guggelutt

Alltså! Att bli kompis med sig själv är riktigt roligt. Idag har jag unnat mig en meditativ dag på Pärlmakeriet i Roslagen. Lämnade hundarna i vanlig tid och hämtade dem i vanlig tid, 6 timmar med en brännare och glasstavar. Vi fick lära oss runda pärlor, stavar, fyrkantiga pärlor, hjärtan... sen experimenterade jag vilt!

 

Knappt jag minns... träffade husmor på parkeringen och vi gick tillsammans upp till kyrkogården och tittade på de första snödropparna!

 

Jag hinner inte knyppla så mycket för egen räkning just nu, men det är väldigt roligt att få lära ut hantverket, både i min kurs hemma och i den på jobbet.

 

Måla en ikon för egen räkning hinner jag dock. Det ska plockas fram och bort, kokas kaffe och diska, gå runt om småprata... men på tre timmar hinner man mycket. Och dessutom skulle det kännas väldigt konstigt att bara gå runt och hänga över axeln på folk.

 

 

 

 

Maken åkte iväg för att hjälpa en vän och jag tog itu med dagens sysslor - disken, tvätten, stekte hamburgare av 1kg nötfärs ... och så kollade jag Sköldkörtelkliniken som jag gjort till vana att göra varje dag. En av läkarna jag vill ha hade släppt en tid ... PÅ MÅNDAG!!! Jag fick skitbråttom att fylla i formuläret om min sköldkörtelhistorik och boka tiden! Nu hoppas jag att vi  ska ”klicka”. 

 

Sen la jag mig i soffan och tittade på tredje avsnittet om Svartenbrandt innan jag gick in i duschen. Fascinerande levnadsöde... Undrar om han blivit nåt annat om han haft en normal uppväxt?

 

Dagen så långt var lugn och jag hade ingen större lust att ge mig iväg, men efter att ha gått med hundarna och gett dem middag åkte jag upp mot Storstan och 60-årsfest med Lions. Det blev en jättetrevlig kväll med mingel, god mat, musik, tal och utmärkelser. Till min förvåning fick även jag tack, för gott samarbete, och en bukett blommor. Jag tyckte det var stort bara att bli inbjuden.

 

Hela huset luktar gott. Jag lagar mat i långa banor. Uppe i lyan ligger en matlåda kålpudding och tre lådor köttgryta i frysen. Här hemma upptäckte jag att vi just inga lådor hade så jag hoppas att våra glasburkar räcker. En ny omgång köttgryta, nu med våra egna kantareller puttrar på spisen jämte en fiskgryta med saffran. 

 

...att säga om dagen. Diakonalt café på morgonen med flera samtal som kändes viktiga, lunch med dagens volontärer och torsdagsträff med jubilarer. Dagen avrundades med besök och ett par telefonsamtal. 

 

Åkte från jobbet strax före fem, hämtade hundar från dagis, tankade bilen, vattnade blommor och hämtade packningen från lyan. Pratade med en knyppelvän som haft hand om vår (Knyppelpinnarnas) monter på syfestivalen i helgen på hemvägen. 

 

Nej, det ligger inte för mig att deppa för långa stunder i taget. Efter ett antal timmars sömn gick jag upp och duschade, ställde om väckarklockan och sov ett par timmar till = en känsla av sovmorgon.

 

Arbetsdagen bjöd på samtal, möte, lunchmusik, sopplunch, möte, några telefonsamtal och hembesök i ett jämnt flöde. Kom från hembesöket kvart i fem och åkte därifrån till affären och handlade lite paleovänliga ingredienser som vitkål, nötkött och morötter. Lät det kosta lite extra och köpte bara eko utom baconet. Hade tänkt vänta med den rekommenderade paleokosten till efter provtagning via sköldkörtelkliniken, bara för att se om det gör skillnad, men eftersom startsamtalet verkar låta vänta på dig så börjar jag så smått ändå...

 

...ner som en pannkaka. Lika glad som jag blev nån timme in på ikonmålarkursen imorse, lika besviken blev jag ikväll.

 

Var i Prästgården strax före halv nio imorse och kokade kaffe och the. Klockan nio satt 11 flitiga målare med färger och penslar. 

