Utomhus-kalas 🌭
Gårdagen fick bli en bara lugn dag. Satt mycket ute, gick långpromenad med make och hundar, tunnbad på kvällen.
Idag på fm åkte maken och jag in till second hand för att leta nån sorts äggkoppar jag kan bli nöjd med inför ett kommande projekt. Hittade inte just "den" som ska ge plats för typ sex ägg, men väl tre "enslingar" som kan duga till nåt snarlikt kanske...?
Sen följde jag med maken till grannarna då han skulle hjälpa dem installera en diskmaskin. Satt ute i solen och njöt.
Rambo och Bamses pappa Hugo leker gärna och mycket medan Bamse och Bamses mamma Chloe håller avstånd.
Jag gick hem och lämnade Bamse, men tog med mig Rambo och åkte på Corona-vänligt 35-årskalas. Min nästäldsta dotter fyllde 35 år i veckan och hon valde att ha ett utomhus-kalas med korvgrillning. Det blev jättemysigt. Bamse är ju lite till åren, men vi tänkte att Rambo kanske ville leka med deras lilla Chip.
Min äldsta dotter hade skramlat pengar från släkten, sen var hon och jag ute i måndags och köpte all möjlig mysig egenvård plus lite pengar till nåt valfritt åt nästäldsta.
De lekte bra, även om det tydligt märks att även Rambo faktiskt fyller fem år snart och inte längre är valp.
Solen hade gått i skjul och det blev rätt kallt efter ett par timmar så jag åkte hemåt. Det finns en del kul att titta på längs vägen och jag tänker att nån gång ska jag göra ett runstens-safari. Idag tog jag mig ett smakprov och svängde av vid Härkeberga, besåg deras medeltida kyrka och stannade till vid en väldigt bred runsten.
Vid Härkeberga kyrka kändes historiens vingslag rent fysiskt
Runsten från 1000-talet rest över Ågöt
Nästa gång blir det nog gravhögarna i Rölunda...
Återseendet mellan Bamse och Rambo var då sött. Husse och matte fick komma i andra hand! Jag värmde lite kållåda och la ärter i blöt, maken tog en promenad och har haft koll på elden. Nu blir det lite tunn-bad och en tidig kväll!
Bara vara...
Idag hade maken gett mig några uppgifter. Jag skulle ta ut blomlådorna i solen och vattna dem, ansa ett palettblad som vinterruskat till sig ordentligt, skiva upp och marinera en ryggbiff samt elda varmt i badtunnan. Det var sköna uppgifter i det fina vädret och ett trevligt avbrott i handarbetandet. Tog fram solstolen och låg och gottade mig i solskenet mellan varven.
Inte ett flygplan så långt ögat kan se... det är inte förrän man inte ser dem som man reflekterar över att de funnits. Vi bor ju mitt i Mälaren och över vår ö flyger planen in mot Arlanda.
Jag gick några långpromenader och dammsög oxå, men sen fick det räcka. Ont i hela kroppen idag!
Nässelfjärilarna och citronfjärilarna fick jag inte på bild, de hade alldeles för bråttom... men blåsipporna stod kvar, räven hade nog koll på en sork för den var superkoncentrerad och myrorna var i full färd med att reparera sin stack som nåt/nån gjort stora hål i under senvintern.
Vi som får vara hemma har njutit av finvädret för fulla muggar. Jag har en liten förhoppning om att solen ska läka mina fula utslag i ansiktet oxå...
När maken kom hem grillade han biffarna medan jag gjorde blomkålstuvning och rev morötter. Sen fick maken kyla ner badvattnet lite för jag hade lyckats elda upp det till 51 grader... och det kryper man inte ner i!
Nymånen, Venus, hela stjärnhimlen och en grogg har gjort oss sällskap i tunnan. Råbocken har skällt i mörkret, spöklikt mysigt. Livskvalitet de lux. Maken har gått av sin beredskap och är ledig tre dagar, det ser jag fram emot 💞
Våffeldagen
Lugn måndag och tisdag. Monterat klart doptavlan och den levererade jag till svärdottern idag för vidare "transport" till hennes syster. Har lite svårt att göra det sista på saker och ting i handarbetsväg av nån anledning, antar att jag i huvudet redan gått in i nästa projekt, men stålsatte mig och gjorde klart granny-tröjan. Det var ju bara ett armhål kvar... och jag blev skitnöjd!
