guggelutt

Förra julen fick maken och jag en julklapp av våra båda yngsta barn. Stockholm från ovan! En helikoptertur över Stockholm. Jag blev så fruktansvärt glad för det är något jag önskat mig så länge. Dock stod det i restriktionerna att maxvikten var 90 kg... så jag beslöt mig för att det skulle bli ursäkten för att verkligen gå ner i vikt, men det har skitit sig. Innan vi åkte till Thailand i november ringde jag och frågade om jag kunde betala till vikttillägg eller så, men då frågade efter min vikt och sa att eftersom jag inte vägde så himla mycket mer och alla väger ju inte 90 kg så det brukar jämna ut sig. När vi kom herm från Thailand gick inga fler turer för vintern men vi bokade in oss i februari, så att värdebeviset hann gå ut gjorde inget.

 

Igår var det dax! Jag är ju lite flyg-hispig så jag tog ledigt hela dagen. Tog upp hundarna till dagis till 9.30, hämtade Janne i Flempan kl 10.00 och så åkte vi ut till Bromma Blocks. Gick runt och tittade lite, satt i en soffa och pratade medan vi såg Carolina Gynning få håret tvättat och fönat hos en frissa på nedre planet. Sen började klockan närma sig 13.00 och vi blev upphämtade utanför ingång 185C.

 

 

Imorgon har jag tagit ledigt och så här långt är jag mer än nöjd med min vecka som började med Kyrkgruppsutflykt till Hagsätra kyrka. Det var ju min arbetsplats i flera år, då som Hagsätra kapell, nu omgjort och ombyggt till en kyrka mitt i centrum. Ingången var ny för mig, arbetsrummen borttagna för där är numera själva entrén och trapphuset. Utsmyckningarna i kyrkan var häftiga. Molnen i taket och duvan ovanför dopfunten var gjorda i hönsnät. En läcker, "enkel" och luftig utsmyckning.

 

... inför en vecka som ska bli lugnare än på sistone. Har suttit och gjort några hål i kalendern och inget nytt ska bokas in denna vecka! Funkar allt enligt planen kommer det bli en mycket rolig och spännande vecka, men inte så fullspäckad... så stay tuned!

 

Drömde inatt igen. Har drömt väldigt mycket hela vintern faktiskt. Kanske skulle jag skaffa mig en sån däringa liten bok och ha bredvid sängen och sen gå drömtydningskurs? Drömmar glöms ju bort så fort. Jag minns inte sammanhanget i min dröm inatt, men jag var jag inne i en affär (tror jag) och stod bredvid en lång, smal, välklädd kvinna som var lite äldre än mig. Jag tänkte att så där skulle jag vilja se ut. Parant. Snygg. Självmedveten. Tittar på mig själv i spegeln. Kort, rund, hundtassfläckig täckjacka , leriga boots och en grön slinga i vindrufsigt hår. Patetisk, tänkte jag. Så fick jag syn på en liten väska. En mossgrön liten superpraktisk handgjord väska med flera genomtänkta fack och ett vackert broderi på. Den var bara helt perfekt! Jag tittade på prislappen och den kostade nästan 6000kr. Jag provade väskan i spegeln och remmen var så lång att väskan nästan gick i golvet, och inte matchade min lortiga uppenbarelse väskan särskilt väl heller... ja, ni fattar: snygg designväska - hundtassfläckig lerig liten tant. Jag hängde tillbaka den och stod och tittade på den. Mm, 6000kr är mycket, men om man ser till mitt näst intill obefintliga klädkonto... det kan vara värt det. Början på ett ordentligare appearance? Och remmen kan jag väl fixa? "Åh, vad bra att du hängde tillbaka den" säger en kvinna bakom mig, "den ska jag ha", sa hon och tog väskan. Jahapp, tänkte jag snopet, blev lite ledsen men tänkte att min gamla trasiga väska från 80-talet duger väl ett tag till (här dryper jag av offerkofta). Jag älskar min läckra gamla väska som snart sorterar under retro-begreppet, men dragkedjan är paj och det har gått hål i bottensömmen. Besviken gick jag därifrån. Jag tänker gå och "suga" lite på drömmen, tror den säger mig något om självkänsla... Det festliga i den hela, om man jämför drömmen igår om bilrutorna, så hade jag fått flera bra tips på gårdagens sista Facebook-inlägg om vad jag kan använda min kub-virkning till, bland annat just: en väska! Lite mer Guggelutt-style kanske? 😂

