guggelutt

Vilken härlig dag! Den började egentligen igår. Efter jobbet gjorde jag en ordentlig omgång korv stroganoff för Linnéa och hennes familj kom på besök. Jag hade lovat att Ängla och Thyra skulle få sova över så Linnéa skulle få en chans till sovmorgon. Ängla och Thyra vaknar ofta tidigt medan Meija kräver sitt men vaknar senare. Och så skulle vi ju allihopa till Tjejmetet i Djurgårdsbrunnskanalen idag.

 

 

Ängla och Thyra var som vanligt jättegoa när de är med mormor. De tittade på film medan jag kollade kollektivtrafik, bäddade, diskade och packade, men jag fick inte gå ut sista promenaden med Bamse förrän de somnat, sa de. Jag fick kolla igenom alla tänderna att ostbågarna var ordentligt bortborstade och sen gick vi ner för att bädda ner alla gosedjuren. De somnade fort och sov gjorde de hela natten. Kvart över sex imorse började de prata men låg lydigt kvar på madrassen till klockan ringde kvart i sju.

Har tänkt mycket på det här med kommunikation... Har under den senaste veckan haft förmånen att delta i olika former av samtal och fascineras av hur man ställer in sig beroende på vad det är för typ av samtal... och hur viktigt det är att den eller de man samtalar med går in med samma information om samtalets grund. Tänk vad galet det skulle bli om någon förespeglats att man ska till ett själavårdsamtal, men i själva verket hamnar i en intervju! Eller om en part tror att samtalet ska handla om en framtid tillsammans men det visar sig handla om ett bilköp. Ibland kan det gå nån minut innan man fattar att nåt är fel i förkommunikationen, ibland kan det gå betydligt längre tid och då kan det ha gjort ordentlig skada i förtroendet.

 

För om man tänker på hur olika man förbereder sig inför samtal beroende på om det är intervju, medling, uppföljning, utvärdering, skvaller, sorg, ekonomisk rådgivning, handledning, psykoterapi... och ännu mer detaljerat - marknadsföringsintervju, anställningsintervju, intervju i studiesyfte, tidningsintervju... Är jag i underordnad ställning eller har jag en maktställning i samtalet. Är jag och/eller personen jag talar med nykter, psykotisk, ledsen, glad, euforisk, deprimerad, hög...

 

Är det jag som kommer för ett samtal eller kommer nån till mig för samtal eller är det ett spontant samtal som uppstår på torget, vid kaffebordet, i rulltrappan....

 

Jag har känt mig lite tung i huvudet i dag och undrade om det var lågtryck på gång, men så insåg jag att alla dessa omställningar kräver sin energi för denna vecka har jag haft väldigt många olika typer av samtal.

 

Är det glada glättiga samtal eller djupa tunga samtal som kräver svåra beslut. Hjärnan behöver ett par minuter för att ställa om. Är det jag som är föremålet för samtalet kan det krävas mer än några minuter beroende på om det är en livsavgörande diagnos som ska levereras eller om jag vunnit drömresan.

 

Till det kommer kroppspråket, samtalen om andra, blickar, suckar, leenden och kramar ....

 

Reklam

 

Telefon

 

Färger

 

Dofter

 

Är det konstigt att vi ibland behöver dra oss undan telefonen, datorn, kamraterna och all annan kommunikation och bildligt eller bokstavligt slå ner rumpan på en stubbe i skogen för att undkomma all information vi får och bara låta tystnaden råda.

 

VEM ÄR JAG OCH VAD VILL JAG MED MITT LIV EGENTLIGEN?

                                                                     

 

 

En rolig och väldigt lång fredag! Jag åkte med min bästis Lotta till Hornbach för att kolla akvarier... Hon har ett litet sött akvarium, men locket är paj och det kostar lika mycket att köpa nytt som att köpa nytt lock/lampa så hon går och funderar. Givetvis hakar jag på för det är ju så kul med djur i alla former! Hon åkte därifrån med funderingar, jag med fem indiska Glasmalar, en Amanoräka som hoppade i glasmalarnas påse samt en Sewillia. Amanoräkor har vi ett litet gäng sen tidigare samt en Sewillia, men jag har länge velat ha en till. Man hittar dem inte så ofta så nu passade jag på.