Har varit lite spänd inför idag. Kl 15.00 hade jag tid hos företagsläkaren och visste inte hur jag mentalt skulle förbereda mig för det. Det blev lite känslosamt men bra ändå för hon är väldigt bra. Blev sjukskriven ett par veckor till och imorgon ska hon ringa om rehab-möte i påskveckan. Bad henne posta läkarintyget till min chef för jag orkade inte åka förbi Klockargården, men jag dristade mig till att stanna till vid Prästgården och hämta mina tempera-färger och ikonen jag håller på med... det kändes bättre än väntat och lovande inför framtiden.
Tankade och åkte upp till Lyan, pratade lite med svärdottern, hämtade blomlådorna med pelargonier som övervintrat i källaren samt beslagen till mitt broderade fågelträd. Det vore kul om det blev klart.
Är helt slut nu. Det blir inte roligare än så här ikväll 🤗
Grattis älskade Linnéa på 35-årsdagen 🌺
Goda grannar?
Ibland undrar jag över både intelligensnivå och medkänsla hos vissa personer. Jag förstår mig helt enkelt inte på vissa individer. Det är möjligt att jag lider av nån form av autism... eller så gör jag inte det... det kan ju vara så att det finns människor som är helylle-idioter. Men en sak är jag säker på, oavsett det ena eller andra, jag aldrig skulle sänka mig till en nivå där jag ställer mig på gatan framför en bil och hoppar som en orangutang! Jo kanske om det skulle föreställa ett skämt adresserat till en person som jag kände väl!
Men det hände mig idag. En medelålders vit man bemötte mitt försök att vara hänsynsfull och köra sakta förbi två män med hundar i långa löplinor, med att först börja vifta åt mig att jag skulle köra förbi och sedan ställa sig och hoppa som en orangutang. Allvarligt! Hur tolkar man ett sånt beteende? Jag stirrade framför mig och bara körde förbi. Efter 50 meter kom jag på att jag givetvis borde vevat ner rutan och frågat om han behövde hjälp...
Jag vet inte vem denne man är. Jag har sett honom ett fåtal gånger gå ute med sin hund. Den första gången jag såg honom lät han sin stora jycke i löplina springa upp och kissa på vår blomkruka uppe på tomten. Han såg att jag satt på altanen, men jag sa inget. Vill inte tjafsa om småsaker.
En gång har jag tilltalat honom. Det var vinter och mörkt ute, han gick en bit bakom mig och lyste med sin starka pannlampa vilken bländade nåt fruktansvärt. Jag stannar upp och sätter upp hundarna i en snödriva så han kan gå förbi... men det gör han inte. Han stannar bakom mig och lyser rätt på oss. Det var verkligen som att stå på scen i strålkastarljus och hundarna blev förstås skogstokiga. Då ber jag honom att "sluta lys på oss!" Han släcker lampan och det blev förstås becksvart, han gick några steg och tänder den igen, men då fick jag honom iallafall framför mig.
Men jag tänker att hans beteende är inget att vara ledsen över. Jag får sluta tänka på det bara. Vi har aldrig pratat, aldrig haft med varandra att göra, jag har ingen aning om varför han beter sig som en orangutang så jag får väl se humorn i det och räkna in en stor apa till Strängnäs redan rika fauna.
Klart slut
.....
Kvällen igår satte fart på mina tankar igen. Fastnade i ett program på NG om Amelia Earhart, hade inte hört talas om henne och blev helt fascinerad. Hon gick sin egen väg, slog flera flyg-rekord och dog nånstans i Stilla Havet under en jorden runt-flygning. Programmet växlade mellan hennes liv fram till hennes död 1937 och sökandet efter hennes flygplan och kvarlevor på en liten ö mitt i Stilla Havet 80 år senare.
