Spetsanalys
Idag har jag ägnat hela dagen åt att göra en spetsanalys. Jag påbörjade ett försök i lördags men det gick inget vidare. Nu på morgonen fick jag lite lärarhjälp samt fick låna en förstoringslupp av en kurskompis och då klurade jag ut det. Det blev en mycket roligare uppgift än jag trodde, mycket beroende på att jag klurade ut den trots att den var lite marig på sina ställen. Att lyckas med något svårt ger väl alltid en större tillfredställelse än det som är genomgående enkelt? Spetsen var dessutom inte särskilt välknypplad, den hade dragit ihop sig lite och knypplerskan (jag förutsätter att det var en kvinna, ja) som jobbat med den var antingen oerfaren (spetsproverna kommer ju från en tidigare spetskola) eller fett uttråkad.
Ett längre brejk hade jag vid lunch. Först gick jag till Klostermuséet och tittade på en utställning som Knypplingsakademin ställde ut i ett av rummen på övervåningen. De hade tydligen haft heliga Birgitta som ett tema, eller så är det bara det att Vadstena är så präglat av denna otroliga kvinna, för de knypplade alstren som ställdes ut var inspirerade av henne eller av kyrkan. Det var knypplade Brigittakronor, kyrkfönster, valv, kors, nycklar och t.o.m muséets trapp. Inspirerande. Jag skulle verkligen vilja gå Knypplingsakademin och har nu en mailkontakt med skolan huruvida mina knypplingskunskaper räcker till..
Saliga Katarina (heliga Birgittas dotter) och Guggelutt
Sen blev det lunch på pizzerian av taktiska skäl, nämligen att jag står mig längre. Eftermiddag och kväll har tillbringats med att knyppla spetsanalysen. Vid halv nio travade jag upp till Konsum och köpte två baguetter, en till middag och en till lunch imorgon. Här pendlar kosthållningen mellan trista baguetter och goda räkmackor till pizza och flott restaurangmat. Det ska va gött å knöppla! Och imorgon kanske jag kan bjuda på en bild på den färdiga spetsanalysen.
Nu är det sängtajm iallafall
Nålbrev och änglavingar
Vaknade med huvudvärk efter en annars god natts sömn... Men åskmolnen hängde över Vadstena på förmiddagen så det var kanske inte så konstigt. Vaknade sju, men gick upp först klockan åtta, halv tio satt jag i lektionssalen och jobbade med mitt nålbrev. Här kommer nu en liten instruktion för att jag ska minnas hur jag gjorde. Det är ju så att när man (jag) har olika kursmoment som ska gås igenom så gör man (jag) saker lite huller om buller beroende på olika saker, så nålbrevet har jag jobbat med lite nu och då under veckan, varvat med analys och "Leven och lanpärlan" som skulle knypplas i olika material. Nu sammanfattar jag veckans nålbrevsarbete här:
Ingredienser:
Tyg till utsidan - linne, silke etc
Tyg till insidan - linne, silke etc
Förslagsvis filt till nålbladen
Spets
Tråd till snodd, förslagsvis hopptvinnad tråd i samma garn som spetsen eller något annat som matchar
Knappnålar
Vass sax
Lämplig synål
Lämplig sytråd
Strykjärn
Pressduk
Så här gör du:
Först mäta och anpassa spets och tyg så det passar ihop rent storleksmässigt. Spetsen kan man sätta på längden, tvären, diagonalen... Sen klipper man ut tyget. Jag valde svart silke och det är så tunt att man kan ha vikta hörn. Grövre tyger, som lin, kan man behöva göra sneda hörn på så hörnen inte blir buckliga.
Nåla, pressa och fålla. Använd fuktig pressduk när du pressar spets! Spetsen behöver troligen inte pressas i detta skede, men en påminnelse kan vara på sin plats om nålbrevet behöver pressas när det är klart.
Mät ut var du vill ha spetsen och sy fast den.
Klipp till ett innertyg, vik in fållen och sy fast den några millimeter innanför yttertygets kant.
Klipp ut filten till nålbladet/nålbladen, lite mindre än nålbrevets ytterhölje. Jag valde att göra två blad, men ett går lika bra. Tre kan bli för tjockt, men har man inte filt utan t.ex tunt linne kan man ha flera nålblad. Sy fast dem mitten och se till att tråden inte går igenom till yttertyget.
Tvinna ihop en snodd och lägg den runt nålbrevets vikning, knyt ihop den i botten med en liten knut. Sy fast snodden med små stygn längs ryggens mitt samt inne i nålbrevet.
Tadaaa, så här blev mitt!
Förutom att ha förfärdigat nålbrevet har jag ätit lunch med en kurskompis och ett gäng fåglar,
knypplat 10 cm Änglavingar i silke i vitt och guld ...
...samt varit på underskön taktil massage igen. Hon är bara helt otrolig! Två huvudvärkstabletter under dagen hjälpte inte mot huvudvärken, men massagen gjorde det! Fick så mycket energi av massagen att jag orkade gå tillbaka till kurslokalen och avsluta Änglavingarna!
Nu har klockan passerat läggdax! Det är en hel rolig kursvecka kvar! Lycko mig!
Vättern-vy från ikväll
Sleep tight!
Ett försök till analys och änglavingar
Idag har jag jobbat på med "Leven och Lanpärlan" i silke. Det blev klar på eftermiddagen. Bilder utlovas när jag fått tillbaka alla tre (egyptisk bomull, lin och silke). Vi får se om det syns nån skillnad på ett foto, men att knyppla i de olika materialen var stor skillnad. Linet var stumt och gick lätt av men det är det material "man" ursprungligen knypplade i, bomullen var mycket lättare och la sig lätt på plats... och silket är en dröm att knyppla i. Det är så lätt och hållbart, lägger sig fint på plats och har sån lyster. Ska köpa på mig lite färger innan jag åker hem tror jag. I år har jag inte köpt ett enda mönster... men fyra böcker och ett silkesgarn så här långt.
"Leven och lanpärlan" i eg. bomull
Som sagt, på eftermiddagen blev jag klar med "leven och lanpärlan" i silke, därefter tog jag lite paus innan jag gav mig på en analys. Läraren har plockat fram ett gäng gamla spetsar som en knyppelskola producerat, där kan vi välja och vraka bland godsakerna för att sedan göra en analys av spetsen. Det finns alltså inga mönster på dem, bara en bit spets. Jag har fastnat för en jättesöt liten spets som ser svår ut, men när jag fick erbjudande om att köpa tunn lintråd i 200/2 (vilket spetsen troligen är knypplad i) så tänkte jag att jag måste försöka! Så i ett par timmar satt jag sen och mätte och ritade nålhål på ett millimeterpapper. Jag tror jag klurat ut högra halvan på spetsen, men den vänstra går jag bet på. Den högra är vävbotten och tyllbotten med mandlar, men den vänstra ser ut som en rektangulär rosenbotten vilket jag inte hört talas om. Jag la undan analysen när klockan passerat 18.00 och tänkte att jag får konsultera vår lärare på måndag för ögonen ville inte längre hänga med... Analysen är inget obligatoriskt moment men det är önskvärt att vi gör det.
Ser nu att jag lagt spetsen åt fel håll när jag fotograferade. Den mariga rosenbotten är till höger på bilden, men när man knypplar den kommer den ligga till vänster och uddarna till höger.
På lunchen var jag med en kurskompis på pizzerian så jag var fortfarande mätt, men inte tillräckligt trött för att gå till rummet samtidigt som ögonen var för ansträngda för att sy klart nålbrevet. Jag började spola på garn till "änglavingar" i vitt och guld i silke. När jag spolar på brukar jag sätta upp spetsen vartefter för det blir lite roligare då. Att spola på pinnar för hand är inte det roligaste men om man knypplar fast dem efterhand blir det genast skojsigare. En kurskompis gick och en annan kom efter en stund så jag blev kvar och knypplade klart en hel ängel. Det kommer bli fyra hela änglar om jag räknat rätt. Jag älskar mönstret och jag älskar silket.
