guggelutt

Eftersom jag misslyckats totalt med min hunduppfostran har jag oxå släppt ett antal gängse kommandon. När vi möter folk och hundar ute och mina jyckar ska rusa fram och slita dem i stycken gapar jag "skärp er, skärp er" medan hundarna frustar hysteriskt. De låter som en flock ilskna grisar så små och två de är. När hundarna ilsket eller uppsluppet rusar mot tex en fågel vrålar jag "TAGGA NER"... jodå, mina hundar är smarta, de vet precis vad jag menar! De vet precis vad de får och inte får, men de skiter fullkomligt i vad jag säger eftersom:

1. Jag kan inte ta hand om mig själv, alltså måste de käka upp potentiella hot som tillexempel grannarna. 

2. Jag har inte fattat hur roligt det är att jaga fåglar och ekorrar, men är hundarna tillräckligt ihärdiga på den fronten kommer jag göra det! (Det ska bli spännande att se deras reaktion när jag börjar klättra i träd för att få tag i ekorrarna)

 

Det var med vemod jag packade upp mina kläder som jag packat ner för att ha till Lyan. Med vemod jag la ner nytvättade sängkläder i en väska och ställde undan istället för att bära ner till bilen.

 

Lite luttrad vid det här laget stirrade jag en stund på jättekartongen jag hämtade från Direkten i lördags... tog upp ett par garnnystan och packade ner mina Syfestivalsfynd från förra lördagen samt tre ljusglas jag köpte på köp/sälj i söndags i jättekartongen. Handlar det om inspiration eller är det ett flyktbeteende? 

 

 

Hursomhelst känns det konstigt att bara gå här. Inser att jag har mycket att tänka på... 🤔 Skönt att ha måndagsknypplingen att gå till. Nu har jag inget mer inplanerat förrän nästa måndagsknyppling. 

 

--> Läkning pågår <--

 

Även denna morgon ligger jag och tittar ut när ljuser långsamt vinner över mörkret. Det finns lite magi över det. Maken går alltid upp vid fem sen han bytte jobb och eftersom jag däckar så tidigt på kvällarna kommer det nog hända igen, att jag ligger här och tittar ut. Som barn vaknade jag alltid kl 5 så det är kanske min biologiska klocka? Denna morgon har skiftat i duvblått och mörkt rosa.

 

Jag är lite inne på barns underbara logik just nu. Kom att tänka på en söt liten berättelse från i somras, en berättelse som Nova står för.

 

När jag var 20 månader fick jag en lillasyster, och när hon skulle barnvälsignas ställde mamma till en fest. Bland annat hade hon fixat ägghalvor med kaviar till gästerna 😋 Bäst som mor fixade och donade kom jag ut i köket och sa oskyldigt att "mamma, äggen har krånglat". Mamma svarade att "nämen, inte kan väl äggen krångla"? "Jo, äggen har visst krånglat". Mamma följde med mig ut i rummet ... och visst hade äggen krånglat för kaviaren var borta på varenda ägghalva. Mamma frågade "men vad har du gjort?" Nej, jag hade inte gjort någonting! "Jomen, det är ju bara du och jag här så det måste vara du som har gjort nåt med äggen", sa mamma. Då himlade jag med ögonen och sa "men Jesus, jag sa ju att mamma skulle bli arg om du slicka av kaviar'n".

 

Jag minns hur jag tänkte och hade logiska svar på både ditten och datten. Ingenting var konstigt.... Jag hade Jesus och filijonkerna som lekkamrater, släpade in maskar och sniglar som jag gjorde gångar åt på köksmattan. Lyckan var enorm när pappa fått tag i tre små ödlor som fick bo i mitt rosa badkar på trappen och skräcken och skuldkänslorna när jag kom ut efter lunchen och bara en svans låg kvar. 