När jag sen gick ut med hundarna vid 23.30 möttes jag åter av den mäktiga synen av stjärnhimlen, Vintergatan och en klart lysande Venus i söder. Trodde flera kvällar att det var ett flygplan på inflygning, men det är Venus. När jag vänt hemåt igen med hundarna hörde jag kattugglan. Jag släppte in hundarna och stod en stund på altanen och tog in den fantastiska midnatts-himlen och i hopp om att få höra kattugglan igen...
Mitt bibelord från Ersta när jag blivit färdig diakon 🌱
Idag på förmiddagen gav sig maken iväg på rondering, han har beredskap. Själv satte jag mig i fåtöljen och tänkte virka klart koftan... men blev sittande stirrande ut genom fönstret. Tankar på Amelias mod och öde, rymden, liv och liv efter detta trängdes i huvudet. Ikoner som Amelia brukar inspirera mig, men just nu får jag bara ångest. Känslan av att ha misslyckats och nu är livet snart slut. Läste igenom årets alla blogginlägg. Vad gjorde jag egentligen av min stund på jorden, jag som haft förmånen att kunna välja...? Gnällde och försökte prestera? Kanske dax att mer bejaka min andlighet och sluta jaga vind? Jag vet ju att jag har ett stort handikapp i att inte kunna "tala". På varje jobb jag haft har jag jobbat stenhårt men aldrig kunnat verbalisera det jag gör. Tex, när jag slutade mitt sista jobb som receptionist fick den nya ta in Proffice för att hinna med. Jag går i samma fälla om och om igen. När jag börjar jobba igen ska jag försöka satsa på att ta rast med alla andra och öva mig i att kallprata, det är nämligen så människor bondar och lär känna varandra har jag börjat förstå... 😕
Gick långpromenad med hundarna, sen satt jag och smågrabbarna i solen en stund. Med virkningen 🧶 Och systemkameran 📷 Vi har haft två orädda fåglar här idag, en domherre-hane och en gulsparv. De har suttit under mataren trots att folk gått förbi med hundar och barnvagnar plus att vi suttit ute. Men av nån anledning blev det bara suddiga bilder.
Nä... lite tv och virknål kanske...
För tre veckor sen fick jag en fantastisk bukett från jobbet. Tulpanerna var otroliga, men de vissnar ju på en vecka, så vi har bytt tulpaner två gånger sen dess. Idag bytte jag vas istället. Dessa blommor är ju fantastiska! Över tre veckor och fortfarande lika pigga! De förtjänar fin-vasen 🥰
Det händer i skogen, del 3
Igårmorse när jag gick ut med hundarna vek jag ner på gärdet. Vi fick nämligen möte av en stor schäfer som mina små pitbull-wannabes inte tål. Kvinnan som äger schäfern är en duktig hundtränare med lång erfarenhet och hon har hunden i koppel runt midjan... men 1. Jag är rädd att om hunden rycker till så kommer hon gå av på mitten för hon är både lång och smal. 2. Det är ett fullständigt onödigt hundmöte om det går att undvika... så jag vinkade åt henne och vek av. Gärdet är inte längre sankmark utan fullt promenadbart. När vi gått över bäcken släppte jag lös odjuren och de sprang för allt vad tygen höll, fram och tillbaka.
Då kom tranorna flygande! Vi brukar ha ett par som håller till på gärdet, och det såg ut som de ville landa där... men så var vi ivägen 😕
Underbara vårtecken 🦋🕊🌱
I övrigt tar jag det lugnt. Jag sover inte längre 10-12 timmar om dygnet och det känns som höjningen av Levaxin börjar förändra tröttheten något. Försöker hålla en vettig dygnsrytm med lagom sömn, vila, promenader och måltider. Det går bra, tycker jag. Handarbete är en välsignelse, det ger min rastlösa själ ro.
Garnpaketet jag hämtade i förrgår gav mig möjlighet att förfärdiga första ugglemattan och nu är jag i full gång med koftan. Trist när man upptäcker att man fått hem för lite garn trots att man följt rekommendationerna. Men det går ju att åtgärda. Sodukot är färdigknypplat och ska monteras. Jag har en idé som jag ska klura lite på...