Nu har jag ätit lite fil och musli som min åkta kompis lämnat till en stackars svulten kvarlevande knypplare. Det var mycket gott och helt rätt 21.30 på kvällen. Tack för det! Och imorgon är det söndag och jag ska inte ställa väckarklockan utan jag går upp när jag vaknar... och när jag ätit frukost kommer jag att KNYPPLA! Det är min tid just nu! Dessa två veckor ger så otroligt mycket. Att få tid med egna tankar, frigörande samtal vid knyppeldynorna, ansvarsfrihet, det meditativa repetitiva knypplandet ger harmoni... Jag erkänner glatt och villigt att jag är en knyppelnörd!
Så här kan vi se ut en sen kväll efter att ha suttit vid dynorna hela dagen. Be aware!
Stora Knyppeldagen 2014
Det här är nog en av de mest fantastiska dagar jag upplevt på mycket länge och jag återkommer till Attraktionslagen i slutet av bloggen. För det första har det varit en fantastisk dag där förmiddagen har bestått i att ta emot besökare i kurslokalen. Många glada tillrop och trevliga samtal.
Det som stuckit ut extra är att dels en för mig okänd kvinna som följt min blogg sen förra årets knyppeldagar kom fram och presenterade sig. Det gjorde mig jätteglad. Jag sitter ju och skriver på min kammare och jag ser hur många som läst min blogg varje dag, men inte vilka. Att någon kommer fram och presenterar sig på det sättet och gav sån feedback på min blogg gjorde mig otroligt glad. TACK! Det var otroligt värdefullt för mig!
Min utsikt på förmiddagen
Sen var det så här, att igår när kurserna gick runt hos varandra kom en dam fram och frågade om det var jag som bodde i Strängnäs, hon hade hört att jag knypplade för NN i Hagsätra och ville att jag skulle starta en kurs. Det kan jag ju inte för jag är inte tillräckligt duktig MEN en kamratcirkel kanske? Jag har tänkt i de banorna, men knyppling är ju inte ett jättestort ämne så jag har tänkt att intresset i lilla Strängnäs kanske inte kan bjuda på tillräckligt deltagarunderlag för en cirkel .... Vi pratade en stund och jag sa att jag ska fundera på att gå vidare med det. Idag kom TRE damer och frågade om det var jag som bodde i Strängnäs... de kände varandra och som det ser ut nu så skulle vi kunna bli minst sex stycken om jag tar tag i det hela och startar en kamratcirkel via något studieförbund. Jag känner att nu måste jag ju åtminstone kolla möjligheterna!
DESSUTOM hörde en tjej av sig via Facebook igår om ett jobb. Idag har jag pratat med henne och i augusti kan det bli verklighet. Bara att vänta och se. Tilltufsad av hur de jag sökt jobb hos i Strängnäs med omnejd betett sig (efter intervju hör de inte av sig inom utlovad tid om resultatet och gör sig dessutom omöjliga att få tag på både på telefon och mail) känns det gott att bli tillfrågad, nu återstår det att se hur det blir med det, det är en bit att åka men det kan det vara värt.
Lunchen intogs relativt snabbt med kompisen på La Bocata, en rejäl macka med lax, kräftor och räkor. Knyppelkaka till efterrätt.
Sen var kompisen tvungen att göra sig klar för avfärd hemåt. Hon har gått en enveckaskurs och den är slut idag. Själv gick jag upp till Spetsmuséet och njöt av allt det vackra de får rum med i det lilla huset. Årets utställning heter Fantasi och Allvar, och som vanligt var det en fröjd att gå dit!
"Tut i luren" har min knyppellärare i Hagsätra gjort. Den fotar jag varje år och det är olika uppvuxen varje år beroende på växtligheten i rabatten. I år var den liksom lite inväxt.
Här kan man prova på riktigt grov knyppling!
Jag hann precis ner till Storgatan innan det kom ett rejält skyfall. Vattnet fullkomligt forsade längs kullerstensgatorna. Jag tog skydd under markisen till Elsa Petersons Spetsbutik där jag hjälpte till att rädda knyppeldynor och dukar undan vattenmassorna.
När det höll upp promenerade jag längs gatan ner mot Rådhustorget där Svenska Spetsar hade ett bord med kursdynor som vi turades om att knyppla på. Jag hade satt upp mig på Finknypplingen (förstås, det är ju den kursen jag går) mellan kl 15-16.
Knypplare är ett tåligt folk! Lite (eller mycket) regn hindrar oss inte!
Men lagom till jag satte mig på plats vid Rådhustorget tändes solen och efter att ha suttit där en timme var ansiktet mitt rätt så rödrosigt.
Efter min timme vid dynan kom kompisen med sin packning. Vi tog en glass i väntan på att bussen skulle avgå.
Saffran, kakdeg, kanelbulle och pepparkaka! Rena rama kakfatet!
Efter att ha följt henne till bussen gick jag tillbaka till kurslokalen, men det blev inget mer knypplande. Jag ringde mamma en kortis, men min bror var där och ville prata med mig om gardiner till sin nya båt och svägerskan pratade en stund om lite nya mediciner som hjälpt henne med hennes struma. Jag kanske ska gå tillbaka till läkaren och dela dessa tankar med honom? Det lät vettigt det hon sa! Och det kändes speciellt att prata med dem eftersom det är så extremt sällan vi hörs. Men idag har varit en väldigt annorlunda dag.
Sist men inte minst så deltog jag i Stora Knyppeldagens fest ikväll. En god middag i skolans matsal med alla knypplare som deltagit under dagen. Kallskuret och gott sällskap!
Mitt duschdraperi här på skolan
Nu har jag suttit en stund på rummet och begrundat det som hänt idag. Och för att knyta an till början av bloggen och Attraktionslagen.... Föreläsarna på Energihälsan pratade om den och jag ryckte mentalt på axlarna och tänkte att det där är samma sak som jag kallar för bönesvar. Igårkväll läste jag min spegling igen, jag läser lite varje kväll och funderar, men just igår läste jag om min psoriasis vilket ska härröras till obalanser i kronchakrat och min tilltro till den gudomliga energin, samt sköldkörtelproblemen som härrör till halschakrat vilket i sin tur kopplar ihop med viljan samt psykologisk och andlig tillväxt. Mycket mer står där men det blir för mycket och privat för att ta upp här... men faktum är att när jag läser om allt detta så får jag en bra distans till att det jag tror på och står för. Man kan tro vad man vill, men kunskap ger en bred grund för reflektion. När jag nu lägger alla mina tvivel åt sidan och inte tar livet så allvarligt så händer det saker, alla möjliga spännande saker... För mig är det fortfarande bönesvar men jag fascineras otroligt av Attraktionslagen och dess budskap. Den ger mig formuleringar och ord till det jag inte kunnat uttrycka. Och jag kan inte låta bli att fascineras av allt som hänt och händer sen jag fick min personliga spegling, inte minst idag, och det gör att jag börjar reflektera över mitt liv i ett nytt ljus. Allt hade antagligen hänt ändå, men jag hade antagligen inte sett det som jag gör nu.
Nu blir det jordgubbar och en tidig säng...för gissa vad jag ska göra imorgon? KNYPPLA! Varför det då? Jo, för att jag har lektioner på förmiddagen, vill knyppla på eftermiddagen... och jag har valt detta för det är en meditativ sport!
Fjärde knyppeldagen
Vilken fantastisk dag det har varit! Jag har jobbat lite med monteringen av mitt nålbrev. Att försöka fästa silkesugglor på sidentyg är inte det lättaste, inte om man vill ha det spikrakt för ugglorna rymmer hela tiden... och att få spetsen spikrak har varit min strävan.