 

Idag hade jag önskat mig lite av den där självklarheten i livet. Nuförtiden är allt så krångligt. Jag har haft ont i varenda led idag, hjärndimma och illamående. Ungefär som värsta baksmällan eller precis när en förkylning bryter ut. Jag fattar ju att det är en reaktion på sjukskrivningen, att jag förträngt att jag har en kropp att ta hand om och nu börjar jag känna den i all sin fullhet. Det är krångligt att bara ta sig ner för trappen med smärtande knä och reflexer som fastnar i grinden och i kopplen... Det är krångligt att sätta på kaffet för helt plötsligt vet jag inte vart jag ställt kannan...

 

Jaja, så här kan livet se ut ibland och det är okej. Nu ska jag bara  dithän att detta är inte ett misslyckande. Jag är för duktig på att jobba helt enkelt! Och nu har jag fått en chans till återhämtning och att göra om och göra rätt. 

Igår åkte jag iväg för att hjälpa en av mina döttrar med en grej. Jag hade inte bråttom utan körde i långsamt pillelunk. När jag var nästan framme såg jag ett par vita stora svanar som flög på ganska låg höjd med den klara blå himlen som bakgrund. Det är ju så mäktigt att se dessa stora fåglar flyga och jag var ensam på vägen så jag bromsade in, lutade mig framåt vindrutan och njöt av synen. Då skiter den ena. En stor baja som sprider dig som en vit uppånedvänd solfjäder mot den blå himlen. Vad jag skrattade. Det var en så oväntad händelse i den magiska synen...

 

Jag har en stor förkärlek för svanar och fascinerades av dem redan som liten tulta. Mamma fick packa en påse bröd och så gick vi och matade "fanarna", så var det bara. Och jag fortsätter med det. 

 

Jag blev ganska ordentligt överraskad idag. Hade fått en tid hos företagshälsovården imorse och kom därifrån med en månads sjukskrivning. Det var inget snack liksom. Läkaren sa att jag behövde återhämtning och att vi sen skulle diskutera återgång i arbete/rehab. Jag gick i maklig takt tillbaka till jobbet medan jag lät det sjunka in. Förvånad, ändå inte, men jag hade faktiskt ingen koll på att företagshälsovården kunde sjukskriva. Men läkaren var tydlig med att jag skulle vara aktiv oxå och absolut inte fastna på sofflocket. Promenader, bra kost, sömn, vila,  sällskap och handarbete ordinerades. 

 

Arbetsdagen har jag ägnat åt i stort sätt två saker, att förbereda min frånvaro och att ta en ordentlig lunchrast med en fin kollega. Det blev lite körigt mot slutet av arbetsdagen och jag kom iväg lite sent, men nu är samtal ringda, brev skickade och fonder redovisade. Hade oxå samtal med chefen om var det behövs täckning.

 

På dagis väntade fröken som brukar klippa Bamse. Vi åkte hem till hennes föräldrar där utrustningen finns och klippte till Bamse ordentligt!

 

Dagen har inte varit fullt så jobbig som gårdagen. Vaknade före klockan och kunde ta det lagom lugnt, det går inte att stressa när det är så här. En av volontärerna stod och väntade när jag kom till Prästgården så vi var två som fixade fika och dukade upp till ikonmålningen. Det blev en trivsam förmiddag med många bra samtal.

 

Den här tröttheten jag lider av är sjuk på något sätt. Jag har ännu inte fått provsvaren från förra måndagen, men är det inte sköldkörteln så måste det vara nån järn/vitaminbrist. Det här är inte normalt nånstans!

 

Men iallafall var jag på möte med kommunen på fm, såg till att äta någonting och någonting bättre än godis och hamburgare så det blev gösfilé och potatis!

 

Eftermiddagen tillbringades i Söderledskyrkan med kyrkgruppen. Guiden kom aldrig men vaktmästarna gjorde ett strålande jobb! De kokade kaffe åt oss medan de försökte få tag på den som skulle ha visningen, sen hämtade de broschyrer om kyrkan åt oss allihopa och den ena ställde sig i ambon och berättade och svarade på frågor. Det som hade kunnat blivit ett fiasko blev hur bra som helst!