Nu när jag satte mig med virkningen kom Rambo upp som ett jehu i mitt knä. Mysigt med sällskap tyckte jag först, men han körde runt med sin lilla nos i koftan-to-be. Jag började titta runt i virkningen och då föll ett tuggben ur den. Han är fena på att hitta nya gömställen till sina tuggben. Maken berättade att när de kom in från promenaden igårkväll så hade Rambo hoppat upp i min fåtölj och grejat på bordet. Förmodligen kollade han att ingen rört hans ben-gömma efter att jag lagt ner koft-projektet för kvällen.
Dagen fortlider i stilla mak och solen skiner. Underbart 🌞 Jag ska virka en stund till medan maken är hos grannen. Sen ska jag laga mat på två kg nötfärs. Det ska bli Wallenbergare, köttfärssås och så lite gotta till fyrbeningarna 🐕🦺🦮
Då vaknade husmodern i mig...
Vet inte vad som for i mig imorse, kanske inspiration från Willysreklamen Restakuten? Eller de fina matlådorna i glas som maken och jag köpt på varsitt håll? Men efter frukost plöjde jag kyl och frys på gammalt! Jag har tappat kollen helt under hösten/vintern eftersom jag knappt varit hemma. Vi har varit i Florida och jag har legat på sjukhus, sen bott i Lyan och jobbat som en galning. Sen när orken tryter är kanske inte kylen det första man tänker på att rensa? Hursomhelst så fick ett halvt huvud isbergssallad i obestämbar färg fick gå i komposten, men resten såg bra ut. Jag kokade blandfärs för två dagar till hundarna medan resten av blandfärsen, morötter, lök samt strimlad vitkål som stått en vecka blev kålllåda. Ett halvt blomkålshuvud som sett sina bästa dagar blev blomkålsstuvning. Vi har köpt mängder med finsk spenatsoppa och den ligger nu i ETT fack i frysen. Nu har jag både koll och lite färdiglagad mat i fina matlådor av glas som bara är att värma. Lite himla-god ärtsoppa finns oxå kvar 😋
Nöjd med mitt tilltag slog jag mig ner vid Knyppeldynan och knypplade en stund.
Nöjd med mitt tilltag slog jag mig ner vid Knyppeldynan och knypplade en stund.
Efter en stund visslade telefonen: mitt garnpaket fanns att hämta. Kände mig tillräckligt trött efter morgonens tilltag för att tycka att det kunde ligga kvar till på måndag... men när det var dax att gå ut med hundarna igen ångrade jag mig. Solen sken från en klarblå himmel och jag kände mig plötsligt så skittrött på skogsvägen som vi går på flera gånger om dagen. Måste man ändå ut och gå kan man väl göra nåt kul, tänkte jag, trött är jag ju hursomhelst! Jag slängde in hundarna i bilen, hämtade garnpaketet och parkerade vid hamnen. Det blev skitbra!
Jag kom hem strax före maken. Det skulle bli fläsk och blomkålsstuvning hade jag tänkt, men vid avsmakning fick fläsket gå i komposten det med. Varmkorv gick precis lika bra. Nu har jag koll på kyl och frys vilket känns toppen. Feng shui!
Sitter och häckar i fåtöljen... Har jag tillräckligt med ork och inspiration för att ta tag i någon av virknålarna?
Kofta eller matta 🤔
Det händer i skogen, del 2
En stor del av behållningen att bo som vi gör så här års är fågellivet. Förra året hörde vi kattugglan redan 5 januari en kväll när vi låg i tunnan. När jag kom hem från jobbet sent en kväll i juni var kattugglans ungar i full gång på granntomten. En natt vaknade jag av deras tiggarläten utanför vårt sovrum. I år har vi inte hört dem... förrän i söndags! Ljudet kom längre inifrån skogen än tidigare år, men jag hoppas vi får vara med om nya ungar framåt sommaren.
