guggelutt

Maken och jag satt och lyssnade till Mix Megapols Dilemma till frukost imorse. En ung person som inte klarat av alla tentor för att hen känt sig omotiverad... men nu hade pappan ordnat ett jobb åt hen och hen visste inte hur hen skulle göra. Erkänna att hen inte var klar med sina studier, misslyckats alltså, eller ta jobbet och se glad ut, inte säga något om den ofullständiga examen. Alltså, jag förstår hen. Jag är själv så totalt omotiverad för denna tenta så det finns inte ord för det. Det är jättemycket på jobbet, jag skulle hellre vilja ägna mina lediga dagar åt knyppling eller att läsa en bok... eller kanske ännu hellre hälsa på någon av mina vänner som f.n existerar i periferin av mitt hysteriska liv.

 

Träna och kostomläggningen är på sätt och vis livsnödvändiga... Ändå sitter jag här,  huvudet tungt, regnet öser ner, Janne är en raring och håller sig undan så jag får vara ifred med dator, papper och böcker... Och allt går i ultrarapid. När jag lyckats få ner 100 ord på två timmar bränner det nästan bakom ögonlocken. Vad håller jag på med? Att skriva om det som ligger mig närmast om hjärtat går i ett huj, det är roligt och ger energi, men tentan jag håller på med är inte så rolig. Föreläsningarna har varit superintressanta, men det blir ett motstånd när jag nu ska sitta och plöja norska böcker, försöka få till vettiga översättningar och skriva en uppgift som inte attraherar mig det minsta. Men jag gör det. Jag har ju ett mål och det är uppsatsen. Uppsatsen har varit målet hela tiden. Men nu när jag nästan är i mål börjar jag tvivla över om syftet med målet verkligen är det jag vill eller om det bara varit nån sorts prestationsnoja från början till slut. Det får visa sig. Jag är både äldre och mer plikttrogen än personen som Dilemma-panelen försökte hjälpa imorse. En panel som var oense där någon tyckte hen skulle erkänna och någon tyckte att det var bättre att ta jobbet och lära sig yrket den vägen. Jag har ju mitt jobb. Jag är redan välutbildad. Jag kan släppa denna utbildning idag och det kommer inte påverka något i mitt arbetsliv över huvud taget. Frågan är vad allt detta har kostat mig i övrigt.

 

Nåväl. Det blev drygt 600 ord igår. Tentans omfång ska vara 2500 ord. Förutom tenteri blev en maskin tvättad, en disk diskat, Bamse promenerad och så fick vi oväntat besök. När jag lagt ner för kvällen hörde jag ljud från öppna spisen. Jag hämtade ficklampan och bakom spisen, där jag ställde musfällan för flera veckor sen då Bamse var så intresserad och låg och glodde i timtal, där satt en mus. En stor rackare för att vara skogsmus så det måste ha varit den sorten som går under större skogsmus. Den vi tog förra året var ju jätteliten. Den här tog upp nästan hela fällan. Den var lite medtagen så den hade nog suttit där ett tag, inte vet jag hur länge en skogsmus klarar sig utan mat och vatten... men nu fick den vatten och hämtade sig snabbt. Jag provade att ge den lite olika frön från Ragnar, den föredrog solrosfröna men orkade inte skala dem själv så det gjorde jag.

 

Nu sitter jag i köket. Goja på axel, Bamse har inte gått upp än. Janne jobbar. Jag måste landa här och nu för tenta-tiden krymper snabbt.

 

Onsdagen började med en rivstart. Åkte tidigt för att hinna till besöket kl 9.00, därefter möte med ett par herrar inför något som jag hoppas kunna bli en utveckling av sorgearbetet, snabb lunch, därefter vårplanering inom diakonin, fondgenomgång med chefen och sen månadens stora avspänningspass. Helkroppsmassage, zon-terapi, facelift och röstmassage. Två timmar på bänken. Facelift är typ en ansiktsmassage som jag brukar boka i samband med massagen, zon brukar jag få av min bästis men jag ville veta hur min massör gör den. Röstmassagen var en upplevelse för sig. Hon masserade bröstet och jag fick "låta" samtidigt, sen masserade hon tandkött, gom och tunga med plasthandskar. Inte obehagligt alls, men säreget!

 

Två dagar i ett galet tempo! Åkte lite tidigare till jobbet både igår och idag, fastnade i köer förstås, men det var inräknat i tiden så jag hann. På vägen till jobbet igår ringde jag Centrex och bad dem messa de av mina kollegor som inte svarade på mailet i fredags om att vi måste byta geografisk plats för mötet. Väl framme på jobbet kokade jag kaffe, konstaterade att det inte fanns en kaka i hela huset, slet fram psalmboken och valde ut en text och en bön. Det fick duga. Mötet avlöpte väl. Förberedde papper inför hembesöket och for iväg till Högdalen för att luncha med en klasskamrat från grundskolan. Halv två var jag på hembesöket. Hämtade Bamse, for hemåt och använde tiden i bilen till ett långsamtal, värmde rester till mig och Janne innan knypplingskursen på ABF i Strängnäs. Somnade som en stock framåt halv 11.

