guggelutt

 

Några anteckningar från första dagen. Jag har hamnat i en jättespännande kurs. Den heter "Guldkorn ur spetsarkiven" och är en helt ny kurs. När jag anmälde mig velade jag lite, för jag ville både gå denna spännande kurs, men jag ville också knyppla Stensötan... För min del har det varit lite oklart vart jag skulle hamna, men det visade sig att jag får göra både och. Skillnaden är att i denna kurs ska vi dokumentera plus att vi ska få gå på några studiebesök oxå.

 

Idag efter uppropet satte vi "Guldkorn" oss tillsammans och fick veta hur man tänkt kring upplägget. Allt är inte solklart utan vi deltagare får vara med och skapa kursen. Efter lunch gick vi ner i Spetsarkivet med nyinköpta vita bomullshandskar och letade i lådorna. Vi kom därifrån med olika spetsar i lin, pärmar och ett par brudkronor i guldmetalltråd. Arkivet är hermetiskt tillslutet, likaså lektionssalen. Det vi jobbar med är inte dyrbart om man ser det ekonomiskt, men textilhistoriskt är det en otrolig skatt vi förvaltar! Och det är det kursen delvis syftar till, att dokumentera innan historiken går helt förlorad. Kan vi tar reda på vad upphovsmänniskorna tänkt? Vet vi vilka de är? Vad var syftet med spetsen?

 

 

I år har jag inte firat påsk över huvudtaget. I huvudsak har jag pysslat med tre saker. Uppsats-skrivning, hundpromenader och knyppling. Janne har jobbat och det har varit bra för mig. Jag har fått ett inlämningsdatum för uppsatsen i maj, och jag tänker försöka hinna klart till dess. Jag trodde att jag var ganska klar när jag skickade in uppsatsen till min norska handledare i januari, men så var det inte, jag går inte in på detaljer. Först tappade jag sugen, sen hade jag fullt upp med allt möjligt annat, tex att skriva anförandet till kårstämman, Knyppelpinnarna kräver sitt osv... så jag bestämde mig för att ta påsken i anspråk för att göra ett ordentligt ryck. Vi får se om jag går i mål, men hursomhelst är det ju ändå så att allt jobb som görs nu slipper jag sen!

 

Tiden går fort när man har roligt, visst är det så! Veckan hade bråttom och denna helt fantastiska helg försvann i ett nafs.

 

I början av veckan hade jag lite bråttom att färdigställa infattningen till ametist-smycket. Detta för att få en ledig dyna till helgens begivenhet - knyppelkurs hos Gavia Lace! Men jag behövde ingen dyna för tekniken jag skulle lära mig - Schneeberger - knypplas på platta, med några få par där spetsen slingrar sig hit och dit och fästes ihop med en virknål. Det finns många olika tekniker. I september provade jag på Tönder och i söndags var det metalltrådar...

Ville bara visa hur mitt knypplade ametistsmycke blev 😃

 

Ja, jag lovade i söndagens blogg att berätta mer om Knypplingen på Skansen... Nu ska jag berätta det lilla jag vet. Sen många år sitter medlemmar i föreningen Knyppelpinnarna under Skansens Lin- och ulldagar och knypplar. Vi knypplar på egna dynor, berättar om hantverket och låter folk prova på. Jag vet inte hur många år föreningen hållit på med detta, det är rätt år många vid det här laget. Jag var med en dag förra året och två dagar i år, men föreningen bemannar dynorna under hela evenemanget, i fyra dagar varje år.

 

Jag hade turen att bevista Orsakullen på lördagen och måndagen. Strålande sol båda dagarna. På söndagen, när jag jobbade, hade det regnat och idag vet jag inte hur det varit för dem som satt, men jag tror det var sol och fint. Kanske till och med varmare än lördagen och måndagen?

 

I lördags gick jag upp kl 6.00, gjorde morgonsysslorna och åkte till Monica m. familj med hundarna.

 

Kanondag! Vi möttes i knyppelsalen redan kl.8.20 för att få alla våra kurstimmar. Halv 10 var det fikarast och klockan 10 fullkomligt vällde det in folk för Svenska Spetsars kursverksamhets Öppet Hus. Det blev inte många slag knypplade utan jag pratade och lyssnade, lyssnade på folks berättelser och berättade om Vättersnipa, kurser och knyppling. En dam tyckte inte att det gick an att jag satt och knypplade med en halv pinne så hon spolade om den åt mig. Jag hade varit för lat för det var så mycket tråd på rullen 😄

 

... och snart är det slut! Det har gått så fort!