 

Det blev en lång dag idag, men den gick fort. Möte med högsta chefen halv nio, möte med en kollega från Botkyrka kl 10.00, administration, gick en liten promenad och köpte lunch, åter på kontorsstolen 13.30-17, nu har jag bara ett ärende kvar och det kan jag inte göra nåt åt förrän jag hört av personen ifråga. Kl 17 hade vi genomgång inför volontärfesten och kl 18 kom alla våra körsångare och andra volontärer som hjälper till i kök och på äldreboenden.

 

Vilket kalas! Goda snittar, husmors fantastiska lax med pressad potatis och mangosallad och cheesecake till dessert. Och så operaduon Divine på det. Helt fantastiska brudar med hög klass på både sång och underhållning. 

 

Klockan 21 var det undanplockat och klart. Hämtade gubbe och hundar som huserat hos svärmor under kvällen.

 

Försöker gå ner i varv 🥳

Gick upp gav djuren mat och duschade, kröp ner i sängvärmen igen tills gubben kom in med hundarna efter morgonpromenaden. Efter frukost tog jag itu med veckans posthög som bland annat innehöll tre paket. Kursbok och garn till mina knyppelelever, en autoimmun kokbok och en bok om hypotyreos.

 

När jag fått undan alla papper på rätt ställen satte jag mig att läsa boken om hypotyreos. Jag grät mycket men fick oxå hopp. Helle, som skrivit boken, har mer eller mindre gått igenom exakt det jag gått igenom, det hade kunnat vara jag som skrivit boken. Bilderna som visar hennes myxödem i ansiktet är identiska med mina... det hon beskriver om hur läkarna ifrågasätter en som patient, ordinerar viktminskning och träning trots att man har bra kosthållning och tränar, ändå är just träning allt annat än bra då hypotyreosen även påverkar muskler. All den värk jag lider av, vitiligo, hudåkommor, trötthet, tinnitus, trög skalle och trögt tal, svullna anklar och förhöjda levervärden...allt kan kopplas till hypotyreosen. Likaså mina galna blödningar som tillslut ledde till att jag tog bort livmodern 2012. Att leva med hypotyreos betyder att din ämnesomsättning är låg ända ner på cellnivå och det påverkar precis hela kroppen! En obehandlad hypotyreos är dödlig och en felbehandlad hypotyreos kan ge men för livet men även förtidig död.

 

Vänner som försvinner när man själv inte orkar höra av sig och vara pigg och piffig, omgivningen som föraktfullt ser ner på en i tron att man är lat och smygäter/super, jag har ta mig sjutton varit med om rubbet! Men finns det nån som på allvar tror att detta är självförvållat och att det är ett nöje att klaga? Ja, uppenbarligen.

 

 

Det finns hjälp att få! Men tror ni att det är lätt att få den? Nope! Läkare är ofta helt oinsatta i problemen, behandlar en tid med levaxin, tittar på tsh-värdet och kommer med den glada nyheten att man är frisk. Men lyssnar de på patientens mående? Nej, då är man besvärlig om man säger att man fortfarande mår dåligt. Mina rekommendationer förra hösten var att ”tappa” lite i vikt, gå ut och gå 100 meter varje dag och öka på med 10-20 meter... jag bara stirrade på honom, vem tror han rastar mina hundar? Nu är det alkoholkonsumtionen han oroar sig för, men det gör inte jag! För ett antal år sen sa en läkare att kvinnor i min ålder blir deprimerade när de märker inte längre är attraktiva för män... honom anmälde jag. Inte nog med att man försöker hitta tillbaka till en bråkdel av sin forna energi, man ska skymfas på vägen oxå. 

 

Nu hoppas jag att sköldkörtelkliniken hör av sig snart. Jag har redan börjat skriva ett brev till min husläkare eftersom jag bara bölar när jag kommer dit. Jag känner hopp för nu har jag mer kunskap och vet att det finns hjälp att få! Jag behöver bara vara tuff och påläst och våga/orka ta striden!

 

 

Janne kom från sin Helsingforskryssning och hjälpte mig med dammsugning och en tavelram som gått sönder.

