Mötestisdag
Mötesdag idag. Fyra har jag hunnit med - avstämning/planering, ihopsättande av annons på bl.a den tjänst jag vikar på, personalmöte och ännu ett avstämnings/planeringsmöte.
Sen ilade jag snabbt upp till dagis och hämtade ut Bamse, åkte hem till svärmors lägenhet och på vägen stötte jag ihop med Janne som gjort nåt i svärmors garage, så jag fick sällskap över en värmd Ica-låda. Janne tog ut Bamse en sväng för han verkade så olycklig... men jag tror faktiskt att det är hemlängtan. Han vill sova i sin egen puff. Nå...
... han fick vara ensam ett par timmar medan jag åkte på knyppelkurs. Jag hade lite dåligt samvete men när efter kursen åkte "hem" och sprang uppför trapporna så mötte mig en rufsig sov-varm Bamse i dörren... Vi tog bilen till jobbet och parkerade den där, sen gick vi "hem".
KUL var det att knyppelkursa igen. Det blev ju bara på avslutningen förra terminen (och då räknar jag inte med sommarkursen). Jag ska vara "försöksspindel" och jobba med ett spindelmönster vår lärare tagit fram för vi ska öva på olika bottnar under terminen. Jättekul projekt. Han har två kurser nu, varannan tisdag går en och varannan en annan. Jag går inte längre i "min" ursprungsgrupp där vi kommit lite längre och där flera jobbar med spindelprojektet, utan är med i nybörjargruppen som spretar lite och är mindre till antalet, detta pga att jag så sällan kan komma och då klarar mig själv rätt bra. Jag spolade ju på pinnarna i söndags och kunde nu hungrigt kasta mig in i spindelmönstret! Å vad kul! Det är ett vanligt längd-mönster där han satt in flera olika spindlar, jag hann tre av sexton. Jag misstänker att knyppeldynan kan komma att gå varm i helgen.
Nu har jag suttit och räknat spindlar i mönstret och bara fått dem till 16 fast det står 17. Var tvungen att messa läraren och fråga om jag såg rätt att den tionde spindeln inte fanns med och så var det. Han ville ha jämt antal. Skönt att den tionde spindelns försvinnande var planerat för då kan jag släppa det... och nu ska det bli skönt att nanna kudde!
Sorabiii?
Den äldre mannen plirar med ögonen och tittar frågande på mig... och jag frågar: - Sorabii? Öööhh, wasabi? Ja tack! Han skrattar och frågar igen: - Sorabiii? ... och börjar bli ställd och frågar: - Öööhhh, misosoppa? Hans leende blir jättestort, han ställer ifrån sig påsen med sushi jag just beställt och imiterar att han rattar en bil... - Soora biii? Då skrattar jag också: - Ja, jag ska köra bil! Han ler, blinkar åt mig och knyter ihop påsen med sushi och soppa så den inte ska välta så lätt i bilen. Den där känslan av stress som alltid förföljer mig när jag är på väg någonstans rann av mig när vi skrattade gott åt det hela.
Nej, kommunikation är inte lätt, det är ursvårt. Den här lilla konversationen mellan en hungrig vane-stressad kvinna och en serviceinriktad man på en sushirestaurang är komisk, jag tolkade det som att vi båda två tyckte det var roligt, men den startar tankar i mig. Tankar jag inte tänker utveckla här och nu, men det rör ju hela vår samhällsutveckling. Så lätt det är att missuppfatta och döma ut en människa och så kanske orden som var vänligt menade feltolkas. Mm... hur många gånger händer inte det på ett år?
Easy going Monday
La mig tidigt igår och sov extremt bra inatt. Ändå lite småsegt att ta sig ur sängen när det ännu är mörkt... Jobbdagen har varit halv och lugn. Ett besök samt förberedelser för framtida uppgifter. På eftermiddagen var jag ledig så jag tog mig till bästisen för sushi-lunch, zonterapi och thé innan jag hämtade Bamse halv sex. Det är ett tag sen jag fick zonterapi nu och det slog nock på mig idag. Är helseg och avspänd... så jag hoppas att Bamse ska vara lugn inatt... för vi sover i svärmors lägenhet. Sist vaknade jag flera gånger av att han satt och hängde över mig, precis som om han undrade om vi inte skulle åka hem snart. Men jag tycker det är skönt att inte behöva pendla varje dag.
Musföljetongens upplösning!
Tidigt imorse, klockan var väl 3-halv4, väcktes jag av en orolig Bamse. Min första tanke var att han behövde gå ut, men sen hörde jag ett nytt ljud, ett ljud som jag snabbt lyckades lokalisera till ena hörnet i vardagsrummet. Jag fångade upp hunden och han la sig tätt tätt till mig. Kvart i fem vaknade jag av Jannes väckarklocka, så jag gick upp med honom och plockade fram ficklampan. Jomenvisst satt Lille Mus i fällan. Lille Mus visade sig vara en söt liten skogsmus, inte större än att den kunde få plats i skopan på en tesked.
Musen fick sitta kvar där. Janne gjorde sig klar och åkte till jobbet, jag la mig igen efter att ha fångat in en orolig Bamse och tvångshållit i honom tills han somnade bredvid mig.
Vid halv sju började Thyra prata med mig. Jag lyckades hålla oss kvar i sängen nån dryg halvtimme till, sen gick jag upp och duschade medan hon hälsade på Esmeralda och Ragnar samt studerade akvariet. Sen plockade jag fram Lille Mus och ställde hen på spisen. Hen fick lite extra ost till frukost. Alla andra djur fick också frukost och sen satte sig Thyra och jag vid bordet.
Thyra fick titta på Barnkanalen en stund medan jag tog han om en försummad disk. Hon ville inte följa med ut med Bamse och släppa musen så hon fick sitta kvar. Hon verkade lite däven idag, men det är ju inte konstigt efter alla äventyr igår.
Det är alltså en tesked jag lagt fram för att ni ska få koll på Lille Mus storlek. Jag tror att det är en mindre skogsmus, men de är visst mycket svåra att skilja från den större skogsmusen...
Jag började förstås fästa mig vid det till synes orädda och otroligt söta lilla djuret, men så tog jag fällan och gick!
Tvättar sig lite innan frigång...
Här blir perfekt!
Swish!
Berättelsen om Lille Mus började --> här <--, fortsatte --> här <-- och--> här<-- och --> här <-- och slutar --> här <--.
Gick en stund så Bamse fick göra sina ärenden och vände sen hem till Thyra.
Linnéa och jag bestämde att vi skulle ses i Enköping klockan 12.00 för överlämnande av barn för både hon och jag hade saker för oss på eftermiddagen. Jag fick syn på Chop Chop och kunde inte låta bli att köpa apelsinkyckling där till lunch.
Det räckte till både lunch och middag!
Sen började jag med det jag föresatt mig hinna under dagen. Skriva blogg, kratta tomten, tvätta, plocka iordning min mina pappershögar, spola på garn på knyppelpinnarna inför tisdagens knyppelkurs och promenera Bamse förstås... det enda jag gett 17 i är dammsugningen. Gör inte Janne det imorgon på dan gör jag det på kvällen när jag kommer hem för nu orkar jag inte!
Nu ska jag titta på gobba mi en stund för vi kommer gå omlott hela veckan. Jag jobbar på dagarna och han på nätterna!
Änglakalas och safari på 55:an
Om ett par dagar fyller Ängla 7 år och det firades med släktkalas igår. Nästa helg ska stora tjejen ha pyjamasparty och 10 flickor ska sova över, så då var det bäst att skilja festerna åt. Nästan hela släkten kom, undantagen var få och vi partajade i timmar.
Troll stod på önskelistan, och troll fick trollungen!
Fyra generationer på plats! Syskon, föräldrar, mostrar, fastrar, morbröder, farbröder, kusiner, mor- och farföräldrar och gammelmormor och -far.
Gästerna troppade av vartefter och framåt kvällen var bara mormor, plastmormor och en jämngammal moster kvar. Vi köpte hämtpizza och hade picnic i vardagsrummet.