 

Idag har jag knypplat och knypplat på min Vättersnipa. Klockan två samlades vår kurs för att gå runt till de andra kurserna. Jag är fortfarande lite trött och känner mig osocial, men bestämde mig för att följa med ändå. Det var bra. Träffade och pratade massor med "gamla" lärare och kursdeltagare från tidigare år, så kul! Hoppas verkligen på en 12-dagars nästa år, i år har det varit underbart men för kort. Suktar på att få gå om fördjupningskurs 3 (altarspetsar) nästa år, varför inte ägna en hel period för en enda stor spets? Eller fördjupning i metall? Eller sitta igenom två fortsättningskurser och bara knyppla upp mönster jag köpt under åren men aldrig gjort? Knypplingskurserna är fulla av möjligheter!

 

 

Klockan sex samlades "min" kurs på Hörnet för avslutningsmiddag. Nu kände jag mig inte alls osocial längre utan fick en riktigt trevlig kväll, vilket jag hoppas att även mina bordsgrannar hade.

 

En dag till i knyppelrike!

 

I Klosterkyrkan finns f.n en utställning av Svenska Spetsar om kyrkotextilierna.

 

 

I en glasmonter utanför biblioteket ställde Örebrouddarna ut. En jättefin varierad utställning! Och på vägen dit upptäckte jag att övergångsställena återigen återtagit formen av Viggen.

 

Det där med tid är en märklig företeelse. Nu sitter jag här två år senare och tycker att jag alltid varit här. Två år? Nä, igår!

 

Nåväl, i år går jag inte nån sån där avancerad tvåveckorskurs, utan en fortsättningskurs som följer på nybörjarkursen på fem dagar. Skälen är två. Det blev problem med Jannes semester så jag kunde bara åka en vecka samt mitt första- och andrahandsval blev inte av pga för få deltagare. Jag hade först valt en femdagars dal-knyppling och som andrahandsval kompositionsövningar, men de blev det inte av så det fick bli fortsättningskursen. Jag visste inte riktigt vad jag ville göra så jag packade lite planlöst ner allt jag hade hemma i knypplingsväg... Metallpinnar och -tråd, alla mönster jag har, kurspärmen, all lintråd och annat material, två knyppeldynor och en platta. Det enda jag tagit med mig till kurssalen så här långt är en lampa, en förlängningssladd och min stora knyppeldyna, resten står på rummet. Som det känns idag kommer jag nog fortsätta med den stora dynan och försöka hinna så mycket jag orkar på Vättersnipan som jag satte upp för tre år sen. Sen blev den nerpackad i flytten och efter det har den stått uppe på en garderob. Inte för att jag inte velat knyppla på den, men dynan är så stor att jag inte har plats för den. Enda platsen jag kan sitta och knyppla på är matbordet och jag är för lat för att packa undan detta stora schabrak varje gång lusten fallit på. Nu är snart min bod klar och därnere kan den stå på bordet så jag slipper packa ihop den. En gång har jag haft med mig den till Ninas Knyppelstuga, men det är inte mycket med tanke på vilken tid det tar att knyppla.

 

För övrigt har det, förutom lunch-, kaffe- och middagspaus varit Vättersnipa för hela slanten! Enda missödet så här lång är att jag lyckats dra av... inte en tråd, utan en PINNE! Jag är en hejare på att sträcka mina trådar!

 

Nu ska jag och mina vänner nanna. För ensam åkte jag inte hit ner!

 

 

Idag hade vi workshop i metallknyppling på Knyppelpinnarna. Det blev rekordmånga som kom, både anmälda till workshopen eller som ville delta i gemenskapen och knyppla eget.

 

Förstås har jag jobbat oxå. Igår var kyrkgruppen  och besökte Lidingö kyrka. En fantastisk liten kyrka med spännande historia.

 

Maran fortsätter att rida mig, men jag har lärt mig att inte ta fighten. Det går över. Hon får rida sig trött. Sov inte många timmar inatt. Svettades, tankarna snurrar, gick upp, gick och la mig igen. Halv sex gick jag upp och duschade och la mig en stund till.