 

Vi var tillbaka redan vid tre så jag jobbade undan lite. Åkte kvart över fyra. 

 

Sonens flickvän lagade mat åt oss allihopa ikväll och jag var så tacksam för det. Jag hade nog hoppat över middagen annars. Jag är varken hungrig eller har orken att sköta den biten. Wille har varit på ett strålande humör och det smittar av sig. 

En härlig dag i Roslagen. Efter en lätt sovmorgon hämtade maken och jag upp yngsta dottern och for upp till mina föräldrar. Maken skulle hjälpa dem byta en kran som börjat läcka, och det gjorde han. Mamma har respekt för Ragnar men bestämde sig för att bonda lite med honom. Mandarinklyftor funkade mycket bra för den aktiviteten.

 

Idag har jag varit på Syfestivalen på Älvsjö-mässan. Det var kul. Efter en långpromenad med hundarna släppte sonen av mig vid mässan runt halv11-snåret och jag hämtade ut mitt utställarband. Jag började med att metodiskt gå igenom montrarna i jakt på jättenystan... men det fanns inte. Vid 12 lämnade jag jacka och en påse med en nyinköpt stick-bok och ett mönsterkit på katt-vantar vid Svenska Spetsar monter, hälsade på Knyppelpinnarna i montern bredvid och gick på lunch. 

 

... kan olyckan vara framme... men ikväll hade jag tur! Jag hade precis tagit hundarna ur bilen och ser alltid till att kopplen är låsta eftersom jag alltid parkerar på trafikerad väg när jag är i lyan. Ikväll fick jag parkering vid dagis och där är det 30, så jag svor när en bil for förbi i högre hastighet än så. Men det är just inget att göra nåt åt, folk kör väldigt ofta alldeles för fort på vägarna häromkring så det är som det är och jag slår igen bakluckan och låser... och upptäcker Rambo mitt ute i vägen. Jag blir skiträdd och försöker dra in honom men ser samtidigt att inga bilar kommer så jag jag håller in Bamse och går efter. Den här gången gick det bra, men det hade kunnat gå illa. Låset på kopplet har släppt några gånger tidigare så jag är väldigt uppmärksam på det, men inte tillräckligt ikväll bevisligen.

 

Det har varit en lång dag med många tankar. Först ett besök och när nästa besök uteblev hann jag ringa på ett antal gula lappar, göra ett jobbärende i centrum och fixa med ett fondärende. Lunchmusiken blev enda pausen, mycket folk och sorl på sopplunchen, besök och till sist en två timmar lång intervju för församlingstidningen. Hämtade hundarna kvart i sex. Förutom lunchmusiken idag har jag jobbat två dagar utan en enda paus. Det är hela tiden något som måste göras och jag är verkligen urdålig på att både ta rast och lyssna på kroppen. Flera av dagens samtal har gjort att jag funderat på hur länge jag kommer att orka. Middag orkade jag inte med och efter en stund på sängen släpade jag mig ut till ungdomarna i tv-soffan för att inte somna före sistanaden. 

 

Jag älskar verkligen det jag gör, men olika bekymmer gör att orken tryter. Ju mer jag jobbar desto mer får jag att göra. Jag känner inte längre igen mig själv. Jag har en bild av mig själv som alert, positiv och lätt till skratt... men det är rätt länge sen det var så. Numera är jag sliten, gör det jag ska och glädjen har ersatts av ett snett leende.

 

Hur hittar man tillbaka? How do you feed the good wolf?

 

Läste för några år sen om "bring your pet to work-day" men blev aldrig klar över huruvida detta är vedertaget på vissa arbetsplatser i USA(?) eller om det var nåt skämt... men idag föll det sig så att Ragnar fick hänga med till jobbet. Han har fått vara hemma nu i flera månader för William är rädd för honom, men nu ska maken bort ett par dagar och då fick han följa med upp till storstan. Men så blev jag sen pga köer och då fick det räcka med att lämna hundarna på dagis, Ragnar fick hänga i Prästgården! Men han tyckte inte det var kul att sitta instängd på kontoret vilket han högljutt påtalade. Ikonmålarna tyckte han kunde göra oss sällskap och så fick det bli. Ragnar var mycket tillfreds över detta kollektiva beslut.

