guggelutt

For weak and for strong

 

 

You can plan on me

 

 

 

 

It's the best time of the year

 

Snön la sig i ett tunt lager ett par dagar, men idag har det smält bort helt och hållet igen. Mycket behaglig luft att promenera i även om vovvarna blir onödigt skitiga... men jag sitter mestadels inne och tittar på tv/lyssnar på radion. Idag har jag börjat sticka igen och det känns kul. Jag hoppas snart kunna visa upp två mumintroll ✌️

 

In another ten years time

 

 

 

Jag har varit ensam med djuren idag och det har gått bra. Har mer än halverat smärtmedicinen för jag tycker inte jag behöver så mycket. Maken tog en långpromenad med hundarna vid sex imorse och jag kravlade mig upp vid halv elva. Bamse och Rambo har skött sig exemplariskt! Inga rusningar, inte dragit, jag tror de känner att jag har ont. Vi gick en bit bort på vägen, letade lo-spår men hittade inget.

 

Det är ju rätt bra när "sista kvällen med gänget" inte blir alltför bra och man får längta hem ordentligt. Förutom den streckritande kirurgen och syrran på sista nattpasset har alla varit underbara. Min rumskompis Liten Karin och jag har haft jättetrevligt ihop. Nå, inget fel på syrran på sista nattpasset heller egentligen, utan det handlade nog mer om min egen irritation att inte kunna somna. Jag ringde på klockan en stund efter nio och bad om halsbränne- och insomningstablett. De var mitt i överlämningen till nattpersonalen men jag sa att jag kunde vänta. Tjugo i tio kom en ssk och en uska och presenterade sig och ssk skulle komma in efter hälsningsrundan, men inte med en insomningstablett utan jag behövde nog en morfintablett, trodde ssk. Dessutom började hon prata om att jag skulle ut och röra på mig för att gaserna skulle ut den naturliga vägen blablabla. Jag orkade inte svara, jag hade ju inte ens andats ordet smärta... och jag hade gått avdelningen runt åtskilliga gånger under dagen och jag vet att gaser gör ont och att man bäst går bort dom och jag pallar inte den typen av föreläsningar halv tio på kvällen av människor som inte vet vad jag gjort hela dagen när jag försökt följa alla instruktioner till punkt och pricka och tillochmed fått "beröm" av dag- och kvällspersonalen för att jag är så duktig och nu är jag bara trött och vill sova... Halv elva gick jag ut i korridoren och började vanka för då började det göra ont oxå, precis det jag velat undvika genom att få somna. En uska ursäktade ssk att hon måstat ta hand om nån som blivit jättesjuk, och det ska självklart vara prio1. Samtidigt kom ssk springande och ursäktade sig, jag fick äntligen min Novalucol och oxynorm. Inte somnade jag på det... En timme senare kom hon insmygande för att se om jag sov, nej det gjorde jag inte, då fick jag äntligen min insomningstablett fast det vid det laget började kännas fullständigt onödigt, tre timmar hade gått och klockan var ju midnatt 🙄

 

Det blev ingen bra kväll igår. Smärtorna blev tillslut olidliga och då är jag ändå rätt van vid smärta. Jag stod och hängde på gåbordet så länge jag orkade, men tillslut började benen ge vika. Då satte jag knäna i tofflorna, bullade upp täcket i fåtöljen och försökte hänga framåtlutad stående på knä över den. Fick både morfin och ketogan innan det släppte och jag kunde sova några timmar.

 

Bäst som jag stod där och hyperventilerade fick jag en rumskompis, en Liten Karin (fick nytt rum efter operationen, ett dubbelrum). När hon var installerad ville hon småprata men jag bara väste: "Orkar inte ... flås flås ... ooont". Ja så kan man oxå ha det, tyckte Liten Karin (fingerat namn) och kröp i koj. Imorse bad jag Liten Karin om ursäkt och sen har vi haft det så trevligt så. Hon har oxå ont för hon har ramlat och brutit nyckelbenet, men värst ont har hon i bröstet så hon har ❤️-övervak. Hon fick nog "bara" en duktig smäll i bröstet när hon ramlade för hjärtat tickar på så fint.

 

Jag har haft fortsatt ont idag, men bara där gallan har suttit. I övrigt är jag lite öm förstås men det är ju inte så konstigt, inte ens särskilt jobbigt faktiskt. Den troligaste orsaken till min överjävliga smärta är med stor sannolikhet en gasficka. När de gör den här typen av operationer fylls buken med gas (koldioxid) för att de ska få lite utrymme att jobba på. Denna gas går relativt enkelt ur kroppen och lägger sig vanligtvis som en lätt värk i övre delen av ryggen och axlarna några dagar. Förmodligen har jag en gasbubbla som trycker i såret efter gallan eller direkt mot en nerv i revbensbågen. Ofarligt men olidligt smärtsamt. Jag får stanna ett dygn till eftersom maken är borta och det kanske inte är helt lämpligt att skicka hem mig ensam i skogen med denna smärta.