Efter förmiddagsfikat gick vår grupp runt och tittade på de andra grupperna. Vi gör så varje år, varje grupp går runt och tittar på alla andra grupper, på det sättet får vi inspiration, kunskap om vad andra kurser innebär, lär känna nytt folk och kan ställa en miljon frågor om hur andra löser olika knyppelproblem. Idag har jag diskuterat färger och mönster i metallknyppling och blivit riktigt sugen på att testa dalknyppling nästa år, förutom alla andra spännande inspirerande samtal.
Dal-dyna. Både dyna och pinnar skiljer sig från Vadstenaknypplingen. Inte heller används uppstuckna mönster.
Här har en dam gjort egna dal-pinnar i en!
Lunch med kompisen på torget. Engelsk köttpaj blev det idag.
Sen gjorde vi ett besök i Elsa Petersons spetsbutik. Det är Elsas 90-åriga dotter Gunnel som håller butiken igång...
Jag vill göra ett tittskåp med en knyppelgumma!
Efter lunch fick jag ta över den andra dynan med "leven och lanpärlan". Den ska göras i tre material - lin, silke och bomull - som obligatoriskt moment i kursen. Jag har knypplat klart bomulls-biten och idag har jag knypplat i lin.
"Leven och lan-pärlan" i eg. bomull 70/2
Klockan 16.00 var det föreläsningsdax i aulan. Elsa Petersons barnbarn Karin Lantblom berättade om knyppling i Vadstena från 1300-talet, vad som är belagt i forskning och vad som inte är det. Att det är nunnorna som är ursprunget till Vadstenaknypplingen är föga troligt, även om många tycks tro det. Influenserna har nog kommit från många håll, men framförallt ifrån krigsmanshuset där krigsmän med familjer från Flandern bott. Ursprungligen var huset Bjälboättens slott som Magnus Eriksson senare donerade till heliga Birgitta som där inrättade nunneklostret. I slutet av 1500-talet fördrevs nunnorna och istället fick krigsmännen bo där. Skråväsendet gjorde det svårt för dem att livnära sig på sina yrken, men knyppla kunde de! Att knyppla är inte bara ett handverk, det är levande historia!
Efter föreläsningen åt kompisen och jag en snabb middag, sen var det knypplingsdax igen. På kvällarna är det inga lektioner, men det sitter alltid folk i lektionssalarna och knypplar, pratar och har trevligt.
Strax efter nio gav jag upp. Nu har jag datoriserat klart för idag och ska gå ner till köket för att se om diskbänken är så pass ledig att jag kan noppa mina jordgubbar. För 45 minuter sen var köket överfullt av damer som noppade jordgubbar, dukade och plockade i spetsar. Jag hoppas några av damerna är kvar.
Lantråds-stillestånd och tyllbotten-tilt
Sånt kan även en van knypplare drabbas av... fast kanske inte lika ofta som det förekommer hos oss adepter... Igår kunde jag helt plötsligt inte lägga in lantråden rätt och ju mer jag tänkte desto mer omöjligt blev det. Ugglorna blev inte perfekta, det blev för många vridningar på sina ställen. Idag hade stilleståndet släppt, istället började jag slå dubbelslag i tyllbotten och jag är en mästare på tyllbotten! Shit happens. Jag är nästan lika duktig på att knyppla baklänges så det redde jag upp.
Dagen har bestått i att bli klar med "Leven och lanpärlan" i bomull samt påbörja nålbrevet där jag ska montera uggleögonen. Idag fick jag hjälp att mäta och klippa ut tyg samt påbörja fållningen.
Lite svår färg att jobba med i skymningen....
På lunchen var jag och kompisen ute och drällde på stan. Vi besökte Svenska Spetsars butik och jag unnade mig en bok med bildknyppling, bland annat fanns där änglar och en julkrubba... vi får se vad hösten kan ge när det kommer till knypplat julpynt. Jag har ju en längtan att få komma igång med min nerpackade Vättersnipa också. Kompisen och jag festande loss på varsin smarrig räkmacka innan vi knallade tillbaka till våra lektioner.
När vi var på stan köpte jag också en middagsmacka för jag hade bokat massage kl. 19.00. Mackan inmundigades jag tillsammans med kompisen och efter det tillbringade vi en stund på gräsmattan med Vida Vättern framför våra fötter. Sen var det dags för ohämmad njutning. Samma underbara massös som förra året taktilmasserade mig nästan en timme. Efter det har jag inte brytt mig om att vara mera flitig med nål eller pinnar, det blev ryggläge i sängen, lite telefonprat med Janne och mamma och till sist blogg, mail och Facebook.
En kartong härliga jordgubbar väntar i kylen. Mjölk förstås... och jag tror jag har lite choklad kvar att hacka i. Sen säng! Sov gott !
Bakom mina uggleögon...
Var det inte en låt som gick så? Det var nog solglasögon det sjöngs om tror jag. Idag har det varit uggleögon för hela min slant. Försov mig 20 minuter i morse men hann ändå i tid. Det blev väl lite väl sent igår. Ikväll såg jag till att komma ifrån lektionssalen kl 21.00 och solnedgången njuter jag från mitt rumsfönster för ikväll ska jag ligga i sängen senast kl 23.00!
Uggleögon ja, det har större delen av dagen gått ut på. Middag med kompisen och lite fotografering vid Vättern har hunnits med samt att starta upp "Leven och lanpärlan" som ska knypplas i lin, bomull och silke så vi får känna på de olika materialen. Jag har knypplat i alla tre, men inte på detta sätt efter varandra, det är då jag tror man lättast lär sig hur de olika materialen uppför sig.
Uggleögonen är knypplade i silke
Nu blir det i alla fall sängen och en önskan till er om en riktigt god natt!
Första knyppeldagen
Så sitter man här mitt i natten den första knyppeldagen och undrar: "Vad hände egentligen"? Var det ett helt år sen sist? Vart tog dagen vägen? Har jag varit borta härifrån överhuvudtaget?
Mitt rum!
Jag satt ju uppe och nattsuddade lite igårkväll så jag satte klockan på halv nio, men var förstås uppe före det. Frukost med en makalös utsikt över Vättern, samling med presentation och lite historia i aulan klockan 10 och presentation av oss själva i lektionssalen.
Köket Vid Trefaldighetsgården, lektionssalar
På lunchen var jag i lilla shopen och köpte på mig silkesgarn i guld och en bit linnetyg. Min första arbetsuppgift kommer att bli ett nålbrev så jag kan hålla ordning på mina nålar. Det kommer att räknas som det obligatoriska monteringsmomentet i Finknypplingskursen. Eftermiddagen har gått åt till att spola på silket på 14 par pinnar och börja knyppla "uggleögon". Ugglor är lite av ett tema av och till i mitt liv. Lappugglorna på Sanda för två år sen skrev ju ornitologisk historia i Sörmland och allt som oftast stöter vi på Kattugglor här i Vadstena.
Uggleögonen fotade med och utan blixt
Min utsikt idag
Jag och kompisen från Hagsätra-kursen åt middag på pizzerian. Den är så bra att man kan äta där flera gånger på en vecka... i alla fall om man bara är här två veckor om året. Efter det tänkte jag knyppla en liten stund till men trasslade in mig mentalt i inläggningen av langarnet så hux flux var klockan 22.00! Men vad gör det. Ingen väntade på mig förutom en fantastisk solnedgång som jag stod länge och avnjöt.
Kvällen avslutades traditionsenligt med jordgubbar, hackad choklad och mjölk. Nej, livet kan inte bli bättre just nu!
Sov gott, mina vänner!