Efter ikonmålning och lunch blev det mässa och möte. Efter lite fika hämtade jag bil och Ragnar från Prästgården till Klockargården där jag skrev ut och kopierade lite papper. Ragnar fick förstås mycket uppmärksamhet vilket han stortrivs med.

 

Lugn kväll i lyan med svärdotter och sonson. I helgen monterade jag äntligen Williams födelsetavla så den överlämnades och hamnade på hyllan 👍

 

Ibland känns vissa dagar nästan lite övermäktiga och dessa dagar har jag börjat tillämpa en strategi där jag delar in dagarna i etapper. Det kan vara verksamhet-möte-besök eller hembesök-2besök-massage eller liknande och då blir det lättare att bena upp dagen när man är så där riktigt trött. Idag var en sån dag, kanske mest för jag var orolig att inte hinna emellan etapperna då dessa inneburit en hel del bilåka, i runda slängar kanske 20 mil? 

Etapp 1 - Kravlade runt i mörkret imorse för att inte signalera till djuren att det var dax att gå upp. Duschade, fick på mig kläderna och smög ut genom dörren. Halv åtta stod jag först i kön till VC. Kanske lite tidigt att ställa sig i kö en halvtimme före öppning, men jag hade bestämt mig för att vara först till provtagningen för att slippa stressa till etapp 2. Jag suckade i mjugg när jag fick veta att endast sköldkörtel-prover var beställda efter minskningen av Levaxin. Jag har pratat med en sköterska om att be läkaren lägga till B12 och urinsyra oxå för att ev. få förklaring på trötthet och värk när detta nu inte kan förklaras av mitt pressade TSH... men hon sa att då måste jag boka ett nytt läkarbesök. Tänk att jag fattar inte det där! Jag var ju på läkarbesök nyligen och pratade om alla förbannade besvär och då ska jag behöva boka ett nytt besök bara för att tugga om allt igen! Varför inte bara lägga till dessa på remissen när jag ändå ska stickas? Nej, det ska tiggas och bönas och bes och förödmjukas. Är det så att merparten i vårt avlånga land bara är ute efter att besvära och kosta så mycket som möjligt? Tänk att det tror inte jag! 

Efter sticket som tog två minuter åkte jag hem och fixade frukost åt mig och djuren, sen gick jag och "grabbarna" på promenad.

 

... för det har varit min födelsedag 🎶🎵

 

Tack alla som grattat mig på olika sätt igår och idag 💝 Jag har fått flera samtal, bland annat från Kreta och Gumsbacken, flera sms, mail och mängder av grattis på Facebook och Messenger. Det är verkligen jättekul att fylla år! Mamma och pappa inväntade klockslaget 12.40 då de ringde och sjöng i stämmor. Jag föddes nämligen kl 12.40 en söndag för 56 år sen.

 

Vi väcktes av en kissnödig Rambo vid åtta imorse, då hade vi slaggat drygt 10 timmar. Maken tog hundarna och jag övriga morgonsysslor. Sen åkte jag och köpte fikabröd i mängder medan maken gjorde midsommartårtor... som är så himla goda att man kan äta dem året om 😋 Problemet kan vara att få tag i färska bär till garneringen, men vi lyckades.

 

Vilken fin fredag! Handarbetsgruppen startade för terminen och vi blev 14 damer som knypplade, broderade, stickade, virkade, nålband och sydde dockkläder. Flera utryckte hur mycket de längtat efter starten och sorlet började redan i hallen. Även nya ansikten dök upp. Detta känns så meningsfullt! 

 

När vi plockat undan och jag slängt i mig matlådan åkte jag och handlade lite, tankade, hämtade packning i lyan, hundar på dagis och datorn på jobbet. Biltvätten fick jag hoppa över för det stod fyra bilar i kö och jag hade en tid att passa.