Mina kollegor har ätit julbord idag 😋 men jag ska inte klaga! Vi fick ägg med kaviar till frukost 😋😋😋 

 

Somnade på mitt livs första insomningstablett igår för det var tji omöjligt att somna. Väcktes som vanligt halv sex för tryck och temp, även ett blodprov denna gång. Lyckades faktiskt somna om och väcktes igen halv åtta. Igårkväll fick jag duscha och tvätta håret med en specialtvål två gånger, och nu skulle det göras en gång till (förutom håret). Renbäddat igår och renbäddat idag igen. 

Idag har jag inte varit så tuff... i huvudet är jag fullständigt lugn och litar på kompetensen hos dem som ska utföra ingreppet. Men kroppen är inställd på flykt. Det är onekligen en intressant självstudie att vara i sin egen kropp när den är så tudelad...

 

"Det här är kolugnt" <---> "Spring för livet"

 

Det har gått bra när jag stickat eller fingrat på telefonen, men när sköterskorna kommer in och kollar läget blir det annat ljud i skällan, då sprutar tårarna.

 

 

Maken har varit på besök en stund. Jag hade inte tagit med medicin för så många dagar, trodde jag skulle komma hem rätt fort... men nu kan jag ligga här året ut vad gäller den biten 🤗

 

Nervös. Ska snart gå och duscha samt få renbäddat... hoppas få sova 😴

De' é ja' de'! Får mig osökt att tänka på olika graderingar vi sysslar med. En 10:a i min ungdom var en grymt snygg tjej... alltså på en skala från 1-10. Killar graderades inte, en snygg kille var en "hunk" kort och gott. Killar graderade tjejer men tjejer fick inte bli för kräsna, de skulle vara glada att få sitt "på det torra". Hursomhelst, nu är det jag som är 10:an för jag bor på rum 10 och har egen kupé. "Har du sagt till 10:an om lunchen", hörde jag idag och "10:an ska ha dropp till natten" hörde jag häromdagen. De är väldigt rara allesammans här och jag känner mig som en riktig 10:a (🔥) med den fina behandling jag får. Här på sjukhuset används annars skalan 1-10 för att gradera smärta. 

 

Det har varit en fantastisk dag. Gallan sitter där den sitter men nu är det på dette vise och man kan va' gla' ändå 💕

 

Imorse blev man väckt som vanligt vid de olika rundorna. Temp och blodtryck och sånt innan nattskiftet går av. Sen morgonskiftes morgonrunda. Jag fick in handdukar och rena kläder för att kunna duscha, men nattdroppet skulle få droppa klart först... nästa gång jag vaknade var klockan halv 11! Raringarna hade låtit mig sova 💕  

 

Det blev ingen dusch förrän till kvällen. Läkaren skulle komma före lunch och det gjorde hon två gånger. En gång för att meddela operationstid och en gång för att berätta att jag skulle stanna över helgen. Nu ska jag inte fasta förrän på söndag. Efter lunch satte jag igång med att avboka besök på jobbet och maila med arbetskamrater. Ringde några samtal oxå. Sen fick jag besök. Härliga timmar med en vän och kollega 💕

 

Det har varit en stillsam dag. Började dagen med nytt dropp till frukost ... sen fick jag information om att operations-schemat var fullt så droppet skulle bort och jag skulle äta flytande. Det blev juice och kaffe.

 

För många år sen fanns det en tv-serie som hette ER, eller Cityakuten på svenska, som jag ääälskade. Varenda person var ju så färgstark och det hände så mycket spännande både på jobbet och utanför.

 

 

Men nu är det ju inte därför jag försöker fixa klippkort på akuten, för här finns varken dr Mark eller ssk Carol (dock en massa andra fina omhändertagande människor). Gallan har ju bråkat sen i söndags. Då kändes det som jag hade en höbal, eller torr brödlimpa på tvären i magen och en elektrisk golfboll under höger revben. Jag trodde att jag skulle kunna svälta ut skiten, tänkte att jag har ju en planerad galloperation i faggorna efter nyår... så jag drack minimala mängder vatten och små mängder passerad soppa plus smörgåsrån när jag behövde tugga. Men igår gav jag upp. Det måste ju bli en förbättring annars är det ju ingen vits att hålla på. Jag ringde 1177 på em och de övertygade mig om att jag måste in och kolla så det inte är bukspottkörteln igen. Jag väntade in makens hemkomst från jobbet, han slutade kl 23, av flera skäl typ vem ska ta hundarna om jag blir sittande på akuten, var gör jag av bilen om jag blir inlagd  och framförallt! KAN/SKA jag köra bil?

 

Så vi kom till akuten efter midnatt och jag fick komma in en halvtimme senare. Sköterskan tog prover och klämde lite innan han fyllde i journalerna till doktorn och så fick jag ett rum. Tio i tre kom en AT-läkare och undersökte. Jag hade en något förhöjd sänka och så ville han ta ett EKG eftersom den nedrans golfbollen under revbenen skickar strålar både ut i ryggen och bröstet. När EKG var taget fick jag åka hem med smärtlindring och ett telefonnummer till ultraljud vilket jag skulle telefonera kl 8.00. Maken fick pallra sig ur sängen för att hämta mig. Vi kom hem vid fyra.