 

Handarbetscafe imorse. En liten grupp kvinnor som knypplade, stickade och pysslade med nålbindning. Supertrevligt! Nålbindning vill jag gärna lära mig framöver 😁

 

Gick upp och duschade vid sex och la mig en stund till. Tjugo i tio knallande jag in genom huvudentrén på Norrtälje sjukhus och letade reda på avdelningen där mamma legat några veckor nu. Kl 10 var det vårdplanering och lite överraskad blev jag över att hon skulle hem redan före helgen. Nå, föräldrarna ska få extra insatser tills mamma är hyfsat smärtfri så jag får lita till att det ska funka. Hemtjänsten verkade supergulliga och de har ju på sätt och vis den viktigaste funktionen.

 

 

Åkte direkt hem, lämnade bilen på parkeringen och åkte in till Adolf Fredriks kyrka. Första kurseftermiddagen av fyra under vårterminen som handlar om islam, den blev spännande. Träligt att huvet är så segt och fullt av annat, men mina kursare är desto kvickare. Jag tänker att jag behöver inte leverera och prestera. Jag kan få ägna mig åt att ta emot. Smet ut i köket under pausen. Det blev diakonisnack mellan kursarna om människors utsatthet och nackdelar med akademisk utbildning och jag orkade inte lyssna. Människors utsatthet möter jag varje dag, behöver pausa ifrån det när jag kan, och så tog jag lite illa vid mig för nu är det tydligen fel att vara utbildad oxå. Var definitivt inte på humör för att argumentera. Känns så småttigt att angripa det man inte är själv.

 

 

Arbetsdagen började med ett besök i Prästgården. Dessförinnan hade jag kokat kaffe och tevatten. Vi tog varsin kopp kaffe och pratade till herrarna i Herrklubben började droppa in. Herrklubben är verkligen en trevlig grupp. En basgrupp på 7-8 stycken och i princip varje gång har vi haft nån ny som följt med nån annan eller råkat se en affisch. Herrarna som alltid kommer är öppna och välkomnande mot de nya. Idag körde vi lite olika rundor, diskussionsfrågor, associationer vi fick på svartvita bilder och en mini-meditation. När vi plockat undan åkte jag hem för lunch och tog sen t-banan till Globen för att vara stöd vid en skuldrådgivning. När jag kom hem igen ägnade jag resten av dagen åt telefonsamtal medan jag låg i sängen och tittade på solnedgången.

 

Började redan före sju imorse... värktabletter, vila, frukost... att gå morgonprommis tog längre tid än jag räknat med med krycka, koppel, is och väska, men det gick! 

 

Dagen började i Prästgården med ikonmålarkursen. Jättetrevlig grupp! Fick hjälp med kaffekokning och behövde inte bära ett smack! När alla börjat måla fick jag oxå en platta. Jätteroligt! Det kommer bli nåt så ovanligt som en blå Maria på en oval platta!

 

Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta livets goda. Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda – det är en gåva från Gud. (Predikaren 3:9-13)

 

 

 

 

Först vill jag tacka för alla gratulationer 💝 Sjungande föräldrar, barn och barnbarn i telefon, sms från vänner och bekanta och över 100 inlägg på Facebook. 

 

Dagen har varit lugn. På förmiddagen åkte maken och köpte semla, tulpaner och räkor som lite firelse.

 

Maken har tagit semester över helgen eftersom jag ännu inte kan gå ut. Jag kan stå så länge så jag kan laga mat eller diska, men sen är det ryggläge en stund igen. Lika hopplöst dom det kändes i onsdags när ingen som helst förbättring skett, lika hoppfullt känns det idag när läkningen är igång på riktigt. Jag har tillochmed börjat trappa ut några alvedon från högsta dos från idag eftersom smärtan är kontrollerbar och levern inte är helt ok.

 

Tack för idag 💖

 

 

I en öppen blogg får man välja vad man skriver. Vilken information vill jag att vänner, ovänner, chefer, arbetskamrater, klienter, kända och okända ska ha om mig? Ibland väljer man fel och ibland missförstås det skrivna ordet. A big no-no är att skriva om andras liv, för om jag gör det har ju den andre inte kunnat välja. Ibland är gränserna hårfina. Jag vill ju berätta om allt från nyfödda barnbarn till oron att ha föräldrar som påverkades så starkt av stormen Alfridas framfart, det är ju rätt allmänna saker och håller man bara tungan i rätt mun och inte bli för privat är det ok. Men sen finns det människor i min närhet som mår väldigt dåligt, far illa och hamnar i trubbel, så är det för oss alla ibland, då vill man ju finnas där så långt det är möjligt. DET hamnar inte i bloggen och det är oftast det som påverkar en mest. 