Men kvällen slutade inte där. Jag gick kvällspromenaden med Bamse och Spike... och sen fick mormor fick med sig en liten Thyra hem. När vi svängde av på 55:an mot Strängnäs så saktade jag ganska snart av på farten rejält. Thyra och jag satt och räknade stjärnor och letade efter månen på det mörknande himlavalvet när jag anade en skugga vid sidan av vägen, slog på helljusen ... och mycket riktigt. Ett stort vildsvin hade precis kilat över vägen, kanske fler, men jag såg bara ett stort. Bara några hundra meter senare blinkade det liksom till och trots att jag hade möte längre bort slog jag på helljusen igen... sex dovhjortar passerade i långsamt mak över vägen, vi fick stanna i båda körriktningarna. Det var ögonen som blinkat till i strålkastarskenet..
Googlade bilder
Återigen hann vi inte långt innan en räv kilade över vägen... en grävling satt på en kulle och när vi nästan var hemma kom en uggla farande över vägen och slog ner på åkern invid...
Googlade bilder
Klockan hann nästan bli nio innan vi kom hem och Thyra somnade nästan direkt efter tandborstningen. Det blev ju en tuff dag med kalas, safari och övernattning på det!
Och helgens äventyrligheter slutade ju inte där... men det kommer i nästa blogg framåt kvällen. Nu måste jag göra lite nytta också!
...to be continued -->Jag tror Lille Mus läser mig blogg!
Ja, det tror jag! För igårkväll, efter räkor, vin (och jag kan garantera att intaget av denna dryck var mycket måttlig!) och ost, bara några timmar efter att jag publicerat gårdagens blogg och satt och pratade med Janne ... Mitt i berättelserna om hans härliga resa till Lesbos och stormen härhemma i måndags så avbröt Lille Mus oss när det ilade in i köket längs golvsockeln, precis som i tisdags. Det är klart att den tänkte att "nu är faran över, jag överlistade människorna" efter att ha läst bloggen! Kanske hoppades hen på att det fanns lite god ost kvar efter vår festliga middag?
Det jag tycker är lite märkligt är att Bamse inte reagerar. Jag börjar få för mig att Lille Mus kanske är bofast här sen länge? Jag menar, Bamse har ju periodvis frustat längs golvsocklarna sen vi flyttade hit i januari. Men igår när Janne började meka musfälla och leta med ficklampan i hörnen så blev ju Bamse glad förstås. Äntligen någon som fattar, tänkte väl Bamse! Det finns inga hål nånstans för musen i vardagsrummet där den kan ta sig ut. Janne tror att den kom in på ett annat ställe (och jag säger inte var ifall musen läser detta) Det slutade med att musfällan nu är riggad (jag säger inte var ifall musen läser detta) på ett ställe där Bamse inte når den, medan Bamse låg borta vid Esmeraldas terrarium, varunder vi har all djurmat, och frustade högt. Hm... det stället kan mycket väl vara "Hotell och Restaurang Musen" medan endast kryddorna hämtas i köket.
Imorse vid 5.30, när Janne gjorde sig klar för att åka till jobbet väckte han mig. Han hade kollat musfällan vid 2-tiden inatt och då var det tom, nu hade han kollat den igen och den var fortfarande tom ... MEN osten borta! Det är en ruskigt smart liten mus vi har inneboende!
Men nu så, Lille Mus! Mellanmålet är serverat och vi när du fått lite i maggen kan vi hjälpa dig flytta hem till dina kompisar igen. Så varsågod, låt dig väl smaka!
Kockamoj mm
Ja, tiden går fort måste jag få säga! Igår sov jag en halvtimme längre och tog mig sen upp till Storstan och jobbet vilket denna torsdag innebar en del telefonstamtal, besök och samtal, Torsdagsträff och Stilla Mässa på kvällen så det blev en lång dag... men det gör ingenting. Dels tycker jag att arbetsuppgifterna är väldigt roliga. På Torsdagsträffen börjar jag lära känna lite folk, underhållningen bestod av en trubadur som inte bara spelade utan berättade om historiska händelser... bland annat fick vi lära oss vad "kockamoj" är och sjunga däcksvisor. Kockamoj (stavningen kan mycket väl vara åt pipsvängen) kallades skeppskockens hjälpreda/or som oftast inte var mer än 11-12 år och däcksvisorna var det viktigt att de sjöngs i takt för det gjorde att däcksmanskapet hissade segel i takt eller drog upp ankare som med kätting vägde hundratals kilon.
Vi fick lära oss en däcksvisa om kockamojen som kniper... och det betydde helt enkelt att skeppskockens hjälpreda smet från arbete. Om jag förstod det rätt så har det funnits en gata som kallades knipargränd i Gamla Stan... och det skulle varit en sån lämplig gränd som kockamojerna kunde rusa in i när befälet kom och ville sätta dem i arbete... men jag kan minnas fel också. Jag bara älskar historia som förmedlas på detta livfulla sätt och jag är inte ensam om det. De äldre i publiken får minnas svunnen tid och samtidigt lära sig nytt. Träffarna är mycket välbesökta.
Vi fick lära oss en däcksvisa om kockamojen som kniper... och det betydde helt enkelt att skeppskockens hjälpreda smet från arbete. Om jag förstod det rätt så har det funnits en gata som kallades knipargränd i Gamla Stan... och det skulle varit en sån lämplig gränd som kockamojerna kunde rusa in i när befälet kom och ville sätta dem i arbete... men jag kan minnas fel också. Jag bara älskar historia som förmedlas på detta livfulla sätt och jag är inte ensam om det. De äldre i publiken får minnas svunnen tid och samtidigt lära sig nytt. Träffarna är mycket välbesökta.
Bamse hämtade jag vid femtiden, han fick äta med mig i personalrummet och sen ligga i sin bil-bur på mitt rum under mässan, det är andra gången vi löser det så och det går jättebra. Han fick fläskfilé i köket förra gången så han var ivrig att komma dit ... och givetvis fick han fläskfilé igår också. Sen verkar han tycka det är skönt att krypa in i buren för han har inte gett några ljud ifrån sig, det har jag kollat av med personal som jobbat kvar i korridoren.
Sen verkar han tycka det är skönt att krypa in i buren för han har inte gett några ljud ifrån sig, det har jag kollat av med personal som jobbat kvar i korridoren.När vi kom hem fick Bamse glädjefnatt. Janne hade kommit hem och kom ut på altanen för att möta oss... och jag lovar ... Bamses tassar rörde inte marken när han fullkomligt flög över gräsmattan och upp till "pappa". När han blir så där överlycklig har jag svårt att hålla tillbaka tårarna, han gråter och låter, far runt och hans lilla kropp har inga fysiska begränsningar när han flyger, hoppar, ålar sig, viftar ... Jag har rätt mycket fysiska begränsningar, men jag delar ändå Bamses glädje över att ha gubben hemma igen. Han har haft en jätteskön vecka på Lesbos, på andra sidan ön mot där vi var i maj/juni. Han tänkte först inte åka eftersom jag inte ville vara ledig, men jag uppmanade honom till att åka själv. Han har slitit hårt på både jobbet och med bodarna under sommaren så han behövde en vecka i ryggläge vid en pool.