 

Trodde inte mina öron när väckarklockan ringde vid sex, natten gick alldeles för fort. Strax efter sju satt jag i bilen och sen har dagen gått i en farlig fart. Tre telefonsamtal och fem besök på förmiddagens två timmar långa diakonimottagning. Kl 11-besöket fick komma in 20 minuter över p.g.a det fulla väntrummet (men hen visste att det kunde bli så). Kvart i ett blev det lunch och efter det två möten på varandra. Telefonsamtal och en snabb uppsortering av dagens alla papper innan jag kom från jobbet strax efter fem. Kom hem kvart i sju och gjorde köttfärssås åt mig och gubben.

 

Janne och jag går omlott, han jobbar natt och hinner inte hem innan jag åker på morgonen. Vi ses till middagen sen sover han ett par timmar innan han åker till jobbet och jag stupar i säng.

 

Tre dagar till i detta tempo väntar.  Framåt helgen blir det tenta för hela slanten, fredag - onsdag. Det är roligt när det händer saker, men nu ser jag fram emot några koncentrerade dagar!

 

Annars har det varit en bra dag. Lektioner på fm och långsnack på lunchen, sen gick jag till Katarinahjemmet och hämtade min väska och tog tunnelbanan till sentralstasjonen. Där blev det tre timmars väntan. För det första var jag ute i god tid i brist på annat att göra med en tung väska, för det andra var tåget en timme sent till Oslo. 

 

Dagen var så mycket roligare än gårdagen. Sov gott på St Katarinahjemmet och fick en helt ok frukost i matsalen på morgonen. Där dök oxå två av klasskamraterna upp. Vi tog sällskap till skolan. Skoldagen har handlat om ledarskap och konflikthantering bl.a.

 

På "hemvägen" gick jag förbi en garnaffär i Majorstuen som jag spanade in igår. Det var fullt av kvinnor inne i den som köpte garn så det verkar rätt poppis att sticka/virka här. Jag köpte tre nystan bomullsgarn och en heklenål, men vad jag ska göra får ni se imorgon om jag blir klar.

 

En lång småtråkig dag. Gick upp halv åtta, vi gjorde oss klara och så skjutsade Janne mig till tågstationen i Strängnäs. När jag gick av i Södertälje fick jag sällskap av en dam som hörde att jag skulle på samma tåg som henne när konduktören blippade min biljett, hon skulle till Karlstad och jag till Oslo. Vi hann avhandla en hel del, från terrorister till tågpriser och antalet barnbarn (det var barnbarn hon skulle besöka i Karlstad) innan tåget kom. Vi satt inte bredvid varandra på tåget så jag ägnade resan åt att läsa kurslitteratur. En varseblivning om otryggheten som kommit till Europa - gränskontrollanter gick igenom hela tåget och ville se ID på samtliga efter vi passerat norska gränsen. Tåget blev 25 minuter sent in till Oslo men för min del spelade det ingen roll, jag hade gott om tid att hitta St Katarinahjemmet efter att ha tagit metron till Majorstuen.

 

Jag vilade en liten stund på rummet, sen gick jag ut på stan för middag. Det blev en favorit i repris -  Pad Thai med plastgaffel på Chilli Thai vid Metro Majorstuen.

 

Sen gick jag runt omgivningen en stund, fotade kristallkronorna som nog är nån sorts julpynt...

 

 ... och köpte lite choklad på närbutikskedjan Kiwi.

 

Nu tänker jag plugga lite till innan jag gör kväller. 

En skön dag. Plockade, städade, tvättade, packade, promenerade Bamse... fixade lite med papper till nästa styrelsemöte i Knyppelpinnarna och ringde lite.

 

 

Idag hade vi workshop i metallknyppling på Knyppelpinnarna. Det blev rekordmånga som kom, både anmälda till workshopen eller som ville delta i gemenskapen och knyppla eget.

 

Vad konstigt det kändes att slå på bilradion efter den glada bloggen imorse. Helt enkelt fruktansvärt! Och vad kommer det leda till? Jag var glad över att redan vara på väg när jag hörde nyheten. Våldet får inte segra, vi får inte slås ner och sluta leva...

 

... blev en riktig kanondag! En trevlig frukost med svärmor, inga direkta köer till Pytteliten, och så ett besked att vi ska få hjälp till glasögon till behövande innan jag skickade iväg två viktiga mail som på kvällen fått jakande svar...

