guggelutt

En bra dag men jag har varit oändligt trött. Insikten om galenskapen att åka på resan efter bukspotten inkl. förkylning är en sak, nu kommer även konsekvensen. Nåväl, himla trevligt har det varit så lite kroppsliga besvär får jag ta. Arbetsdagen var intensiv och hemkomsten skön. Gick långpromenad med hundar och son med familj.

 

Sen lagade vi heta räkor. Nu blir det kort kiss-prommis och snabbpack inför en lång lat helg hemma! 

Dagen har varit en heldag i bussen. Resan har gått bra med många välbehövliga stopp. Stopp för fika, lunch, middag, sträcka på benen och avsläpp. Jag har mest suttit och virkat rosa döskallar, som övergått till röda döskallar, för att gå tiden att gå. Mäktigt att åka över broarna.

 

 

Idag började jag och en rumskompis med en promenad upp på stan och köpte sandwich till lunch. Vi gjorde några inköp på mässan innan vi åt vår sandwich. Kl 12.00 åkte vi på utflykt.

 

Började dagen som igår. Gick runt och tittade, köpte lite mönster, bland annat på ett rött hjärta i metall, en Madonna och mönster på Barbie-bikini, samt garn till sjal-mönstret och boken om världens människor som jag köpte igår.

 

Snacka om totalförvirrad... och nu brinner det i knutarna! Tack och lov för att andra har koll på mig!

 

Arbetsdagen, eller hela dagen, gick i ett igår. Hembesök, möte, kolla pappren i fack och på skrivbord, 15 min lunch, mässa (puuuhhh så skönt), möte, samtal. Efter samtalet hjälpte vaktis mig att hitta projektor och grejer då dagens föreläsare mailat om det på em. Hämtade hundar 20i6 och kom prick 6 till systerdagiset för att hämta upp fröken som klipper Bamse. Medan Bamse klipptes åkte jag till Farsta för att växla pengar. 

 

Himla bra grej det där! Fick ett presentkort av päronen när jag fyllde år och blev så himla glad. Jag har berättat hur kul jag tyckte det var att bränna glaspärlor den 28/2 men jag var inte alls beredd på att föräldrarna skulle ta sig till Pärlmakeriet och betala för en dag. 

 

Idag tog jag kompledigt och åkte dit. Ingen kurs alltså utan en ”stolhyra” för att träna på det jag lärde mig senast. 6 timmar försvann i ett nafs. Så otroligt meditativt att forma glaset i lågan!

 

 

Hundarna fortsatte sova den sena morgonen till trots så jag kokade kaffe och gav de andra djuren frukost. Igårkväll såg jag att Esmeralda la sig under värmelampan, men jag valde ändå bort att sätta på luftvärmepumpen för det var 18 grader inne och hon har det varmt och skönt under sin lampa. Imorse reagerade jag på att hon låg kvar för hon brukar spendera natten i sitt lilla hus i andra änden av terrariet. Sen såg jag att hon hade vattenmelon i halva ansiktet... inte... för vattenmelon har hon inte fått sen förra veckan... och ögonen såg konstiga ut. Då började den bistra sanningen gå upp för mig. Jag har starka misstankar om att hon dött av en inflammation/infektion i näbben som slipades av veterinären för tre veckor sen. Ska ringa och prata med dem imorgon...

 

 

 

Det blev lite broderi och lite fler kalorier igår. Yrseln vill dock inte ge sig men den är inte värre än att jag tog bilen upp till Storstan idag. Jag tycker det är skönt att köra bil när jag yrslar för då är det som om hjärnan skärper sig. Sen är det lite gungit av och till när man är ur bilen men det är ju lugnt. Jag tror fortfarande att det är lågt blodsocker och så. Det kommer bli bättre ju fastare, fetare och näringsrikare föda jag törs ge mig på. Idag ömmade magen bara efter lunchen, så skönt! Sen ska jag inte glömma att jag även varit rejält förkyld under hela den här pärsen så det är ok att vara hängig.