Åter i Knypplingland
För 6:e året i rad! Dagen har bestått i packande och kollande efter pinnar, nålar och andra tillbehör som kan komma att behövas i Knypplingland. Janne avbröt mitt pysslande för att visa vad han hittade i trädgården...
Bamse var jättenyfiken och jättenärgången, men Janne är min drömprins så paddan fick vara utan min kyss. Den sparade jag åt Janne när jag sa hejdå och lämnade honom med alla djuren.
GPS:en slutade fungera mitt i en rondell så jag kom på avvägar, hann inte uppfatta om jag skulle svänga i andra eller tredje avfarten, trodde jag var rätt men efter 4 km insåg jag att det måste vara fel så då stannade jag och lyckades lirka med GPS:en så den kom igång igen, det var något glapp i laddningen bara. GPS:en visade att jag skulle fortsätta på den felaktiga vägen så jag lät mig ledas.... och njuta ... av en fantastisk väg, genom gårdar och små byar, Sparreholm, genom bruk och förbi åkrar. Satt och tänkte på metafysik. Jag har läst min spegling två gånger och ska läsa den flera gånger under vistelsen här i Knypplingland, och begrunda den. När jag läste den tänkte jag mycket på metafysik. Kan man bota värk genom att bearbeta t.ex trauman tidigare i livet därför att det sätter sig som låsningar och smärtor samtidigt som det stryper energiflödet genom våra chakran? Spännande sätt att tolka världen och kroppen. Vad tänkte jag på före bilolyckan, var det en metafysisk kraft som tydligt visade att jag är på fel spår i livet? Smärtan i hälar, fötter och höft, visar det på samma sak? Enligt speglingen är det fullt möjligt. Ska det behövas såna krafter för att få mig på rätt köl? Mamma Mia! Jag drog paralleller med den strejkande GPS:en. Fel blev det. Men jag släppte kontrollen, litade på den döende GPS:en och fick åka en väg som var så vacker att det gjorde ont i hjärtat. Så småningom hamnade jag på E4:an, på ett annat ställe än jag brukar, men vad gör det? Allt ordnar sig och det är bara jobbigt tills man vet hur. Det gäller att släppa på det där jobbiga och frimodigt lita till att det ordnar sig så varför oroa sig? Onödigt!
Gled in i Vadstena vid 18-tiden. Körde fel igen och gjorde första stoppet vid Konsum istället. Körde ner till skolan och kramades med bekanta jag inte sett på ett år, lärare och elever, checkade in, lastade in det som skulle till rummet in i rummet och det som skulle till lektionssalen in i lektionssalen, parkerade bilen och lubbade upp till pizzerian. För sjätte året i rad invigde jag min knypplingsvistelse med en pizza på Venezia. Oj vad gott det var. En Babylon blev det i år, men fläsk- och oxfilé, champinjoner och bea-sås.
Pizzeria Venezia
Sen letade jag reda på busshållplatsen vid Slottet där jag mötte upp en kompis som jag lurat att knyppling är bland det bästa som finns. Jättekul att hon är här! Vi har hunnit prata lite och jag hoppas att hon ska trivas här i Paradiset för knypplare.
Utsikt över Vättern från mitt sovrumsfönster
Nu nannar solen kudde och jag ska göra detsamma. Imorgon börjar 12 dagars Finknypplar-frossa! Slå det om ni kan!
Midsommar 2014
Goda traditioner skall vidmakthållas. För femte året i rad hade vi samma gäng hos oss på midsommarafton. 2010 såg det ut --> så här <--, 2011 såg det ut --> så här <--, 2012 såg det ut --> så här <-- och 2013 såg det ut --> så här <-- I år såg det ut så här:
Båten kom slutligen i sjön på morgonkvisten!
Vimpeln åkte ner och flaggan upp!
Ragnar festade på paprika-kärnhus och badade utomhus
Jag hämtade Marianne från tåget och vi bjöd på Jannes goda rabarberkräm till lunch. Sen började vi förbereda midsommarmaten...
Vi dukade utomhus, grannen samt bonden och hans fru kom med blommor
Vi tänkte bjuda på grekisk sallad till förrätt men vi skapade en G´son Speciale istället med melon, huvudsallad, gurka, tomat, fetaost, svarta oliver, röd paprika, jordgubbar, körsbär, rostade pinjenötter med kaneldoftande olivolja från ett kvinnokooperativ i en av Lesbos bergsbyar
Huvudrätten blev lite mer genuint grekisk, med fläsk- och kycklingsouvlaki samt grönsaksspett och hemmagjord tzatziki.... svensk färskpotatis och foliegrillad sparris bröt av det grekiska temat
Bamse var med på festen. Han fick också kyckling och fläskfilé, men kokt sådan. Och en hel del salta pinnar lyckades han tigga till sig, han är ju så söööööt!
Jannes midsommartårta är ett måste! Med hallongrädde, chokladtryffel och marängbottnar. Oslagbar!
Efterätten intogs i glaspaviljongen för tempen sjönk och sjönk och sjönk...
Vi fick choklad från Dubai. Bondens fru hade varit där med sin dotter. Marianne och jag lät oss väl smaka framåt natten när vi satt i vardagsrummet och nattsuddade och de andra gått hem. Bara den är värd en resa till Dubai, tror jag. Godare choklad har jag sällan smakat!
Bamse är livrädd för bondens fyrhjuling. Här kör vi lite desensibilisering...
Eftersom vi var uppe rätt sent så sov vi lite längre imorse också. Efter frukost, gott snack och en snabbt hophackad kycklingsallad på rester från igår körde vi Marianne till tåget, körde förbi båtklubben och kollade att Bettan flöt...
... det gjorde hon.
Sen åkte vi hem och röjde lite hemma, jag har monterat alla spetsar jag knypplat sen förra sommarkursen och börjat packa inför mina 12 dagar i Vadstena.... Dessutom kom ena kvinnan från Energihälsan och lämnade min Spegling. Jag är så glad att jag fick den före min resa och det ska bli så spännande att läsa.... Livet är gott!
Ja, det saknas två spetsar från vårens metallspetskurs: Pyramidudden och Rosenmandel. Hoppas komplettera med dem senare i sommar!
Höstens finknypplings-spetsar. En god förberedelse till sommarens finknypplingskurs!
Öppet brev till våra politiker
Här kommer texten till artikeln ifall ni inte kunde läsa den på Facebook eller prenumererar på e-kuriren. De har ändrat rubriken så frågan i slutet av artikeln blev lite löst hängande, men skit samma, den publicerades!:
Öppet brev till våra politiker
I mars fick jag ett rejält ryggskott. Smärtan var så svår att när jag skulle försöka ta mig upp ur sängen krampade benet och jag föll ihop på golvet. Efter en halvtimme hade jag lyckats ta mig upp så pass att jag kunde hiva mig upp i sängen, men jag hamnade inte där på något kontrollerat sätt – jag svimmade. Efter ett par timmar i sängen ringde jag Vårdguiden som skickade en ambulanstransport för jag kom verkligen ingenstans. Ambulanspersonalen var änglar och gav mig smärtstillande och kramplösande, de hjälpte mig till toaletten innan avfärd, men där krampade jag igen så de fick ge mig mer kramplösande.