Han hade köpt rosor till mig <3
Imorse ringde väckarklockan halv 8, då var Janne redan på jobbet. Jag hade tid hos healern halv 10 och behövde klara av morgonsysslorna inkl hundpromenad dessförinnan. Därefter blev det Arbetsförmedlingen, dels har någon kommit på att jag behöver visa upp intyg på att a-kassan tillåter att jag pluggar halvtid under arbetssökandet, och det intyget låg långt ner i lådan. Jag har redan visat det en gång i vintras, men det hade väl fallit bort ur deras journaler. Sen måste jag fortsätta söka jobb och göra upp handlingsplan för tre månader i taget eftersom jag bara har ett vik på 75%. Det gäller verkligen att hålla tungan i rätt mun i alla dessa tungrodda byråkratiska system och att kommunicera på rätt språk. Nu gäller inte längre att jag söker heltidsjobb på 50% eftersom jag pluggar 50% vilket var inskrivet hos AF sen i januari, pluggandet ses som en fritidssyssla. Nånstans har det brustit i kommunikationen eftersom olika handläggare tolkar regelverket olika, men strunt samma, det enda som hänt mig är att de inte skickat hem matchningar, aktivitetsrapporterna har blivit godkända och det betyder att jag skött mina åligganden för att få erhålla A-kassa. Och det känns rätt skönt att ingen krävt av mig att jag ska förstå det Arbetsförmedlingens egna handläggare inte fattat. För säkerhets ringde jag upp min handläggare (som jag aldrig träffat) för att försäkra mig om att det var rätt, först blev hon väldigt osäker men sen bestämde hon sig för att så måste det vara. Jag söker heltidsjobb på heltid, jag söker alltså inte heltidsjobb på halvtid... fast just nu ska jag söka heltidsjobb på kvartstid eftersom jag jobbar 75%! Men jag fattar inte varför i hela friden jag ska behöva ange att jag pluggar när ingen ersättning utgår för det och det räknas som min fritid? Det är ju som att behöva få beviljat av A-kassan att sjunga i kör, träna eller måla ikoner på fritiden då, eller? 
I centrum passade jag på att köpa födelsedagspresent till Ängla som fyller sju snart och ska ha kalas imorgon. For vidare till Solberga där jag handlade förnödenheter till oss och till grannen som ligger sjuk. Nu har jag gjort lunch inkl. lunchlådor som ska räcka över helgen. Räkorna ligger på tining till kvällen, vinet i kylen och snart ska ostarna plockas fram för att bli rumstempererade.
...oj, jag höll på att glömma: för er som spricker av nyfikenhet och vill veta hur det gått med musen. Tyvärr, musen tog inte osten heller. Nån mer musfälla kommer inte sättas fram över helgen, jag börjar tro att det var en engångsföreteelse pga stormen, men nu har vi en snäll-fälla för framtida behov.
Effektiv onsdag
Ställde fram klockan en halvtimme på morgonkröken för inatt sov jag så gott och så har Bamse varit lugn. Dock riggade jag ingen musfälla på natten för jag tänkte att även om Bamse inte kan klämma sig i den så kan han göra sig illa ändå om han tar den med sig och försöker bita sönder den... så jag riggade den imorse när vi skulle åka.
Idag har det gått i ett, så dagen har gått fort. Flera olika ärenden är fixade, Outlook med mail och kalender ordnade äntligen upp sig samt sorgegrupp med rekord-deltagande så vi måste dela upp dem i två grupper.
Ingen mus i fällan när jag kom hem så jag fick göra ren buren från den intorkade fläskfilén. Kanske skulle jag sparat den och lanserat den som lufttorkad fläskfilé gourmet... men nej, jag riggar fällan med ost ett par dagar så får vi se. Det blir ju inte samma bakteriehärd som rått kött, tänker jag. Jag tror inte att musens besök var en engångsföreteelse för Bamse har lite av och till stått och frustat vid golvsocklarna, så det kan vara så att musen/mössen har en hemlig gång som de tar till när de vill ha nåt extra gott, hund-torrfoder tex, eller Ragnars utsprätta frön... eller kanske nåt litet riskorn eller sånt som fallit från spisen. Inte tror jag att de bor inne, men efter stormen i förrgår kan de kanske ha planerat nåt extra smarrigt till middag som kompensation för energiförlusten det måste varit för de små när vädret slog om och blev kallt... Då kan mössens hemliga ingång ha kommit väl till pass.
Och för en annan återstår väl bara disk, promenad och sänggång. Imorgon vankas en 11-timmarsdag...
Som kuriosa kan jag nämna att jag tror båda grodorna överlevt natten. Den vuxna som är kvar sen förut ser jag bara mycket sporadiskt men den är dubbelt så stor som de jag köpte igår. En av de små satt på utsidan av pumpens insug imorse och jag trodde det var den risiga som dött, men när jag skulle ta upp den så sprattlade den vilt. Detsamma när jag kom hem, den satt i insuget på väggen (de kan inte göra sig illa där) men när jag petade på den stack den iväg. Nu gör jag så att jag övermatar akvariet med mygglarver så jag vet att smågrodorna får i sig nånting. Alla fiskarna och räkorna älskar mygglarver så det är inget som ligger och ruttnar, men det är det enda grodorna äter och jag måste känna mig säker på att dessa små får det de behöver. När de blivit lite mulligare blir det lite mindre av godsakerna så inte hela akvariet blir övergött, men till att börja med får det bli dubbelt upp av mygglarverna!
Hej och hå!
Efter upptäckten av musen imorse åkte jag iväg till jobbet. Två gånger höll jag på att smälla med bilen... första gången bara några hundra meter från vårt hus där en bil i full careta kommer körandes från vänster i en korsning på våra småvägar, hade jag inte tvärnitat hade jag åkt in i sidan på honom, antagligen en stressad pappa som skulle till nån mormor/farmor för det satt ett obältat barn i framsätet och jag såg att han öppnade munnen och skrek, men fortsatte i full fart in på nästa avtag och in på en tomt. Jag stannade och glodde på honom men tänkte sen att äsch, det hade ju varit de som fått skit om vi smällt, med både ospänd unge och smälld bil på det stället.
Mellan Södertälje och Botkyrka hade två bilar smällt... och jag kommer nog, liksom alla bilförare, ha åsikter på hur andra kör. Jag menar, om de digitala skyltarna visar rött kryss eller gul pil åt något av körfälten så kör jag inte i röda krysset-filen och jag svänger åt det körfält pilen visar, men många gör precis tvärtom. Antagligen för att tjäna några billängder. Sen finns det de som tror att deras femmeters-suv får plats i 30centimetersluckan framför tex min bil. Där höll jag på att smälla för andra gången när en idiot, en ung kvinna, nära plockar med min flygel när hon i full fart genar från yttre körfältet, över mittfältet och in framför mig. Jag blev så upprörd att jag svor och viftade med armarna, men tutan hittade jag inte i ilskan.
Jag kom fram till hunddagis och jobbet något senare än jag planerat, men jag kom fram! Dagen har bestått i möten och möten. Planeringsmöten, avstämningsmöte och personalmöte... och jag fick tag på min omöjliga myndighet! Och försäkringsbolaget efter mycket om och men.. och Hornbach som hade musfällor som inte klämde ihjäl möss.
Kom från jobbet närmare halv sex och hämtade Bamse. Svor vederstyggelse över tanklocket som kärvade på macken, men efter ett ilsket samtal till Grekland lossade det. Tredje anhalten var Hornbach där jag fick tag i en musfälla och två grodor. Dock var grodorna i rätt risigt skick så jag tror inte den ena överlever natten. Vi får se. De var magra och eländiga, men en var pigg i alla fall. Och ikväll har jag googlat på eldbukssalamander... De torde trivas i en kupa utan pump ... och tänk.... vi har ju en kupa ledig!
Nej, nu ska Bamse ut och disken diskas, matlådor är fixade... Imorgon väntar nya äventyr, planerade som oplanerade!
Nu vet jag varför Bamse är orolig på nätterna!
Ja, det är sant! Igår trodde jag det var ovädret men han har legat under sängen och snusat högt, nyst och krafsat. Nu på morgonen har jag två gånger sett en liten söt mus springa över köksgolvet! Det är sött, men inte så roligt. Nå nu ska jag iväg till jobbet så jag får deala med det där ikväll eller nåt...
Men allt är inte elände. Igår fick jag äntligen svar på min överklagan på tentan jag missade i juni. Den handlade om "kirkeasyl" och jag fick aldrig klart för mig vad det är. Jag mailade lärare på av dem utsatt tid och fick inget svar, inte under tentaperioden och inte under hela sommaren, inte än faktiskt (så vet någon vad kirkeasyl är så får ni gärna upplysa mig, jag är jättenyfiken!). Tentan är välskriven angående kyrka och asylförfarande, det omdömet fick jag, men eftersom jag inte svarat på frågan så får jag lägsta betyg. Nåväl, jag slipper göra om den!
Nu, mot jobbet! Från musen! Och jag hoppas Ragnar får en lugn dag för han var hysterisk när vi kom hem igår. Stackarn! Han hade ju sett halva huset åka i gräsmattan!
