Nattens frivola alster
Bekkis armband som blev för stort. Ska köpa tunnare garn.
Snigel. mönster från be-stitched
Armbandet, snigeln och en tvåfärgad örn.
Blev sittande uppe till halv fyra. Svårt att sova när man inte rör på sig. Dessutom kom mensmonstret på besök i fullmånens sken. För första gången på grymt många år blev jag glad! Det betyder att hon kommer lysa med sin frånvaro på Gran Canaria och jag kommer att kunna BADA! Enda smolket i glädjebägaren är att jag kan inte kombinera Tranon (blodstillande, jag har ju myom) med Panol (smärtstillande för ryggskottet, är ut-tunnande). Men shit the same, jag kör utan smärtstillande och tar det lugnt istället.
Kanske lite väl personlig inlägg, men jag lever i min egen lilla ensamma bubbla f.n... och längtar efter att skriva en blogg utan krämpor...
..sen blev jag förbannad!
...jag funkar ofta så. Först gnäller jag, sen kommer ilskan, så även denna gång. Om jag dör imorgon så ska denna dag bli så bra den kan, basta! Efter att har slitit av mig allt oönskat ansiktshår tog jag min varma dusch medan Janne åt frukost. Sen satte jag på en tvätt med mina kläder som inte blir tvättad av sig själv, gick nerför trapporna och började vika lakan. Tvätthögen därnere bara växer, men inte ligger mina kläder där och doftar rent inte. Lakan och handdukar. Ragnar fick följa med. Han är så understimulerad just nu eftersom jag inte orkar sysselsätta honom liggande. Att låta honom hänga med när jag viker tvätt, plockar ur diskmaskinen, dammsuger, städar osv verkar vara en bra stimulans för honom, så nu fick han hänga med sin ilskna matte. Han klättrade upp och ner för mig, gick en sväng på golvet, hoppade runt i rentvätten och kastade ner mindre plagg på golvet...mao han "hjälper" mamma. Inte kan jag bära utan att ryggen värker, så jag gick upp och ner för trappan med några lakan eller några handdukar åt gången, med Ragnar hängande i ömsom tröjan, ömsom byxorna, han uppskattar att hänga i mina tröjor bak i ryggen...?
Satte på datorn gjorde jag oxå och drog ut två nya gratismönster. Rensade bort ca 50 av de 250 mailen jag fått, sen protesterade ryggen för mycket. Så fick Ragnar gå in i voljären igen, medan jag la mig i sängen. Knakar illavarslande gör det, men nu har jag bara Alvedon i kroppen så risken att jag tar i alldeles för mycket är ganska liten...tror jag.
Ragnar "hjälper" mamma att sy ihop en tröja sommaren 2009
Satte på datorn gjorde jag oxå och drog ut två nya gratismönster. Rensade bort ca 50 av de 250 mailen jag fått, sen protesterade ryggen för mycket. Så fick Ragnar gå in i voljären igen, medan jag la mig i sängen. Knakar illavarslande gör det, men nu har jag bara Alvedon i kroppen så risken att jag tar i alldeles för mycket är ganska liten...tror jag.
Ragnar "hjälper" mamma att sy ihop en tröja sommaren 2009
Smått och gott (och not)
Usch vad jag deppar nu! Idag har jag tagit bort morgondosen av morfinet och jag vet inte hur mycket det hänger ihop med allt som väller fram. Men så har jag oxå startat terapin och där väller det oxå fram så det är väl en kombination. Ingen idé att hålla på att analysera orsakerna till dags-deppen, bara konstatera att utan morfin har jag ont i händer, underarmar, fotsulor, nacke och rygg. Pendlar mellan att tro att jag återkommer till livet och att jag dör innan jag fyllt 50... Jaja, vissa saker kan man inte göra nåt åt och andra saker kan man göra nåt åt, sen gäller det bara att ha förstånd att inse vilket som är vilket. Inte så lätt när man deppar. Försöker njuta av solen och den gnistrande snön utanför fönstret. Hoppas att FK godkänner min Canarie-resa, samtidigt bävar jag för flygresan.. men bara att få komma undan detta hus som nu bara ångar av smärta och långleda!
Funderar över goda och onda spiraler. Jag behöver gå ner i vikt, det säger läkarna mfl och det fattar jag själv. Samtidigt verkar det omöjligt och när jag tar tag i saken går jag oftast ner ett par kilo först, sen står det still och tom går uppåt igen. Det är svårt att behålla motivationen då när man äter kalorisnålt och går och går och går och får ont för man är så tung ... För att orka hålla motivationen behöver iaf jag lite medvind! Tidigare i mitt liv har det gått lätt både att gå upp och ner i vikt. Men så här stor har jag aldrig varit, inte ens som höggravid. Och visserligen har struman en del av skulden... men det måste väl gå att gå ner i vikt ändå. Nag nag nag... Men för mig som är van att kunna ta krafttag är det hopplöst att ligga och knipa och rulla rygg och känna att smärtorna tilltar överallt. Inte så att smärtorna är olidliga på nåt sätt, men att få ont i händer och armar av handarbetet när det är det enda arbete jag kan utföra... det känns ruttet, det är ju inte ens nån fysisk ansträngning! Hur kan jag då förvänta mig att nånsin kunna göra situps igen? Och när jag går mina långpromenader så komprimerar jag ländryggen och får ont... men hur ska jag kunna gå ner i vikt? Är det pulver som gäller? Nästa läkarbesök ska vi prata vikt, det bad jag om i torsdags. Om man kan bli inlagd för avgftning vad gäller alkohol och narkotika, varför kan man inte bli inlagd på klinik för övervikt? Det är ju ändå en ännu större hälsobov nationellt sett?!
Nå, i väntan på bättre tider ängar jag mig åt frivoliteterna. Imorgon är det kurs i Jakobsberg (en gång i månaden) men jag har ringt återbud, går inte att sitta i fyra timmar på en stol, även om sällskapet är gott. Ligger i sängen eller halvsitter i soffan och provar på lite nya frivolitetmönster istället...får tiden att gå. Kniper, rullar, går långpromenader i hallen, sträcker på mig, försöker krypa ihop, använder "benmusklerna" får att plocka upp saker från golvet, ger upp, deppar och glor ut genom fönstret, rotar igenom matförråden efter nåt sött och onyttigt, deppar ännu mer när jag ger efter för sötsuget.
Nej, dags för uppryckning igen, det här duger inte! Här är gårdagens alster:
Örnar i två garngrovlekar. Gratismönster från Be-stitched
Mönster ur Frivolitetsknutens medlemstidning "Dubbelknuten"
Bekki blev lite förtjust i detta mönster som i "Dubbelknuten" var ett halsband i olika färger. Men jag funderar på att göra örhängen till mig själv (tv), men först blir det ett armband åt Bekki (th).
Nu ska jag skärpa upp mig och kliva upp, gå en stärkande promenad i hallen och sen plocka ögonbrynen. Jag ser förj*vlig ut. När Janne vaknat efter sitt nattpass ska han få ta upp rena kläder så ska jag duscha varmt så länge jag orkar stå. Bekki tittar på TV och jag får se om jag gör henne sällskap eller återvänder till min sköna säng i vardagsrummet. Jens och Sandra sover med all rätt. De har verkligen jobbat hårt nu när de fick chansen. Sandra har minst 21 timmars snöskottning för hand på två dygn, Jens har 12 timmars snöskottning och 24 timmars underhållsarbete på verket på tre dygn bakom sig. Jens räknade ut att han varit vaken i 56 timmar... nu hoppas vi på ett rejält klirr i kassan för dem, det är de förtjänta av! Och i bästa fall lite mer jobb nästa vecka... gärna lite mer utspritt så det blir mer normalt.
Funderar över goda och onda spiraler. Jag behöver gå ner i vikt, det säger läkarna mfl och det fattar jag själv. Samtidigt verkar det omöjligt och när jag tar tag i saken går jag oftast ner ett par kilo först, sen står det still och tom går uppåt igen. Det är svårt att behålla motivationen då när man äter kalorisnålt och går och går och går och får ont för man är så tung ... För att orka hålla motivationen behöver iaf jag lite medvind! Tidigare i mitt liv har det gått lätt både att gå upp och ner i vikt. Men så här stor har jag aldrig varit, inte ens som höggravid. Och visserligen har struman en del av skulden... men det måste väl gå att gå ner i vikt ändå. Nag nag nag... Men för mig som är van att kunna ta krafttag är det hopplöst att ligga och knipa och rulla rygg och känna att smärtorna tilltar överallt. Inte så att smärtorna är olidliga på nåt sätt, men att få ont i händer och armar av handarbetet när det är det enda arbete jag kan utföra... det känns ruttet, det är ju inte ens nån fysisk ansträngning! Hur kan jag då förvänta mig att nånsin kunna göra situps igen? Och när jag går mina långpromenader så komprimerar jag ländryggen och får ont... men hur ska jag kunna gå ner i vikt? Är det pulver som gäller? Nästa läkarbesök ska vi prata vikt, det bad jag om i torsdags. Om man kan bli inlagd för avgftning vad gäller alkohol och narkotika, varför kan man inte bli inlagd på klinik för övervikt? Det är ju ändå en ännu större hälsobov nationellt sett?!
Nå, i väntan på bättre tider ängar jag mig åt frivoliteterna. Imorgon är det kurs i Jakobsberg (en gång i månaden) men jag har ringt återbud, går inte att sitta i fyra timmar på en stol, även om sällskapet är gott. Ligger i sängen eller halvsitter i soffan och provar på lite nya frivolitetmönster istället...får tiden att gå. Kniper, rullar, går långpromenader i hallen, sträcker på mig, försöker krypa ihop, använder "benmusklerna" får att plocka upp saker från golvet, ger upp, deppar och glor ut genom fönstret, rotar igenom matförråden efter nåt sött och onyttigt, deppar ännu mer när jag ger efter för sötsuget.
Nej, dags för uppryckning igen, det här duger inte! Här är gårdagens alster:
Örnar i två garngrovlekar. Gratismönster från Be-stitched
Mönster ur Frivolitetsknutens medlemstidning "Dubbelknuten"
Bekki blev lite förtjust i detta mönster som i "Dubbelknuten" var ett halsband i olika färger. Men jag funderar på att göra örhängen till mig själv (tv), men först blir det ett armband åt Bekki (th).
Nu ska jag skärpa upp mig och kliva upp, gå en stärkande promenad i hallen och sen plocka ögonbrynen. Jag ser förj*vlig ut. När Janne vaknat efter sitt nattpass ska han få ta upp rena kläder så ska jag duscha varmt så länge jag orkar stå. Bekki tittar på TV och jag får se om jag gör henne sällskap eller återvänder till min sköna säng i vardagsrummet. Jens och Sandra sover med all rätt. De har verkligen jobbat hårt nu när de fick chansen. Sandra har minst 21 timmars snöskottning för hand på två dygn, Jens har 12 timmars snöskottning och 24 timmars underhållsarbete på verket på tre dygn bakom sig. Jens räknade ut att han varit vaken i 56 timmar... nu hoppas vi på ett rejält klirr i kassan för dem, det är de förtjänta av! Och i bästa fall lite mer jobb nästa vecka... gärna lite mer utspritt så det blir mer normalt.
Ryggont?
Denna artikel om ryggsmärtor var bra. Men jag är ändå glad att jag ska få komma till både röntgen och MRT den 1 mars. Och om jag förstår det rätt behöver jag inte vara rädd för att "vicka på rumpan" och försöka nå golvet genom att rak i ryggen och böja på knäna komma ner. Det verkar snarare som en bra träning, ryggen går inte av även om det hugger! Jag har bra hjälp i "krokodilerna", men jag är för slö för att orka springa och hämta dem varje gång jag tappar nåt eller vill ha nåt på låg höjd. På med korsetten och rör på sig, tant Guggelutt. Och nya tider hos sjukgymnasten har jag, support hos husläkaren och tid hos kiropraktor! Heja heja!
Kärt besök!
Idag har jag varit hos läkaren. Han skrev ut mer morfinpreparat till mig och skrev ett intyg att resan till Gran Canaria inte var nåt hinder för min rehabilitering, snarare tvärtom. Det som är jobbigt just nu är att tänka 6 timmar flyg, därav nya receptet på morfin. Annars blir nog värmen och badandet mer rehab än att ligga här i sängen och vandra fram och tillbaka i hallen. Sen ska vi vid nästa besök prata bantning som går ihop med hypothyreosen. Det ser jag fram emot!
Sen kom Linnéa, Ängla och Thyra på besök. Ängla har varit bekymrad över min rygg, hon har tillochmed ringt upp mig och frågat om jag har ont och kramat telefonen för att trösta mig. Hon är för go, den tjejen. Idag kröp hon omgående upp i min säng och tillbringade i stort sett hela eftermiddagen med mig där. Först ritade hon i sin nya målarbok, sen bäddade hon ner min dalahästar och lite gosedjur i sängen, vi gömde oss för monster under täcket, hon klädde på mig sina ytterkläder och så gosade vi förstås.
Ragnar älskar ju ungar så han fick vara med ute en del och det kändes gott för samvetet. Just nu fixar jag inte hans bus-streck själv eftersom han vet att jag är lite ofärdig och snabbt sätter sig i gardinstången när han gör ofog.
Lite spännande var det att mormor åt liggande i sängen. Och när min mamma ringde gick jag fram och tillbaka i hallen och "tränade", hela tiden med Ängla bakom mig som en liten svans. Jag undar vad hon tänker, lillan. Vi tillät oss att vara slöa och bara hänga i vardagsrummet. Thyra har tagit hand om sin mamma och Ängla har tagit hand om mig. Linnéa hade med sig laxburgare med fetaostyoughurt och gjorde klyftpotatis och ungsbakade tomater. Ett riktigt konstverk har jag fått. Igår målade Ängla "krya på dig-kottar" till sin mormor! Den målningen fick jag idag.
Bekki tog hand om disken och bakade kladdkaka med Ängla. När vi smakat den åkte lilla familjen hem.
Jens och Sandra kom hem från sina jobb. Först Jens som skottat snö mellan 01.00-06.00 och sen jobbat på verket 07.15-16.00. När han ätit åkte han och hämtade Sandra som skottat snö i ca 16 timmar. De var bra trötta, ingen sömn sen 6-tiden igårmorse. Nu hoppas jag att de får fyra bra sovtimmar för vid midnatt blir det skottning igen. Hur länge Sandra får jobba inatt vet vi inte, men Jens har samma schema som idag. Hoppas de ska orka, de har fått tre nätters skottar-jobb och Jens har dessutom fått tre dagars jobb på verket, vi vet inte om någotdera blir nån fortsättning eller om det är slut sen. Lite pengar i fickan blir det iallafall.