På akuten blev jag liggande ett dygn. Jag fick olika smärtlindring i tablettform, hela tiden med pressen att jag måste hem, det fanns ingen sängplats åt mig. Till slut var jag så drogad att jag somnade, och det var fortfarande omöjligt att komma upp från britsen utan att krampa av smärtan. Det sista jag fick veta innan jag slocknade var att de skulle beställa en taxi åt mig så jag kom hem. Ensam. Mitt i natten. Utan förmåga att röra mig. Taxi fyra mil! Med enbart ett recept som jag skulle hitta nånstans att ta ut natten mot söndag! Jag vaknade till tidigt på morgonen av ett påpekade att man inte fick sova över på akuten. Min make kom vid sju-tiden efter sitt nattpass för att hämta mig. Jag frågade om jag skulle ringa ny ambulanstransport om jag inte kom ur bilen hemma, men blev snäst att då kunde väl maken skjutsa tillbaka mig. Det scenariot slapp jag för jag kom inte ut till bilen. Tårarna rann, ryggen krampade. Jag blev kvar till morgonens rond där jag fick höra att bristen på sängplatser inte var mitt problem utan det fick koordinator lösa. Dessutom fick jag kaffe och smörgås, det första jag ätit och druckit på ett dygn. Jag blev inskriven men fick vänta till eftermiddagen innan jag fick plats på en akutavdelning.
På akutavdelning var vi en väldigt blandad skara människor, det var allt från hjärtövervakning, observation efter olika sjukdomstillstånd, demens i väntan på utredning, smärtor o.s.v. Jag blev vänligt bemött, men flera gånger om dagen fick jag veta att jag inte kunde stanna för att det rådde platsbrist. Tre nätter (exklusive natten på akuten) blev jag ändå kvar innan jag hade möjlighet att klara mig så pass bra själv att jag kunde komma hem.
Under förra valrörelsen skanderade samtliga politiker ”Vård, Skola, Omsorg”, men vart jag än ser så är just dessa områden otroligt eftersatta på många ställen. Den eftersatta äldrevården skapar rubriker i tidningarna och barn med rätt till extra hjälp får den inte på grund av ekonomi. Att ha såna smärtor som jag hade och hela tiden få veta vilka problem man ställer till med är varken värdigt eller läkande. Är det detta som vi kallar välfärdssamhälle?
Min fråga till er är: Ska det vara så här? Vem ska jag rösta på i höst? Vem står bakom den så kallade svenska välfärden eller är det ett helt urholkat begrepp som ingen längre kan stå upp för?
Gunilla Gustafsson, Strängnäs
Bamse-dag
Imorse gick jag upp efter en pissig natt före klockan som skulle ringa 7.00. Det är verkligen varannan natt bra och varannan natt urdålig...Morgonsysslor som vanligt, men eftersom Bamse var trött och det regnade så fick han sova kvar hos Janne medan jag stack till sjukgymnastiken. Det var lite lättare idag, men fortfarande mycket bly i alla muskler. Nå, nu blir det drygt två veckor till nästa gång, så jag får väl passa på att göra lite annat träning under tiden. Det viktigaste just nu är att det blir en vana.
Mötte Linnéas familj med husvagnen på hemvägen, tur att jag hann säga hejdå innan jag åkte till gymnastiken. Janne snyggade upp hemma och jag gick ut med Bamse. Hann egentligen bara duscha av honom så kom hundtränaren Carina som jag träffade på Ifs hundevent. Jag blev oerhört fascinerad av både hennes kunnande, engagemang och utstrålning när hon föreläste på eventet, --> den här artikeln <-- gjorde inte min fascination mindre och att träffa henne IRL motsvarade alla mina förväntningar och lite till. Hon läste Bamse som en öppen bok, förklarade och tipsade oss hur vi skulle kunna göra annorlunda. Han är för det första inte aggressiv, inte ett dugg! Han är rädd! Och har kommit på att när han skäller på hundar, katter, människor och annat han tycker är otäckt så försvinner det... av den enkla anledningen att folk går förbi, cyklar förbi osv, han tolkar det som resultat på att han hellre anfaller än viker undan. Att vi sen gapar och skäller betyder för honom att vi som flock hjälper honom mot fienden. Jag har sedan jag läste en av Anders Hallgrens böcker misstänkt att det kan vara så... men nu vet vi var vi kan göra åt det! Vi tränade hundmöten också. Carina hade sin hund Pop med sig och nu vet vi hur vi ska minska hans ångest vid hundmöten. Vi ska plocka upp honom, gå undan och mata honom med godis. Det ni! Det funkade alldeles utmärkt när vi mötte Pop och fem minuter senare promenerade de ihop. Lösa! Detta är en kvinna som kan sin sak! Det märks väl även i detta videoklipp från 2012:
Bamse hann sova, för han var helt slut, i 45 minuter, sen bar det av till veterinären. Nu har Bamse pass! Och han är rabiesvaccinerad! Kan vi så åker vi över till Åland och kanske Finland i slutet av sommaren, då måste hundar ha pass, vara vaccinerade mot rabies och vara avmaskade hos veterinär. Avmaskningen får vi fixa innan vi far över havet så vi ska kolla upp veterinärer i Roslagen som får ge honom tabletten och stämpla passet.
Han hämtade en av sina IKEA-råttor och gick och la sig efter sin tuffa träningsdag...
Vi åkte hem och la honom i sängen och åkte till Solberga och midsommarhandlade. Massor av folk, men det gick fort ändå, vi var klara på en timme. Vi bjöd in grannen på jordgubbar och hon berättade att min artikel kommit in i Strängnästidningen... Det har jag kollat upp ikväll men den går inte att läsa om man inte är prenumerant. Nå, jag lägger väl ut artikeln här om ett par dagar så får ni läsa den om ni är intresserade. Jag tycker det ska bli intressant att se om man får något reaktion på den. Jag hade rubrik skrivit "öppet brev till våra politiker" men de har rubricerat den "På akuten blev jag liggande ett dygn". Jag ska få låna tidningen av grannen så jag får se om de ändrat något mer.
Nu är tzatzikin ordnad inför imorgon, resten ska vi börja jobba på imorgon förmiddag... då ser det även ut som vi får båten i sjön... Men det tar vi imorgon! Nu ska Bamse och jag trotsa regnet och gå och lägga oss efter det. Antagligen är det åtminstone myggfritt.
Friden omsluter nejderna
Jo men visst blev det en bra natt! Vaknade vid halv 8 av att Janne försökte smyga upp. Han hade ärenden till Storstan på förmiddagen. Jag låg kvar i sängen och gosade med Bamse tills Janne var klar med sina morgonsysslor, då gick jag upp och började med mina.
Ibland får utefåglarna lite extra godis. Fågelföräldrarna jobbar hårt för att mata sina små. Idag fick de ciabatta med smör och ost till frukost.
Efter matningar av husets samtliga tvåbenta, fyrbenta och befenade varelser läste jag igenom tentan och skickade in den.
Skönt! Gick ut med Bamse, badade honom och röjde sedan köksbordet från allt som påminner om skola. NU är det sommarlov!
Fixade runt lite, letade papper till veterinärbesöket imorgon, packade upp symaskinen Janne beställde åt mig tidigare i våras, läste igenom bruksanvisningen och borstade Bamsen ordentligt.
En stund efter ett rullade Linnéa med familj in på gården. Vi drack en kopp kaffe ihop innan Linnéa och jag tog med oss vovvarna och Meija på promenad medan Ängla och Thyra röjde på tomten och Matte bytte däck på husvagnen. Janne kom hem så småningom och då fixade vi middag, grillat med färskpotatis, sallad och tzatziki.
Inatt sover de i husvagnen och jag har fått högre änglaprocent på Facebook. Livet är gott!
Yiaix
Vaknade i soffan inatt, det verkar som John Blund anföll mig med sin drömsand medan jag hälsade på TVn, avis kanske? TVn var avstängd i alla fall så nån sorts medvetenhet måste jag haft innan hjärnan kopplade ner.
När jag vaknade tidigt imorse var det inte alls skoj för jag vaknade av en fruktansvärd huvudvärk och var kallsvettig. Jag har aldrig huvudvärk i vanliga fall, men på sistone har det drabbat mig lite nu och då. Misstänker klimakteriet. Jag tog en huvudvärkstablett, duschade och gick och la mig igen. Somnade om och vaknade halv 10 som en ny människa, lite däven, men utan huvudvärk vilket var en otrolig befrielse.