Det vi har hört betydligt mer av är sparvugglan en bit bort. Jag älskar ugglor 🦉
Igår när jag var ute med hundarna bevittnade jag två ormvråkar som parade sig uppe på en telefonledning. Först undrade jag vad det var för jättefågel och vad den höll på med, sen lyfte hanen och honan satt kvar ett par sekunder innan hon oxå lättade och flög iväg. Mäktigt! Och idag när jag skulle gå ut i Ugglebo och hämta nåt flög morkullan över tomten med sitt karaktäristiskt knarrande läte.
Idag har jag börjat knyppla ett soduko (ja, du läser rätt! Jag knypplar ett soduko) involverat glaspärlorna jag gjorde senast på Pärlmakeriet.
Varje gång jag rest mig för att hämta något eller sträckt på mig har jag kunnat njuta av fågellivet runt vår fågelmatare. Domherre, steglits, ringduva, koltrasten, hackspett, nötväcka, blåmes, talgoxe, grönfink, stenknäcken och jag tror att det är entitan oxå.
Älg har jag inte sett än i år, men rådjur och så har vi en vacker rödräv som jagar på gärdet.
Tre virkningar har jag på gång, förutom soduko. En granny-kofta och två ugglemattor. Ingen av virkningarna kan jag få klart före nästa garnpaket dyker upp...
Grattis Bamse, 10 år idag 💙
I corona-tider 😷
Det blir lite glest mellan bloggarna för det händer inte så mycket och det är ju meningen nu under min sjukskrivning. Alla mina tankar känns inte heller relevant att lägga ut i offentligheten av olika skäl. Följer coronavirusets framfart som alla andra. Skrattar åt toapappers-hamstringen samtidigt som jag försöker förstå den. Tänker att detta är väl en indikation på att människor inte litar på människor i styrande position. Det är ju inte bara toapapper som hamstras, pasta och andra matvaror med lång hållbarhet försvinner oxå. Maken skulle köpa ett paket gula ärter igår men det var slut i två affärer uppåt Södertälje. Jag gick in i vår butik mitt i Strängnäs och där fanns det, men bara ett märke - Icas Eko. Tänkte direkt att där törs väl inte folk lita på hållbarheten? Nå, än så länge vägrar vi hamstra. Jag köpte ETT paket gula ärter och EN bit rimmat sidfläsk. Det blir ärtsoppa ikväll!
Helgen var lugn och skön. Känns trist att missa Lunas 2-årskalas i lördags men jag måste lyssna på kroppen. Att träffa nästäldsta dottern över en pizza 🍕 var lagom. I söndags satt jag mest och virkade, men gick oxå på långpromenad med make och hundar ner till båthamnen som är under renovering. Kallt som sjutton, blåsigt men god sikt ändå bort mot Strängnäsbron och domkyrkan.
Igår jobbade maken förstås. Var lite orolig för vad deras morgonmöte skulle komma fram till. Det hade pratats om att han eventuellt skulle isoleras på arbetsplatsen då han jobbar på en samhällsviktig funktion, men det blir inte så, inte nu iallafall.
Alla "mina" aktiviteter är inställda, utom måndagsknypplingen. Vi är bara sju som knypplar i Strängnäs och vi litar på varandras omdöme. Följer mina arbetskamrater via jobbmailen och där har de valt att ställa in alla grupp-aktiviteter utom gudstjänst och mässa. Vi i Knyppelpinnarnas styrelse har ställt in nästa medlemsmöte och det har varit lite jobb med det. Även att ändra min mailadress på alla upptänkliga ställen.
Idag har jag påskpyntat lite. Har skrattat gott åt årets påskdekorationer. Maken klippte ett par kvistar björk i söndags och tog in påskpyntet... och jag undrar fortfarande var han hittat det! Det är en liten låda med ungarnas påskpynt som vi gjorde i Norsborg och därifrån flyttade vi -93! Och en liten låda från Ormkärr som jag inte sett den vi flyttade därifrån -13. Och en låda plastägg maken köpte på Ö&B förra året. Jag hängde upp ett ägg igår och tänkte att "näe", bestämde mig för att leta reda på mina ägg med knypplingar jag gjorde förra och förrförra året. När maken kom hem skrattade han gott åt det stora riset med det lilla ägget i. Idag är det jag som har skrattat, jag hittade inte mina ägg-knypplingar men riset är underbart och påminner om alla år med barn hemma ❤️
Ja, det är för väl att man kan skratta. Jag skulle åka till mina föräldrar imorgon var planen, men de är isolerade nu. Det käns tryggt med tanke på hjärtan och njurar och insulin och så vidare.