Örnen gjorde jag klar igår, har redan börjat på en ny. Ängla har suttit bredvid och intresserat tittat på... nu ska jag fortsätta en stund till med den.
http://www.be-stitched.com/tattingpatterns.asp kommer bilden ifrån
Sen kom Linnéa, Ängla och Thyra på besök. Ängla har varit bekymrad över min rygg, hon har tillochmed ringt upp mig och frågat om jag har ont och kramat telefonen för att trösta mig. Hon är för go, den tjejen. Idag kröp hon omgående upp i min säng och tillbringade i stort sett hela eftermiddagen med mig där. Först ritade hon i sin nya målarbok, sen bäddade hon ner min dalahästar och lite gosedjur i sängen, vi gömde oss för monster under täcket, hon klädde på mig sina ytterkläder och så gosade vi förstås.
Ragnar älskar ju ungar så han fick vara med ute en del och det kändes gott för samvetet. Just nu fixar jag inte hans bus-streck själv eftersom han vet att jag är lite ofärdig och snabbt sätter sig i gardinstången när han gör ofog.
Lite spännande var det att mormor åt liggande i sängen. Och när min mamma ringde gick jag fram och tillbaka i hallen och "tränade", hela tiden med Ängla bakom mig som en liten svans. Jag undar vad hon tänker, lillan. Vi tillät oss att vara slöa och bara hänga i vardagsrummet. Thyra har tagit hand om sin mamma och Ängla har tagit hand om mig. Linnéa hade med sig laxburgare med fetaostyoughurt och gjorde klyftpotatis och ungsbakade tomater. Ett riktigt konstverk har jag fått. Igår målade Ängla "krya på dig-kottar" till sin mormor! Den målningen fick jag idag.
Bekki tog hand om disken och bakade kladdkaka med Ängla. När vi smakat den åkte lilla familjen hem.
Jens och Sandra kom hem från sina jobb. Först Jens som skottat snö mellan 01.00-06.00 och sen jobbat på verket 07.15-16.00. När han ätit åkte han och hämtade Sandra som skottat snö i ca 16 timmar. De var bra trötta, ingen sömn sen 6-tiden igårmorse. Nu hoppas jag att de får fyra bra sovtimmar för vid midnatt blir det skottning igen. Hur länge Sandra får jobba inatt vet vi inte, men Jens har samma schema som idag. Hoppas de ska orka, de har fått tre nätters skottar-jobb och Jens har dessutom fått tre dagars jobb på verket, vi vet inte om någotdera blir nån fortsättning eller om det är slut sen. Lite pengar i fickan blir det iallafall.
Örnen gjorde jag klar igår, har redan börjat på en ny. Ängla har suttit bredvid och intresserat tittat på... nu ska jag fortsätta en stund till med den.
http://www.be-stitched.com/tattingpatterns.asp kommer bilden ifrån
Så sött!
Läs här! Har man inte världens goaste barnbarn?
Onsdag
Ikväll har jag ont igen :O( ... Men lite nyttar har jag gjort. Innan Janne stack i förmiddags tvingade jag honom att hjälpa mig byta på marsvinen. Han knorkade på näsan och ville inte för han tål inte lukten, men jag kontrade med att värre kommer det bli om vi inte gör nåt NU. De har inte fått rent på två veckor och så länge har de aldrig gått mellan städningarna. Nu började det bli olidligt för dem. Jag spände på mig ryggkorsetten, gubben fick vackert lyfta undan fågelbur och av med burlocket, lyfta ner djuren i en transportbur så jag kunde rafsa undan tidningspappret och sågspånen och fylla på nytt innan han fick lyfta tillbaka allt. Åh, vad de njöt, mina plågade små... men jag har bara inte kunnat. Jag berättade förut att Tova fått en hård knöl på höften... nu upptäckte jag oxå en mjuk knöl vid ena frambenet på Bagheera... De är lika gamla nu som Pinglan var när hon dog förra året. Drutten är äldst och mamma tll Bagheera, hon är jämngammal med Pinglan och hon verkar vara bäst i hälsa nu. Vi får se vad som händer framöver nu, om jag har mina smågrisar kvar i sommar... Det är ju tre gamla strävsamma damer...
Bagheera, Drutten och Tova
Efter det fick alla djuren mat och sen klev jag i duschen innan jag släppte iväg Janne. Han ville kolla till båten innan det utlovade ovädret och efermiddagspasset...och jag är så trött på att vara ensam.
Men innan allt detta låg jag och små-mös. Jag tycker det är så mysigt när nån småpysslar i huset när man är sådär halvvaken...och imorse fick jag uppleva det två gånger. Jens har fått två jobb och börjar båda idag. Först pysslade han med mackor och Sandra tassade runt, de åkte före halv sju. Sen var det Bekkis tur att fixa inför sin skoldag. Jens får jobba på timme på sitt sommarjobb. De behöver nån som kan sköta en del underhåll i Fitjaverket så han blir inkallad vid behov och får förhoppningsvis jobba några dagar i veckan. Denna vecka blir det onsdag, torsdag, fredag. Sen ska han skotta snö på nätterna, provtjänst onsdag, torsdag, fredag... De skulle egentligen börja kl 1.00 inatt så han skulle hinna sova lite innan, för sen får han åka direkt till Fittja på morgonen efter skottnigen... men nu är det snö-oväder så de fick åka ner till Tumba och sitta beredda. Hoppas han kan lägga sig ner i Tumba ett par timmar innan utryckning. Bekki har handlat en massa kläder på rean, hon har fått sitt studiebidrag i förskott av mig.
Själv har jag tagit det lugnt efter ansträngningen på morgonen. Ryggen känns. Har gjort lite ryggövningar, gått runt lite och fixat min pärm med frivoliteter, så nu har jag som en mönsterpärm liksom, skönt att få lite ordning på det och roligare att titta på.
Pratat med Monica, Linnéa och mamma har jag gjort oxå. Linnéa skulle komma hit med flickorna och testa ett nytt laxrrecept, men vi ställde in pga ovädret, får se imorgon... Nu har Bekki visat sina nya kläder och vi har ätit lite. Ska sätta mig vid TV:n när jag bestämt mig för om jag ska frivolera en örn eller en tornado...
Bagheera, Drutten och Tova
Efter det fick alla djuren mat och sen klev jag i duschen innan jag släppte iväg Janne. Han ville kolla till båten innan det utlovade ovädret och efermiddagspasset...och jag är så trött på att vara ensam.
Men innan allt detta låg jag och små-mös. Jag tycker det är så mysigt när nån småpysslar i huset när man är sådär halvvaken...och imorse fick jag uppleva det två gånger. Jens har fått två jobb och börjar båda idag. Först pysslade han med mackor och Sandra tassade runt, de åkte före halv sju. Sen var det Bekkis tur att fixa inför sin skoldag. Jens får jobba på timme på sitt sommarjobb. De behöver nån som kan sköta en del underhåll i Fitjaverket så han blir inkallad vid behov och får förhoppningsvis jobba några dagar i veckan. Denna vecka blir det onsdag, torsdag, fredag. Sen ska han skotta snö på nätterna, provtjänst onsdag, torsdag, fredag... De skulle egentligen börja kl 1.00 inatt så han skulle hinna sova lite innan, för sen får han åka direkt till Fittja på morgonen efter skottnigen... men nu är det snö-oväder så de fick åka ner till Tumba och sitta beredda. Hoppas han kan lägga sig ner i Tumba ett par timmar innan utryckning. Bekki har handlat en massa kläder på rean, hon har fått sitt studiebidrag i förskott av mig.
Själv har jag tagit det lugnt efter ansträngningen på morgonen. Ryggen känns. Har gjort lite ryggövningar, gått runt lite och fixat min pärm med frivoliteter, så nu har jag som en mönsterpärm liksom, skönt att få lite ordning på det och roligare att titta på.
Pratat med Monica, Linnéa och mamma har jag gjort oxå. Linnéa skulle komma hit med flickorna och testa ett nytt laxrrecept, men vi ställde in pga ovädret, får se imorgon... Nu har Bekki visat sina nya kläder och vi har ätit lite. Ska sätta mig vid TV:n när jag bestämt mig för om jag ska frivolera en örn eller en tornado...
Tat's Where I Stopped, A Year of Tatted Bookmarks
Nu börjar jag bli "farlig" igen. Långledan driver mig till vansinne och tokerier. Jag har beställt denna bok från USA! Jag använde en valutaomräknare och boken kostar ca 130SEK och nästan lika mycket i frakt, betalat via Visa-kortet. Ska bli spännande att se hur det funkar, har aldrig gjort det förut... känner mig som en riktig hacker!
Frivoliteter
Idag har min son skjutsat mig till terapeuten så det blev trapp-premiär och sitt-premiär. Gick rätt bra faktiskt, att sitta en längre stund är tufft dock. Ikväll har jag lagt mig utan de snabbverkande och senast i övermorgon ska jag bara ta de långtidsverkande till natten, tänkte jag. Kan vara bra att spara nån tablett till flygresan... om inte min husläkare sätter P för resan när jag träffar honom på torsdag.
Förutom att ha surfat runt och tittat på japanska BJD, Super dollfies och unoa så har jag frivolerat klart bären och fäst trådarna i änglarna. Beslutade mig för att inte ha några vidare åsikter om bilderna på unoa-sidorna, de kan tolkas som sensuella oxå, det var bara en liten chock att se dem till att börja med, inte direkt vad jag förväntar mig när jag söker på dockor. Det är ju vuxendockor, har jag tolkat det som, och vuxna människor får väl göra vad de vill så länge det är i samförstånd och inte skadar nån annan.
Änglarna
Wild strawberry
Raspberry
Domestic strawberry
Och denna sida måste jag dela med mig av. Här hittade jag bären... och här finns massa annat roligt! Bara att sätta igång!
Förutom att ha surfat runt och tittat på japanska BJD, Super dollfies och unoa så har jag frivolerat klart bären och fäst trådarna i änglarna. Beslutade mig för att inte ha några vidare åsikter om bilderna på unoa-sidorna, de kan tolkas som sensuella oxå, det var bara en liten chock att se dem till att börja med, inte direkt vad jag förväntar mig när jag söker på dockor. Det är ju vuxendockor, har jag tolkat det som, och vuxna människor får väl göra vad de vill så länge det är i samförstånd och inte skadar nån annan.
Änglarna
Wild strawberry
Raspberry
Domestic strawberry
Och denna sida måste jag dela med mig av. Här hittade jag bären... och här finns massa annat roligt! Bara att sätta igång!
Unoa
Jag var inte helt fel ute när jag skrev pedo-varning. Hittade en ny sökning på de söta dockorna, nämligen unoa... eller kanske skulle jag inte sprida det.... eller så är det just det jag ska. Att vara omedveten är bara dumt. Bildsökningen på google gav detta resultat.
BJD oh Super Dollfie
Var det nån mer än jag som blev fascinerad av de japanska dockorna som visades på Outsiders kanal5 igår? Jag har surfat runt lite och hittat ball-jointed dolls (BJD) och Super dollfie. De är ju verkligen jättesöta. Arashi blev min pojkfavorit och Megu min flickfavorit.
Sökningarna på BJD och super dollfie gav en del ögonfröjd :O)
Länkar att kika vidare på finns här och här... men lite pedovarning vibrerar i luften vilket jag tycker är jättetragiskt. Varför kan jag inte bara tycka att de är bedövande söta? Är jag TV-skadad?
Sökningarna på BJD och super dollfie gav en del ögonfröjd :O)
Länkar att kika vidare på finns här och här... men lite pedovarning vibrerar i luften vilket jag tycker är jättetragiskt. Varför kan jag inte bara tycka att de är bedövande söta? Är jag TV-skadad?
Polisen ringde...
... så det var väl bra att jag ringt in mig som vittne. Ingen annan hade stannat heller, men jag förklarade om min rygg och det gick ju lika bra per telefon. Jag berättade det jag sett, att lastbilen kom med full fart fast vi hade haft grönt i flera sekunder, att han inte ens bromsat, men att vi lämnat platsen efter att ha sett att det inte var några personskador.
Lilla Ängla ringde oxå. Hon pratar så bra nu! "Mommo ont i ryggen? Stackars dig", säger hon... Lilla gosan!
Annars har jag ägnat dagen åt lite ryggövningar, gått lite utan kryckor inomhus, tittat på "se upp för dårarna" som vi spelade in häromkvällen samt frivolerat. Gjort band till änglarna så man kan hänga dem i tex granen, fjärilar av restgarner som alltid blir över när man gjort nåt lite större, samt två bär - ett hallon och en jordgubbe. Ska göra blad till dem imorgon och fota dem så jag kan lägga in dem här.
Har bara tagit mina två doser smärtstillande idag, men nyss tog jag en snabbverkande för att kunna sova... Undrar vad som ska hända imorgon...?
Lilla Ängla ringde oxå. Hon pratar så bra nu! "Mommo ont i ryggen? Stackars dig", säger hon... Lilla gosan!
Annars har jag ägnat dagen åt lite ryggövningar, gått lite utan kryckor inomhus, tittat på "se upp för dårarna" som vi spelade in häromkvällen samt frivolerat. Gjort band till änglarna så man kan hänga dem i tex granen, fjärilar av restgarner som alltid blir över när man gjort nåt lite större, samt två bär - ett hallon och en jordgubbe. Ska göra blad till dem imorgon och fota dem så jag kan lägga in dem här.
Har bara tagit mina två doser smärtstillande idag, men nyss tog jag en snabbverkande för att kunna sova... Undrar vad som ska hända imorgon...?
Krock
Så har man varit hos sjukgymnasten. Fått prova korsett (och inte en sån där som man får kvinnliga former av, snarare hamnade midjan nånstans över höfterna) som ska stödja lite över det smärtande området. Fick några ryggövningstips och det kan behövas för en snabbare läkning för nu har jag böjat nysa oxå... och det är inte kul!
På väg därifrån svängde vi förbi McDonalds i Älsvjö, därför hamnade vi på Magelungskopplet bakom en buss vid ett rödlyse... det blev grönt, bussen körde ut och tvärnitade. I samma stund så vi en liten lastbil komma i full fart och köra rätt in i förarhytten på bussen. Lastbilen bromsade inte ens fast det måste ha varit knallrött för honom. Jens och några andra privatbilister sprang ut, men det verkade inte vara några personskador, så när bussens passagerare gått ur så började oxå personbilarna runt omkring åka iväg. Bussen hade en rejäl buckla och lastbilens front var helt intryckt. När jag kom hem ringde jag 11414, polisens ickeakuta telefon och angav mig själv som vittne. Vi hade ingen lust att stanna på platsen pga min rygg och för att inte stoppa upp trafiken ytterligare.
Då får vi se vad resten av dagen kan bjuda på...
På väg därifrån svängde vi förbi McDonalds i Älsvjö, därför hamnade vi på Magelungskopplet bakom en buss vid ett rödlyse... det blev grönt, bussen körde ut och tvärnitade. I samma stund så vi en liten lastbil komma i full fart och köra rätt in i förarhytten på bussen. Lastbilen bromsade inte ens fast det måste ha varit knallrött för honom. Jens och några andra privatbilister sprang ut, men det verkade inte vara några personskador, så när bussens passagerare gått ur så började oxå personbilarna runt omkring åka iväg. Bussen hade en rejäl buckla och lastbilens front var helt intryckt. När jag kom hem ringde jag 11414, polisens ickeakuta telefon och angav mig själv som vittne. Vi hade ingen lust att stanna på platsen pga min rygg och för att inte stoppa upp trafiken ytterligare.