Be careful what you wish for!
Ja så kan det gå när inte haspen är på! Igår gnällde jag över hur tråkigt jag har det men det fick jag igen med råge idag. När jag gett mig ut på de regniga vägarna fick jag denna bild av Janne:
...vilket jag snabbt kontrade med att vem vill ha det så när man kan njuta av detta:
... vilket han lämnade okommenterat hela dagen.
På jobbet roade jag mig med att jaga samma myndigheter som i torsdags, boka möten och sen en härlig eftermiddag med Kyrkgruppen i Gustav Vasa kyrka.
Kupolen
Dopfunten
Altarduken: "Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv" i en fantastisk hålsöm.
Sittande guidning, sen rundvandring för att avsluta med en underbar äppelkaka med vaniljsås i församlingshuset.
På hemvägen passade jag på att handla i Huddinge Centrum innan jag hämtade Bamse... och det var väl tur att jag valde bort att gå in på jobbet och fortsätta ringa omöjliga människor, för när jag kom hem möttes jag av detta:
Hela glaspaviljongen hade blåst ner ... och den är gedigen! Partytältet vid bodarna hade också blåst bort och jag lyckades bärga det havererade tältet hjälpligt över dörr- och fönsterfoder som låg på tork inunder det och så det inte repade min bil. Sen var det bara att fota röran uppe vid huset så jag har något att visa försäkringsbolaget som jag får ringa imorgon. En timme ägnade jag åt att rädda prydnadssaker, bära undan de hela glaspartierna och få soffor och fåtöljer i skydd för regn och vind.
Tur att jag gjorde matlådor igår! Det var gott att få sätta en tallrik köttfärssås i micron istället för att börja laga mat efter det äventyret. Och tur att jag haft en så bra dag! Janne är informerad om röran men vad ska han göra åt saken? Jag uppmuntrade honom till att gå ner och kvällsbada med holländskorna och det tog han.
En annan får väl ta itu med disken och förhoppningsvis sova lite mer än de fyra timmar som den förra natten gav när jag låg och lyssnade på regnsmatter och hård vind samt Bamses oroliga gruffande. Det är lite lugnare ute nu...
Detta dygns regnmängd i vår rabatt, vem vill byta det mot:
Thank God it´s Monday!
Fy vilken trist helg! Fredagen var underbar och igår höll jag igång... men idag...bläh säger jag bara! Vaknade med en lätt ångest. Janne är bortrest så ingen fanns att prata med. Masade mig upp efter en stund och gjorde frukost. Segt, segt, segt...! Tog ut Bamse och Ragnar på promenad, men jag får ju inte gå så långt än, och det kan jag inte heller. Ökar på promenaderna med några meter varje dag och foten känns riktigt bra så länge jag inte överanstränger den.
Satt med pojkarna nere vid bodarna en stund och funderade över vad i hela friden jag skulle hitta på. Jag tog upp grabbarna på altanen, borstade Bamse och rensade sen ut ogräs och gamla blommor ur de stora krukorna, krattade mer löv. Eken släpper små grenar med två till sex löv och alla dessa små pinnar mår inte gräsklipparen bra av, därför detta eviga krattande... Gick in och gjorde lunch samt en lunchlåda till imorgon, gick ut med Bamse och satte mig sen i glaspaviljongen och läste igenom alla Strengnäs-tidningar vi fått av grannen under veckan. Gjorde rent hos Ragnar. Satt sen en stund i glaspaviljongen med Bamse i knät och tittade på regnet som börjat falla... Sen gick jag in och gjorde middag samt två matlådor... gick ut med Bamse när regnet höll upp en stund och sen disken...
För sent kom jag på att jag kunde ju sätta upp en spets. Jag messade knyppelläraren och frågade om vi hade nån särskild kursgång i höst. Han lovade att till kvällen skicka en kursgång i finknyppling. Jag gjorde den första förra hösten och i somras gick jag finknyppling i Vadstena.
Nu har Janne messat att han ska ta ett kvällsdopp med två holländska damer... medan jag får sätta mig vid TVn och vänta på att det blir läggdax...
Åh, vad skönt att det är måndag imorgon!
Idag har jag ...
Skrivit blogg, matat djur, promenerat med hund och goja...
... målat och staplat färdigmålade brädor ...
Dagens outfit
... krattat bort alla eklöv från tomten ...
... tvättat två maskiner ...
... diskat en jättedisk ...
... duschat och badat en skitig hund ...
... lagat lunch och middag ...
Det räcker! Sov gott!
En fredag med barnbarnen
Igårmorse ringde klockan ett par timmar senare än den brukar. Det var skönt att få sova lite längre. Efter morgonsysslor åkte Bamse och jag till Storstan för att umgås lite med några av släktens minsta. Mattias fick en eftermiddag på Scanias testbana i 30-årspresent och han ville gärna ha med sig Linnéa på det. Linnéa och jag hann umgås lite innan hon åkte och vi åt lunchbuffé på den vietnamesiska restaurangen nära där de bor, sen blev det hopp och lek för mormor och barnbarn.
Jag skippade ProPointsräkningen, det var En av mina vackra döttrar
så gott!
Meija vaknade strax efter Linnéa åkt. Här hängde Bamse över en halvtimme. Katten
Hon mornade sig hos Thyra. Agnes låg under soffan!
Hundpromenad till kojan!
I lekparken:
Här byggs det en bro!
Jag hade god hjälp i barnvaktandet...
Jag beställde kycklingspett med ris och vatten att dricka från restaurangen i sandlådan. Grus i dojan är ris, ett blad genomstunget av en minimal pinne är ett kycklingspett och en strumpa full med grus är vatten. Mmm, jättegott!
Meija är jätteduktig att gå. Att ta med henne på hundpromenad i skogen var inga problem. Men jag skrattade gott (även om jag inte försökte visa det) när även hon satte sig vid ett träd för att göra sina behov. Resultatet var ju inget jag behövde ta upp, det fick jag ta hand om på annat sätt när vi kom hem!
De stora flickorna kunde ju tvätta sanden av sig själva, men lillfröken tvättade jag av så gott det gick med våtservetter. Kläderna åkte i smutskorgen. Sen gick vi och vilade en stund innan jag plockade fram tacos som Linnéa gjort ordning åt oss.
Bamses bil-bur är bäst!
När föräldrarna kom hem hade vi fredagsmys. Chips och ostbågar (banan till Meija) och film - Stuart Little!
Linnéa och jag gick ut kvällspromenad med hundarna, sen åkte Bamse och jag hem.
Nu är klockan snart ett och Bamse sover än! Han har ju en tuff vecka bakom sig med dagis och sen att passa på alla barn, katter och hunden, så han har faktiskt fått sova. Men nu tänker jag väcka honom och gå ut en sväng. Han får sova vidare sen när jag utför dagens sysslor! Idag ska vi ingenstans!
In i dimman!
Åh, vad jag trivs gott. Två dagar har passerat med varierande uppgifter. Igår kom telefon och mail igång och det var skönt för nu är jag nåbar oxå. Första konfidenten ringde igår och hen fick komma redan idag, gjort sångblad, planerat, jagat folk och myndigheter samt fixat underlag för kommande möten och beslut, svarat i telefonen (bara en sån sak!). Ikväll har jag haft veckomässan tillsammans med kyrkoherden och det var jättefint! Vi var bara några stycken som satt på stolar längst fram i koret, vi hade ingen musiker så kyrkoherden spelade gitarr till psalmerna vilket gör mig sugen att plocka fram gitarren igen... kanske tvärflöjten också. Det borde gå att putsa till kunskaperna så de duger till vardags... kanske... Vi får se. Och så kom vi in på kyrkans historia och mina runtecken på armen. De öppnar verkligen upp för samtal och de blir oftast mycket bra!
Jag bubblar fortfarande av glädje att ha fått chansen att jobba här ett tag. Smekmånadsfas, javisst! Och?