Nu ska jag trotsa blåsten och de regntunga molnen och gå ut med dogsen igen. Sen ska jag se om limmet funkar (det har legat i bilen och sannolikt varit fruset) så jag kan montera en doptavla. Bäst att kolla hur länge ärtorna ska koka oxå...
Grattis min äldsta på födelsedagen 🥳
Easy going saturday
Sov otroligt bra inatt och har varit lite piggare idag. Det är verkligen två steg fram och ett tillbax. Men så är livet så himla mycket lättare när gubben är hemma och solen skiner!
Har suttit och virkat en del under dagen, men när gubben var ute på hundpromenad no2 kokade jag kaffe, noppade jordgubbar samt bar ner stolar och bord till trallen vid boden. När han kom hem blev det fika i solen 💖
Näst äldsta dottern och jag hade planerat en mor/dotter-kväll med middag och bio ikväll efter Lunas 2-årskalas, men igår kände jag att kalas och bio inkl ca 25 mil i bilen skulle bli alldeles för mycket. Jag tackade nej till kalaset, vi skippade bio och träffades i Enköping och tog en pizza istället. Det blev perfekt. Vi var ensamma på restaurangen tills vi skulle gå, då kom ett äldre par. Det är så lugnt ute tack vare Corona.
Vi ska försöka göra om det snart igen.
Känner att dagen blev lagom. Ett bad i tunnan får avrunda denna lördag 💦
Grattis Luna 🦄
Time-out !
Det är verkligen två steg fram och ett jättekliv tillbaka. Om psyket mår bra av att göra saker så är det precis tvärtom med kroppen. Nu behövs iof kroppen för att kunna transportera psyket och där blir det ju en krock förstås. Onsdagen var ju så underbar hos bästisen och frissan, gjorde gott i knopp men ont i kropp. Kände mig "trög" igårmorse men hade lovat en dotter att åka och storhandla samt plantera om resten av hennes blommor och tänkte att det är ju en baggis. Ingetdera handlar om nån särskild ansträngning, men det är kört ändå. Jag stod mest och hängde vid kundvagnen, det var inte många blommor att plantera om och jag var hemma igen tidig em.
Vi hittade den perfekta födelsedagspresenten till Luna
Idag har jag inte alls orkat gå så långt med hundarna som jag brukar. Det är så frustrerande! Har försökt virka lite, men sitter mest och hänger... Ont i kroppen och ansiktet känns som om jag gråtit.
Fasiken! Jag vill inte ha det så här!!! Förra fredagen ringde läkaren från VC och höjde Levaxin-dosen. Jag har ju under ett år successivt fått sänka den från 150mkg till 50mkg tack vare Liothyroninet och AIP, nu fick jag höja till 75mkg så det känns som ett bakslag det oxå... men det kan oxå vara en sannolik förklaring till att jag mår som jag gör. Jag köper inte att jag bara "gått i väggen" utan det är medicinskt oxå! Kanske mer medicinskt än psykiskt. Fast det hänger ju ihop. Och vad är vad?
What to do? Be patient!
Min om-bry-onsdag
"Äventyrsdag" idag. Åkte hemifrån strax före åtta, via dagis och blomsteraffären i Hagsätra för att tillbringa förmiddagen hos bästisen som fyller år idag. Fruktsallads-frukost, myspys, och zonterapi 👣
Vi kanske har ett lite udda sätt att umgås, men jag klagar inte. Zonterapi är så fantastiskt 👣
Strax efter 12 knatade jag iväg till t-banan och åkte in till stan. 2,5 timmars ompyssel äv bästaste frissan. Värsta baljan lut, go-kaka, snack och nya hårfärger - blågrått och lila 👌
Dessutom hade hon köpt en tavla åt mig som matchar kudden jag blev så dö-förtjust i senast jag var där... och jag fick den oxå!