Då får vi se vad resten av dagen kan bjuda på...
Konstiga drömmar
Skulle till nån terapeut åt Sundbybergs-hållet. Tror att det var i Parke-Davies gamla lokaler (ett tidigare jobb). Skulle föbi mitt nuvarande jobb först och glömde var jag parkerat bilen så jag cyklade (på vems cykel?) till Bredäng för att be Jens skjutsa mig (vad gjorde Jens där?), men han kunde ju inte skjutsa mig utan bil. Insåg att t-banan skulle ta för lång tid så den vuxna kvinnan i hushållet skulle följa med och visa vägen. Jag cyklade och mamman sprang med Jens och Bekki. Stan var oframkomlig för trafik, man hade byggt trappor och tunnlar överallt, och basarer överallt på gatorna. Jag fick lämna cykeln och springa, åka kana, krypa genom en park. Så kom vi fram till Ulvsundavägen (?) där jag fick låna en liten bil som inte handbromsen funkade på så jag fick hoppa in i den när den rullade... och skrika till ungarna att ta bort sina jackor från motorhuven (???). Sen brakade jag ut i trafiken... MOT trafiken... och hamnade i Rålambshovsparken... och där vaknade jag.
Hur kan man tyda den drömmen? Jag vaknade av att jag sträckte på mig och det högg till tvärs över hela bäckenet. Et tydligt tecken på att jag är långt ifrån läkt, men att det smärtstillande tar bra. Nu har jag knaprat tabletter, matat djur, gjort frukost på sängen åt mig själv och duschat. Det molar på bra men Jens ska skjutsa mig till sjukgymnasten klockan ett och jag tänkte att jag skulle känna smärta om jag kan få lite bra ryggträning av henne. Jag vill inte vara helt smärtfri då, för då vet jag ju inte vad som är bra eller dåligt. När jag har full smärtlindring har jag inte ont, men benen och ryggen sviktar och jag tror att det är då som de skulle "hugga" utan smärtlindring.
................ nog för nu ............
Hur kan man tyda den drömmen? Jag vaknade av att jag sträckte på mig och det högg till tvärs över hela bäckenet. Et tydligt tecken på att jag är långt ifrån läkt, men att det smärtstillande tar bra. Nu har jag knaprat tabletter, matat djur, gjort frukost på sängen åt mig själv och duschat. Det molar på bra men Jens ska skjutsa mig till sjukgymnasten klockan ett och jag tänkte att jag skulle känna smärta om jag kan få lite bra ryggträning av henne. Jag vill inte vara helt smärtfri då, för då vet jag ju inte vad som är bra eller dåligt. När jag har full smärtlindring har jag inte ont, men benen och ryggen sviktar och jag tror att det är då som de skulle "hugga" utan smärtlindring.
................ nog för nu ............
EFIT
Låg och läste lite bloggar... jag har blivit duktig på det sen jag kom hem från sjukan. Har uppdaterat mig på mina vänners förehavaden vilket jag periodvis är vääääldigt dålig på. Så hittade jag en rubrik hos Kajsalisa, nämligen EFIT. EFIT står för Ett Foto I Timmen. Kul va! Snurr och Bim har pysslat med det oxå, och det har jag med fast på Lunarstorm innan jag öppnade denna blogg. Nå, för att roa mig själv och kanske nån annan tänkte jag leka EFIT idag. Min första bild får bli dagens första blogginläggs eftersom jag tog den bilden strax före kl 11.00 :O)
Klockan 11-bilden blir alltså: 
Mitt lilla husdjur som skrämmer och fascinerar barnbarnen. Jag tänker aldrig på henne, men nu fick jag syn på henne ur en annan vinkel :O)
EFIT-starten idag blir sen men då kanske jag håller på till sent oxå :D
VAD KUL VI SKA HA!
Klockan 12-bilden:
Guggelutt betalar akutens avgift som kom fort...
Men blä! Hamnade i ett rejält deppskov igen. Jag menar, ligga här och leka klämkäck när jag bara längtar efter lite äventyr. Det har varit för mycket shit i år redan. Undrar om resten av året blir bättre, om man fått årets dos elände under dessa 24 dagar eller om det ska fortsätta. Önskar jag kunde hänga på Morsaneokey på dagsritt... eller snacka lite skit med M på sjukan... Men men, bilder har jag tagit iaf, även om jag inte orkat gå in och publicera dem varje timme. Här kommer de:
Klockan 1-bilden: Klockan 2-bilden:
Uppåtväxande istappar? Dagens outfit!
Klockan 3-bilden: Klockan 4-bilden:
Proteiner och kolhydrater Tittar på utsikten
Lite nya bilder då. Tråkig dag, på gränsen till ångest faktiskt. Försökte hoppa över det snabbverkande morfinet men tog det vid halv sju-tiden när benen ville vika sig när jag stekte ihop lite lök-köttfärs-champinjoner till riset. Har sovit, frivolerat på den rosa ängeln, slagit kullerbyttor i hallen (hah!).
Bekki kom hem från sin kompis på em. Jens hade nattgibbat och somnade över bordet efter maten. Janne har jobbat med ett trasigt lås på bildörren hela dagen så jag har legat här och tyckt synd om mig själv. Vad vore livet utan dator, glasögon och en bra lampa?
Och nej... spindeln är inte riktig! Här kommer bilderna:
Klockan 5-bilden
Samma utsikt... skulle behöva pedikyr... undrar när jag kan klippa tånaglarna ...
Klockn 6-bilden Klockan 7-bilden
Drar nåt gammalt över mig. Mums..eh...
Ser att jag har sjukhusbandet kvar...
Har haft lite sällskap ikväll så jag ska inte klaga. Ungarna slocknade tidigt, Jens hade inte sovit alls eftersom han nattgibbat och Bekki hade LANat långt fram på småtimmarna hos kompisen A som hon sov över hos. Janne och jag satt i soffan och tittade på TV. Den rosa ängeln är klar nu... och så bilderna:
Klockan 8-bilden: Klockan 9-bilden
Bloggande "Morden i Midsomer"
Klockan 10-bilden: Klockan 11-bilden:
Frivolitet - En nästan klar rosa ängel Facebook
Jaha, det får väl räcka för denna grymt tråkiga dag. Man har inte roligare än man gör sig och jag har inte lyckats nåt vidare, tycker jag... så börjar jag bli täppt igen, skulle inte förvåna mig och årets andra förkylning är på G eftersom jag fick antibiotika på sjukan... men om två veckor åker vi till Gran Canaria och då bara måste jag vara fit for fight!
Bavaria: Kan man hitta dig nånstans i sajberspejs? Hemsida? Blogg?
Linnéa: Kom gärna och laga lite god mat åt mamsen! Längtar alltid efter er!
Dags att damma?
Jag tror jag ska be Janne plocka bort spindelätet...
Rapport från vardagsrummets camping
Ungarna kom hem helskinnade inatt. Fick en detaljbeskrivning om vad som hänt som jag inte ska återge här, men det var objudna gäster, knivar och poliser inblandat. Ingen kom till värre fysisk skada än nåt blodigt finger, men det är otäckt så det räcker när man springer runt med knivar, fylla eller inte. Bekki hade varit väldigt aktiv i att försöka avbryta bråken och bla fått tag i en kniv som hon gömt undan. När poliserna åkt och bråken var avstyrda så satt flickorna och pratade med varandra, men sen ville Bekki åka hem, hon mådde illa. Jag ville inte att hon skulle åka kommunalt klockan två på natten, hon och Jens hade ju bråkat tidigare på dan så det var inte lockande att be honom till att börja med, så jag erbjöd att betala taxi, men då ändrade hon sig så jag ringde och kollade med Jens. Han var på väg hem efter sin filmkväll i Nacka så han vände bilen mot stan. Sen är det svårt att ge vägbeskivning via telefon eftersom det nästan inte går att få fram åt vilket håll bilen kör...vad är "stan i ryggen" för honom, tex? På Eniros kartsidor ser man inte heller vilka gator som är avspärrade. Han hamnade fel flera gånger men tillslut hörde jag att Bekki och hennes kompis kom i bilen och då kunde jag slappna av. Kom i säng halv fyra.
Härlig bild va? Nyfrissad och tillplattad :D
Det blev en längre sovmorgon imorse. Efter frukost och lite ompyssling av djuren tog jag en skön dusch. Tänkte skippa det snabbverkande morfinet idag, kände mig så pass mycket bättre i ryggen igår, men utan tabletter blev värken för jobbig tillslut. Men innan jag gav upp så hann jag iaf känna att axeln antagligen fått sig en rejäl smäll när jag dråsade i golvet i söndags, handflatorna är oxå bra ömma efter kryckorna, men det har jag inte märkt av pga de starka smärtstillande jag fått. Humöret är oxå bättre idag, har lite folk omkring mig. Janne vilar i soffan, Jens är en "pain in the ass" och ha lekt krokodil med griptången jag fått som hjälpmedel på sjukhuset. Han har kvar sin efter benbrottet så han har nypt mig i hullet, kastat strumpor, ryckt ur datorsladden och snott mobilen av mej med dem. Bekki har åkt och fikat med en kompis.
Krokodilerna anfaller ;P
Nu ska jag spä på hullet med lite lunch och fortsätta frivolera på en ny ängel, en rosa!
Härlig bild va? Nyfrissad och tillplattad :D
Det blev en längre sovmorgon imorse. Efter frukost och lite ompyssling av djuren tog jag en skön dusch. Tänkte skippa det snabbverkande morfinet idag, kände mig så pass mycket bättre i ryggen igår, men utan tabletter blev värken för jobbig tillslut. Men innan jag gav upp så hann jag iaf känna att axeln antagligen fått sig en rejäl smäll när jag dråsade i golvet i söndags, handflatorna är oxå bra ömma efter kryckorna, men det har jag inte märkt av pga de starka smärtstillande jag fått. Humöret är oxå bättre idag, har lite folk omkring mig. Janne vilar i soffan, Jens är en "pain in the ass" och ha lekt krokodil med griptången jag fått som hjälpmedel på sjukhuset. Han har kvar sin efter benbrottet så han har nypt mig i hullet, kastat strumpor, ryckt ur datorsladden och snott mobilen av mej med dem. Bekki har åkt och fikat med en kompis.
Krokodilerna anfaller ;P
Nu ska jag spä på hullet med lite lunch och fortsätta frivolera på en ny ängel, en rosa!
Äventyr igen
Bekki har varit på fest på Kungsholmen och där blev det bråk så hon ville åka hem. Jens har kollat på film hos Sandra... och jag har suttit och väntat på att de ska höra av sig så jag har koll på läget. Nu har jag tillbringat en halvtimme på Eniro med Jens i mobilen för att lotsa honom rätt på Kungsholmen... och det var inte lätt eftersom man inte ser avspärrade och enkelriktade gator... nu får jag bara be för att de kommer hem oskadda, men Bekki sitter iaf i bilen nu. Puh...
Lite bättre nu...
.. var tvungen att få ur mig dynga helt enkelt. Morfinet gör kanske sitt till, ska börja trappa ner imorgon tror jag. Men samtidigt är det skönt att kunna gå med en krycka och kunna dra upp benen lite i soffan... för att inte tala om att sova utan att vakna av smärtor när man vänder sig i sömnen. Men nog är det bättre nu, det har snart gått en vecka. Lärdomarna av morgonens gnällande får vara att stunta mer i andra och bry sig mer om sig själv. Att gå min egen väg. Glömde säga att Fösäkringskassan ringde imorse. Jag har fått en ny handläggare. Hon verkar trevligare än min förra, återstår att se om hon är lika bra som honom.
Blev klar med den blå ängeln nu ikväll. Jens och Bekki hamnade i de otäckaste gräl jag varit med om och efter det fick jag ta extra smärtstillande, spände mig väl för mycket. Snart ska jag krypa ner i min egen campingsäng och hoppas på en bättre dag imorgon.
På Fejan fick jag mitt dagliga gudomliga meddelande som löd:
On this day, God wants you to know...
Blev klar med den blå ängeln nu ikväll. Jens och Bekki hamnade i de otäckaste gräl jag varit med om och efter det fick jag ta extra smärtstillande, spände mig väl för mycket. Snart ska jag krypa ner i min egen campingsäng och hoppas på en bättre dag imorgon.
På Fejan fick jag mitt dagliga gudomliga meddelande som löd:
On this day, God wants you to know...
... that you are unique and precious. When you try to value yourself for being the best in something, you are bound to fail. Even Olympic champions are the best only for a few years. You are precious to God not because there is no one better than you, but because you are a unique creation of mind, body and spirit, - there is no one like you, - and that is exactly what makes you so indescribably precious.
Den får jag tacka för som tröst idag, för nog var den lite träffande.
Den får jag tacka för som tröst idag, för nog var den lite träffande.
:O(
Idag är jag riktigt riktigt deppig. Allting känns riktigt jävla skit, rent ut sagt! Vare sig antideppresiva eller morfin hjälper till ett positivt tänkande! Hade tänkt skriva en blogg på temat: "Camping i vardagsrummet" men den rubriken kan hoppa och fara dit pepparn växer. Längtar tillbaka till sjukhuset, till personalen, till snacken med de trevliga medpatienterna, att slippa ligga ensam. Det jag nu skriver är inte personligt gentemot nån utan det är nödvändiga processer som sätts igång hos mig och det är inte roligt...bara nödvändigt, antar jag.
Gran Canaria 2007 Egypten 2008
Jag har ju under många år struntat i att ta hand om mig själv, min kropp, lyssna på kroppens signaler. Belöningen har knappast blivit popularitet och första pris i självuppoffran. När man är i ekorrhjulet så tycker man att allt är nödvändigt och att man måste ställa upp, priset man tror sig få är krasst nån sorts beundran och att man är en schysst typ. Men ta vad som helst... tex fotbollen. 7 år som lagledare och materialansvarig, i snitt 10 gratistimmar i veckan under terminerna, skäll från föräldrar att laget inte var tillräckligt bra, gratis skjutsar runt hela Stockholms län med bilen full av tjejer som skulle spela match men inga föräldrar som orkade ställa upp en söndagmorgon eller ville ta ett glas vin på fredagskvällen, ingen bensinersättning, inga tack. När vi väl la ner laget för att det blev ohållbart så fick man snarare känslan av att man aldrig varit behövd än att man gjort en insats för Hagsätra-Rågsveds ungdomar... Min belöning var tjejernas uppskattning och glada "Hej Gunilla" när man sprang på dem i centrum.... och det räckte för mig då. Men nu i efterhand så känns det bittert. Listan på att ställa upp kan göras oändlig, men när man ser i backspegeln så har det bara kostat mig ensamhet... i längden. Inte ens en uppsats skriven på engelska efter en intervju-turné på Manilas gator i Filippinerna för att kartlägga hur NGO´s jobbade med sexueltt utnyttjade barn väckte nån form av uppmärksamhet där jag fick känna att jag dög nåt till, när jag skrivit min magisteruppsats i socialt arbete blev jag inte kallad som handledare för socionomernas uppsatsarbeten, vilket sas vara kutym på skolan. I efterhand har jag fått höra att man använt delar av min magisteruppsats i diakonutbildningen på Ersta (uppsatsen handlade om påverkansfaktorer i diakoners arbete), men jag blev aldrig tillfrågad eller kontaktad, dock glad när jag hörde att den användes till nåt. Dessa uppsatsarbeten ha gjot mig stolt, men jag har ingen att dela det med, inget firande, inga milstolpar, bara försvunna ut i det tomma intet. Ska inte förhäva mig eller skryta...