 

 

Så hämtade jag upp Bamse på dagis halv ett, körde hem Lotta och fortsatte till Roslagstulls djurklinik. Bamse hade fått tid för vaccination men jag hade lagt till en koll av analsäckarna efter som han drar sig fram metervis på baken, samt en check av levervärdena. Jag har inte kunnat släppa oron efter det hemska som hände i våras. Men allt gick så bra så. Nu är han vaccinerad och analsäckarna är tömda, ingen inflammation därbak och levervärdena var helt normala så nu kan jag släppa oron att han har något galet i levern... det var en akut inflammation och inget jag behöver oroa mig för att det återkommer!

 

En vecka sen jag skrev sist. Att jag inte skriver kan bero på flera saker, tex: att jag inte har lust, att jag inte har tid, att jag inte har nåt att skriva om, att datorn strular... och massa andra saker. Denna gågna vecka har det hänt massor. I fredags efter att ha skrivit blogg, åkte jag och köpte en ny fisk, sen gjorde jag rent akvariet.

 

På kvällen jobbade jag på Hagsätra Torg. Tältmöte kallar vi det men det är inte så frireligiöst som det låter. Vi slår helt enkelt upp ett partytält och bjuder på kaffe/the/vatten och frukt. Detta för att öka vuxennärvaron i centrum vissa fredagkvällar och det är dessutom ett kul tillfälle att träffa folk. Vi står ju mitt i strömmen som kommer från tunnelbanorna och många uppskattar en kopp kaffe, en bit banan och prata bort en liten stund.

 

--> Varje år den 9 augusti går tankarna tillbaka till 1982 <--. Det är ofrånkomligt. Ibland tycker jag nästan det blir värre med åren, men det är nog snarare så att i den livsfas jag själv är inne i just så är det olika tankar, händelser och beslut som spär på känslorna. Det är så mycket som hade kunnat vara annorlunda om inte vissa saker hänt, men det händer  ... och det finns aldrig något facit när det händer. Det är bara att hacka i sig, analysera, bearbeta och vänja sig. Det senaste året har varit tufft. Bilolyckan var lite av startskottet, operationen tog sin tid av läkning, våren har varit en mental utmaning, men nu känner jag mig stark igen. Nog starkare än jag gjort sen strumadiagnosen 2007 och de slitiga åren innan man visste vad som fattades mig. Efter ett bakslag i vintras ligger nu sköldkörtelvärdena stabilt igen och jag hoppas att det kommer att förbli så. Blödningar och allvarlig järnbrist behöver jag inte ens tänka på längre. Smärtorna är vardagsmat och nåt jag succesivt lärt mig leva med.

 

Och nu har i princip alla barn flyttat. 30 år som mamma är över på sitt sätt. Barnbarnen gör sitt intåg och en ny fas i livet inträder. Gamla intressen tas upp och nya får plats. Livet är kris och utveckling, nyfikenhet och glädje. Inga facit. Inga garantier att de nya besluten som ska fattas blir bra.

 

Livet är ett äventyr och varje ny dag är en gåva!

 

Fotade fler fjärilar imorse på hundpromenaden. Det vimlar av dem i tistelsnåret i skogen!

 

Så fick Jimmy sin Carolina! Och det är inte slutet på en saga utan början på en! De träffades som konfirmander (eller tidigare?). Jag fick förmånen att lära känna dem när jag började jobba i ungdomsgruppen i Spånga... och  min sista arbetsuppgift där var att åka på konfirmandläger, då var båda ledare. Jimmy var dessutom med på resan till Tanzania.

 

Jag erkänner att jag hade lite jobbångest efter fem härliga veckor utan ansvar över annat än mig själv. Men det har varit kul att komma tillbaka till jobbet. Lugnet råder då många är på semester och jag gillar att jobba på somrarna. Dels får man undan åtminstonde delar av "högarna", dels händer det så mycket annorlunda mot under terminerna. Strax före semestern hade jag förmånen att ansvara för en utflykt till Parken Zoo, idag - efter tre dagars arkiverande, telefonerande, rensande, pratande osv - så var det Tom Tits som gällde! Vi var 30 förväntansfulla pers mellan 2 - 85 år som for iväg. Det gick alldeles för fort att komma ner till Södertälje, vi var där 45 minuter före det öppnade så busschauffören föreslog en sväng till Torekällberget. Det var lyckat. Där kunde vi se utsikten, kolla runt lite och mata kossor och getter med gräs.