En härlig lunchdate har jag varit på idag också. En fd kollega kom till Huddinge och vi lunchade hos indiern. Deras mat går inte av för hackor och trevliga är de också. Räkorna i spenat har blivit en favvo men jag kan ju inte ta den varje gång så idag blev det Chicken Butter Tikka Masala... eller vad det kan heta... och vitlöks-naan. Jättegott!
Hjärtriset är väl deras signum. Jag tokgillar det!
Resvägen till och från jobbet/hunddagis tar en timme när det inte är kö, vilket hittills endast inträffat på eftermiddagarna, och så här långt har det bara varit en ljuvlig kontemplation. Bamse sover gott i sin bil-bur och jag har tid att tänka. Dimmorna på morgnarna har varit en gott tillfälle att fundera kring tillit.
Strängnäsbron imorse
Det finns nåt symboliskt i att köra i 100-120km/h rätt in i dimman och bara lita till att vägen finns där. För min del blev det ett tvärstopp i livet för ca ett år sen och jag bytte riktning, något jag inte ångrat en minut, men det blev inte som jag tänkt. Inget fel i det, jag minns ärligt talat inte ens hur jag tänkte längre, men det är som att köra in i dimman. Den väg man är säker på kan helt plötsligt se helt annorlunda ut. Ändå litar vi på att vägen bär och det är evangelium i sig. Nu är det med nyfikenhet och tillit jag gasar in i dimmorna och njuter av det som dyker upp längs vägen!
Tisdag med extra knorr
Ja, arbetsdagen har varit lugn, mest möten idag men både en kompis och en dotter har jag hunnit träffa. Har ff ingen mail och telefonen funkar inte än... men jag får ta nya tag med det imorgon för idag har jag inte fått tag på de som har hand om detta. Jag har blivit befriad från pilgrimsvandringen på söndag. Det är inget som glädjer mig för jag hade sett fram emot vandringen mellan Huddinge och Kungsträdgården, men det är inte så mycket att göra åt min högra hälsena. Den känns som ett stort blåmärke och jag kan inte gå nåt vidare, det går väldigt långsamt och foten känns instabil... men det är ju en läkningsprocess som nu dragit igång och hälen är svullen och blå.
På lunchen haltade jag ner till stationen och min barndomsvän Marcella som jag tyvärr träffar allt för sällan. Vi gick till indiern och hann bubbla en hel del under lunchen, sen följde hon med mig på lunchmässan innan personalmötet. Känns gott att kunna umgås på olika sätt.
Indierns räkor i curryspenat är en favorit... och så hjärtriset på det!
Huddinge kyrka med anor från 1100-tal
Efter jobbet åkte jag och hämtade upp Rebekka när hon slutat. Vi åkte till Farsta Centrum. Hon hade lovat att hjälpa mig hitta lite kläder så jag kan känna mig fin på jobbet, och det gjorde hon bra. Fem toppar men även vinterkängor och ett par välbehövliga gummistövlar blev det. Sen gick vi på SushiYama innan jag körde hem henne och sen påbörjade min egen långa resa hem. Jens tutade på mig på Nynäsvägen och sen ringde han upp och pratade hela min väg till Södertälje.
California med crabröra och avokado.
Janne har varit med Bamse hos veterinären men de hittade inga problem med tassen, hon trodde att han fått ett bett igår när han började halta så jag fick bära honom. Istället fick han sin årliga vaccinationsspruta och fick analsäckarna tömda eftersom han går och drar häcken i gruset mellan varven... men ikväll har han börjat bita i tassen igen. Jag tänker avvakta några dagar och sen får jag väl ringa igen.
Men nu ska jag krypa i koj. Veckan har ju bara börjat och den har ju börjat riktigt bra 
Aouch
Jag har varit ledig idag också. Jag bad om det redan när jag fick grundschemat för jag fick brevet från ortopeden samtidigt. Tidigare har jag flera gånger berättat om mina turer inom sjukvården vad gäller mina hälsenor och min kroniska hälseneinflammation... När jag var hos nya husläkaren här i Strängnäs så skickade han en remiss till UL och svaret på det ledde till en tid hos ortoped på Mälarsjukhuset... och där var jag idag.
Men först gick jag ut en långis med Bamse. I tre dagar har han varit lite (och ibland mycket) irriterad på sin ena baktass och två gånger har jag schamponerat den med klorhexidinschampoo, men idag, när vi gått genom ett fuktigt område så blev det riktigt illa och han hoppade på tre ben tills han flämtade så hårt att jag bar honom hem. Skönt att jag tappat 6 kilo i vikt för belastningen på höfter och knän kändes inte, men flåset... Jag ringde och fick tid hos veterinär imorgon men det får Janne ta för jag jobbar! Bamse är sjukanmäld till dagis.
Det var svårt att komma fram till veterinären här i Lillstan så jag kom aldrig iväg till gymmet, men efter en fika med Janne gav jag mig av till Mälarsjukhuset och ortopeden.
Det blev en ganska omtumlande upplevelse för jag hade läst in av kallelsen att vi skulle diskutera operation, och det var jag inte akut orolig för då BMI inte får överstiga 32 och det gör ju mitt med råge. Jag hade hoppats kunna föreslå en operationstid i vår efter viket i Huddinge... Men nu var det inget snack om operation och BMI för när överläkaren på ortopeden klämt på mina hälsenor ville han ta ett nytt ultraljud och därefter blev det tre sprutor rätt in i hälsenan, sklerosering kallas det. Jag blev orolig först när sprutorna kom fram och hyperventilerade så jag nära nog svimmande under första sprutan. Han ropade mitt namn flera gånger och när jag äntligen anammade så mycket medvetande att jag kunde svara så sa jag att kör på bara, det är okej. Det gjorde ont, det sa läkaren också, men jag hade nog väntat värre smärta än det var. Himla skönt att slippa vara orolig i flera dagar innan, nu han jag bara vara skiträdd en halvtimme innan det var över. En sklerosering innebär att de sprutar in ett "gift" som gör att kärlinväxterna i hälsenorna drar ihop sig och "dör". Nu ska det läka i två veckor, sen är det träning som gäller.
Sen blev det fika på sjukhuset med en kollega och vän! Härligt att få prata lite medan pulsen gick ner! Tack, vännen!
Kvällen har varit lugn. Janne har tagit Bamse på två kortisar. Han får ta det lugnt tills veterinären tittat på honom och jag får inte anstränga foten på två veckor. Gå på plan mark, typ, men inga terrängpromenader och ska jag gå på gymmet får jag bara anstränga överkroppen. Om två veckor är det superstretch som gäller och om tre månader återbesök.
Jag är så glad att sjukvården äntligen tar mig på allvar när det gäller mina besvär! Jag berättade för dem om den första ortopeden för ca 5 år sen som jag kom till och som sa att jag var för tjock, för gammal och hade för korta hälsenor - så vad ville jag att han skulle göra? Det är ju anledningen till att jag dragit mig för att söka hjälp, det är ju lönlöst... men nu får vi se om detta hjälper! Hur som helst är jag sedd och tagen på allvar.
Sov gott nu! Tre dagar jobb och två lediga innan söndagens pilgrimsvandring....
Målardag
Ja, det är valdag idag, men vi har redan röstat, så dagen har vi ägnat åt bodarna. Jag har målat, Janne har sågat och skruvat.
Det jag grundmålade i fredags är nu svart eller blå-lila. Blåfärgen är nu slut, annars hade jag målat en stund till.
Två långpromenader har jag unnat mig, en på förmiddagen när Bamse iddes masa sig upp och en medan mörkret föll. Vi fikade mitt på dagen och smaskade i oss resten av tårtan från igår.
Nu har vi följt valvakan en stund ... Men nu tänker jag duscha och gå och lägga mig. Imorgon ser det ut som vi vaknar vi med en ny regering.
Mera kalas!
Lugn morgon, långprommis med Bamsen där temat fick bli "fotografera all rolig svamp". Jag gjorde ett kollage i PicsArt på hälften av dem. Det finns hur mycket rolig svamp som helst just nu... men jag hoppas att grannen snart flaggar för att höstkantarellerna kommit, då ska jag få följa med henne ut på svampjakt!