 

... och mellan skickandet och mottagandet av mailen så hade vi en fantastisk utflykt till Stjärnholms stiftsgård. Lilla Höstutflykten är en kortare utflykt och i år gick den till Stjärnholm där vi deltog i middagsbönen, åt en fantastisk lunch med tomatsoppa och älgfärsbullar i messmörssås och shoppade lite i butiken.

 

På hemvägen blev det ett litet stopp i Saltå kvarn där jag köpte röd quinoa, russin, mullbär, pinjenötter mm.

 

Inga direkta köer på vägen hem heller och hemma var huset fyllt av levande ljus och maken hade köpt färska räkor och ost till middag... Mm, fredag den 13.e!

 

Idag har jag börjat med att försova mig, så nu ska jag hasta på lite!

 

Eftermiddagens besök uteblev så jag hann ringa ett par samtal och svara på mail innan jag hämtade Bamse, gick ut med honom och installerade honom i svärmors tomma lägenhet.

 

... som i heja heja, eller som i sjuttsingen vad fort det går. Tre dagar har gått IGEN och det svänger så in i baljan att jag får kolla flera gånger om 1. jag lämnat Bamse innan jag kommer till jobbet 2. att jag hämtat honom efter jobbet. Det låter nog värre än det är, men jag har suttit mycket i bilen och på kommunala fortskaffningsmedel dessa dagar så det har varit på sin plats att dubbelkolla.

 

Måndagen försvann i flygande fläng. Morgonen bjussade på ett spontanbesök vilket funkade då det inbokade besöket ringde sig sjuk. Jag ringde och bokade in nya besök med dem jag avbokade förra veckan och pysslade om min almanacka efter förra veckans sjukfrånvaro. Eftermiddagen bjöd på fika på Gunnarssons och ett besök i Allhelgonakyrkan med Kyrkgruppen.

 

En intensiv och rolig helg har det varit. Intensiv avkoppling, skulle man kunna säga.

I lördags förmiddag åkte Janne, jag och Bamse iväg till Linnéa. Ängla fyllde 8 år mitt i deras flytt och det firade de förra söndagen. Då låg jag rejält för ankar och fick vackert stanna i sängen. Nu blev det kladdkaka och barnbarnsgos.

 

 

 

Ragnar och Bamse har larmat om att det händer saker och ting därute... för under eftermiddagen har det skramlat och låtit, och ikväll har det lyst skarpt utanför fönstret. Vi får hjälp att dra vatten till gästboden bland annat.

 

... sen ryggsmällen. Jag är faktiskt förvånad över att det har gått så kort tid. Det känns som jag legat här i en månad! Men det är bara sex dagar och det går framåt. Med lite försiktighet och planering kan jag nu resa mig nästan smärtfritt från säng och soffa. Läkningen har faktiskt gått ganska fort den här gången, även om det känns oändligt långsamt, men så har jag gjort allting rätt också. Jag tog bort ytterligare en tablett idag och jag har promenerat med Bamse och kryckorna ända bort till brevlådan! Men mest har jag legat i sängen med värme och dator.

 

Nu har jag legat ett par timmar igen och tänker försöka mig på att laga en fisksoppa. Det krävs att jag står upp i en ca en kvart innan soppan ska sjuda en stund, och det ska inte vara några problem om jag promenerar fram och tillbaka till vardagsrummet några gånger. Halleluja!

Inatt somnade jag inte förrän halv fyra. Nu har jag sovit jättemycket sen ryggsmällen och kroppen är rätt utvilad. När man får de här ryggsmällarna är vila, värme och smärtlindring jätteviktigt för med ordentlig smärtlindring kan du snabbare börja röra på dig och det är viktigt för hela kroppen. Men så mycket smärtlindring och all värme gör en också rätt såsig. Nu har jag kunnat dra ner smärtlindringen till ungefär hälften. Knivhuggsmärtan är i det närmsta borta så jag törs resa mig utan en klump i halsen av rädsla. När det varit som värst (inte denna gång) har jag svimmat av smärta och därför varit tvungen att bli inlagd.

 

Men i alla fall. Inatt när vi la oss, vid midnatt ungefär, så somnade Janne rätt omgående. Jag låg vaken och stirrade ut i mörkret. Då känner jag tydligt hur nån sätter sig på sängkanten. Under kvällen såg jag skuggor som for över mattan, Bamse satt på soffans armstöd och stirrade ner i hörnet så jag tänkte att vi har nog en mus inne igen... Men nu var det då baske mig ingen mus! Jag far dit med handen för jag trodde att det kanske var Bamse som hoppat upp i sängen, men det var tomt. För några år sen när jag var ute vid midnatt med Bamse efter att ha sett en film såg jag tydligt en man i reflexväst vid bommen utanför vårt hus, jag var säker på att det var bonden som kom. När han inte rörde sig lyste jag åt det hållet med ficklampan ... och då pulvriserades han. Nu börjar jag undra om husets förra ägare är här och kollar läget. Det finns inget otäckt i huset och huset är snällt, men förre ägaren var inte fyllda 50 när han dog här inne. Om jag förstått det rätt så var det hans föräldrar som byggde huset.