 

När jag kom hem gick jag ut med hundar och hann duscha dem oxå innan jag åkte in till Lill-stan. Hade en trevlig halvtimme hos optikern med mycket skratt. Det var fyra år sen jag var där, men synen var inte särskilt försämrad, ögonbotten friska och allt såg fint ut. Dock behöver jag verkligen nya glasögon för jag har bara ett enda par och försvinner de kan jag inte handarbeta och knappast jobba heller. Ett par röda och ett par svarta kan hämtas ut om nån vecka...

 

Kollade dagsljussidan och ser att nu har vi 2 timmar och 25 minuter mer dagsljus än vid vintersolståndet. Det märks! Jätteskönt! Idag är oxå min sons födelsedag... men honom har jag inte sett. Han gick till jobbet före jag gick upp och har inte kommit hem än.

 

Min dag har tuffat på med diakonal frukost, lunchen glömde jag bort till förmån för fondhantering och fikafix till eftermiddagens diakonmöte. Kände först när jag åkte hem vid femtiden att jag var jättehungrig. Det blev en BigTasty-meny med dippsås 🍔 

 

 

Godnatt världen 🌍

Fy vad jag tycker synd om mig själv. Fjärde dygnet av den gräsligaste hosta jag haft på så långt jag kan minnas. Jag hostar ofta, länge och så intensivt att jag har ont precis överallt. Astmasprayen hjälper ibland, men det bästa är faktiskt att gå ut. Det hjälpte när barnen var små och hade krupp så jag har diagnostisera mig själv med förkylningsastma. Och nej, det är väl egentligen inte vettigt att gå och jobba men jag har gjort det ändå, bedömer smittrisken som relativt liten, men det sliter ju förstås på mig.

 

Igår gick jag upp kvart över fem och var på jobbet kvart i åtta. Färdiga mackor kom vid åtta, fixade fika mm, föreläsare halv nio och diakonerna började droppa in därefter. Vi var klara vid tolv. Efter att ha plockat undan efter oss åkte jag på hembesök, hämtade upp skänkt till handarbetsgruppen som jag tog till Prästgården. Kom från jobbet vid fem och tillbringade kvällen på sängen i lyan. 

 

Idag var jag oxå på jobbet kvart i åtta och ordnade för uppstarten av ikonmålarkursen. Det blev en trevlig förmiddag. Efter lunch deltog jag i mässa och möte, sen besök. Kom från jobbet vid fem och har tillbringat kvällen i Tv-soffan med broderiet.

 

Jag har inget inbokat på kvällarna och hoppas jag att jag ska kunna ta lunchraster resten av veckan så det blir nåt litet brejk på dan oxå. Måtte hosteländet ge sig snart!

Har haft rethosta av och till under veckan men så pass lindrigt att jag knappt reflekterat över det. Övertygad om att den tilltagande svedan i halsen på väg hem i fredags skulle ge sig med ett varmt tunnbad, en whisky och en god natts sömn... ack så fel jag hade. Stressmage och hostan från helvetet har följt mig hela helgen.

 

Att jobba under Tema Sorg-dagen igår var inte att tänka på och när maken fick rycka ut och jobba på em blev det bara två korta vovvenader innan jag la mig tidigt. Men inte hjälpte det. Hostanfallen har avlöst varandra och vid tretiden imorse höll jag på att kvävas. Att hänga ut genom badrumsfönstret gav lindring och sen fick jag sova en stund. Imorse hittade jag min gamla astmaspray vars utgångsdatum passerat för flera år sen. Den gav lite lindring ändå. 

 

 

Idag har jag suttit inne hela dagen. På eftermiddagen virkade jag en regnbågsinspirerad uggla med ett horn. Inte för jag vet vad jag ska ha den till, men jag behövde göra nånting!

 

Maken ligger i tunnan... undrar om det blir bättre, sämre eller inte gör nån skillnad om jag gör honom sällskap en stund?