Nu lite senare på eftermiddagen fick vi besök. Min "gamla" konfirmationskompis Kristin, som också fyllt halvsekel, kom över med make och minstingen (som blivit stor). Vi kunde inte gå på hennes fest pga att Janne fick rycka in akut på jobbet så nu tog vi igen det med en mysig eftermiddag. Vi hade köpt tårta till eftermiddagsfika och sen åkte vi in till Lillstan och gick på Grekiska tavernan.
Karl-Gustavtårta till hundraåringen = Kristin + mig. Ingen kan väl missta sig på vart vi köpt den...
Sen var denna dag tillända. Bamse har varit ute och jag har tvättat hans ena baktass med kortisonschampoo för andra gången idag. Den kliar så han slickar och biter i den... jag hoppas kunna lugna klådan över helgen så får jag ringa veterinär på måndag om det inte funkar... men jag tycker det ser ut som det han haft tidigare.
Nu känns det som sängtajm. Tack för en härlig dag!
"Jag är ledig på fredag"
Det är härligt att kunna säga att "jag är ledig på fredag", för det betyder att jag har ett jobb att gå till! Och idag har jag varit ledig från jobbet! Att vara ledig kan sen innebära olika saker, men för mig idag har det inte betytt samma sak som overksam.
Vi tog lite sovmorgon men strax efter 10 traskade Bamse och jag iväg på långpromenad. Nu har jag kollat upp hur lång vår "långis" är och det är 3,5 vackra km i varierande terräng - grusväg, skogstig, granplantage och större grusväg i själva området. Den tar ca 50 minuter med hanhund (som ju ska stanna och kissa lite här och där). Sen vilade jag 10 minuter, packade jag träningsväskan och så åkte Janne och jag in till Lillstan. Janne släppte av mig vid gymmet där jag körde 10 min på crosstrainern och 40 minuter styrkerunda medan Janne klippte sig (vilket inte tog en timme så han hade väntat rätt länge på mig när jag var klar). Vi åkte upp till kommunhuset och förtidsröstade och till sist åkte vi och hämtade ut en reservdel till Jannes bil. Jag åt lite lunch och tog ut Bamse en kortis. Sen började jag måla och det har jag hållit på med i flera timmar, så nu är alla fönster- och dörrfoder samt husens hörnlister grundmålade. Janne har sågat ur fönster och smattrat med diverse maskiner, jag har ingen direkt koll med vad faktiskt, men det har låtit rätt bra bakom ryggen på mig.
Jag hade tänkt gå en långis till men avstod för jag var rätt trött när jag gick in och började med middagen vid 6. Nu är disken diskad, en tvätt i tumlaren, Janne har åkt till jobbet för ett extrapass och jag tänker ta en kortis med Bamse och lägga mig... jag är härligt trött!
nine-eleven
Ja. vad skriver man om en sån här dag? Jag har iallafall ett väldigt gott minne ... och det är min egen diakonvigning!
Storkyrkan, Stockholm 11/9 2005 Turkiet, februari 2014
Känslorna denna dag för nio år sen var mycket starka och jag minns tydligt såna där löjliga detaljer, som var groparna i golvet i Storkyrkan fanns (grav-vårdar) och att jag inte fick snubbla på dem, känslan av mina nya ecco-skor som jag trodde jag skulle få sån nytta av... applåderna när vi välkomnades till nya diakoner, min mosters (tillika mentor och medföljare till altaret) ord när vi stod på gården innan och väntade på att få tåga in i Storkyrkan... och hur jag på morgonen åkte in finklädd men med den vita kragen bakskjuten i nacken för att på kvällen sparka av mig skorna och framför tv-n uppkrupen i soffan behålla hela munderingen - krage till nylonstrumpor - på, bara för att känna.... målet är nått, drömmen sen så många år....
I dagsläget har jag sagt upp mig från två fasta tjänster i kyrkan. Den ena för att komma närmare hem, den andra för att ge mig själv en ny livssituation då barnen växt upp och blivit vuxna... ingenting har blivit riktigt som jag tänkt mig, men det har å andra sidan öppnat helt nya dörrar, dörrar som jag inte visste fanns!
Kort om dagarna som gått. Igår utförde jag en syssla som ligger mig mycket varmt om hjärtat - jag hade två andakter på äldreboende (demensavdelningar). Att få sjunga gamla psalmer med människor som drabbats av minneshandikapp är otroligt berikande. En dam som satt inlindad i en filt och blundade hela tiden, men då se hur hennes händer började röra sig och läpparna röra sig till "o, store Gud"... ja mer fantastiskt gensvar kan man inte få. Det känns som om jag levererar det jag är kallad till. På den första avdelningen var de någorlunda klara, men på den andra var de mycket sämre... men vartefter vi sjöng de gamla välkända psalmerna så kom fler och fler inrullandes... och till slut var sångbladen slut... jag hade tryckt upp 15 stycken ... och ända till sista psalmen fortsatte det strömma till rullstolar och rollatorer... ja då känner jag mig hemma! Här ska jag vara!
Idag var jag med på Torsdagsträff med jubilarer. Att ha Torsdagsträff är inget nytt för mig heller, på förra jobbet hade jag själv hand om träffar med 70-80 pensionärer. Idag var vi två om ca 65 "vanliga" deltagare och 35 jubilarer med medföljare. Jubilarerna hade fyllt 80, 85, 90, 95 och 100 år under sommaren och jag höll andakten som fick handla om Gyllene Regeln - "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem" - och jag tror det landade väl. Underhållningen bestod av en pastor från f.d Missionskyrkan som i musik berättade om sin andliga resa och det var otroligt bra och mycket uppskattat!
Jag har också fått chans att prata en timme med den diakon jag vikarierar för samt med flera olika medarbetare... Jag känner mig så hemma, som fisken i vattnet!
Nu ska jag vara ledig i fyra dagar. Ledig från jobbet vill säga. En hel del förutsätter jag kommer att ske under de fyra dagar som kommer passera innan det är dags för jobb igen...
Bussresa med Extra Allt
Gårdagen blev en rivstart på min vikariatstid. Jag for tidigt hemifrån och körde i dimma hela vägen upp till Stockholm. Vackert och lite märklig känsla...
Framme vid jobbet väntade bussen fast jag var tidig och vi gjorde en fantastisk bussresa som tog oss till Moa Martinssons Torp, Nynäs Havsbad, Nynäs Kyrka, Tryffelfabriken och Tyresta Nationalpark. Det gick inte riktigt som vi tänkt oss, men det gick och vi hade ett gäng glada daglediga som pratade om att de skulle prata om denna resa länge.
Vi startade 20 minuter före planerat för alla anmälda satt redan i bussen och det var väl lite tur det, för innan vi kom till första målet, Moas Torp, så körde vi fel, hamnade på en återvändsgata där bussen satte sig hårt fast i det mjuka gruset när den skulle vända... och så var det med det! Vi fick tillkalla bärgare och ringa taxi.
Sju taxibilar letade sig på olika vägar fram till Moas Torp. Det såg festligt ut med alla bilar på gräsmattan... Säkert en mycket ovanlig syn..
Vi fick fortsätta med taxi till Nynäs Havsbad där vi fick lunch en timme sent, och det smakade gott kan vi säga. Vi var alla hungriga, törstiga och hade stort behov av ett visst privat utrymme. Men en fantastik förrätts-buffé och torsk på det gjorde gott i magen och själen.
Nynäs Havsbad
Bärgaren hade fått loss bussen och den kom och hämtade upp oss vid Nynäs havsbad. Vi for en kort bit upp till Nynäshamns kyrka och fick lyssna till orgelmusik och en mycket spännande sittande guidning inne i kyrkan.
Nynäs kyrka, byggd på klippan där det tidigare stod en fyrbåk
Två tidiga altartavlor. Det enkla korset var det första. Väven kom dit på 1970-talet och i det röda till vänster kan man urskilja telefoner som står för Televerket och till höger kan man se en tankpistol som symboliserar Nynäs oil, två företag som fått Nynäs att växa till den storlek den har idag.