 

Jag låg och tänkte en stund. Janne och jag hade sett två program på TV, först Kalla Fakta om den svenska tallskogen i Uganda som klimatkompenserar för våra utsläpp, men tagit bybornas åkerjord i anspråk, sen en dokumentär om en brittisk reporter som följt med flyktingströmmen från Kos och in i Europa. Människans profitanspråk verkar inte ha nån gräns. Villigt riskerar man andra människors liv för en slant i fickan. Hur är vi funtade egentigen? Hur skulle jag agera om jag var riktigt fattig? Jag tröstar mig med att det finns så många goda motkrafter och jag ber för att det goda ska segra tillslut.

 

Idag har jag fortsatt jobba med Knyppelpinnarnas verksamhetsberättelse. Det har varit jätteroligt att läsa det senaste årets nummer av Stadkanten, Knyppelpinnarnas medlemstidning, för att fräscha upp minnet av vårt Knyppelår. En liten promenad har jag gått också i solen med Ragnar på axeln, med Bamses koppel nerkört i fickan så jag kunde styra kryckorna ordentligt med händerna. Bonden har varit här och grävt ut bakom bodarna så vi fått en större parkering där vi får plats med båten, Linneas husvagn, lillbåten och våra bilar. Vi har också fått hit en cementring som vi ska plantera blommor i.

 

.... sen ryggsmällen. I förrgårkväll låg jag i sängen och tittade på säsongens tre avsnitt av " Så mycket bättre" på SVTPlay och sen läste jag Roslund och Thunbergs "Björndansen" en timme. Klockan var över 1.00 när jag släckte lampan. Allt för att kunna sova igårförmiddag. Men inte kunde jag det så gårdagens förmiddag var urjobbig. Maken behöver givetvis sova efter sina 12-timmars nattpass och han har ju inte fått sova ostört i helgen eftersom han varit tvungen att gå ut med Bamse när han kommit hem på morgonen, och sen igen mitt på dagen både lördag och söndag. Men för mig att ligga med fördraget fönster och inte kunna läsa eller göra något som behöver lyse eller ljud blev det trist. UR-trist. Men eftermiddagen blev bättre. Han gick upp lite tidigare för att komma in i dag-rytmen igen, så jag fick äntligen någon att prata med samt dagsljus. Han åkte och handlade och grillade fläskfilé på kvällen vilket var himmelskt gott efter att ha ätit kall affärsgrillad kyckling och banan i tre dagar. Ryggen är lite bättre så jag hade lyckats knåpa ihop vitlökssmör under dagen och lyckades faktiskt göra en kantarellsås innan middagen, men efter middagen var ryggen helslut. Jag fick sätta mig och skära en tugga, sen gå fram och tillbaka medan jag tuggade, sätta mig igen och skära en bit till... Jag dristade mig till att lägga mig i soffan på kvällen och det var underbart att se på TV. Med möda kom jag upp ur soffan också, men det spelade ingen roll, det funkade med lite bök och smärta.

 

Idag har det varit ännu lite bättre. Främst för att maken och jag vaknade samtidigt, vi kunde prata och rullgardinen kunde dras upp. Frukosten hoppade jag över, fortfarande mätt efter måndagens riktiga middag, men efter ett par timmar kokade han kaffe och det var underbart gott! Och härligt att inte vara ensam. Dessutom har jag kunnat använda datorn så jag surfat runt och läst en massa olika saker, jobbat lite med styrelsearbetet i Knyppelpinnarna samt skickat några mail för att kunna förbereda en presentation jag ska ha på Lions nästa vecka. På eftermiddagen dristade jag mig t.o.m till att ta en liten promenad. Med Ragnar på axeln och iklädd mjukisbyxor, raggsockor och foppatofflor gick jag två varv med kryckorna i vår vändplan. Det var så underbart så det går inte att beskriva att andas frisk luft!

 

 

 

Sådärja, då blev det en liten rapport från sjukstugan... eller sjuk är jag ju inte ... jag är indisponibel pga smärta.

 

Nu har jag vilat efter middagen. Maken grillade hemgjorda hamburgare och så fanns det kantarellsås och vitlökssmör kvar från igår. Himmelskt. En liten stund vid TVn kan jag gott tänka mig för omväxlingens skull.