 

Kvart  över 8 ringde jag UL och fick tid halv tio (varför kunde jag inte fått sova kvar på en brits istället för att fara som en jojo? För att inte tala om gubben min!) för att sen gå tillbaka till akuten och vänta på en ny läkare. Nya undersökningar och nya blodprover. Halv tolv kom läkaren och han ville lägga in mig. EKG, lever och bukspottkörteln ser bra ut men gallan är så vitt de kan se i början av en inflammation till följd av de uppenbara gallbesvär jag har.

Halv två låg jag på enskilt rum på AVA, försökte sova, men nu började huvudvärk och vätskebrist bli lite jobbigt, jag hade ju inte druckit sen igårkväll pga ultraljudet och sen i avvaktan på provsvar och läkarutlåtanden. Innan en sköterska kommit och satt droppet vid halv fyra började jag skaka och se konstiga saker. Hon gav mig vatten och sa att du får dricka fram till midnatt. Efter en stund kom läkaren jag träffade i september och pratade lite. Nu återstår det att se hur inflammationen artar sig... eller inte... men jag fick dricka inte bara vatten, utan juice och soppa oxå. Himlagott 😇 Men bara fram till midnatt.

 

 

Rubriken skulle ha varit "julpyssel" och berättelsen skulle handlat om julpyssel med barn och barnbarn, men jag har genomlidit det näst värsta gallstensanfallet någonsin! Över ett dygn har det hållit på nu men det börjar äntligen ge med sig... Smärta, yrsel, feber, illamående och allt det som det för med sig. Febern och kräkningarna gör att jag misstänker att bukspottkörteln är irriterad så nu "sitter jag still i båten" och hoppas på det bästa. Vill inte åka till sjukhuset. Är lovad galloperation på nyåret.

 

 

När jag inte orkade vila längre gick jag igenom min garderob. Det som inte sorterades bort åkte ner i tvättkorgen för uppfräschning. Hittade lite fina kläder jag glömt att jag hade. Sen började jag plocka in de nya Amerika-kläderna. Känns fräsch och roligt.

 

En toppenbra andradageftersemesterndag på jobbet! Julbord med julmarknad på Steninge Bruk. Eller julmarknad med julbord på Steningebruk.

 

Klart jag är jetlaggad! Gick upp sex imorse efter en konstig nattsömn för att köra mina nära tio mil till jobbet. Även om det blivit bara lite sömn i konstiga ställningar på flyget så var kroppen inställd på att klockan var midnatt när jag gick upp så den ville liksom inte alls... och när jag jobbat ett par timmar började jag känna mig vinglig och nästan bakis, då var vi mitt i torsdagsfrukosten. Min kropp skrek ju efter att få lägga sig då kroppsklockan var fyra på morgonen. Nå, imorgon kommer det kännas bättre.

Det var så julpyntat och fint i Prästgården, med ljusstakar och julgran inne och ljusslingor ute. Till frukosten serverades julskinka, skaldjurspaté och romsås förutom de vanliga påläggen. Jag stannade kvar en stund efter frukosten och pratade lite med två personer, sen åkte jag till svärmor och hämtade hundarna. Det var så himla härligt att träffa dem igen.

 

Eftermiddagen tillbringades delvis på rygg i soffan i lyan med att gå igenom alla jobbmail. Det tog sin lilla stund att svara, boka, vidarebefordra och ringa... men jag fick oxå bestämma mig för att inte somna så jag hämtade upp ljusstakar och julgardiner från källaren och varvade jobbet med att pynta fönstren. Ikväll har jag möblerat om i mitt rum. Jag har släpat byrå, glasskåp och fåtölj kors och tvärs över rummet för att testa olika varianter. Bra sätt att hålla sig vaken på! Det skulle behöva röjas i lådor och garderober oxå men det orkade jag inte med idag.

 

Sonen och hans familj åkte bort på en vecka igår så jag har lyan för mig själv. Lika mysigt som det är att ha sällskap är det trevligt att vara själv ibland.

 

Sov gott nu och take care out there 💕

Åkte hemifrån vid halv åtta, regntungt, fastnade i kö men lyckades nästan hinna till dagis till nio. Tankade. Kl 10-besöket uteblev, men jag tog in ett spontanbesök istället och hann få bort nästan all administration. Lunchlåda och sen bar det av med kyrkgruppen till Vantörs kyrka. 

 

...ser barnet de vi inte ser... Då börjar psalm 745, "dansa med änglarna", som är en rätt vanlig dop-psalm. Den fastnade i huvudet när jag lyste genom äggen imorse. Det var lite mörkare än vanligt i köket och äggen såg verkligen ut som gröna och oranga micro-cosmos när jag lös med ficklampan genom dem. Så vackert!