Nuvarande altarprydnad
Tryffelfabriken blev ännu en stor upplevelse. Dels fick vi ta del av historien kring choklad, vi fick lära oss om kakaobönorna som är stora som amerikanska fotbollar och det behövs 60 frukter till ett kilo kakao! De jobbade med seriösa plantager i Karibien, där vinsten gick tillbaka till plantagen så arbetarna fick sjukvård, skola mm. Det var helt fantastiskt! De hade en restaurang också där all mat innehåller choklad. Nån gång måste jag åka dit på både chokladprovning och middag!
Men även allt roligt har ett slut så vi for hemåt. Den planerade promenaden i Tyresta Nationalpark blev en kort glimt vid entrén, för dels var vi rätt sena efter morgonen lilla malör, dels hade det börjat regna.
Jag åkte och hämtade Bamse som fått följa med Janne och Jens att meka bil. Jag stannade en stund hos dem och for sen hem till svärmor, som inte var hemma, och sov över där. Bamse var lite orolig på natten och väckte mig flera gånger, men det var inga problem att komma iväg på morgonen.
Dagen har bestått i planeringsmöten och så har jag tagit på mig två andakter som jag gjorde klart innan jag åkte hem. En längre på sjukhem imorgon och en kort på Torsdagsträffen på torsdag. Ingen idé att vila på lagrarna! Åkte hem lite tidigare för jag har jobbat redan jobbat in lite timmar... Men det är kul att vara tillbaka i sadeln igen!
Åre 1999
Janne och jag slog på stor och åt ute på indisk restaurang ikväll. Jag hade hoppat över lunchen och var hungrig som en bengalisk tiger. Gick en långis med Bamse när jag kom hem, sen disk och laga lunchlåda så jag slipper gå hungrig imorgon också.
Sängen hägrar. Bamse ligger redan där!
Lazy Sunday
Jösses vad jag sover. Men jag sover så gott! Såg 45 minuter Bond igår, sov en timme och såg sista kvarten... vaknade strax efter 10 imorse! tog en lugn morgon och gick ut en långis med Bamse efter 11 när han behagat masa sig upp. Annat blir det imorgon ...
Krattat löv, läst tidningen som låg på trappen när vi vaknade (vi får den efter grannen), suttit och tittat på Janne när han mekat grannens bil, tömt lövtunnan i sällskap av bara Bamse (Ragnar är jag lite försiktig med efter gårdagens äventyr), fotat svampar och vårtbitare...
.
....ätit uppvärmd lunch och middag med alldeles för få ProPoints så efter kvällspromenadens intjänade ProPoints skulle jag nog kunna klämma en pizza med gott samvete... men det tänker jag givetvis inte göra!
Nu har Bamse och jag varit ute på dagens andra och sista långis, jag har duschat och ska göra nåt slappt medan håret torkar lite... Livet är gott 
Kattmat!
Idag har jag tagit det extremt lugnt på hemmafronten. Igårkväll kom snuvan ordentligt och jag somnade på Ipren och näsdroppar efter att ha segat mig vaken till "Casino Royal". Vaknade flera gånger under natten av svettningar, men jag är inte sjuk på riktigt, mest bara seg och klen. Första förkylningssymptomen på 1,5 år så jag tänker inte gnälla, bara konstatera och bota. Tog sovmorgon och gick en långis med Bamse efter morgonsysslorna. Planterade om en Hawarthia och en liten Aloe jag köpte häromdagen och satte lite skott i de små krukorna som jag satte på grannens trapp, sen krattade jag upp eklöven och la i tunnan. Sen vaknade Janne efter sitt nattpass och han satte nästan omgående igång med att måla. Igår när jag kom hem från jobbet så hade han målat nästan allt på bodarna. Jag hade ju lämnat två plank för grundfärgen tog slut, nu hade han målat dem och gått över med den svarta färg som bodarna ska ha.
Efter att ha tagit ytterligare en Ipren satt jag och tittade på medan jag gnällde över hur fort han målade, men dels så har han skaffat ett målarskaft, dels sa han att grundfärgen tar längre tid för den måste liksom gnuggas in i trät, att måla efter är glidarjobb i jämförelse. Tack för det! Jag tyckte jag höll på med grundfärgen i evigheter... i alla fall i flera dagar!
När han var klar satte vi oss i glaspaviljongen... eller snarare la oss i varsin soffa... och tänk att jag somnade igen! Jag fattar ingenting... men jag tror väl egentligen att det handlar om flera saker. Dels sa healern i torsdags att binjurarna får börja jobba på ett nytt sätt när man börjar träna, och jag har ju både lagt om kost och börjat gå ner lite i vikt samt börjat träna och gå långpromenader... och som grädde på moset även börjat jobba. Nu var det väl inte världens mest ansträngande dag igår, men det vet ju alla som börjat nytt jobb att första dagarna tar på en pga alla intryck. Och så ligger förkylningen där i bakgrunden och även den sa healern att det nog hängde ihop med träningen för det sätter fart på hela systemet och påverkar immunförsvaret. Nåväl, jag mår inte särskilt dåligt så jag fortsätter på inslaget spår. Jag sover ju gott och äter mycket grönsaker samt vitaminer!
Och hur var det med kattmaten då? Jo, när jag skulle gå bort och tömma tunnan med löv så tänkte jag ta med Ragnar och Bamse på en kortis samtidigt. Men när jag tog tunnan blev Ragnar livrädd och flög iväg. Han flyger rätt bra nu och flög runt hela tomten innan han landade på en tuva... men grannens katt hade sett hans flygfärd och kom springande. Janne såg katten och skrek "spring" till mig som inte fattade ett dugg, Bamse blev helgalen men katten såg bara Ragnar på marken... nedrans vad fart jag fick i bena när jag såg vad som höll på att ske! Slutet gott allting gott men Ragnar fick inte följa med och tömma lövtunnan!
Nu ska jag vända lite på rutinerna och ta ut Bamse på en långis redan nu, sen blir det middag, dusch, sen vet jag inte men en kortis före 22.05 för då ska jag försöka sega mig vaken och se "Quantum of solace" som är den fristående fortsättningen på "Casino Royale"...
En dag på jobbet
Ja, tänk så härligt att jag kan skriva det! Det känns som evigheter sen, men den som väntar på nåt gott...! Jag har blivit så välkomnad, kramad, presenterad och handskakad, massor av namn och ansikten som nu ska paras ihop rätt nästa vecka också, lunch med kyrkoherden, eget skrivbord, nycklar, "blippar", rundvandring, parkeringstillstånd, telefon och dator, koder, inbokning av möten, schema... Jag mår så gott och känner mig så välkommen!
Och den tidiga morgonen bjöd på sina underverk...
Och det hade gått så bra med Bamse på dagis. Han kommer ihåg rutinerna och fann sig till rätta direkt!
Nu ska jag ta en långis med Bamsen och lägga mig tidigt. Jag är härligt trött!
Bilder från igår
En dag i Lillstan
Fick ut Bamse på en långis en stund efter 10, tänkte vila lite när jag kom hem men insåg att tiden gick fort... så jag packade träningsgrejor och stack iväg till gymmet. Fem minuter (av tio) som uppvärming på crosstrainern fick räcka, jag hade ju faktiskt precis gått en 50-minuterspromenad, sen styrkepasset. Det tar ungefär 40 minuter... och så dusch på det. Slängde i mig en banan och kilade ut till bilen efter ett kort pep-talk vid receptionsdisken. De är så himla gulliga.
3 minuter över 13.00 klev jag innanför healerns dörrar. Det var en mix mellan akupressur och energipåfyllnad kan man säga. Hon kände snabbt in mina problem, framförallt höften, gallan, knäna och sköldkörteln vilka hon jobbade mest på. Det var ganska häftigt att känna hur hon masserade bort en muskelknuta som satt vid höften och även vid gallområdet. Fick lite tips hur jag kan jobba med min värk och förklarade mitt lätta illamående (som jag trott varit en kombination av att målarfärgsdoften liksom fastnar i flimmerhåren när jag målat och är halvförkyld) snarare hör ihop med att binjurarna får börja jobba när jag börjat träna. När jag kom hem var jag så slut! Jag tog Ragnar och Bamse på promenad till brevlådan, sen la jag mig i sängen för att vila.... somnade och sov som en stock 1,5 timme. Jag hör till kategorin människor som aldrig slumrar på det sättet, så nog har både gympan och healingen haft påverkan på undertecknad. Jag funderar på att gå dit igen för hon säger att hon kan få bukt med både sköldkörtel och hälsenor. Det var inte så farligt dyrt heller så jag kanske ska testa ett par gånger till. I fredags fick jag brev från ortopeden så nu har jag tid dit... men samtidigt ett besked att de inte opererar om BMI överstiger 34 pga sövningen är ett sånt riskmoment. Livmodern plockade de med ryggmärgsbedövning. Så varför inte ge healern en chans. Nån operation blir det ändå inte förrän jag gått ner bra många kilo, om jag nånsin gör det, så jag kan ju passa på att testa...