Rinkebys kvinnogrupp på besök i Vantör Bekki och jag experimenterar med mobilen
Jag har några trogna vänner, ett par gamla och några nya och dem är jag så otroligt glad över (ingen nämd, ingen glömd, alla gillar inte att bli fotograferade) ...men jag har ingen direkt vana av att umgås. De flesta har jag kontakt med via dator eller sms. Ersättningen för mänsklig kontakt har varit tröstätande och handarbete.... och prestation, att utmana sig ytterligare och att tänja på gränserna, känna att jag duger. Priset blev att jag fullständigt dukade under av diagnosen struma, efter det har allt gått åt pipsvängen, depressioner, yrsel, skakningar och som grädde på moset borrelia, förkylning och ryggskott.
Några av mina bästaste vänner
Jag är väl medveten om hur bra jag har det. En man som älskar mig, barn och vänner som bryr sig, god kontakt med Försäkringskassan oh min husläkare, buren och stöttad på jobbet. Besvikelsen ligger på andra plan. Jag vet vad jag kan, men jag skulle vilja fira med nån, uppleva sorger och framgångar med nån. Det låter kanske konstigt i sammanhanget, men vådan av att vara så förbannat "duktig" är känslan av att inte duga nåt till. Jag tror att många i min omgivning tror att jag kan försätta berg... och det kan jag oxå, men det är ytterst få som ser den lilla Gunilla som bara ber om att bli älskad för den hon är.
Monaco 2008 Rom 2009
Just nu är jag i en fas där jag är lycklig över ha gått på toa själv och att magen skött sig, att jag kan bära en kopp kaffe i ena handen och klara mig med en krycka. Ändå känner jag mig totalt oduglig. Smärtan hålls i schack med morfin, magen med laxerade gel. Mitt liv är mina prestationer. Mitt liv består i att nån ser mig... eller så har jag helt fel. Besvikelsen ligger kanske i dem som inte hörde av sig under min tuffa långa sjukdomstid eller de som inte lät mig vara liten och eländig. Eller är det så enkelt att jag inte är nöjd med mig själv och projicerar över det på andra?
Grasse 2008 Holmenkollen 2007
Nej, nu skriker magen och jag har gnällt färdigt. Inget blir bättre av att ligga här och tycka synd om sig själv. Jag får visa mig själv hur duktig jag är som kan ta mig ut i köket och bre en knäckemacka till. Gubben jobbar 16 timmar, sonen sover av sig sin magsjuka, dottern är i skolan. Alla djuren är hemma. Ragnar hade saknat sin mamma, han ville inte gå i buren vare sig igårkväll eller imorse när han fick hjälpa mig med frukostarna. Nu sitter han i voljären och testar med "Kom då" och "Atjoo", men jag bara svarar honom. Klarar inte riktigt av hans bustrick just nu...
Tänker på M som opereras idag.
Gran Canaria 2007 Egypten 2008
Jag har ju under många år struntat i att ta hand om mig själv, min kropp, lyssna på kroppens signaler. Belöningen har knappast blivit popularitet och första pris i självuppoffran. När man är i ekorrhjulet så tycker man att allt är nödvändigt och att man måste ställa upp, priset man tror sig få är krasst nån sorts beundran och att man är en schysst typ. Men ta vad som helst... tex fotbollen. 7 år som lagledare och materialansvarig, i snitt 10 gratistimmar i veckan under terminerna, skäll från föräldrar att laget inte var tillräckligt bra, gratis skjutsar runt hela Stockholms län med bilen full av tjejer som skulle spela match men inga föräldrar som orkade ställa upp en söndagmorgon eller ville ta ett glas vin på fredagskvällen, ingen bensinersättning, inga tack. När vi väl la ner laget för att det blev ohållbart så fick man snarare känslan av att man aldrig varit behövd än att man gjort en insats för Hagsätra-Rågsveds ungdomar... Min belöning var tjejernas uppskattning och glada "Hej Gunilla" när man sprang på dem i centrum.... och det räckte för mig då. Men nu i efterhand så känns det bittert. Listan på att ställa upp kan göras oändlig, men när man ser i backspegeln så har det bara kostat mig ensamhet... i längden. Inte ens en uppsats skriven på engelska efter en intervju-turné på Manilas gator i Filippinerna för att kartlägga hur NGO´s jobbade med sexueltt utnyttjade barn väckte nån form av uppmärksamhet där jag fick känna att jag dög nåt till, när jag skrivit min magisteruppsats i socialt arbete blev jag inte kallad som handledare för socionomernas uppsatsarbeten, vilket sas vara kutym på skolan. I efterhand har jag fått höra att man använt delar av min magisteruppsats i diakonutbildningen på Ersta (uppsatsen handlade om påverkansfaktorer i diakoners arbete), men jag blev aldrig tillfrågad eller kontaktad, dock glad när jag hörde att den användes till nåt. Dessa uppsatsarbeten ha gjot mig stolt, men jag har ingen att dela det med, inget firande, inga milstolpar, bara försvunna ut i det tomma intet. Ska inte förhäva mig eller skryta...
Rinkebys kvinnogrupp på besök i Vantör Bekki och jag experimenterar med mobilen
Jag har några trogna vänner, ett par gamla och några nya och dem är jag så otroligt glad över (ingen nämd, ingen glömd, alla gillar inte att bli fotograferade) ...men jag har ingen direkt vana av att umgås. De flesta har jag kontakt med via dator eller sms. Ersättningen för mänsklig kontakt har varit tröstätande och handarbete.... och prestation, att utmana sig ytterligare och att tänja på gränserna, känna att jag duger. Priset blev att jag fullständigt dukade under av diagnosen struma, efter det har allt gått åt pipsvängen, depressioner, yrsel, skakningar och som grädde på moset borrelia, förkylning och ryggskott.
Några av mina bästaste vänner
Jag är väl medveten om hur bra jag har det. En man som älskar mig, barn och vänner som bryr sig, god kontakt med Försäkringskassan oh min husläkare, buren och stöttad på jobbet. Besvikelsen ligger på andra plan. Jag vet vad jag kan, men jag skulle vilja fira med nån, uppleva sorger och framgångar med nån. Det låter kanske konstigt i sammanhanget, men vådan av att vara så förbannat "duktig" är känslan av att inte duga nåt till. Jag tror att många i min omgivning tror att jag kan försätta berg... och det kan jag oxå, men det är ytterst få som ser den lilla Gunilla som bara ber om att bli älskad för den hon är.
Monaco 2008 Rom 2009
Just nu är jag i en fas där jag är lycklig över ha gått på toa själv och att magen skött sig, att jag kan bära en kopp kaffe i ena handen och klara mig med en krycka. Ändå känner jag mig totalt oduglig. Smärtan hålls i schack med morfin, magen med laxerade gel. Mitt liv är mina prestationer. Mitt liv består i att nån ser mig... eller så har jag helt fel. Besvikelsen ligger kanske i dem som inte hörde av sig under min tuffa långa sjukdomstid eller de som inte lät mig vara liten och eländig. Eller är det så enkelt att jag inte är nöjd med mig själv och projicerar över det på andra?
Grasse 2008 Holmenkollen 2007
Nej, nu skriker magen och jag har gnällt färdigt. Inget blir bättre av att ligga här och tycka synd om sig själv. Jag får visa mig själv hur duktig jag är som kan ta mig ut i köket och bre en knäckemacka till. Gubben jobbar 16 timmar, sonen sover av sig sin magsjuka, dottern är i skolan. Alla djuren är hemma. Ragnar hade saknat sin mamma, han ville inte gå i buren vare sig igårkväll eller imorse när han fick hjälpa mig med frukostarna. Nu sitter han i voljären och testar med "Kom då" och "Atjoo", men jag bara svarar honom. Klarar inte riktigt av hans bustrick just nu...
Tänker på M som opereras idag.
Home, sweet home
Ungelutt hämtade Guggelutt från sjukan. Gubbelutt hämtade ut en kasse morfin och laxeringsmedel från shopen med gröna skylten så nu kan jag ha partytajm, helgen är räddad. Älsklingarna hade oxå ställt upp en säng i vardagsrummet eftersom trappor inte är att tänka på ännu...
Har blivit lite inspirerad av att gå ner i vikt när jag tittade på Biggest looser... men hoppas verkligen att man kan bli av med lite hud oxå... annars får jag väl åka in till sjukan igen och operera bort lite kanske? Nu när jag fått min jungfrusil kanske jag ska prova att bli sövd oxå. Nej, fy vad trött jag är... ska se om det går att snarka i soffan... i visa lägen krampar jag vid utandning även om jag inte har ont (morfinet), det tyder väl på nån skada i bäckenet...eller en nerv i kläm... men hela diafragman bara vibrerar liksom....skumt.
Har blivit lite inspirerad av att gå ner i vikt när jag tittade på Biggest looser... men hoppas verkligen att man kan bli av med lite hud oxå... annars får jag väl åka in till sjukan igen och operera bort lite kanske? Nu när jag fått min jungfrusil kanske jag ska prova att bli sövd oxå. Nej, fy vad trött jag är... ska se om det går att snarka i soffan... i visa lägen krampar jag vid utandning även om jag inte har ont (morfinet), det tyder väl på nån skada i bäckenet...eller en nerv i kläm... men hela diafragman bara vibrerar liksom....skumt.
Riktiga subbor!
Jag skrev igår att jag hade talföra rumskompisar just nu. Hade tänkt att skriva trevliga, men det hade jag dessvärre behövat återta idag. Tycker själv att jag är en hyfsat tålmodig person men jag kan verkligen gå igång på smågrejer. Eller jag ska kanske inte värdera vad som är smått och vad som är stort, bara konstatera att folk kan vara så dumma och att man själv reagerar starkare när man blir besviken på nån/nåt. Den nya stelopererade kvinnan var så rar igår och skämtade med nån yngre man (som jag tror var en styvson) att han kunde krypa ner mellan hennes lakan och att doktorn sagt att hon skött sig SÅÅÅ bra. Jag flinade och tänkte på hur roliga vi blir med morfin ...
På kvällsvisten låg jag om tjejen med krossade kotan (jag kallar henne M fortsättningsvis) och pratade tyst... och då gapar samma tant att "Ni där bakom skynket..." och så en lång harang okväden. Jag och M tittade på varandra, flinade och sa godnatt. Inget mer med det, lite hänsyn får man visa och visst har man rätt att säga till om man blir störd. Sen låg sagda dam och drog såna timmerstockar att en viss irritation började spira hos mig. Nånå, vi är alla dåliga här så man ska ju ha tålamod.
Men imorse rann de sista tankarna av mig att försöka "tänka gott" när damen viskande gnällde för först sjukgymnast och sen doktor att det "var sånt liv i rummet nattetid" och "är man så pigg så får man väl visa hänsyn" och så vidare. Hade vi verkligen stört så skulle jag bett om ursäkt, men jag fattade nu att hon alltså gapade på mig när jag la ner saxen på bordet när jag frivolerade kvällen innan, hon pratade inte i sömnen alltså... och mitt och M:s viskade samtal hördes ju, men vi liggger fyra pers på en sal och lite ljud ger man ifrån sig.. att se få höra att vi "för sånt liv" är irriterande, i synnerhet som hon snarkade högre än vi pratade (nu växer hornen på tant Guggelutt, tur att jag åker hem idag innan jag läser lusen av tanten) Sen började hon flirta, först med doktorn, och när han skulle gå så sa hon att sjukgymnasten var ju yngre och vildare... sen blev hon snopen när även sjukgymnasten skulle gå efter att ha fått henne ur sängen och gå två steg. Praktikanten som var med fick höra att "ska du bara stå där, du?" Damen med brutna foten har stora problem med gaser men efter ett par rediga brakare så slutar man reagera. Efter operation och i synnerhet i kombination med stillaliggande och morfin så slutar tarmen jobba som den ska.. och ligger man med ett ben upp i luften är det svår att knipa. Men imorse började hon bråka med en undersköterska för att hon glömde mjölken till frukostkaffet och sånt är ju SÅ förbajat onödigt. Är man bitchig mot alla, så okej, men sen när man är "lilla gulliga tanten" så fort doktorn kommer... (Nu är mina horn så stora att jag får lägga av att snacka skit!)
Annars är läget lugnt. Jag får åka hem idag och det känns bra för jag har inte så ont som igår, inga mer kramper eller svimningar. Nu har jag intagit min favoritföda, tacos i plastlåda. Ska köra en serie stavhopp i korridoren och sen frivolera tills sjuksyrran kommer. När vi pratat ska jag ringa sonen som ska hämta upp sin lilla söta mamma.
Jag har fått en ny Fejan-kompis, M. Hon ska ev. opereras i em så jag ska tänkta extra på henne. Hon fick oxå en frivolerad fjäril som hon skulle ha som mobilsmycke och den idén ska jag sno av henne för den var bra. De repar inte telefonen t.ex. och jag frivolerar ganska hårt så de ska nog hålla hyfsat bra. Annars är de lättskötta, bara att skölja av och platta till.
Frivolterna...!
...de spar jag till nästa vecka. Frivoliteterna däremot är en lagom sysselsättning här i lyxsviten på Huddinges ryggavdelning.
Ängel to be...
Tack för alla rara kommentarer och omtänksamt skäll, jag blir så glad att ha lite kontakt med världen utanför min grå betongvägg. Eftermiddagen har passerat lugnt. Sovit, frivolerat och tagit korta promenader i korridoren. De rumskamrater jag har just nu är lite mer talföra än de jag hade igår, så vi kan bubbla rätt friskt i korta perioder, sen somnar någon med tunga snarkningar och då bli resen av oss tysta. Det kan bli dråpligheter eftersom vi alla är mer eller mindre påverkade av morfin och åtminstone en av oss hör dåligt. Jag dristade mig även till en varm dusch eftersom skjortan kändes väldans ofräsch efter svettningarna och svimningarna. Allt gick bra fram till påsättning av trosor... golvet och fötterna var för långt borta helt enkelt, så det blev larmknapp och undersköterska när jag valde det minst pinsamma, nämligen att tillbringa resten av dagen troslös eller be om hjälp.
Nån doktor dök aldrig upp så jag blir kvar inatt oxå och det känns skönt efter morgonens äventyr. Städerskan har beundrat mina fjärilar ett par dagar nu så hon fick med sig en av varje färg.
Nu har jag pratat med mamma, syrran och yngsta dottern i telefonen. Ska väl ringa son och make oxå innan ängeln får sig en omgång till.
Tack och hej, leverpastej!
Ängel to be...