Sen hämta bilen i söderförort, via dagis och biltvätten i Östertälje.
Trött, nöjd och skitsnygg!
Frågor på det?
Det händer i skogen 🌲
Idag när jag var ut på andra promenaden överraskades hundarna och jag av ett sånt där spöklikt råbocks-skall. Han kan inte ha varit långt borta, kanske 20-30 meter in i skogen, så när skallet kom hoppade jag högt 🦌 Hundarna blev ju fullkomligt skogstokiga förstås...
I övrigt två superlugna dagar. Har varit trött efter den härliga helgen och har mest suttit och stickat 🧶
Kattvantar 🐱 mönster av Jenny Alderbrant (JennyPenny)
Igår var jag iväg på min knyppelkurs och idag på förmiddagspromenaden hörde vi sparvugglan 🦉
--> https://youtu.be/VYfyxCLW748 <--
Så himla roligt med lite nytt liv i skogarna 😍 ... men när jag kom hem från hundpromenaden ikväll påmindes jag oxå om andra naturlagar. Fullt med fjädrar bredvid fågelmataren. En räv eller nån av vildkatterna? Sparvhöken? Ser ut som en liten fågel, men omöjligt att avgöra i mörkret.
Nej, march i säng. Imorgon blir det "äventyrsdag"...
Kreativ helg i fint sällskap 📍✂️
En superfin helg går mot sitt slut. Igår kom yngsta dotra ner för att äntligen få sy sina nattlinnen, med sig hade hon pojkvännen. Vi var och köpte alla "ingredienser" till detta i slutet av januari och skulle sy på helgen, men jag blev förkyld och på den vägen har det varit. Första nattlinnet i svart crêpe fick hon göra helt själv under mitt överinseende och det tog gårdagen i anspråk plus en del av dagen. Jag tycker det är så kul att hon vill lära sig och då är learning by doing bäst, tror jag.
På kvällskvisten riggade vi grillen och bäst som jag stod och penslade grillspett kom sonen med familj på överraskningsvisit. Jättekul! Älskart! Maten räckte till dem med 🥘
När det var dax för Wille att sova åkte de hem medan vi andra gick ut i badtunnan och njöt av det varma vattnet och stillheten under stjärnorna. Sen blev det G'son special och småsnack till efter midnatt.
G'son special: Varm nyponsoppa, likör 43 och vispad grädde 😋
Efter frukost idag fortsatte dotra och jag med nattlinnet i svart crêpe. Vid 11-tiden fick vi ytterligare besök. Maken hade bokat besök av en kvinna som syr båtdynor så det blev en stunds prat kring kvalitet och färger. Vi har valt tjockare dynor till ruffen för att sova bekvämare i sommar, samt nya varma färger. Vi hade planer på ny båt ett tag (vi köpte denna -98), men nu får vår gamla trotjänare hänga med ett tag till!
Vinrött och grönt i ruffen samt grönt i midkabin ❤️💚
Dotra och jag fortsatte med nattlinnena. När den svarta i crêpe var klar hjälpte jag henne betydligt mer med den andra i buteljgrönt blankt fodertyg... men vi hann bara nästan klart innan vi körde dem till tåget.
Nu ligger maken och jag och slappar vid Tvn. Jag ska ta tag i stickorna en stund, jag har ju en vante kvar att sticka 🤗
Inför helgen...
Ja, nu märker inte jag ju mer av helgen än att gubben ska vara hemma plus att vi ska få besök av arbetande människor som är helg-lediga. Men ändå. Det har varit torsdag och den bjöd på några härliga timmar i Eskilstuna där lunch intogs på Café Tingsgården och fika hemma hos min vän. På kvällen stickade jag klart första vanten så när som på tummen och några maskstygn.
Så himla gulligt att insidan är full av småfisk 🐠🐟🐠
Fredagen börjar oxå närma sig sitt slut och den har bjudit på några timmar hos äldsta dottern och hennes döttrar. Vi har planterat om några blommor, pratat och gått promenad.
Nu sitter jag bevämt tillbakalutad i fåtöljen och inväntar maken. Vi ska gå över en sväng till grannen som fyller år...