 

Annars då? Bamse höll på att gruffa till tidig morgon. Antar att rådjuren avlägger visit under fågelbordet även nattetid. När han väckt mig för fjärde gången fick jag tokspel och jagade honom med vatten-sprayflaskan genom huset. Sen blev jag superledsen över mitt dåliga uppförande och så somnade vi tätt ihop, min söta blöta nalle och jag. Han sköter ju bara sitt jobb och signalerar för att göra mig uppmärksam på att det händer nåt därute i mörkret!

 

Inatt drömde jag så konstigt, jag hörde glas krossas och när jag tittade ut var jag "hemma" i Norsborg igen. Någon hade krossat alla rutor på den första bil jag ägde, en hundkoja jag köpte som tonåring men aldrig körde för körkortet dröjde... Imorse när jag vaknade hade jag fått ett sms från grannen som påpekade att höger bakruta på min bil var öppen. Jag fick bråttom ut för jag tänkte att det kanske verkligen var så att jag hört glas krossas och triggat drömmen, men den var bara nerdragen. Märkligt! Jag har inte medvetet vevat ner höger bakruta och om jag omedvetet gjort detta borde det varit skitkallt i bilen när jag körde hem igår. Nåt måste ha hänt när jag packade ur bilen, och jag var extreeeeemt trött när jag kom hem! Lite spooky med drömmen ...

 

Den senaste tidens intensitet tar ut sin rätt idag. Detta år har inte bjudit på många lugna stunder. Jag tittar i almanackan och ser att bara de två senaste veckorna har jag jobbat 6-dagars veckor, kvällar och när jag varit ledig har livet bjudit på roliga, spännande saker så nån återhämtning har det inte blivit direkt.

 

Veckan som gått har varit bra och inte fullt intensiv som tidigare veckor. Vi kom ju hem från Vätternrundan på måndagseftermiddagen och efter knypplingen på kvällen åkte jag upp till lyan. Sen har det tuffat på med mottagning, olika möten på olika platser, hembesök, besök och en hel del administration.

 

Igår när jag kom hem övermannades jag av den stora tröttheten. Orkade inte titta på TV och virka som jag tänkt. Jag har virkat två stjärndukar och håller nu på med en löpare med kubmönster i 3D-effekt som jag är så nyfiken på hur den kommer att bli. Istället släckte jag alla lampor, låg i vår utfällbara fåtölj och tittade på det trebenta rådjuret som åt Ragnars fågelfrön som jag lagt ut under fågelmataren. Och så lyssnade jag på alla åtta avsnitt av Tunnlarna. Jag hade som vanligt radion på när jag åkte hem och då pratade de med Jerker Virdborg om denna psykologiska radiothriller. Gick kvällspromenaden med hundarna efter fjärde avsnittet och somnade till det sista. Gick och la mig och försökte lyssna om på det sista avsnittet i sängen men när jag vaknade imorse insåg jag att jag inte hade en aning om hur det slutade. Lyssnade för tredje gången på sista avsnittet efter morgonpromenad och frukost.