 

Jag behövde åka upp till lyan och vattna + kolla brevlådan, dessutom hade jag en tid hos fotvården och den ville jag inte missa. Hon har fått så himla bra ordning på mina hälsprickor som hon tror är fot-varianten av mina hand-sprickor. Nu har vi nått en nivå där jag är utan sprickor, är bara torr, och det är underbart! Nu börjar jag känna mig säker på att det kommer att bli fason överlag på tanten. Jag ger det till nästa sommar!

 

Varning för gnäll-blogg!

 

Sitter rakt uppochner och surar! Har googlat på skonkost och hittar just inget matnyttigt alls. Rökt, stekt, fett, ägg och äpplen ska man undvika, typ. Men dr sa att jag skulle undvika t.ex rött kött och räkor oxå i två veckor. Tänkte att färska champinjoner kunde vara gott i kvällens skogssvampssoppa, men sånt hittar man inte. Nå, jag får gå efter eget huvud. 

 

Sitter samtidigt och stör mig på det förhållningssätt de flera läkare hittills har gentemot mig (och jag är garanterat inte ensam) och det ingår i dagens allmänna stördhet. Mer en regel än ett undantag så måste läkare säga åt mig att jag behöver gå ner i vikt. Som regel utan undantag sväljer jag det och säger ingenting samtidigt som mitt inre skriker: HURDÅ? Jag har ju en ämnesomsättningssjukdom! Jag har suttit och lyssnat på dietister som pratar tallriksmodell och vikten av motion, fysioterapeuter som får mig att gå raska promenader i en korridor och kuratorer som klappar mig på kinden och förstååår hur jobbigt jag har det 🤬 Och när kommer det något som jag kan ha användning av? Är jag en idiot?

 

Avdelningsläkaren på AVA sa inget förra veckan, men läkaren på akuten påpekade att jag skulle må bättre av att gå ner i vikt. Två gånger. Tillslut sa jag att jag gått ner 15 kg på ca två månader, hur mycket mer begär han? Och så skrev han i min journal att jag ”druckit stora mängder alkohol” under veckan. Det stör mig så jag håller på att brisera, för vad är stora mängder alkohol? Är det en enstaka vecka då jag dricker ett glas vin på AW och ett par whiskypinnar på helgen? Eller tänker han att jag egentligen menar ett par dunkar rosé och några liter starksprit i veckan som normal konsumtion? Hans journalanteckning kan ha gjort att jag ”slapp” operation, på gott och ont. Häng kvar, snart kommer poängen ... 

 

Jag har under dagarna sen jag kom hem googlat på gallsten, bukspottkörtelinflammation och skonkost. Om och om igen läser jag att snabb viktnedgång är en vanlig orsak till gallsten, och gallsten är den vanligaste orsaken (över 80%) till bukspottkörtelinflammation hos kvinnor. Tadaaa! Kan det ha ett samband, tror ni? Eller nej så dum jag är! Det beror ju självklart på att jag sitter hela dagarna och knaprar chips, choklad och bälgar i mig stora mängder alkohol!

 

Jäsingen vad mygg vi har 🦟 De attackerar i massor och är helt galna 🦟

 

Maken tog ut hundarna imorse och gav sig sen av för att hinna göra en drös ärenden före kvällspasset. Jag broderade och virkade klart Lunas filt mellan de myggätande hundpromenaderna 🦟

 

Ikväll preppade jag mig med alvedon och åkte på avslutning för knyppelgruppen. Det var skönt att komma hemifrån en stund och de tog så väl han om mig. Kom hem med en enorm pelargon 🌸

 

Idag skulle jag egentligen ha jobbat med mina kollegor på Majfest. Körer, korv, fik, invigning av el-laddstolpe, skaparrum, fiskdamm, konsert osv. Men jag ligger på latsidan förstås, av nöden tvungen. 

 

Idag är det framförallt Williams broderi jag ägnat mig åt. 