 

Efter morgonrutiner och promenad med Bamse och Ragnar åkte jag iväg till Knyppelpinnarna. Först höstens första styrelsemöte, sen höstens första medlemsinformation. Sen knypplade vi och pratade knyppling förstås. Hur jobbigt det än är att ta sig upp och iväg så är det värt det flera gånger om. Pigga och spännande kvinnor mellan 40-90 år som älskar knyppling. Det är en vitamininjektion varje gång!  

 

Idag är det andra lördagen i september. Andra lördagen i September är Hela Sverige Knypplar-dagen. Jag har tänkt att i framtiden skulle man kunna göra nåt kul i både föreningen Knyppelpinnarna och i min ABF-cirkel här i Strängnäs, men till i år har jag inte blivit tillräckligt varm i kläderna för att ta tag i det på mer än idéstadiet.

 

Men... för ett par veckor sen blev jag inbjuden till  att knyppla ihop med en av mina knyppel-lärare från Vadstena. Strax efter 14.00 svängde jag hos henne och hela eftermiddagen satt vi - hon och jag, två av hennes barnbarn, hennes mamma och en arbetskamrat - och knypplade. Det var jättetrevligt! Hoppas på fler tillfällen!

 

Det rullar på i jobbet. Torsdagen innehöll två olika möten, ett spontanbesök och ett sjuk-besök samt den vanliga evigt rullande administrationen i olika ekonomi-ärenden. På fredagen hade jag ett möte med chefen och på eftermiddagen hade jag tagit ledigt!

 

Föreningen Knyppelpinnarna, eller rättare sagt vår förra ordförande, hade ordnat med ett studiebesök hos textilkonstnären Lisa Karlsson som gjort ett fantastiskt spetstäcke! Hon tog emot oss i sin ateljé och berättade om sina täcken.

 

 

Det har varit en kanondag. Var väl inte helmuntert när jag valde att gå upp kl 6.00, en halvtimme före väckarklockan. Jag duschade, lagade ett hål i tröjan jag tänkte ha och satte upp knypplingen, åt frukost och tog ut Bamse och gav mig av.

 

För ett tag sen fick jag mail från en knyppel-bekant i Helsingborg. Det var en inbjudan till Knyppelgillet i Skånes årsmöte vilket inkluderade en föreläsning av Lotta Rehn om Knypplingsakademin i Vadstena och till sist ett praktiskt moment - vi skulle knyppla ett örhänge. När dagen närmade sig så såg det ut som att jag skulle kunna åka. Jag hade från början anmält dagen som att jag skulle jobba hemma, men jag har lediga dagar att ta ut så... det gick att göra om till en ledig dag istället. Det blev ett jättetrevligt dygn som kom att fylla flera funktioner - jag fick lära känna flera knyppelmänniskor, jag fick se hur andra föreningar gör kring sina årsmöten, jag fick idéer och inspiration och jag fick se Helsingborg!

 

Fredagen började väl inte så jättelyckat. Först small ryggen när jag skulle plocka upp min packning och sen gjorde ett signalfel i Flemingsberg att tågen var flera timmar försenade. Trots allt hade jag tur i oturen. När ryggen small gjorde jag visst allt rätt. För det första var det inte den värsta sortens smäll så jag kunde räta upp mig och gå långsamt fram och tillbaka medan värktabletten började verka, "ullrumpan" åkte på och så kunde jag lägga mig på golvet och "dra in" diskbråcket igen, till sist åkte jag med full sätesvärme i bilen till tåget. Kryckan fick följa med och Janne bar mina väskor upp till tågperrongen i Södertälje. Tågen var rejält sena men jag fick följa med ett tidigare tåg som var 2,5 timme sent och kom 20 minuter efter att mitt tåg skulle ha gått. När mitt tåg gick brydde jag mig inte om då jag fick sittplats på det tidigare tåget och hann med mitt anslutningståg i Hässleholm! Sen blev allt bara bättre!

 

Kerstin mötte mig på perrongen och hjälpte mig med väskorna. De var inte så jättetunga, men min knyppelpärm ville jag ju ha med och såklart min lilla resedyna! Det blev ett par kilon i alla fall. Kerstin och hennes man började med att ge mig en liten sightseeing i bil runt Helsingborg. Vid två ställen fick vi ur bilen för jag ville fotografera.