En ska int’ klaga...
... men nu är det segt. Var så glad över min bra-iga tisdag men det blev bakslag igår. Ingen större fara men ändå. Jag tänker hela tiden att "nu är det över", "nu är jag frisk", men så är det ju inte. Jag är en energisk och aktiv personlighet men min kropp är märkt av ett hårt liv. Jag har pratat långa samtal med mamma om våra liv och vi har varit med om mycket, från syrrans cancer och död i tonåren via min uppslitande skilsmässa med små barn i mycket unga år till hypotyreosen och det som hänt i nutid. Det är få år som en fått glida på den där räkmackan. Nu vill jag inte ha det på nåt annat sätt, jag är glad över varje livserfarenhet och stolt över varenda ärr på kropp och i själ... men när man är van att slita hårt är det surt att ge efter för att man "är lite trött". Jag är van att kroppen gör det jag vill att den ska göra, men nu är det tid att pyssla om det som är kvar av "hälsan själv" för den tiden är sen länge förbi och det är hårt att acceptera. Bara det är en sorg i sig. Det gäller att vända på kuttingen och fullt ut glädjas åt det som varit och det som komma skall ❤️
Igår tänkte jag gå på vår lokala bio på eftermiddagen men jag orkade inte. Hela dagen tillbringades i fåtöljen med ett nytt stickprojekt och några hundpromenader. Det blötsnöade så hundarna vägrade gå långt och lika skönt var väl det, vi blev blöta och leriga ändå.
En ny dag har grytt. Idag åker jag till E-tuna och äter lunch 💖
Frisk-hab 🎨🖌
Igår bestämde jag mig för att jag behövde göra något, något lugnt och sansat á friskvård/rehab och det var ju dessutom det företagsläkaren sa när hon sjukskrev mig... så redan på em kontaktade jag ikonmålar-fröken och hunddagis och vi var välkomna 💕 Bara det värmde 💕 Sen chansade jag på massören oxå och hon kunde kl 12.00. Perfekt lagom. Det var alldeles perfekt lagom igår att ta knyppel-kursen med mina fina elever, att få komma ut lite och sluta hänge mig åt att tankar som lätt övergår till destruktiva grubblerier om hur värdelös, pinsam och fånig jag är ...
Jag sov 12 timmar igår och sov före 22.00 igår, så det var inga som helst problem att gå upp imorse. Hade t.o.m duschat innan väckarklockan ringde. Efter fruktsallad och promenad for jag och hundarna.
4:e kurstillfällens resultat. Arbetet framskrider långsamt, perfekt tempo!
Snart kommer den roligaste delen - allt pillerill 😍
Hämtade hundarna vid två-tiden och stannade vid naturskyddsområdet vid Brotorpsbadet, det som jag alltid kallat Moriaberg, och gick långpromenad med hundarna.
Sen åkte vi hem, via biltvätten 😍
Bilen behövde inte tvättas, men det ju så kuuul 😆
Kom hem strax före maken och fixade kycklingstrimlor och lök i curry... Hade tänkt påbörja en stickning men är så där skönt trött, inte sjuk-trött.
Så nöjd med min friskvård/rehab-dag 💖
Wait for it... 🕷
En extremt lugn helg. Min stegräknare brukar landa på mellan 8000-12000 steg, men i helgen har maken tagit alla hundpromenader så jag har inte ens kommit upp i 1000. Igår låg vi dessutom i varsin fåtölj i princip hela dagen och tittade på skidor - Vasaloppet och Lahti.
Värken är nästan helt borta och tröttheten börjar ändra karaktär. AIP och 8-12timmars sömn per dygn har gjort gott i gumman 👵🏻
I lördags blev jag klar med mitt virkprojekt, en tarantella gjord av african flowers...
... och i fredags fick jag en fin bukett från jobbet...
Superhäftiga tulpaner 🌷
Nu börjar det kännas som jag behöver komma ut lite igen. Ikväll har jag knypplingsgruppen i Strängnäs, men jag behöver nog hitta på nåt mer i veckan känns det som...