 

Har tagit det superlugnt idag. Legat i en solstol och virkat på Lunas babyfilt. Broderat lite på Willes tavla.

 

 Hjälpt Ragge att putsa nacken.

 

Jag ska bespara er vidare bilder på kaffemuggar innehållandes soppor och annat ☕️

 

Idag på morgonen fick jag börja med fast föda. Mjukt vitt bröd med lite smör och skinka. Bröd har jag inte ätit på nära tre månader, men blev övertalad då det är milt och bra att börja med. So be it.

 

Satt och virkade på Lunas filt i väntan på ronden. Den kom först vid 11.00. Det första dr gjorde var att säga: - ”Vilka vackra färger!” Lite oväntad kommentar av en man i 40-årsåldern? Återigen påmind om mina fördomar! Efter att ha kollat hur jag mådde tyckte han att jag kunde åka hem efter lunch. Sjukskriven 2 veckor, Alvedon, råd om flytande- och skonkost, en remiss ska skickas för att kolla upp de mörka fläckarna i tunntarm/bukspottkörtel om 2-3 månader. 

 

Maken hämtade mig vid ett. Vi handlade släta soppor och Proviva på vägen hem. Hundarna var överlyckliga. Även Ragnar stämde in i välkomstkören.

Har inte tagit Alvedon än. Vill känna om det gör ont för att få varningssignaler i tid. Inflammationen ska vara hävd men bukspottkörteln är fortfarande öm så det gör ont av och till, men inte i närheten av vad som varit.

 

Ska ägna en stund till åt virknålen i kvällens sista solstrålar... 🌅

Först vill jag tacka alla för samtal, sms, mail, uppmuntrande tillrop på Facebook, förböner mm. Det är så otroligt värdefullt för mig att ni tänker på mig ❤️

 

Att rent fysiskt bli påmind om sin dödlighet är lika obehagligt som nyttigt. Jag hoppas det ska hjälpa mitt dumma huvud med prioriteringar ett tag framöver. Det är något väldigt speciellt att vara så utsatt som man är på sjukhus, man är helt i händerna på omsorgspersonalen och jag måste säga att de olika personligheterna är olika typer av änglar 😇 var och en med sin personlighet och på sitt sätt. Jag uppskattar verkligen att bli tilltalad som till ett barn när jag är ömklig för då tillåter jag mig att vara ömklig. Jag ÄR ju ömklig! Jag och min oro blir tagen på allvar och jag behöver inte känna mig dum. När man fått tröst är oron lindrad och jag kan gå vidare. Att någon lägger huvudet på sned och säger ”jag förstår att du är orolig, men...(så kommer trösten)”. Tack 🙏 Tack 🙏 Tack 🙏 Här ligger vi i våra vita skjortor och blå byxor, rätt anonyma, och ingen särbehandlas. En äldre man ropar på hjälp och berättar hur han fått benen avslagna av en man med järnrör, att han inte vill sitta kvar i fängelset. De tar honom på allvar, tröstar och förklarar. Vilken skola i omsorg jag får uppleva! Ett spädbarn gråter. En blek mamma med dropp ammar och vaggar. En kvinna rosslar och klöks av den tjocka sondslangen i näsan. En medelålders kvinna går förvirrad runt i korridoren med skjortan knäppt snett och panik i blicken. Och jag är inte ensam om att ligga här med smärta. Ibland får jag hejda mig för att inte gå in i omsorgsrollen. Visst, hämta kaffe åt min rumskompis är väl en sak, eller att självklart ropa på hjälp när hennes luftstrupe täpptes igen av slem igår... men att motstå impulsen att gå in till den förvirrade mannen eller försöka prata med den panikslagna kvinnan i korridoren är på ett sätt att gå emot mig själv, samtidigt en träning i att ta mig själv på allvar. Inflammation i bukspottkörteln är allvarligt och ingen här dömer mig för att vara sjåpig. Tack 🙏 Min uppgift nu är att inse det och inte förminska mig själv. Inte låta det ta över men ta det på allvar och leva därefter. 