Tack för alla rara kommentarer och omtänksamt skäll, jag blir så glad att ha lite kontakt med världen utanför min grå betongvägg. Eftermiddagen har passerat lugnt. Sovit, frivolerat och tagit korta promenader i korridoren. De rumskamrater jag har just nu är lite mer talföra än de jag hade igår, så vi kan bubbla rätt friskt i korta perioder, sen somnar någon med tunga snarkningar och då bli resen av oss tysta. Det kan bli dråpligheter eftersom vi alla är mer eller mindre påverkade av morfin och åtminstone en av oss hör dåligt. Jag dristade mig även till en varm dusch eftersom skjortan kändes väldans ofräsch efter svettningarna och svimningarna. Allt gick bra fram till påsättning av trosor... golvet och fötterna var för långt borta helt enkelt, så det blev larmknapp och undersköterska när jag valde det minst pinsamma, nämligen att tillbringa resten av dagen troslös eller be om hjälp.
Nån doktor dök aldrig upp så jag blir kvar inatt oxå och det känns skönt efter morgonens äventyr. Städerskan har beundrat mina fjärilar ett par dagar nu så hon fick med sig en av varje färg.
Nu har jag pratat med mamma, syrran och yngsta dottern i telefonen. Ska väl ringa son och make oxå innan ängeln får sig en omgång till.
Tack och hej, leverpastej!
Rafflande äventyr på ryggkliniken
"Kan du inte vara lite tyst", fräser den nyinlagdaste kvinnan mitt i natten. Jag bestämde mig för att hon inte pratade med mig eftersom jag satt och slog frivoliteter... oh det låter ju inget om det. Om man blir störd av nåt som låter lika mycket som en virknål är man klart överkänslig. De andra damerna sov så hon pratade nog i sömnen. Strax före midnatt som oxå jag gott...
Gårdagens skapande: Frivolerade fjärilar av överblivna garnstumpar.
... men vid 4-tiden behövde jag gå upp på toa. Jag tog undan toa-förhöjningen för att se om jag klarade mig utan den, arbetsterapeuten ville vet om jag skulle ha hem en sån. Men jag blev sittande på toa med nåt som liknade krystvärkar... började kallsvettas av smärtan för att till sist tuppa av. Tack och lov hade jag toaförhöjningen på hjul framför mig så jag fick tag i den och hängde mig över ryggen på den innan medvetandet försvann. Jag vaknade hängade på sidan, men jag klarade mig från att hamna på golvet. Efter mycket svett och lite tårar kom jag upp och ut till sängen på kryckorna. Att det fanns en larmklocka på dass hade jag aldrig en tanke på. Jag ringde på klockan vid sängen och fick mer morfin och lite tröst.
Väcktes av morgonmedicin, frukost och rond ungefär samtidigt. Nattens händelse gjorde läkarna tveksamma till hemgång och jag ska erkänna att jag gärna stannar en natt till. I synnerhet eftersom det hände igen. Sjukgymnasten kom för att få upp mig en prommis med gåbordet. Jag får inte gå hem förrän "man" tycker att promenerandet börjat funka igen.Gåbords-prommisen gick bra, vi rörde oss korta sträckor fram och tillbaka och även om det värker mer än igår så funkar benen iaf. Men när sjukgymnasten gått vidare gick jag på toa, fick kramper/ krystvärkar och svimmade två gånger. Nu var jag lite förberedd så jag hade låst gåbordet framför mig så båda gångerna när jag vaknade till hängde jag så snyggt över det med skydd åt alla håll. Svetten blötte ner hela skjortan på återpromenaden till sängen. Sjukgymnasten kom och bad mig hurtigt att sträcka på ryggen, jag svarade inte utan bara dråsade ner i sängen. Han hämtade sjuksyrra, vaten och en blöt handduk som han tvättade mitt fejs med. Mer smärtstillande och ett tröstande samtal med den gulliga sjuksköterskan.
Nu har jag legat still en stund. Sjukgymnasten har varit in och fått upp mig på kryckor en kortis i rummet. Snart lunch. Sen blir det väl lite frivolter i korridoren och kanske några frivolerade fjärilar oxå. Utsikten från mitt fönster lämnar föga mer att önska sig ...och jag hoppas jag får stanna en natt till nu!
Gårdagens skapande: Frivolerade fjärilar av överblivna garnstumpar.
... men vid 4-tiden behövde jag gå upp på toa. Jag tog undan toa-förhöjningen för att se om jag klarade mig utan den, arbetsterapeuten ville vet om jag skulle ha hem en sån. Men jag blev sittande på toa med nåt som liknade krystvärkar... började kallsvettas av smärtan för att till sist tuppa av. Tack och lov hade jag toaförhöjningen på hjul framför mig så jag fick tag i den och hängde mig över ryggen på den innan medvetandet försvann. Jag vaknade hängade på sidan, men jag klarade mig från att hamna på golvet. Efter mycket svett och lite tårar kom jag upp och ut till sängen på kryckorna. Att det fanns en larmklocka på dass hade jag aldrig en tanke på. Jag ringde på klockan vid sängen och fick mer morfin och lite tröst.
Väcktes av morgonmedicin, frukost och rond ungefär samtidigt. Nattens händelse gjorde läkarna tveksamma till hemgång och jag ska erkänna att jag gärna stannar en natt till. I synnerhet eftersom det hände igen. Sjukgymnasten kom för att få upp mig en prommis med gåbordet. Jag får inte gå hem förrän "man" tycker att promenerandet börjat funka igen.Gåbords-prommisen gick bra, vi rörde oss korta sträckor fram och tillbaka och även om det värker mer än igår så funkar benen iaf. Men när sjukgymnasten gått vidare gick jag på toa, fick kramper/ krystvärkar och svimmade två gånger. Nu var jag lite förberedd så jag hade låst gåbordet framför mig så båda gångerna när jag vaknade till hängde jag så snyggt över det med skydd åt alla håll. Svetten blötte ner hela skjortan på återpromenaden till sängen. Sjukgymnasten kom och bad mig hurtigt att sträcka på ryggen, jag svarade inte utan bara dråsade ner i sängen. Han hämtade sjuksyrra, vaten och en blöt handduk som han tvättade mitt fejs med. Mer smärtstillande och ett tröstande samtal med den gulliga sjuksköterskan.
Nu har jag legat still en stund. Sjukgymnasten har varit in och fått upp mig på kryckor en kortis i rummet. Snart lunch. Sen blir det väl lite frivolter i korridoren och kanske några frivolerade fjärilar oxå. Utsikten från mitt fönster lämnar föga mer att önska sig ...och jag hoppas jag får stanna en natt till nu!
Insider-blogg...
..från ryggavdelningen på Huddinge...
Inga smaskiga nyheter att bjuda på, tyvärr. Personalen är rar, medpatienterna är medpatienter och jag har riktigt ont av och till. Somnade gott efter lunchen, kyckling i senapssås igen, groggy efter snabbverkande morfin. Ytterligare en rumskompis har åkt hem, hon med opererade diskbråcket. Hon fick mitt röda Malene-kors för hon hade så ont och såg ut att behöva nåt styrkande. En tjej kom in som dagpatient, satt i en stol över lunchen, försvann och kom upp i en säng, efter middagen reste hon sig och gick hem. Tjejen med krossade kotan är kvar för vidare undersökningar och en ny tjej ligger och stönar, antagligen nyopererad men hon har inte börjat prata än.
Själv har jag pratat med Linnéa och Marcella i telefonen, messat med lite "olika typer", övat stavhopp med liten krycka i korridoren.. och så har Janne och Jens varit här och hjälpt mig skaka grus ur sängen efter en smaklös fiskgryta till middag. Läkaren kom aldrig på nån eftermiddagsrond för han hade opererat i 12 timmar, men jag har fått besked om att jag ska få åka hem imorgon. Vi har hittat en lagom dos smärtlindring som jag ska kunna fortsätta med hemma medan jag tränar igång mig. Diagnosen är kort och gott "akut lumbago", dvs ryggskott. Får se vad de säger om sjukskrivning och så... Känns lite hopplöst med allt skit. Struman i botten, psoriasis och myom sen åratal tillbaka... och så lite akuta grejer under december och januari som förkylningar, fläcktyfus (allergiska utslag alltså) i fejset, borrelia och nu ett nätt litet lumbago.. inte att förglömma nyårsnattens dödsfall och dramat kring det med poliser och KRIM. Ser fram emot nästkommande överraskning, det verkar inte bli nåt tråkigt år.
Nu har jag mumsat i mig en härlig kvällsmacka och morfin-tablett med nyponsoppa och skrivit lite blogg. Ska träna häcklöpning i korridoren tror jag, sen frivolera några fjärilar till.
Inga smaskiga nyheter att bjuda på, tyvärr. Personalen är rar, medpatienterna är medpatienter och jag har riktigt ont av och till. Somnade gott efter lunchen, kyckling i senapssås igen, groggy efter snabbverkande morfin. Ytterligare en rumskompis har åkt hem, hon med opererade diskbråcket. Hon fick mitt röda Malene-kors för hon hade så ont och såg ut att behöva nåt styrkande. En tjej kom in som dagpatient, satt i en stol över lunchen, försvann och kom upp i en säng, efter middagen reste hon sig och gick hem. Tjejen med krossade kotan är kvar för vidare undersökningar och en ny tjej ligger och stönar, antagligen nyopererad men hon har inte börjat prata än.
Själv har jag pratat med Linnéa och Marcella i telefonen, messat med lite "olika typer", övat stavhopp med liten krycka i korridoren.. och så har Janne och Jens varit här och hjälpt mig skaka grus ur sängen efter en smaklös fiskgryta till middag. Läkaren kom aldrig på nån eftermiddagsrond för han hade opererat i 12 timmar, men jag har fått besked om att jag ska få åka hem imorgon. Vi har hittat en lagom dos smärtlindring som jag ska kunna fortsätta med hemma medan jag tränar igång mig. Diagnosen är kort och gott "akut lumbago", dvs ryggskott. Får se vad de säger om sjukskrivning och så... Känns lite hopplöst med allt skit. Struman i botten, psoriasis och myom sen åratal tillbaka... och så lite akuta grejer under december och januari som förkylningar, fläcktyfus (allergiska utslag alltså) i fejset, borrelia och nu ett nätt litet lumbago.. inte att förglömma nyårsnattens dödsfall och dramat kring det med poliser och KRIM. Ser fram emot nästkommande överraskning, det verkar inte bli nåt tråkigt år.
Nu har jag mumsat i mig en härlig kvällsmacka och morfin-tablett med nyponsoppa och skrivit lite blogg. Ska träna häcklöpning i korridoren tror jag, sen frivolera några fjärilar till.
Groggylutt
Tack för alla rara goa kommentarer...och förlåt om jag skrämdes, men som jag sa till Bekki när jag blev ivägrullad på båren ut i ambulansen: "det är inget farligt, det gör bara ont". Och nog skäms jag lite när jag ligger här med mitt ryggskott. En kvinna rullades iväg för at få eget rum, jag hörde hur de viskade imorse om "tumörer" och "elakartat" så hon ville att hennes man och barn skulle komma in för ett möte idag med läkaren. En ny säng-granne fick jag oxå inatt efter den nackopererade som for hem igår. Denna kvinna har krossat kotor i en trafikolycka, är opererad och har korsett... och så den stelopererade kvinnan med diskbråck som jag fått en hel del kontakt med. Så.. jag har BARA ont och det får jag verkligen vara glad för. Jag bad om röntgen, men läkaren säger nej, finns ingen anledning. Återstår bara att se när jag kan gå hem.
Igår efter det att Janne åkt hem pratade jag med mamma en stund, sen tog jag en långpromenad i korridoren och sen en varm dusch, det var verkligen underbart. Sen låg jag i sängen, fräsch som en nyponros, och frivolerade klart det röda Malene-korset och två fjärilar.
Sov gott inatt, trots att ena rumskompisen var mycket dålig och fick hjälp i omgångar. Vaknade vid halv åtta med jättesmärtor och frös gjorde jag... Fick smärtsillande och en filt till. På ronden försökte jag altså få till en röntgen, men nej! Så jag bet ihop och tog kryckorna på en promenad fram och tillbaka utanför rummet. Sen bad jag om ännu mer smärtstillande och efter den tabletten somnade jag. Det är nåt morfinpreparat och egentligen det enda som hjälper mot smärtan. Nu ska jag ta och dansa ner i korridoren innan lunch. Maten överraskar. Det man tror ska vara gott är smaklöst och det som inte låter nåt vidare är bamsegott. Tacos är favoriten. Kyckling i senapssås är oxå filibabba! Kalvfärsmedaljonger däremot smakade bara mjöl...
Nåväl. Av dagen återstår sen att se om jag blir kvar eller åker hem. Läkaren har sagt åt mig att gå ner i vikt och träna, sjukgymnasten har berättat hur jag ska spänna skinkorna och "suga in naveln" vilket f.n är en lagom styrketräning för tant Groggylutt.
Igår efter det att Janne åkt hem pratade jag med mamma en stund, sen tog jag en långpromenad i korridoren och sen en varm dusch, det var verkligen underbart. Sen låg jag i sängen, fräsch som en nyponros, och frivolerade klart det röda Malene-korset och två fjärilar.
Sov gott inatt, trots att ena rumskompisen var mycket dålig och fick hjälp i omgångar. Vaknade vid halv åtta med jättesmärtor och frös gjorde jag... Fick smärtsillande och en filt till. På ronden försökte jag altså få till en röntgen, men nej! Så jag bet ihop och tog kryckorna på en promenad fram och tillbaka utanför rummet. Sen bad jag om ännu mer smärtstillande och efter den tabletten somnade jag. Det är nåt morfinpreparat och egentligen det enda som hjälper mot smärtan. Nu ska jag ta och dansa ner i korridoren innan lunch. Maten överraskar. Det man tror ska vara gott är smaklöst och det som inte låter nåt vidare är bamsegott. Tacos är favoriten. Kyckling i senapssås är oxå filibabba! Kalvfärsmedaljonger däremot smakade bara mjöl...
Nåväl. Av dagen återstår sen att se om jag blir kvar eller åker hem. Läkaren har sagt åt mig att gå ner i vikt och träna, sjukgymnasten har berättat hur jag ska spänna skinkorna och "suga in naveln" vilket f.n är en lagom styrketräning för tant Groggylutt.
jungfrusilen...
Tänk vad fort det kan gå ibland... Lördagen var en urmysig trevlig dag, jag satt och knypplade på mina dukater och på kvällen gick vi in och åt middag hos en granne, jättetrevligt!
På söndagen tog jag lite sovmorgon och medan jag satt och åt frukost pratade jag med Marcella i telefonen. Så kändes det som om nåt kröp i korsryggen så jag vred lite på mig... PANG! jag reste mig och skrek rätt ut... PANG igen... svetten började spruta och Janne kom springande... jag svimmade och ramlade i en hög på golvet. När jag kvicknade till kunde jag inte röra mig för smärtan. Janne hämtade Alvedon, men det hjälpte inte. Ringde Vårdguiden och de rådde mig att ringa ambulanstransport, men det ville jag inte. Efter en halvtimme gav jag upp. Rörde jag mig det minsta så fick jag kramper av smärtorna och tappade andan...så det blev ambulanstransport.