 

 

Men hursomhelst... nu har jag legat i min ställbara fåtölj i tre dagar och haft lika mycket tid att fundera. Först har jag förbannat allt man kan förbanna för att ”olyckan” varit framme. Sen kom tankarna att ”jag vill leva tills jag dör”, buhu buhu, för vad är livet om det bara är ett långsamt döende, buhu? 

 

😫😭😩😭😩

 

Sen kommer förnuftet ifatt. DETTA är livet. Eller detta ÄR livet. Men hur älskar du dig själv Guggelutt? Älskar du dig själv som du älskar andra? Handen på hjärtat? 

 

💟

 

Jag inser att jag lider av självförakt. Jag har aldrig fullt ut processat mina fysiska funktionshinder och tagit dem på allvar. Jag tjatar om diskbråck och hypothyreos samt hur det är att manglas genom vården som en sveda/värk- och brännkärring. Buhu buhu. Jag vill inte framstå som sämre än mina arbetskamrater så jag gör narr av mig själv, bär stolar och lådor, jobbar övertid ”för klienternas skull” och ställer upp för arbetskamrater. Jag vill finnas för för mina barn, barnbarn och föräldrar, för mina vänner. Självklart ska man hjälpas åt och ställa upp, men när man klämt ut det sista ut kaviartuben så är den tom! So don’t go there!

 

 

...det räcker! Det har kräk-snöat hela förmiddagen och först vid 11-tiden kom plogbilen. Grannens hund hade smitit och sprang bakom plogen så killen stannade och bytte några ord med maken. Folk hade ringt igår och velat att han skulle komma men han tyckte inte det var nån idé så länge snöfallet var ymnigt. Jag kan förstå honom, men ponera att vi skulle behövs typ ambulans, då har VI problem. Jag skulle heller aldrig chansa på att försöka köra ut min bil så som det såg ut. När hundarna går i gångarna som maken skottat syns bara Bamses öron, Rambo är helt borta.

 

... i denna sjudagars arbetsvecka och nu är den slut. Sorgeteamet sågs kl 11.00 för årsplanering och halv ett började gästerna strömma in. Vi har en temadag om sorg en lördag i februari varje år och antalet deltagare blir fler varje år. I år hade bjudit in Satu Hirsch Fjellstedt för att berätta om sorg ur ett neurobiologiskt perspektiv och vi dukade fram 40 koppar. När klockan var 13.00 hade vi kokat ännu mer kaffe, burit in extra stolar i klubbrummet och tagit fram en extra klädhängare. Vi lyckades med konststycket att knöla in över 50 personer i klubbrummet och ändå ha så mycket plats att Satu kunde röra sig. 

 

 

Efter denna lyckade dag hjälptes vi åt att diska och ställa iordning. Jag åkte upp till lyan och gick ut med grabbarna på fortfarande oplogade gångvägar. Precis när jag skulle gå kom sonen och hans lilla familj så jag fick lite babygos idag oxå plus att lillkillen fick sin tröja som jag glömde ta med i torsdags.

 

IDIOT! En vacker dag, eller en dag med extremt snöfall som idag, kommer jag backa på nån av dessa helylleidioter som tycker det är en bra ide att skutta över staketet och gena över min p-plats SAMTIDIGT som jag håller på att backa in på den. Exakt hur korkad får man vara? Jag har en bil på ena sidan och urberget på andra sidan min bil... och presumtiva idioter bakom! Bäst som jag höll koll i backspeglarna började backvarnaren tjuta och jag ser hur en man i beige jacka ilar förbi. I D I O T !!!

Annars har arbetsdagen varit bra. Vi startade handarbetscafeet idag och det kändes lyckat. Vi var sex damer som knypplade, virkade och pratade. Jag tror det kommer fler med tiden, jag kan förstå att man hellre ville stanna hemma i det tilltagande snöfallet idag. Efter en sen lunch hade jag två besök efter varandra och kom från jobbet kvart över fem. Jag tror jag får återta kompledigheten på måndag och åtminstone jobba några timmar för att minska ner på högen på skrivbordet...

 

Ikväll har jag bara suttit och kurat med en extra tröja i soffan. Fryser och är trött.