Efter middagen diskade jag och tog ut Bamse en långis till. Nu är det läggdax... imorgon börjar jag jobba!
En dag i Storstan
Idag åkte Bamse och jag till Storstan. Han förvånar mig allt som oftast, min lille herre. Han gick bara rakt in på dagiset, vände sig knappt om.... och när jag hämtade honom i eftermiddags så sprang han fram till mig som han alltid gjort, för att sedan vända åter till "fröken" för att få sin godis (de får alltid en godis när de ska gå hem). Det hade gått hur bra som helst... och då är det 8 månader sen han slutade där!
Dagsfärsk bild från dagis, jag snodde den från Facebook.
Själv hade jag lite ärenden i Stan. Jag började med själavård och gick sen i rask takt till tandhygienisten, så nu är både själen och garnityret nyputsat. Sen köpte jag sushi på SushiYama och åkte till Thorildsplan varifrån jag gick till Lilla Essingen och Su´s affär Oopzi. Vi lunchade ihop, men vi hann inte prata så mycket. Det kom in en kund som blev överförtjust i kläderna och jag fick ta del i processen från ett nyfiket titt-in till en nöjd kund. Det var faktiskt riktigt kul.
Men jag var tvungen att bryta upp och ge mig av mot Södra Förorterna för att hämta upp en liten trött men nöjd Bamse. Vi kunde inte låta bli att köra förbi Hagsätra Zoo och hälsa på... och storhandla. De tar inte in Ragnars grundfoder här i Strängnäs så jag brukar köpa ett par påsar när jag har vägarna förbi Hagsätra, passade på att köpa hundmat också.
När jag nu sitter här och skriver så kommer jag att tänka på en sak. Idag har jag mött tre starka kvinnor som gått sin egen väg och startat egna företag - hunddagis, butik och zoo. Igår beställde jag hudvårdsprodukter av en annan. De är starka, kloka, kreativa och väldigt trevliga... Hm, spännande insikt... Vi får se vad jag gör av den.
Tre personer från f.d jobbet har jag också träffat... en frivillig, en arbetskompis och en besökare... det är nåt med tre-talet idag.
Nu ska jag i alla fall ta ut Bamse på en långis och sen diska. Förkylningen håller sig i bakgrunden... Och imorgon väntar nya äventyr, som vanligt.
Målardag!
Trots att jag sov gott inatt så var jag yr imorse. Ont bakom näsan och kill i halsen också... Janne har varit så ruskigt förkyld och jag hoppas fortfarande att jag ska klara mig! Så jag tog det lugnt, gjorde mina morgonsysslor och tog sen ut Bamse på långpromenad i lite lugnare tempo. Jag tycker jag kommit igång så bra med motion och viktminskning så jag har ingen lust att låta bli om jag inte mår riktigt dåligt och det gör jag inte. Tisdag är vägningsdag och jag har gått ner lite till så jag är väldigt inspirerad just nu. Yrseln gav med sig under promenaden, men jag tog en Ipren när jag kom hem.
Paus
Gick in och vilade en stund, värmde lunch och tog sen på mig målarkläderna och gick ner till bodarna. Janne hade jobbat hela förmiddagen med panelen och nu var det dags för honom att åka till jobbet. Jag grundmålade panel som ska skruvas upp under taknocken, grundmålade klart baksidan, kortsidan och nästan hela framsidan på min bod innan färgen var slut... då var det dags att ta ut Bamse. Vi gick bara till brevlådan så Ragnar fick också följa med. Sen satte jag mig att läsa tidningen som grannen kommit in med innan jag värmde middag.
Nu har jag legat en stund efter att ha tagit en Ipren till. En kopp thé med mintsmakande sötningsmedel från ett gummiträd som guiden sa var bra mot hosta och förkylning när Monica och jag var i Turkiet har gjort mig sällskap under bloggandet. Nu blir det Bamsenad och tidig säng-gång. Imorgon ska Bamse på invänjning på dagis medan jag gör några ärenden.
Vilken spännande måndag!
Imorse åkte jag iväg till Drömfabriken för ett uppföljande samtal. På vägen uppför trapporna till samtalet mötte jag en Nässelfjäril på golvet som jag trodde var död, men när jag tog upp den visade det sig att den levde så jag satte den i en fönstersmyg i trappen... och som jag efter samtalet hämtade upp och satte ut på en blomma utanför. En värdigare död av en utarbetad trotjänare, tänkte jag....
Jag förvånades uppriktigt av det engagemang mina idéer har väckt, men jag kan bara kontra med att jag har ingen färdig plan, inte heller tillstymmelse till finansiering... men vi gjorde en deal där vi ska träffas första måndagen varje månad året ut, jag ska få "hemläxor" och han ska skaffa mig kontaktpersoner där jag gör nya "studiebesök", det på Solåkrabyn var mer än fantastiskt. Goda idéer får inte släppas... och jag kan inte i nuläget fatta hur fuck det ska kunna ros iland...! Men jag känner mig så hemma i denna miljö, med engagemang, med rätt krav på engagemang, med support och ja.... hela atmosfären! Just nu kan jag inte säga att jag lever och dör med vad det ger, men att få detta mottagande gör något med hela mig. Det har tagit hårt på mig att gå in i anställningsintervjuer och bli synad från topp till tå, att det inre Guggelutt inte betyder ett smack när de ser det yttre Guggelutt och så anställer de någon de känner, ändå är jag så tacksam över att se detta. Jag har aldrig förstått att göra skillnad på folk och folk när det kommer till det yttre. Skillnaden mellan det inre och det yttre är en spännande utmaning i livet. En använd kropp är spännande, oavsett om den är vältränad eller lite skabbig, kroppen har en historia. En människas historia. Ålder, hudfärg, kultur och allt annat som skiljer oss synligt åt är bara EN del av jaget. Jag älskar den bilderbok jag fick av mina barn, den genomskådar M I G !
Borgholm slott sommaren 1987. Ett galet mål jag satte efter skilsmässan 1986 var att gå ner i spagat. Jag hade tappat över 30 kilo efter andra förlossningen 1985 men var vig som ett kassaskåp.. och på tre månader hade jag nått mitt mål. Jag älskar denna bild för den är lagom tokig.
"Vi har aldrig behövd undra varför vi blev som vi blev" skrev barnen i min bok och det tar jag som högsta betyg. Jag har aldrig räds livet eller utmaningarna, jag hoppas att det är det de fått med sig ...
Jag åkte hem, stärkt och konfunderad, åt uppvärmd köttfärssås och gick ut med Bamse en sväng, tog mig sen vidare till BalanZe och en intro i styrketräning. Efter introt körde jag ett pass "på riktigt", duschade och åkte hem för att ta Ragnar och Bamse på en promenad till brevlådan. Mycket tankar som far runt i skallen och det är bra så. Gjorde en favorit i repris till middag - en torskfilé panerad i ägg, ströbröd, vitpeppar, salt och till det 100 gr färsk spenat fräst i olivolja och flingsalt toppat med rostade pinjenötter - tänk så nyttig snabbmat det finns!
Kvällen har ägnats åt surfande kring min idé, jag har handarbetat lite och läst flera pappersnummer av Strengnäs Tidning som vi fått av grannen samt diskat. Nu ska jag snart se "Det okända" med Terry Evans och sen ta en kortis med Bamse. Promenerandet idag har fått ta paus, nya tag imorgon!