Två killar kom och joxade med mig där jag låg innanför ytterdörren. Kanyl i handen, morfin, bårbräda... Killarna fick mig lugn och var roliga. De undrade hur jag hamnat i denna underliga situtation och jag sa att jag inte gjort nåt ansträngadnde, bara knypplat... Då säger ena killen att knyppling är en tuff sport och jag kan nog få detta klassat som en idrottskada... Jämrans vad ont det gjorde när jag skrattade till.... Jag gallskrek, trots morfinet, när de lyfte mig... Janne höll ihop mina ben medan Bekki rullade båren under mig medan killarna lyfte mig i nåt...bårbrädan antar jag, men jag var så groggy så jag hade taskig koll på vad som hände utanför smärtorna i kroppen. I ambulansen fick jag nåt ännu starkare (Ketalar? Ketogan?) så när jag kom fram till Huddinge sjukhus var jag hög som ett höghus. Jag flabbade och flinade och sa att jag kände mig som en guldfisk, och så härmade jag en guldfisk med händerna. Läpparna kändes abnorma och jag kände mig verkligen som en tecknad guldfisk som plutade med munnen... Vadå pinsam?
Huddinge-akuten ett par timmar. Först blev jag inte undersökt eftersom de sett vad jag fått i mig i ambulansen så det var lönlöst liskom, men efter att det värsta ruset avtagit blev det lite blodprover, en spruta, knackningar på knän och sånt där, jag har lite dålig koll för "nykter" var jag ju inte. Men avslutningsvis på kvällskvisten hamnade jag på ett rum på Kirurgigatan iaf. Janne, Jens och Sandra kom över med tadborste och lite sånt, kvällen och natten förvann i ett dimmigt, men sömnlöst töcken. Morfin i tablettform och alvedon.
Imorse fick jag frukost på sängen. All mat serveras på sängen. All medicin och dricka oxå. Det enda jag behöver göra är att gå på toa själv. Och så har sjukgymnasten instruerat mig hur jag använder kryck-käppar så jag är ute i korridoren och tränar ibland. Med allt blod och alla knackningar och dragningar i ben och liknande så har de uteslutit njursten och diskbråck. Återstår nån sorts urinvägsinfektion och ett vanligt hederligt gammalt ryggskott.
Så nu har jag börjat med en ny antibiotika-kur (mindre än tre veckor sen jag avslutade den förra mot borrelia). Denna antbiotika-tablett har ett litet sött lejon på sig!
Förutom att höja och sänka sängryggen och kryck-träna i korridoren så frivolerar jag halvliggande. Sonen till min säng-granne som åkte hem idag (vi var fyra tanter i rummet, en ryggopererad, en nackopererad, en med hjärtflimmer och så jag...) blev så förjust i mina kors så han fick mitt svarta Malene-kors... han blev jätteglad. När han skulle gå kom han tillbaka och sa att "diakoner är bäst"... Ja, visst är vi! Och vi har inte roligare än vi gör oss!
Peace, over and out!
På söndagen tog jag lite sovmorgon och medan jag satt och åt frukost pratade jag med Marcella i telefonen. Så kändes det som om nåt kröp i korsryggen så jag vred lite på mig... PANG! jag reste mig och skrek rätt ut... PANG igen... svetten började spruta och Janne kom springande... jag svimmade och ramlade i en hög på golvet. När jag kvicknade till kunde jag inte röra mig för smärtan. Janne hämtade Alvedon, men det hjälpte inte. Ringde Vårdguiden och de rådde mig att ringa ambulanstransport, men det ville jag inte. Efter en halvtimme gav jag upp. Rörde jag mig det minsta så fick jag kramper av smärtorna och tappade andan...så det blev ambulanstransport.
Två killar kom och joxade med mig där jag låg innanför ytterdörren. Kanyl i handen, morfin, bårbräda... Killarna fick mig lugn och var roliga. De undrade hur jag hamnat i denna underliga situtation och jag sa att jag inte gjort nåt ansträngadnde, bara knypplat... Då säger ena killen att knyppling är en tuff sport och jag kan nog få detta klassat som en idrottskada... Jämrans vad ont det gjorde när jag skrattade till.... Jag gallskrek, trots morfinet, när de lyfte mig... Janne höll ihop mina ben medan Bekki rullade båren under mig medan killarna lyfte mig i nåt...bårbrädan antar jag, men jag var så groggy så jag hade taskig koll på vad som hände utanför smärtorna i kroppen. I ambulansen fick jag nåt ännu starkare (Ketalar? Ketogan?) så när jag kom fram till Huddinge sjukhus var jag hög som ett höghus. Jag flabbade och flinade och sa att jag kände mig som en guldfisk, och så härmade jag en guldfisk med händerna. Läpparna kändes abnorma och jag kände mig verkligen som en tecknad guldfisk som plutade med munnen... Vadå pinsam?
Huddinge-akuten ett par timmar. Först blev jag inte undersökt eftersom de sett vad jag fått i mig i ambulansen så det var lönlöst liskom, men efter att det värsta ruset avtagit blev det lite blodprover, en spruta, knackningar på knän och sånt där, jag har lite dålig koll för "nykter" var jag ju inte. Men avslutningsvis på kvällskvisten hamnade jag på ett rum på Kirurgigatan iaf. Janne, Jens och Sandra kom över med tadborste och lite sånt, kvällen och natten förvann i ett dimmigt, men sömnlöst töcken. Morfin i tablettform och alvedon.
Imorse fick jag frukost på sängen. All mat serveras på sängen. All medicin och dricka oxå. Det enda jag behöver göra är att gå på toa själv. Och så har sjukgymnasten instruerat mig hur jag använder kryck-käppar så jag är ute i korridoren och tränar ibland. Med allt blod och alla knackningar och dragningar i ben och liknande så har de uteslutit njursten och diskbråck. Återstår nån sorts urinvägsinfektion och ett vanligt hederligt gammalt ryggskott.
Så nu har jag börjat med en ny antibiotika-kur (mindre än tre veckor sen jag avslutade den förra mot borrelia). Denna antbiotika-tablett har ett litet sött lejon på sig!
Förutom att höja och sänka sängryggen och kryck-träna i korridoren så frivolerar jag halvliggande. Sonen till min säng-granne som åkte hem idag (vi var fyra tanter i rummet, en ryggopererad, en nackopererad, en med hjärtflimmer och så jag...) blev så förjust i mina kors så han fick mitt svarta Malene-kors... han blev jätteglad. När han skulle gå kom han tillbaka och sa att "diakoner är bäst"... Ja, visst är vi! Och vi har inte roligare än vi gör oss!
Peace, over and out!
FIN-fest!
Ikväll har jag "jobbat"...vi har haft fest på jobbet! FIN står för FörsamlingsINstruktionen och vi har fått en första genomgång av en omvärldsanalys på vårt församlingsområde... men innan dess var det mingel, statistik-tipsrunda och italiensk buffé med anställda, frivilliga, kyrkorådet mfl. Supertrevligt sätt att presentera inte fullt lika roliga siffror.
I övrigt så har jag varit hos terapeuten, nu har det börjat på allvar. Känns som att stå inför ett bungyjump - otäckt och spännande! Tänk och jag inte gillar det jag kommer att upptäcka på vägen ner?
I övrigt så har jag varit hos terapeuten, nu har det börjat på allvar. Känns som att stå inför ett bungyjump - otäckt och spännande! Tänk och jag inte gillar det jag kommer att upptäcka på vägen ner?
Mer Stureby
Här och här. Nu får vi se vad som händer... En tragedi är det, hur man än vrider och vänder på det...
Hennes kamrater skriver fortfarande i hennes minnesblogg "Vila i frid <3", där de ger uttryck för hur de känner i sin saknad, om straffet, domen och de nya förhandlingarna.
Hennes kamrater skriver fortfarande i hennes minnesblogg "Vila i frid <3", där de ger uttryck för hur de känner i sin saknad, om straffet, domen och de nya förhandlingarna.
... onsdag ... torsdag ...
Igår sov jag länge, vaknade sånkad vid 11 och gick upp för att åka till jobbet mellan 13-15. Åkte till Willys och handlade potatis och sen hem och fixade ordning nåt gratäng-aktigt med köttfärs till Linnéa med familj. Medan Linnéa, Thyra och jag vistades i köket hjälpte Ängla sin morfar att demontera granen. Linnéa skulle dra ut en massa viktiga papper enför styrelsemöte på föräldrakooperativet. Hon har startat en egen blogg förresten!
Idag jobbade jag 9-11, sen åkte jag hem och gjorde nåt annat gratäng-aktigt med fläskfilé till lunch åt mina föräldrar. De har börjat röja i väninnans hus (se nyårsdagens blogg) och jag tyckte de behövde äta ordentligt ... och just nu är det mycket gratänger här hemma.
Eftermiddagen har jag ägnat åt knyppeldynan och "Johannesörnen", den börjar ta form nu och första fågeln är klar. Den är faktiskt svår!
Medan jag har skrivit detta inlägg så har Ragnar tuggat sönder fem blyertspennor och nu anfaller han tantgentbord och datormus... jag ska nog gå upp och leka lite med honom ... sen blir det tv och brodera duk!
3 nätter med dålig sömn...
... tog ut sin rätt idag. Inatt somnade jag tillslut på en Atarax, Bekki och jag var uppe och jagade nåt att sova på vid halv2-tiden, hon hade samma problem. Hon var uppe kl 6.00, jag gick upp 7.00 för att gå till jobbet. Vi hade personalmöte i kapellet idag. Kyrkoherden hade mässan och han hade en betraktelse över att älska livet... att det inte är så svårt att älska livet när man är frisk och allt flyter, men det är inte lika lätt att älska livet när man är sjuk eller ofärdig på annat sätt. Det gick rätt i hjärtat på mig. Efter personalmötet ville han prata med diakonin och presentera min nya vikarie. Jag är glad för arrangemanget, för det ger mig tid att bli frisk, men helt plötsligt så kände jag hur tårarna vällde upp i ögonen. Jag vill inte vara sjuk! Jag vill inte vara ofärdig! Jag älskar mitt friska roliga aktiva före detta liv! Jag är ju på väg mot ett friskare liv igen, men hu så långsamt det går! Inte gör det väl saken bättre att pappa är dålig. Han var på läkarkoll igår och hjärtat är inte helt ok och han hade vatten i lungorna, så jag bär en stark oro över det oxå. Det är så mycket nu! Så när två arbetskamrater kom fram och tog om mig och frågade hur det var så bara sprutade tårarna över... Suck. När jag kom hem la jag mig i soffan och tänkte på min vikarie som blir kvar på obestämd tid... hon kan inte ha känt sig så bekväm när jag sitter där och bölar heller. Usch, så fel allt blev! Undrar om jag ska försöka kontakta henne eller låta allt bero, hon kanske inte alls reagerade på mitt lilla "utbrott"...
Jag somnade i soffan... det blev väl för mycket av det mesta idag. Klokt av mig att sätta mobilen på väckning, den pep kl 13.00. Jens och Sandra kom hem tidigt på morgonen för de hade skjutsat Sandras syster till jobbet och systerdotter till dagis. De skjutsade mig in till psykologen. Idag börjar jag min terapi på riktigt! Och hon vill träffa mig två gånger i veckan fram till hennes pension till sommaren 2012... det känns bra! Nu ska här rotas runt i min "ryggsäck" och det ska slängas en massa dynga som jag inte behöver bära på!
Vi åkte förbi Willys och köpte lite som Bekki och jag glömde i söndags, sen lagade jag kyckling i chilisås. Jättekul att ha "hela" familjen samlad till middag. Sen hjälpte jag Jens med jobbansökningar innan jag åkte upp till knyppelkursen. Det kändes kul att komma igång igen!
Jahapp, det blev en personlig blogg idag... det blir så oxå ibland. Och här kommer en artikel för er som följer Stureby-fallet, det är ju inte över än...
Jag somnade i soffan... det blev väl för mycket av det mesta idag. Klokt av mig att sätta mobilen på väckning, den pep kl 13.00. Jens och Sandra kom hem tidigt på morgonen för de hade skjutsat Sandras syster till jobbet och systerdotter till dagis. De skjutsade mig in till psykologen. Idag börjar jag min terapi på riktigt! Och hon vill träffa mig två gånger i veckan fram till hennes pension till sommaren 2012... det känns bra! Nu ska här rotas runt i min "ryggsäck" och det ska slängas en massa dynga som jag inte behöver bära på!
Vi åkte förbi Willys och köpte lite som Bekki och jag glömde i söndags, sen lagade jag kyckling i chilisås. Jättekul att ha "hela" familjen samlad till middag. Sen hjälpte jag Jens med jobbansökningar innan jag åkte upp till knyppelkursen. Det kändes kul att komma igång igen!
Jahapp, det blev en personlig blogg idag... det blir så oxå ibland. Och här kommer en artikel för er som följer Stureby-fallet, det är ju inte över än...
Ungar!
Gissa vem!
En bra dag! Jobbade två timmar, jagade andaktsböcker och fixade med plickplock. Lämnade sen in en film och en engångskamera som vi hittat i bråten och som jag är SÅ nyfiken på.... vad kan det vara för bilder? Vi har kört digitalt länge nu!
Janne ringde när jag var på väg till bilen, han bjöd mig på lunch på Röda Caféet. Vi har jagat lokal inför hans 50-årsdag länge nu och det är tji omöjligt att få tag i nåt ledigt! Nu har han bestämt sig för en mycket mindre fest med färre människor och den ska vi ha på Röda Caféet. Vi hade tur, det var ledigt, och nu är det bokat och klart! På vägen hem diskuterade vi inbjudningskort och jag kom på idén att fråga hans mamma om hon hade nåt babykort eller så... eftersom min kära make är näst intill omöjlig att fota så kunde ju det vara kul, tänkte jag. Vi hade tur igen...hon var hemma och hon hade foton som jag kunde låna hem och scanna. Vi fikade och snackade skit en stund, sen åkte vi hem och värmde rester från igår.
Kvällen har jag ägnat åt att först göra inbjudningskort, sen brodera på duken. Ska försöka bli klar med lite halvfärdiga arbeten som jag har nu. Har ju två broderier, båda knyppeldynorna och ett frivolitetskors igång. Plus 3 halvlästa böcker! Måste börja förfärdiga lite sånt där oxå om jag ska rensa i livet ;O) Och nu börjar ju kurserna oxå, knypplingen imorgon och frivoliteterna nästa söndag... och så är jag sugen på en kurs i estnisk spets-stickning!!! Ser urläckert ut! Kul att utveckla stickningen oxå! Vem kan sticka en mouch tex? Inte jag!
En bra dag! Jobbade två timmar, jagade andaktsböcker och fixade med plickplock. Lämnade sen in en film och en engångskamera som vi hittat i bråten och som jag är SÅ nyfiken på.... vad kan det vara för bilder? Vi har kört digitalt länge nu!