 

 

Nu har jag med viss möda plockat undan packningen från konferens och Vätternrundan, sorterat bort reklam, betalat räkningar och första tvätten snurrar i kondenstumlaren. I den ligger hundarnas selar och Rambos jacka, så jag hinner nog fixa lite lunch innan nästa promenad. Hundarna ser lika slöa ut som jag känner mig. OS håller mig sällskap. Inte för jag tittar på TVn och inte för jag att jag är ett dugg intresserad, men ljudet ger en viss hemtrevnad. Hade Janne varit hemma hade han suttit och tittat, men han jobbar natt och tog husbilen till jobbet, dels för att jag ska slippa smyga hela helgen, dels för att slippa pendla under 12-timmarspassen. Jag saknar nog honom jättemycket just nu!

 

 

Efter en god Bookmaker toast på Pitchers väntade en god natt i en himmelsk säng. Pigga gav vi oss av på dag två i vår rek-resa. Dagen bjöd på Franssons polkagrisar i Gränna, Grännagården och Ellen Keys Strand där vi provgick den branta sluttningen, som det varnas för på hemsidan, i snöslask.

 

Vi valde att hoppa över Vadstena för de begivenheter som vi tänker oss där i sommar är både jag och kollegan tämligen säkra på. Efter att ha kollat trösklar, hiss och bussparkering på Statt i Motala åt vi lunch på Ubbes café åkte vi till Hejdenstams Övralid, Medevi Brunn och tittade till Rejmyre glasbruk som stod där det skulle!

 

En fin lördag som började med kaffe och knäckebröd, fortsatte med långpromenad i solen, kaffe och semla... och dop!

 

Jag hämtade upp Bekki, sen åkte vi ut till Tyresö kyrka där vi fick vara med när lille M döptes, vidare till Bollmoradalens församlingshem där vi fick avnjuta smörgås- och marängtårtor.

 

 

Tre dagar på slottet! Det ni! Det var en himla bra konferens kan jag lova. Känner mig fortfarande härligt uppfylld. Vi har haft späckade arbetspass om diakoni, om rapporten som kommer ut i april, om utbildningsmaterial för medarbetare och förtroendevalda som jag tror även kan hjälpa oss själva att berätta om diakoni. Jag ska försöka sammanfatta allt detta till något kort och lättsmält att presentera och inspirera mina kollegor med till nästa vecka. Vi har fått god mat, givande och roliga samtal med nya och gamla bekanta. Vi hann även med en mini-retreat på att par timmar, och det var välbehövligt efter allt vi fått oss till livs. Stjärnholm är ett himla bra ställe att vara på i alla möjliga sammanhang, denna gång blev det suveränt!

 

I motsats till idag var gårdagen lugn. Ett besök och ett hembesök samt telefon och administration som vanligt. Efter jobbet drog jag iväg till Farsta och köpte garn! Såg en duk på Facebook som såg så himla rolig ut att virka, mönstret finns gratis på Järbo garn (stjärnduk), och kvällen gick åt till det. Det går fort att virka i jämförelse med tex knyppling och broderi...

 

Idag hade jag satt klockan på ringning kl åtta! Jag gick upp och duschade halv sju och ställde om klockan. Trodde aldrig att jag skulle somna om, men det var tur att jag ställde om klockan på halv nio för somna om, det gjorde jag! Det var skönt. 

 

Frukost och långpromenad med Bamse. Vi mötte Janne på tillbakavägen. Janne gick upp till lyan och jag åkte till Huddinge på gudstjänst. Tanken var stt jag och en ikonmålarvän skulle ägna söndagen åt ikonmålning och att börja en sån dag på ett bättre sätt än med en gudstjänst kan jag inte tänka mig.

 

 

Början av veckan har jag redan skrivit om ju! Måndagen innebar en hel del mil, Strängnäs- Stockholm två gånger och Stockholm-Strängnäs en gång. Men det genererade ett bra möte, hemarbete och knyppelkurs på kvällen med härliga nybörjare. Tiden går fort när man får springa mellan dynorna och hjälpa till med pinnar som hoppar fel och trådar som trasslar. Jag tycker det är jättekul!

 

Efter tisdagens mottagning var det ju Ultraljudet av Monicas bäbis, jag hann med en timmes utbildning i orosanmälning och avslutade dagen med en kväll då jag blev undervisad i flandersk knypplingsteknik. Onsdagen bjöd på tre möten och en extern lunch med massage som avslutning...

