbetar. Jag är less på alla kommentarer om allt som alla flyktingar som kommer hit får bekostat av våra skattepengar. Här är den krassa verklighet som jag möter. Vanliga människor som försöker etablera vanliga liv. Visst finns det människor som skor sig på andras och samhällets bekostnad, visst finns det människor som är grovt kriminella, det kommer vi aldrig ifrån, men har man gått på sina fötter, åkt livsfarliga båtar, betalat hutlösa summor till människosmugglare, då är det på riktigt.
Ibland funderar jag på att sluta skriva blogg och ta bort mina profiler på Facebook och instagram. Skälen är flera. Dels är jag en rätt så offentlig person. Dels så får jag emellanåt kommentarerer som jag inte kunnat förutse, "folk" tycker så mycket, tycker jag. Dels så finns det väldigt mycket som inte jag vill se. Det handlar om min energi och var jag väljer att lägga den. Det handlar om hur personlig jag vill vara och vad jag vill dela med mig av.
Detta var mina tankar för dagen. Tack!