Janne ringde när jag var på väg till bilen, han bjöd mig på lunch på Röda Caféet. Vi har jagat lokal inför hans 50-årsdag länge nu och det är tji omöjligt att få tag i nåt ledigt! Nu har han bestämt sig för en mycket mindre fest med färre människor och den ska vi ha på Röda Caféet. Vi hade tur, det var ledigt, och nu är det bokat och klart! På vägen hem diskuterade vi inbjudningskort och jag kom på idén att fråga hans mamma om hon hade nåt babykort eller så... eftersom min kära make är näst intill omöjlig att fota så kunde ju det vara kul, tänkte jag. Vi hade tur igen...hon var hemma och hon hade foton som jag kunde låna hem och scanna. Vi fikade och snackade skit en stund, sen åkte vi hem och värmde rester från igår.
Kvällen har jag ägnat åt att först göra inbjudningskort, sen brodera på duken. Ska försöka bli klar med lite halvfärdiga arbeten som jag har nu. Har ju två broderier, båda knyppeldynorna och ett frivolitetskors igång. Plus 3 halvlästa böcker! Måste börja förfärdiga lite sånt där oxå om jag ska rensa i livet ;O) Och nu börjar ju kurserna oxå, knypplingen imorgon och frivoliteterna nästa söndag... och så är jag sugen på en kurs i estnisk spets-stickning!!! Ser urläckert ut! Kul att utveckla stickningen oxå! Vem kan sticka en mouch tex? Inte jag!
Söndag...
Trodde inte mina ögon när Bekki väckte mig halv tolv. Men men, det har blivit två sena nätter nu... Åt frukost, gjorde rent hos marsvinen (Tova har fått en knöl på höften... ajajaj, det var början till slutet för Pinglan) och sen åkte Bekki och jag till Willys. Jag frostade av frysen och gjorde rent kylen på lördagen och passade på att skriva inköpslista för att slippa småhandla hela veckan... och Bekki hade synpunkter och förslag så jag föreslog att hon skulle följa med istället. Hon nobbade... men nu var hon på!
Det blev en trevlig storhandling. Jag visade henne hur hon skulle kolla tomater och vindruvor och jämförpriserna. Då blev det inga problem att ta en billigare youghurt om man köpte vindruvor som var dyra, och laxen struntade vi i för den var svindyr. Det var faktiskt riktigt kul! Vi diskuterade hur man skulle få ihop nyttig mat med ekonomiskt tänk och försökte få ihop det så det skulle bli gott oxå.
Hemma packade hon in alla fyra kassarna medan jag parkerade bilen, sen städade hon skafferiet. Jag gjorde fläskkotletter och potatisgratäng med grönsallad, tomater och hackad paprika/gurka, smarrigt och allsidigt.
Kvällen har jag ägnat åt Janne och sen broderade jag på en duk som blivit liggande när roligare saker kommit för mig, Vi tittade på Falk tillsammans. Nu är klockan sent igen och imorgon ska jag jobba på morgonen.
Bjuder på en bild som jag snodde från Bellas blogg från i fredags. Nån sorts kurragömma/ gosedjursinvation... Men kul hade vi!
Starring: morfar, mormor, Justin och alla gosedjuren
Det blev en trevlig storhandling. Jag visade henne hur hon skulle kolla tomater och vindruvor och jämförpriserna. Då blev det inga problem att ta en billigare youghurt om man köpte vindruvor som var dyra, och laxen struntade vi i för den var svindyr. Det var faktiskt riktigt kul! Vi diskuterade hur man skulle få ihop nyttig mat med ekonomiskt tänk och försökte få ihop det så det skulle bli gott oxå.
Hemma packade hon in alla fyra kassarna medan jag parkerade bilen, sen städade hon skafferiet. Jag gjorde fläskkotletter och potatisgratäng med grönsallad, tomater och hackad paprika/gurka, smarrigt och allsidigt.
Kvällen har jag ägnat åt Janne och sen broderade jag på en duk som blivit liggande när roligare saker kommit för mig, Vi tittade på Falk tillsammans. Nu är klockan sent igen och imorgon ska jag jobba på morgonen.
Bjuder på en bild som jag snodde från Bellas blogg från i fredags. Nån sorts kurragömma/ gosedjursinvation... Men kul hade vi!
Starring: morfar, mormor, Justin och alla gosedjuren
Hon är klar nu!
Min gröna afrikanska som egentligen heter "Kvinna i färg" (det finns en gul afrikanska oxå på samma namn, därav mitt lilla namnbyte). Har jobbat lite med henne... lagt undan henne.. jobbat ett tag till... men nu är hon klar! Det var kvinna no2 som jag planerar att ha på min "kvinnovägg" i Sanda... har några intressanta objekt till.
Kvinna no1 har ni väl sett? -->
Jag har alltid kallat den mor och barn men den heter "Lilla älskade".
I övrigt är frysen avfrostad och kylen super-ren. Förkylningen dröjer sig kvar med lite hosta och snörvel, men på det stora hela är det väl bra nu... hoppas jag!
Hopp för Tanzania
http://svtplay.se/v/1833217/gudstjanst/hopp_for_tanzania
Himla bra 18 minuter!!! Personligen är det oxå så kul att se Kennedy Kisanga och Fukeni där jag var i juni 2007. Är så kul att höra om synen så långsiktigt bistånd genom utbildning av barnen istället för kläder och bilar, samt att vi har så mycket att lära av Afrika. Lärandet är ömsesidigt! Och det känns så fantastiskt att få vara en pytteliten del i biblioteket som nu byggs i Kiwalaa, en grannby till Fukeni!
Himla bra 18 minuter!!! Personligen är det oxå så kul att se Kennedy Kisanga och Fukeni där jag var i juni 2007. Är så kul att höra om synen så långsiktigt bistånd genom utbildning av barnen istället för kläder och bilar, samt att vi har så mycket att lära av Afrika. Lärandet är ömsesidigt! Och det känns så fantastiskt att få vara en pytteliten del i biblioteket som nu byggs i Kiwalaa, en grannby till Fukeni!
Hemsökta hus...
...kunde inte låta bli att sitta uppe och titta... jättespännande! Fler än en person har sett, hört och känt saker hemma hos oss, i trappen och i källarvåningen framförallt ... och nu känns det onekligen lite spännande att gå och lägga sig ensam. Vi bor i sutteränghus så källarvåningen ligger delvis under jord *scary*. Gamla Stockholmsvägen passerade en bit in i skogen härifrån på medeltiden... buh!
Annars har dagen varit lugn. Skurade toan, plockade i köket och vattnade blommor, slängde några som bara blivit gulare och alltmer bladlösa under vintern. Surfat lite på internet, anmält mig till en Stick-förening *hehe*. Broderat lite på min gröna afrikanska. Förkylningen har vänt, mår lite bättre men är trött och hostar-snorar rätt bra ännu.
Klockan 18.00 var vi hemma hos Justin som fyllde 3 år i torsdags. De ska ha kalas senare idag, om 12 timmar, men Janne jobbar 12-timmarspass under helgen så vi åkte och firade Justin lite tidigare. Semla och chai latte, Yummi!
Efter det har det varit TV och broderi för min del... och jag är ju så fascinerad av spöken så jag fastnade. Nu ska jag krypa i koj, är dödstrött verkligen, och hoppas slippa temperaturväxlingar, trappknarr, skuggor och blodtrycksfall! Janne sover i ett annat rum pga min förkylning och de extra starka snarkningarna jag sysslar med nu, han jobbar ju och behöver sova! Bekki gick hem till en kompis som varit på begravning och var ledsen, hon stannar natten där... och Jens är fortfarande med Sandra hos Sandras syster och hennes lilla dotter, de har väl nästan flyttat dit?!
Annars har dagen varit lugn. Skurade toan, plockade i köket och vattnade blommor, slängde några som bara blivit gulare och alltmer bladlösa under vintern. Surfat lite på internet, anmält mig till en Stick-förening *hehe*. Broderat lite på min gröna afrikanska. Förkylningen har vänt, mår lite bättre men är trött och hostar-snorar rätt bra ännu.
Klockan 18.00 var vi hemma hos Justin som fyllde 3 år i torsdags. De ska ha kalas senare idag, om 12 timmar, men Janne jobbar 12-timmarspass under helgen så vi åkte och firade Justin lite tidigare. Semla och chai latte, Yummi!
Efter det har det varit TV och broderi för min del... och jag är ju så fascinerad av spöken så jag fastnade. Nu ska jag krypa i koj, är dödstrött verkligen, och hoppas slippa temperaturväxlingar, trappknarr, skuggor och blodtrycksfall! Janne sover i ett annat rum pga min förkylning och de extra starka snarkningarna jag sysslar med nu, han jobbar ju och behöver sova! Bekki gick hem till en kompis som varit på begravning och var ledsen, hon stannar natten där... och Jens är fortfarande med Sandra hos Sandras syster och hennes lilla dotter, de har väl nästan flyttat dit?!
"Min" sång
Gabriellas sång med Helene Sjöholm
Snörvel...
...inte så mycket att säga om dagen. Låg länge i sängen efter en hostig natt. Ringde lite samtal på morgonen, till FK, till jobbet, till mamma osv... sen titta på film och TV medan jag gjort klart lite handarbeten som jag inte kommit till skott med. Munken har fått ögon, tomten har fått skägg och mustasch, har fäst ögonen bättre på tomaten, gjort klart Linnéas sköldpadda, halsdukar till mumin och kaninen, bjällra på svansen till tomtepaddan... rullade köttbullar till mig och Bekki, sen satte jag mig med ett påbörjat rött Malene-kors (frivoliteter). Janne jobbade kväll, Jens hos Sandra och Bekki hos en kompis, djuren slöa, jag förkyld och huset tomt och tyst...
Mycket tankar idag.... har funderat över liv och död. Livet är lätt när man mår bra... men när man går och snörvlar så här, kanske i synnerhet efter en lång sjukdomstid som jag gått igenom, så funderar man på vad man vill ha livet till. Kommer jag känna mig mätt på livet när jag ligger på min dödsbädd? Kommer jag känna mig nöjd eller kommer jag ångra en massa saker som jag inte gjort och sagt och som jag hade chansen till? Jag har ju faktiskt många valmöjligheter i mitt liv. Grannen/föräldrarnas väninna som dog skulle snart fylla 85 år... blir jag 85 år så är jag inne på andra halvan av mitt liv. Åstadkommer jag det jag vill? Här sitter jag och handarbetar maniskt... är det ett inbillat måste eller en avkoppling? Röran hemma då? Kommer vi nånsin får ordning igen efter min långa sjukdomstid? Flyr jag livet eller lever jag det som det kommer? Ska jag satsa på vidare studier eller utlandstjänst innan jag blir pensionär? Hur blir det då med mina barnbarn, får jag lära känna dem? Val, val, val... ibland vill jag inte välja utan bara dra upp fötterna och följa med strömmen ett tag...
Mycket tankar idag.... har funderat över liv och död. Livet är lätt när man mår bra... men när man går och snörvlar så här, kanske i synnerhet efter en lång sjukdomstid som jag gått igenom, så funderar man på vad man vill ha livet till. Kommer jag känna mig mätt på livet när jag ligger på min dödsbädd? Kommer jag känna mig nöjd eller kommer jag ångra en massa saker som jag inte gjort och sagt och som jag hade chansen till? Jag har ju faktiskt många valmöjligheter i mitt liv. Grannen/föräldrarnas väninna som dog skulle snart fylla 85 år... blir jag 85 år så är jag inne på andra halvan av mitt liv. Åstadkommer jag det jag vill? Här sitter jag och handarbetar maniskt... är det ett inbillat måste eller en avkoppling? Röran hemma då? Kommer vi nånsin får ordning igen efter min långa sjukdomstid? Flyr jag livet eller lever jag det som det kommer? Ska jag satsa på vidare studier eller utlandstjänst innan jag blir pensionär? Hur blir det då med mina barnbarn, får jag lära känna dem? Val, val, val... ibland vill jag inte välja utan bara dra upp fötterna och följa med strömmen ett tag...
Fortsatt kallt...
...så jag blev inspirerad av att designa en amigurumi-snögubbe. Kanske lite lik en pingvin, men det var kul att prova iaf. Jag tror på "trial and error".
Suttit med mina pappersnäsdukar, förkylningsmediciner och virknålen framför boxen och kollat inspelningar av "Stenhuggaren" och "Olycksfågeln". Man har inte roligare än man gör sig!
Suttit med mina pappersnäsdukar, förkylningsmediciner och virknålen framför boxen och kollat inspelningar av "Stenhuggaren" och "Olycksfågeln". Man har inte roligare än man gör sig!
Jag tror pesten är lös...
Ibland måste man bara bestämma sig, i synnerhet om man är en seg gammal tant! Mådde riktigt rikigt risigt igår, men gav mig av på kryssningen iaf med gubben efter att ha legat vid TV:n hela dan. Svullna bihålor, ont i bröstet, lealös och rinniga ögon. Mensmonstret följer inga regler längre utan kommer på besök när det händer nåt kul. Sist dök hon upp på Gran Canarias första dag och hängde med hela veckan, hon påminde om sin existens på nyårsnatten och nu skulle hon prompt med på denna resa oxå ... och för att slippa gå in på detaljer så säger jag bara: MYOOOOOM... och ovanpå detta då förkylningen. Väskan besod i ett klädombyte och resten av utrymmet bestod i blöjor, Cyklokapron, Alvedon, Bisolvon, näsdroppar och pappersnäsdukar. Jag gav mig 17 på att ha trevligt och jag tror jag kunde skärpa till mig rätt bra. Vi åt en fantastisk skaldjursplatå och därefter gick vi runt lite på båten. Satt i dansbaren och lyssnade lite på "Easy kit" och "Wahlströms". Vid 23-tiden blev det hytt och sen spring i duschen hela natten *hatarhatarhatarhatar*.
Men nåt sov jag väl. Vaknade på riktigt vid halv9... då kom nästa överraskning... hela fejset var rödflammigt och fnasigt. Gubben trodde kanske jag inte tålde båtens tvättmedel eller nåt, men flammeriet har utvecklats till torra röda utslag som inte ger sig. Jaja, jag är så vacker som jag känner mig tänkte jag och så gick vi och ställde oss frukostkön. Har aldrig sett maken till frukostkö! Men varför skulle vi vara de enda som ville sova lite på morgonen. Väl inne i frukosteriet kroknade jag, så Janne-hjärtat hämtade mackor och äggstanning åt tant Guggelutt. Sen tillbringade jag resten av dagen i hytten, sovandes eller snörvlandes. En liten promenad gjorde jag till taxfreen, köpte parfym, mascara och örhängen av mitt favvo-märke Guldviva ( http://www.guldviva.com/ ), det kunde jag baske mig får kosta på mig tyckte jag i mitt elände! Om nån tittade konstigt på mitt fläckiga fejs så såg jag det inte eftersom jag ideligen fick torka mina rinnande ögon med pappersnäsdukar...