Tog ut Ragnar, matade alla djur, åt frukost och gick ut med Bamse. Sen satte jag mig vid tentan igen. Janne kom upp tidigare än jag förväntat mig efter sitt sista nattpass och det är svårt att koncentrera sig när han går runt och småpratar, men jag kom en bit på väg i alla fall. Han lyssnade faktiskt när jag läste igenom hela texten på drygt 2000 ord och gav lite kommentarer, det uppskattar jag enormt! Skrev några ord till och gick sen ut med Bamse igen, värmde grillade hamburgare till lunch och skrev sen ihop en "summering och konklusion" på nästan 300 ord.
Låg och mös en stund med grabbarna i solstolen medan jag funderade på om jag behöver lägga till nåt mer i tentan. Nej, jag tror jag är klar nu. Jag sover på saken, läser igenom den och skickar in den imorgonbitti. Jag känner mig nöjd, men det där orosmomentet att ha missuppfattat uppgiften sitter där som en tagg. Som vanligt. Men då spelar det ju inte heller nån roll om man sitter och finjusterar in i det sista.
Tog med mig Ragnar och Bamse till brevlådan. Ett besked om att remissen om mina hälar hade kommit in till landstinget och inom tre månader ska jag få komma för bedömning av mina hälar, om det går att göra något... Måste säga att det hela gått väldigt snabbt!
Båten ligger ännu på land. Traktorn vi skulle få hjälp av är trasig men snart så... Jag tycker det ser lite festligt ut när man kommer ur kurvan hem till oss. Det första man ser är en båt och en flaggstång, typ. Janne drog ut den dit för det var lättare att vaxa och polera den där än i skogskanten där den stått hela vintern. Dessutom är det lätt att koppla den på traktorn när det blir så dags.
Janne hade bjudit över bonden på middag och gjort fisk-knyten på färskpotatis, torksrygg, räkor, olika löksorter och tomat med olivolja, kryddor, smaksatt Philadelfia-ost som sedan grillats. Mumsfilibabba! Sen satt vi och pratade en stund i glas-paviljongen.
Strax dags för sistanaden för idag och sen hoppas jag sova gott inatt. Det är lite varannan natt bra och varannan dålig just nu. Det betyder en bra natt inatt!
Må gott, mina vänner!
God träning i stresshantering
Jag vet, jag vet... jag säger att jag inte bryr mig om tentan, och det gör jag inte heller, men ändå gör jag det. Förstås. Så idag fick jag en god träning i stresshantering tack vare det.
Vaknade 10 i 7, före väckarklockan. Fixade med djuren och åt frukost. Eftersom jag var ute i god tid och Bamse var promenadsugen så gick vi lite längre än vi brukar på morgonpromenaden. Sen for jag iväg till sjukgymnastiken halv 9. Men guuuuuh vad trögt det var idag! Musklerna ville inte. Det var skitjobbigt! I torsdags gick jag bara in och rev av programmet, men idag fick jag stanna upp flera gånger...
Sen åkte jag förbi Ica Bengtsson och köpte köttfärs m.m. innan jag åkte till bilbesiktningen... Jag fick en 2:a på vänster styrled i torsdags och trodde jag skulle få bort den i ett nafs (Janne har bytt den) men ack nej. Jag skulle få vänta en kvart sa han, då passade jag på att åka till Djurmagazinet (eftersom jag var så stressad och tänkte spara tid) för att köpa Frolic, men det hade de inte så då pratade vi om vad jag skulle ta som belöning i stället.... och när jag kom tillbaka till besiktningen så var det så klart mer än en kvart som gått och en ny bokad kund hade kommit, så jag fick vänta 20 minuter. Det är inga tider att bråka om, och hade jag inte haft tentan som väntade hemma hade jag inte brytt mig ett endaste dugg! Det kom och gick en del trevlig folk där, folk som ville boka tid och undrade om det fanns drop-in-tider... eftersom bilbesiktaren var ensam på den lilla bilbesiktningen satt jag där och svarade på frågor eftersom jag hört vad killen sagt till andra. Kanske skulle söka jobb som data-kis och service-person där?
När jag sen skulle hem hamnade jag bakom en övningskörande BUSS! Den körde mellan 20-40km/h på hela 60-sträckan och den är låååång med många rondeller. Då bestämde jag mig för att leva som jag säger, jag bryr mig inte om tentan! Jag gör inte det! Tänk om jag skulle ta busskörkort? Tänk vad kul att köra runt människor på utflykter, långa och korta. Inte kommunaltrafiksbussar... men köra ett gäng ungar till Kolmården eller pensionister till nåt uppländskt bruk! Jag skulle be om att få vara med på varenda guidad tur! Guuuuuuhhh, var roligt!
När jag kom hem packade jag upp maten som stått på kylning i AC-draget, gosade med Bamse, lyfte ut Ragnar, gick ut med Bamse, lagade köttfärssås och spaghetti så det räcker till tre luncher, åt en portion. Halv två var det dags för tentan.... Höll på ett par timmar i runda slängar med flera avbrott. Janne vaknade och pratade med mig, telefonen ringde, jag förberedde tzatsiki till middagen. Klockan fem slog jag ihop datorn och gick ut med Bamse. Sen tvättade jag två maskiner medan jag förberedde middag och påbörjade disken, Janne fick grilla mina hemmagjorda hamburgare.
Efter maten satte jag mig att knyppla ett par timmar. Bonden kom över en stund och fikade med Janne och mig medan jag knypplade, jag kan både prata och knyppla samtidigt. Vips så var "Kumlagallret" klart!
Mitt i spetsen (förstås) blev det väldigt fult för jag drog först av en tråd i en passage där misstag syns bra. När jag skulle rätta till det så snyggt det gick så drog jag av två till... då koncentrerade jag mig bara på att få det att hålla ihop. På söndag åker jag till Vadstena på två veckors finknypplings-kurs och då behöver jag dynan, så jag får göra om "Kumla-gallret" en annan gång... eller inte.
Nu har Bamse gjort sitt och myggen fått sig ett skrovmål. Jag tror jag ska hälsa på TVn en liten stund innan jag dejtar John Blund...
50 % ängel
Igår blev det läsning i paviljongen och sen TV till halv ett. Inget handarbete... Har hittat några spännande böcker som fick bli kvällens sysselsättning...
Jag roar mig med lite olika quests på Facebook just nu. Har fått veta att jag är Punk Soul*, borde bo på Nya Zeeland** och bli författare***. Dessutom får jag meddelanden från Gud ett par gånger i veckan och nu kan jag gå in och se hur många % ängel jag är varje dag. Tycker det är lika kul att läsa som horoskop ungefär. Jag kan bli väldigt inspirerad av såna där quests och meddelanden. Ibland får jag idéer som sannolikt inte skulle dyka upp annars...
Igår var jag i alla fall 46% ängel efter att stadig ha gått ner från 86% ängel. Nu har det vänt, idag är jag 50% ängel. Jag känner mig lite snällare och jag har nu skrivit mer än halva tentan. Det känns bra. Idag har det varit bra flyt, men så har jag inte skrivit teori utan skrivit utifrån hur jag själv skulle handla vid ett specifikt case. Det har varit riktigt roligt att vända och vrida på problemställningen.
Jag kunde börja ganska tidigt för trots att jag somnade sent igår så vaknade jag tidigt imorse. Bamse vägrade gå ur sängen eftersom Janne kommit hem från nattpasset. Då vräker mini-hunden ut sig i min säng och blir jättelång.
Han fick ligga där, jag hade ju annat för mig, och tenterandet funkade som sagt jättebra när jag var utsövd och hjärnan oanvänd. När han kom upp var klockan över 11.00 så då gick vi direkt ut. Vi träffade Kasper på vägen, det var kul tyckte både Bamse och Kasper. Kasper försökte locka Bamse till lek, men det gick inte. Bamse hade viktigare saker för sig...