 

Nu har jag upprepat detta och hittat tillbaka i rätt vecka! Men igår blev det ny månad och den inleddes med en heldag om Kyrkans nya handbok. Det var vår nya chef som höll i den och vi gick även igenom en transaktionsanalys-modell och lite annat smått och gott. På kvällen tog jag igen lite jobb som försummats under dagen, två längre själavårdssamtal per telefon. Ibland blir det så när man inte hinner träffa folk som behöver...

 

Janne kom upp till lyan på fredagmorgon efter sitt nattpass. Jag hade huvudvärk igen så jag sov ett par timmar extra, gick långpromenad med hundarna innan jag körde upp dem till dagis. Sen jobbade jag hemifrån, svarade i telefonen och fortsatte inläsningen om Diakonins strukturer och hann också nosa lite på processen för en Diakonipastoral. När jag kom mot slutet av rapporten som heter Diakonins strukturer såg jag mitt eget namn nämnas. Det kändes jättekonstigt! En rapport som hänvisar till min uppsats! Stort liksom!

 

På eftermiddagen fastnade jag i samtal så Janne åkte upp och hämtade hundarna från dagis. Sen åkte vi och åt på restaurang i närheten. Jag reagerade faktiskt ganska starkt när jag kom in där... en grupp finska romer, två svenska sällskap där de vuxna började fyllna till medan barnen sprang runt, ett trans-par... jag har börjat vänja mig vid Strängnäs och där ser man bara tystlåtna "hyggliga" svenskar på restaurangerna... satt och tänkte att jag faktiskt föredrar det förstnämnda, en restaurangmiljö där alla får plats. Men jag måste ju tillstå att jag satt och värderade mina kunskaper i orosanmälan när man sitter och ser föräldrar som går ut och dricker alkohol med sina barn i släptåg. När går det för långt liksom?

 

Igår när jag gick ut kvällspromenaden med hundarna fick Rambo ännu ett anfall liknande ett astma-anfall. Han har haft några såna i veckan, men jag har tänkt att det är såna där "kvarkningar" som jag förstått att chihuahuor kan ha för sig ibland. Låter som snarkningar ungefär... men igårkväll fick jag bära Rambo i uppförsbackarna. Vid sju-tiden imorse vaknade jag av att Rambo fick två högljudda anfall efter varandra, sen hade Janne fått bära honom halva morgonpromenaden. Jag satte mig att ringa runt till djursjukhusen. Aldrig mera Bagarmossen efter hur de behandlade Bitchen efter att hon blev påkörd i höstas, återstod Södra djurkliniken, men jag gav upp i telefonkön och ringde Strömsholm som är samma vårdkedja. De sa att handlar det om andningen måste han nog in. Jag gjorde ett försök till på Södra djurkliniken och då fick jag svar. Jag tog ut Bamse på en långpromenad medan Janne åkte till sjukhuset. Sen fick Bamse vara ensam hemma (ja med Ragnar förstås) medan jag åkte till jobbet. En bra eftermiddag - Tema Sorg med dikter, musik och berättelser av Jimmy Ginsby. När jag kom hem fick jag Rambo-info av Janne... Rambos sänka är hög, hjärtslagen ligger på 80 mot 100-120 som är normalt för hans vikt, han hade ingen feber men allmäntillståndet var inget vidare.  Han blev inlagd. Janne hade fått ett sms på eftermiddagen att läget var stabilt och att de skulle höra av sig efter ronden imorgonbitti.

 

Ikväll är Bamse låg. Han knatade på duktigt när vi tog en lång promenad efter jobbet, han har ätit bra, men sen går han och lägger sig i korgen. Ibland boffar han till. Jag ska ägna mig åt honom nu. Och försöka vila bort en huvudvärk som börja upplevas som kroniskt! Och det är så tomt utan Rambo...