Vi avslutade iaf dagen med att åka till Heron City, äta på Pizza Hut och handla på Willys där. Efter det har jag legat däckad i soffan. Ska gå och smörja in fejset med nån fet kräm nu, tror jag, sen är det bara säng som gäller. Imorgon ska jag inte jobba, sjukhemsprästen ringde sa att de varit tvugna att avboka sjukhemsandakterna imorgon pga sjukdom, men jag hade inte kunnat gå ändå. Jag ska sjukanmäla mig resten av veckan för det måste vara nån underlig förkylning/virus/influensa. Janne var ju så här efter influensasprutorna och då trodde vi det var biverkningar efter det, men det är nog nåt virus iaf. Rinnsnuva, hosta, ömma ögon... men ingen utpräglad hederlig gammal bonnförkylning direkt! Pest är det iallafall!
Men nåt sov jag väl. Vaknade på riktigt vid halv9... då kom nästa överraskning... hela fejset var rödflammigt och fnasigt. Gubben trodde kanske jag inte tålde båtens tvättmedel eller nåt, men flammeriet har utvecklats till torra röda utslag som inte ger sig. Jaja, jag är så vacker som jag känner mig tänkte jag och så gick vi och ställde oss frukostkön. Har aldrig sett maken till frukostkö! Men varför skulle vi vara de enda som ville sova lite på morgonen. Väl inne i frukosteriet kroknade jag, så Janne-hjärtat hämtade mackor och äggstanning åt tant Guggelutt. Sen tillbringade jag resten av dagen i hytten, sovandes eller snörvlandes. En liten promenad gjorde jag till taxfreen, köpte parfym, mascara och örhängen av mitt favvo-märke Guldviva ( http://www.guldviva.com/ ), det kunde jag baske mig får kosta på mig tyckte jag i mitt elände! Om nån tittade konstigt på mitt fläckiga fejs så såg jag det inte eftersom jag ideligen fick torka mina rinnande ögon med pappersnäsdukar...
Vi avslutade iaf dagen med att åka till Heron City, äta på Pizza Hut och handla på Willys där. Efter det har jag legat däckad i soffan. Ska gå och smörja in fejset med nån fet kräm nu, tror jag, sen är det bara säng som gäller. Imorgon ska jag inte jobba, sjukhemsprästen ringde sa att de varit tvugna att avboka sjukhemsandakterna imorgon pga sjukdom, men jag hade inte kunnat gå ändå. Jag ska sjukanmäla mig resten av veckan för det måste vara nån underlig förkylning/virus/influensa. Janne var ju så här efter influensasprutorna och då trodde vi det var biverkningar efter det, men det är nog nåt virus iaf. Rinnsnuva, hosta, ömma ögon... men ingen utpräglad hederlig gammal bonnförkylning direkt! Pest är det iallafall!
En olycka kommer sällan ensam...
La mig vid 20.00 igårkväll, läste ett kapitel ur "Aldrig fucka upp" av Jens Lapidus, men somnade sen som en stock. Vaknade vid 6.00 imorse och knallade runt en stund, mådde skit, rent ut sagt. Somnade om och gick upp kl 9.00 när klockan ringde, duschade varmt, åt frukost... men sen fick jag ge upp. Linnéa och jag hade pratat om att åka till Husdjursmässan tillsammans, men igår ringde hon att hon var sjuk så jag tänkte åka själv med Ängla, men som sagt, förkylningen som legat och grott ett tag bröt ut under natten. Hade SÅ mycket sett fram emot mässan, men men... Jag har iaf tagit ledigt från jobbet och slipper sjukanmäla mig i nuläget.
Monica hade ringt sent igårkväll, men inget meddelande så jag tänkte att jag ringer upp henne när jag återtagit anmälan hos Äldre Direkt eftersom hon dog på nyårsnatten. Onödigt att de ska lägga ner en massa jobb i onödan. Medan jag pratade med handläggaren ringde ett okänt nummer min mobil, men jag tryckte bara bort det. Sen kom ett mess från Twana... att Monica ligger på sjukhus i Oslo med förmodat diskbråck. Åh... jag ringde upp honom och på tredje försöket under 45 minuter fick jag oxå tag på Monica. Hon har ont men är ändå vid gott mod. Hon fick smärtsillande men visste inte vad som skulle hända framöver.
Så... död, 2 rejält förkylda och diskbråck på fyra dagar?! Är årets kvot fylld nu eller ska det fortsätta så här? Jag ska iaf ta det superlugnt för kl 18.00 tänkte Janne och jag sitta på Cinderella för en 23-timmarskryss. Det blir utan smink och i varma kläder kan jag säga! Jag hoppas verkligen kunna åka på sjukhemsandakt på onsdag, men vi får väl se hur det blir med den här förkylningen först!
Monica hade ringt sent igårkväll, men inget meddelande så jag tänkte att jag ringer upp henne när jag återtagit anmälan hos Äldre Direkt eftersom hon dog på nyårsnatten. Onödigt att de ska lägga ner en massa jobb i onödan. Medan jag pratade med handläggaren ringde ett okänt nummer min mobil, men jag tryckte bara bort det. Sen kom ett mess från Twana... att Monica ligger på sjukhus i Oslo med förmodat diskbråck. Åh... jag ringde upp honom och på tredje försöket under 45 minuter fick jag oxå tag på Monica. Hon har ont men är ändå vid gott mod. Hon fick smärtsillande men visste inte vad som skulle hända framöver.
Så... död, 2 rejält förkylda och diskbråck på fyra dagar?! Är årets kvot fylld nu eller ska det fortsätta så här? Jag ska iaf ta det superlugnt för kl 18.00 tänkte Janne och jag sitta på Cinderella för en 23-timmarskryss. Det blir utan smink och i varma kläder kan jag säga! Jag hoppas verkligen kunna åka på sjukhemsandakt på onsdag, men vi får väl se hur det blir med den här förkylningen först!
Easy sunday
Satt uppe länge igår, efter det att jag gjort klart mumintrollet fortsatte jag en stund med att skapa en karaktär av Linnéas sköldpadda. Håret är klart, men jag har inte bestämt mig för ögon än... Svårt att sova....
...sov lite längre idag på morgonen, sen gick telefonen varm. Min morbror kom ner till oss för han behövde hjälp att öppna sin nya mobil och sätta i sim-kortet. Fick en trevlig liten pratstund. När han gått gjorde vi oss klara för att åka till svärmor. Mysig middag, tjälknöl med potatisgratäng, skid-sprinten på TV och brottningsmatch med Justin.
Men nu börjar jag nog krokna. Har ont i halsen, ont bakom näsan, gäspar konstant, supertrött... fredagens händelser kommer nog ikapp mig nu oxå... jag tror jag ska krypa i sängen! Det händer så mycket kul i veckan som jag inte vill missa!
Min "godiskorg"
...sov lite längre idag på morgonen, sen gick telefonen varm. Min morbror kom ner till oss för han behövde hjälp att öppna sin nya mobil och sätta i sim-kortet. Fick en trevlig liten pratstund. När han gått gjorde vi oss klara för att åka till svärmor. Mysig middag, tjälknöl med potatisgratäng, skid-sprinten på TV och brottningsmatch med Justin.
Men nu börjar jag nog krokna. Har ont i halsen, ont bakom näsan, gäspar konstant, supertrött... fredagens händelser kommer nog ikapp mig nu oxå... jag tror jag ska krypa i sängen! Det händer så mycket kul i veckan som jag inte vill missa!
Min "godiskorg"
Mumintroll :O)
Inte perfekt, men handgjord! Senaste kompisen i Amigurumi-gänget. Mumin-mönstret från http://crochetamigurumi.blogg.se
Januari börjar året...
..med nyårsdagen. Natten var lugn, ungarna verkade ha riktigt roligt på sina egna håll och det unnar jag dem verkligen. Janne och jag tog en skön sovmorgon, diskuterade om vi skulle åka ner till Sanda och kolla läget, men jag hade stickningar bakom näsan och sveda i halsen så vi beslöt att ta en lugn hemmadag... men det blev allt annat än lugn och nu ska jag försöka beskriva ett händelseförlopp som är ganska svårt...
Jag hade hämtat Bekki hos en kompis, ätit lunch och satt och knypplade på "Johannesörnen". Mamma hade ringt och var orolig över väninnan de haft under julen. Hon bor i närheten av oss och de lämnade henne i måndags (läs rubriken "röj") och nu svarade hon inte på telefonen. Min bror har extranycklar till henne och mamma hade bett honom åka över och titta till henne så inget hänt. Hon går ju lite illa och har flera trappor i huset. Nu var klockan strax efter 15.00 och allt var lugnt tills mamma ringde. Brorsan och hans fru hade gått in och väninnan låg död på golvet bredvid sin säng. Jag släppte allt jag hade för händer och sprang över till henne och mycket riktigt, efter att ha skakat lite på henne och ropat hennes namn var det bara att inse att hon var död och inget gick att göra, hon var kall och hade antagligen dött under natten. Brorsan hade redan ringt 112 och efter lite förhandlingar fick först deras barn gå över till mig, sen hämtade brorsans fru upp dem och åkte hem med dem. Så långt var väl allt lugnt. Brorsan och jag inväntade jourläkaren som dök upp efter nån timme... men sen blev det "ös".
Läkaren tyckte hon låg underligt med filt, väska och papper på ryggen (jag tog för givet att hon dragit med sig det i fallet) så hon kontaktade polisen. Polisen kom och de i sin tur tillkallade KRIM. KRIM spärrade först av rummet och gjorde en noggrann undersökning och vände på väninnan, gick runt i huset och kollade alla möjliga ingångar, gick runt huset och kollade fotspår och åverkan men uteslöt tillslut brott. Det som var underligt var dock att alla pengar var borta, men när KRIM gått hittade vi dem löst i huset. Läkaren gjorde vad hon skulle och åkte sen. KRIM tog lite uppgifter av brorsan och mig, sen åkte de oxå. När vi läst frid över henne skickade jag hem brorsan då polisen skulle beställa transport till sjukhuset... men det var inte så lätt. Eftersom brott uteslutits var läkaren tvungen att komma tillbaka och skriva nya papper eftersom landstinget skulle hämta henne till sjukhus, inte till polisens rättsmedicin... Polisen väntade med mig till hon var tillbaka och vi hade en väldigt bra pratstund. När läkaren kom åkte polisen och när läkaren åkt gick jag hem. Det skulle kunna ta ett par timmar innan bårtransporten kom och jag kände att jag behövde komma därifrån efter 3 timmar. Läkaren ringde, hon hade glömt sin telefon så jag fick gå tillbaka och låsa upp åt henne. Bårtransporten ringde och de trodde de skulle kunna komma runt 21.00. Jag satte mig att knyppla, men middag fick jag inte i mig, tog en pepparkaka istället.
Vid 21.00 ringde bårtransporten och jag gick över och låste upp och var med tills de var klara. Sen släckte och låste jag och gick hem, ringde mamma och stod sen i duschen en bra stund. Kändes som jag behövde rena hela min själ... Sen satt jag vid tv:n och virkade på ett mumin-troll, men nån mat var inte att tänka på.
Det är märkligt med döden... den skrämmer mig inte, men den förbryllar mig. Att se en död människa så där inger mig en trygghet i livet. En död människa är så uppenbart bara ett skal, en boning för något mer än kropp och fysiska funktioner. När kroppens funktoner avstannat och själen gått vidare så är kroppen verkligen bara ett tomt skal på nåt sätt. När jag försökt rena mig i duschen, skrubbat håret och skurat tänderna så uppskattade jag värmen från Jannes kropp, livet som flödar i honom, höra hans andetag och hjärtslag... och jag undrar vem av oss som ska bli ensam...
R.I.P AM S
Jag hade hämtat Bekki hos en kompis, ätit lunch och satt och knypplade på "Johannesörnen". Mamma hade ringt och var orolig över väninnan de haft under julen. Hon bor i närheten av oss och de lämnade henne i måndags (läs rubriken "röj") och nu svarade hon inte på telefonen. Min bror har extranycklar till henne och mamma hade bett honom åka över och titta till henne så inget hänt. Hon går ju lite illa och har flera trappor i huset. Nu var klockan strax efter 15.00 och allt var lugnt tills mamma ringde. Brorsan och hans fru hade gått in och väninnan låg död på golvet bredvid sin säng. Jag släppte allt jag hade för händer och sprang över till henne och mycket riktigt, efter att ha skakat lite på henne och ropat hennes namn var det bara att inse att hon var död och inget gick att göra, hon var kall och hade antagligen dött under natten. Brorsan hade redan ringt 112 och efter lite förhandlingar fick först deras barn gå över till mig, sen hämtade brorsans fru upp dem och åkte hem med dem. Så långt var väl allt lugnt. Brorsan och jag inväntade jourläkaren som dök upp efter nån timme... men sen blev det "ös".
Läkaren tyckte hon låg underligt med filt, väska och papper på ryggen (jag tog för givet att hon dragit med sig det i fallet) så hon kontaktade polisen. Polisen kom och de i sin tur tillkallade KRIM. KRIM spärrade först av rummet och gjorde en noggrann undersökning och vände på väninnan, gick runt i huset och kollade alla möjliga ingångar, gick runt huset och kollade fotspår och åverkan men uteslöt tillslut brott. Det som var underligt var dock att alla pengar var borta, men när KRIM gått hittade vi dem löst i huset. Läkaren gjorde vad hon skulle och åkte sen. KRIM tog lite uppgifter av brorsan och mig, sen åkte de oxå. När vi läst frid över henne skickade jag hem brorsan då polisen skulle beställa transport till sjukhuset... men det var inte så lätt. Eftersom brott uteslutits var läkaren tvungen att komma tillbaka och skriva nya papper eftersom landstinget skulle hämta henne till sjukhus, inte till polisens rättsmedicin... Polisen väntade med mig till hon var tillbaka och vi hade en väldigt bra pratstund. När läkaren kom åkte polisen och när läkaren åkt gick jag hem. Det skulle kunna ta ett par timmar innan bårtransporten kom och jag kände att jag behövde komma därifrån efter 3 timmar. Läkaren ringde, hon hade glömt sin telefon så jag fick gå tillbaka och låsa upp åt henne. Bårtransporten ringde och de trodde de skulle kunna komma runt 21.00. Jag satte mig att knyppla, men middag fick jag inte i mig, tog en pepparkaka istället.
Vid 21.00 ringde bårtransporten och jag gick över och låste upp och var med tills de var klara. Sen släckte och låste jag och gick hem, ringde mamma och stod sen i duschen en bra stund. Kändes som jag behövde rena hela min själ... Sen satt jag vid tv:n och virkade på ett mumin-troll, men nån mat var inte att tänka på.
Det är märkligt med döden... den skrämmer mig inte, men den förbryllar mig. Att se en död människa så där inger mig en trygghet i livet. En död människa är så uppenbart bara ett skal, en boning för något mer än kropp och fysiska funktioner. När kroppens funktoner avstannat och själen gått vidare så är kroppen verkligen bara ett tomt skal på nåt sätt. När jag försökt rena mig i duschen, skrubbat håret och skurat tänderna så uppskattade jag värmen från Jannes kropp, livet som flödar i honom, höra hans andetag och hjärtslag... och jag undrar vem av oss som ska bli ensam...
R.I.P AM S