Fattar inte hur Bamse kan motstå denna inbjudan till lek!!!
Eftermiddagen har mest gått åt till tentan. Låg en stund i solstolen innan jag gick in och lagade mat innan Janne åkte till jobbet. Sen ägnade jag en timme åt att vattna alla blommor och klippa bort vissna blad och stänglar. Nöjd la jag mig i solstolen och ringde upp en av mina gamla damer som jag har kontakt med nu och då. Till sist blev det Bamsenad och disk.
Ja, den där undertexten skulle jag väl ha strukit, jag latade mig bara nån timme
Nu sitter jag här och funderar om ryggen håller för en halvtimmes knyppling... Jag har en metallspets på dynan som jag skulle behöva göra klart före söndag. Det händer massa skoj före söndag så det gäller att planera om jag ska hinna med allt! Nja, en halvtimme ska väl gå bra innan sista Bamsenaden! Jag ska ju på sjukgymnastik imorgonbitti!
*Punk Soul - Even if you don't look particularly punk, deep down you're a rebel. You stay true to your values, and you refuse to sell out. Your taste tends to be unique and indie. You never follow the mainstream. You have a few political causes you feel strongly about, but you prefer to work outside the system.
** Nya Zeeland - You are an adventurous individual who enjoys being outdoors and spending time being active. You are a risk taker and have no problem striking up a conversation with a total stranger. When you travel you love to get to know the locals, and their customs, and are always up for a challenge. You thrive in a culture where others share your deep appreciation for land, and believe life is best lived outdoors. You love a hard hike, but also love the water and are happy to spend a day beach side. You thrive in a society with diversity and appreciate a simpler way of living. You are keen on learning about cultures and customs that are different than your own, and enjoy a deep conversation, whether it be philosophical or spiritual. You are not a city dweller by any means, and definitely believe that life is something to explore and experience firsthand. This country gives you endless opportunities to live both an active lifestyle and enjoy the company of new found friends.
*** Författare -You have a skill for language, your imagination is vast and you are artistic and creative. Your brain is just overflowing with ideas, and all you have to do is get a piece of paper and share it with the world. You were born to turn words into magical stories.
Ger upp för idag
Det har inte blivit mycket skrivet på tentan idag heller, men jag har plockat fram alla föreläsningsanteckningar och gått igenom kompendiet där jag markerat vad jag vill ha med i uppgiften. Vackert så. Upptäckte at de ville ha 2500 ord och inte 2000 ord som jag fått för mig. Ändrade det i gårdagens blogg ifall jag skulle få för mig att läsa den igen... När Janne vaknade efter nattpasset skickade jag iväg honom för att handla och efter det låg han och jag i varsin solstol 1,5 timme i stormen och pratade, pratade, pratade, sen åt vi upp jordgubbarna som grannen knutit fast i räcket med Bamses löplina, hon är så rolig vår granne! Och snäll!
Nu har jag lagat heta räkor till mig själv i min ensamhet. Solen skiner mig rätt i ögonen så det är ingen idé att sitta och tänka mer på tentan. Det blir som det blir. Imorgonbitti lyser inte solen in genom köksfönstret och rätt i ansiktet på mig. Dessutom sover Janne efter ytterligare ett nattpass så jag kan inte tvinga honom att sitta och prata med mig för att slippa tenta.
Ornitologerna fick gå på kvälls-exkursion utan mig. Jag trodde jag skulle ta igen timmarna jag slösade bort igår istället för att jobba med tentan, men så blir det inte.
TV kanske... eller glaspaviljongen? Jag tror att jag har nåt handarbete som ligger och dammar om jag vill känna mig nyttig...
Busy doing nothing at all...
Är ju inne i en period när tankarna snurrar rejält. Jag är ju inte ett dugg överraskad att vare sig brev eller telefonsamtal uteblivit, men det gör ont ändå. Antagligen var det inte menat som ett löfte, bara en god intention av dem som förmedlat orden, men när man väntar på ett viktigt besked så blir tiden väldigt lång, även om man redan förstått utfallet. Jag tror att jag förväntar mig den där respekten, att har man blivit lovad något så har man... Allt annat är att bryta ett löfte. Och kan man inte hålla sitt löfte så hör man av sig och berättar det. Det är inte nödvändigt att be om ursäkt och komma med förklaringar, bara att beskedet är försenat, det duger gott.
Annat är det med diakonhjemmet. Sensurfristen för förra tentan gick ut idag och idag levererades också mitt resultat i VRPP. Jag fick godkänt i betygskalan "godkänd och underkänd". Det var ju skönt. Den nya tentan levererades också på klockslaget 12.00. Jag satte igång att ladda ner den och fylla i alla uppgifter som ska in som försättsblad... sen gick musten ur mig. Det blev inget mer. Janne släpade in mig till Strängnäs och bjöd på glass, men nej, jag har inte kunnat uppanamma den energi som behövs för att sätta igång att skriva de 2500 orden +/- 10% som ska levereras in på onsdag kl 12.00. Ämnet är jätteintressant - etik och diakoni - lektioner och föreläsningar har varit suveräna, litteraturen likaså... men vad i helsike ska jag med ytterligare 5 högskolepoäng till? Jag har ju redan 447,5 hp! Inte gör de mig lyckligare, snällare, smartare, attraktivare på arbetsmarknaden! Jag har alltid varit en prestations-människa, men något händer i mig nu... Jag ser det som gott.
Sjukvården har levererat denna vecka! Jag var på ultraljud av hälsenorna i måndags och idag fick jag brev från min husläkare. Han skickar bilderna vidare för bedömning och ev. operation hos ortoped. Jag fick också ta del av ultraljud-läkarens utlåtande... som kändes lite underligt att läsa:
Även min husläkare kommenterade "halssenorna"... Jag tycker det är humor så det förslår. En läkare som inte kan se skillnad på halsen och hälen är riktigt illa, men att det blir knas med ¨ om man inte är svenskfödd har jag inga problem att leva med. Ultraljudsläkaren var nämligen både mycket kunnig vad gäller olika behandlingar och otroligt respektfull och kollade hela tiden av att han inte gjorde illa mina svullna hälar.
Som sur grädde på det mögliga moset så har jag lyckats ta död på Sessan och hennes räk-kompisar. Jag gjorde ren kupan ordentligt i fredags när vi kommit hem från Lesbos, så långt var allt gott. Men jag glömde bort att man absolut inte får mata fiskar i helnytt vatten! Det försurar vattnet! Jag slängde ner maten av gammal vana fast jag borde behandlat kupan som nyinköpt. Så först dog Ancistrus-ynglet på måndagen och det var då jag insåg min tabbe. Sessan har inte varit pigg och igår fiskade jag upp två av räkorna, döda, medan Sessan låg på sidan. Dock verkade hon repa sig framåt kvällen och jag hoppades att hon skulle klara sig, men idag låg hon död på botten. Den tredje räkan låg död under roten. Nu är kupan rengjord och torrlagd, Sessan begravd ute hos Solero, Blue Moon och Lenore.
Gjorde en liten festligare middag till Janne och mig med hemmagjord tzatziki, egenpanerad fläskfilé och närodlade salladsblad. Har påbörjat en Detox-kur som jag blivit rekommenderad av både sjukgymnasten och Energihälsan. Tänker fortsätta med en kost där lite kolhydrater och mindre fett än LCHF ingår. Med ett minimum av kolhydrater blir faktiskt min värk bättre.
Om en timme ska jag väcka Janne som sover inför sitt nattpass. Då tar jag sista promenaden med Bamse och går och lägger mig. Hoppas ha återfått lite tenta-energi till imorgonbitti. Jag behöver inte förvänta mig några brev eller telefonsamtal under helgen och då är det lättare att koppla bort det.