 

 

Fick förklaringen på det de kallar ”svält”, och varför jag fått ”svälta”, av morgonsköterskan och det kändes bra. ”Svälten” avlastar bukspottkörteln och hjälper den att läka. Fick igårkväll börja ”trivseldricka” vilket inte är så spännande som det låter. Det innebar att jag fick dricka små mängder vatten... inte för att jag behöver dricka vatten (droppet fixar den biten) utan för det psykologiska. Jag tycker det känns bra att få använda magen litegrann då litern jag skulle dricka inför MR igår fick ”oönskade konsekvenser” då magen chockades rätt rejält efter fastan.

 

Siw Malmkvists gamla slagdänga har gått runt i huvet sen MR...

 

Svårt att sova med dropp. Hittade tillslut en ställning där jag lindade slangen mellan fingrarna och lutade handen mot bordet, då glömde jag liksom inte bort att jag hade den. Kl 23 hade jag inte hunnit somna, då blev jag tempad, blodtrycksmätt, stucken i fingret. Kl 03 samma procedur med utökningen av blodprov tagna i handryggen då ena armvecket blev stucket på morgonen och andra är upptaget av droppet. Väcktes igen efter sju av morgonpigga sköterskor, temp, blodtryck, stick i fingret. Alla har varit superrara.

 

På ronden fick jag veta att jag skulle magnetkameraröntgas. Virkade och tänkte om vartannat medan jag väntade. Följde den rafflande vardagen på en akutvårdsavdelning. Idag testades brandlarmen i varje rum 😱 En madrassinventering pågår 🧐 Min var från 2011 så den byttes 👍

 

 

 

Hämtade ut Diklofenak och omeprazol samt köpte bananer och fisk. Order om skonkost. När jag kom hem tog  jag smärtlindring, drog fram solstolen och somnade så himla gott i den. Vaknade efter över två timmar senare illröd i fejset. Skyndade ut en sväng med hundarna som fått vänta alldeles för länge. och Upptäckte att Bamse haltade.

 

Började förbereda torsk i ugn. Hörde telefonen men hann inte svara. Lyssnade av svararen. Det var läkaren. Proverna var inte så bra och han ville att jag skulle åka in till akuten för utredning. Vill inte. Vill bara att det ska vara över. Förnuftet får tala och maken kör mig efter middagen.

 

Ingen väntetid på akuten. Kom in direkt. Nya prover. Läkare kände och klämde. Nu två timmar senare ligger jag på AVA-akutvårdsavdelning. Pankreatit till följd av gallsten. 

 

... efter en hyfsad dag. Gick en promenad till med hundarna, inte lika lång. Satt och virkade medan jag slötittade på tvn, föga anande vad som komma skulle. 

 

 

Strax innan Janne kom hem började magen mola, men jag åt middag ändå. Magen blev bättre. Vid halv åtta-tiden kom värken tillbaka och höll i sig. Ibland kunde jag virka, men oftast inte pga smärtan. Jag satte fingrarna i halsen, försökte lägga mig, försökte gå... hittade tillslut en ställning i soffan - halvliggande med kroppen lätt vriden åt vänster. Gick och la mig, härdade ut till kroppen klarade att ligga på vänster sida, började kallsvettas, gick upp till soffan igen. Strax efter kl 3.00 ringde jag 1177. De tyckte jag skulle köra till akuten på Mälarsjukhuset, eller ta taxi. Valde bort bägge alternativen.

 

En dryg timme senare väckte jag maken som skulle åka och jobba. Han frågade om han skulle köra mig. Avböjde, värken lite bättre så jag ville sova. Sov tre timmar, försökte sova en timme till men värken tilltog. Ringde VC, skulle bli uppringd efter 45 min. Duschade och gav djuren mat. VC ringde och jag fick tid 10.20. Gick med hundarna tills bägge gjort nr 2, diskade, har ätit en banan i fyra delar under 2 timmar. Mår rätt ok i detta ögonblick. Ska åka nu...