Idag är jag ledsen men ändå glad
På morgonpromenaden fick jag återigen stifta bekantskap med en fantastiskt vacker kopparödla. Bamse blev galen, som vanligt, men jag passade på att njuta av åsynen innan jag höll bort Bamsen ordentligt och lät ödlan ringla bort i blåbärs-riset.
På morgnarna roar jag mig med att vända på ett dussintal tordyvlar, förstår inte varför de ligger på rygg på morgnarna!
Efter morgonsysslorna åkte Janne och jag till bilbesiktningen. Jag fick en tvåa på vänster styrstångsled. Maken och sonen kommer att fixa det innan jag åker till Vadstena nästa söndag! Så tacksam över min familj! Sen bjöd Janne mig till Skogshyddan som ligger ovanför tågstationen i Strängnäs. Trist fika, men vidunderlig utsikt. De hade tydligen satsat på dagens lunch under veckodagarna och fika på helgerna så det trista fikat bör inte döma ut dem vid första besöket... men att dricka nybryggt kaffe tillsammans med en trist mazarin var ändå värt besöket för utsikten gick inte av för hackor och priset var överkomligt.
Efter lunch på färsk grön sparris, bacon och ultra-ekologiska ägg från min väns hönor i Grödinge åkte Janne till jobbet. Jag började läsa i kompendiet i etik, tentan börjar ju imorgon och jag borde ju ha varit mer aktiv i mitt pluggande ... Halv fyra hade jag tid för sjukgymnastik och jag körde stenhårt tio minuter på cykeln och tre vändor i mitt program. Jag har tappat all tro på att gå ner i vikt, men inte min tro på att få må riktigt bra. Igen! Att må bra har flera dimensioner! Jag mår egentligen så himla bra, bättre än på ett decennium minst, men samtidigt så är min övervikt, struman och den kroniska hälseneinflammationen ett litet problem i det hela. Övervikten sliter på framförallt höfter, men också knän. Och den närmsta framtiden får utvisa om min nya husläkare tycker att jag är värd nån form av behandling av hälsenorna...
När jag ser livet negativt ser jag att närsamhället, och kanske också bekanta i min yttre vänskapskrets, anser att jag är förbrukad. När jag ser livet positivt ser jag att närsamhället, mina yttre bekanta, och alltid mina närmaste, uppskattar att jag har massor kvar att ge. Jag vet att folk i min omgivning har föraktat och fortfarande föraktar alla mina diagnoser. Jag vet också att mina närmaste och andra kloka människor i min omgivning ser styrkan i att att segra över det jag gått igenom är gott. Jag har slutat bry mig om vilket. Att prestera, i vilken form det än må vara, är överreklamerat, det leder ingenvart. Vinner du Marathon hyllas du i en vecka, har du doktorerat i statsvetenskap får du kanske stå med som referens i någons masteruppsats några år framöver. Vem bryr sig om mina hälsenor såvida det inte handlar om att sköta sitt jobb som t.ex sjukgymnast? Vem bryr sig om min surt förtjänade magistergrad? Den användes i undervisning ett tag på diakoniutbildningen och bara det är ju faktiskt jättestort... Varför skulle jag för ett enda ögonblick tro att en Masterexamen skulle ge mig något jag inte redan har??? Nej, jag är inte ett dugg bitter! Faktiskt! Bara glad över att jag ser igenom dessa system innan jag är för orkeslös för att leva. Det jag upplever nu är mitt liv. Det du upplever just nu är ditt liv. Att jag sen idag fick veta att en av tjänsterna jag sökt och verkligen ville ha gick till någon som inte ens sökt den... ja vad säger det? Mer om att jag är helt fel ute när det gäller att söka en viss typ av jobb än att jag inte skulle duga som människa. Tack för den insikten! Den ger mig en oändlig frihet! Nu återstår det att se hur lång tid det tar innan jag offentligt få beskedet. Och DET, mina vänner och läsare, säger mer om dem som arbetar i systemet och levererar den typen av besked än om mig!
Att leva ut sina drömmar
Ja, om jag säger att det känns som om kyrkan ratat mig så är jag nog väl grov i munnen, men det känns bittert att bli kallad på intervju, lovad att få besked inom en viss tid och sen hör man .... ingenting. Jag har sökt två tjänster under våren och båda beter sig likadant. Ingen går att få tag i heller för besked. I brist på sysselsättning har jag istället ägnat mig åt att drömma. Kanske lite för mycket för jag är helt oförberedd inför tentan fredag-onsdag, men det känns inte så viktigt längre. Det blir som det blir... och tentasvaret på förra tentan kommer också på fredag... På fredag är jag nog inte lika lugn och kaxig som idag!
Idag började jag dagen (efter sedvanliga morgonsysslor) med att åka till Stallarholmen, där träffade jag en kille som jobbar i Drömfabriken. Tipset fick jag när jag pratade med Stallarholmens kyrkoherde i hopp om att få vicka på den vakanta diakontjänsten där, men de hade lite andra planer och har vakantsatt diakontjänsten under två år. Samtalet var ändå mycket givande, och så fick jag höra talas om Drömfabriken. I måndags ringde jag och pratade lite med dem och vi bestämde träff idag. Urhärligt samtal med en av killarna från Drömfabriken på Printz bageri (allt är ekologiskt, så idag har jag fikat på ekologiskt kaffe och ekologisk rosa dammsugare, den bästa jag nånsin ätit) och jag blev helt fascinerad över allt de gör i "Gula Industrihuset". Inte för jag egentligen tror på allvar att mina idéer kommer leda nånvart, men jag har ju inget bättre för mig så jag nosar runt i omgivningarna. Jag har ju nåt att prata om iallafall. På vägen får jag massa spännande kontakter och jag får chans att presentera mig. Han skulle kolla upp med två personer och förhoppningsvis får jag på det sättet två nya kontakter. Det ger mig massa intressant information om folket som lever här i Mälardalen, det är så stor skillnad mot Stockholms förorter.... inte drömmarna kanske, men möjligheten att genomföra dem. Och hur mina möjligheter att infria drömmar är får framtiden utvisa.
Åkte sen hem och åt lunch med Janne. När han åkt till jobbet och Bamse rastats skrev jag äntligen "öppet brev till politikerna" som jag tänkt göra sen sjukhusvistelsen. Återstår att se om det publiceras i e-kuriren, men jag har i alla fall fått formulera mig, och det kändes bra att göra det när jag fått händelsen på lite avstånd, det blir mindre känslosamt då. Sen började jag formulera min dröm på papper. Det var också intressant. Att ha en idé i huvudet som ena dagen känns helt galen och nästa dag fullt realiserbar om än riskfylld... Det är långt ifrån klar, men nu har jag börjat.
Det blev uppvärmd middag från igår, med mycket ketchup och halloumi, sen åkte grannen och jag iväg på sista föreläsningen på Energihälsan. Idag pratade vi om hur viktigt det är med vatten och något som jag vill lika vid en form av självsuggestion, mycket intressant och givande. Vi pratade också lite om Attraktionslagen, mycket intressant det också. Jag tycker att mycket av det vi går igenom på Energihälsan kan liknas vid saker som Jesus predikade, typ "Be så skall du få, bulta på så ska dörren öppnas" = Attraktionslagen.
Hursomhelst så känner jag mig väldigt upplyft av min resa genom Strängnäs-traktens olika möjligheter. Imorgon väntar nya äventyr, inte lika spännande som idag dock...eller hur kan jag veta det egentligen? Morgondagen får utvisa det.
God natt, gott folk!
Fantastiska Tisdag!
Upp i halvottan! Valde att sova till sju och snabbade på med djurmatning och Bamsenad istället för att gå upp hur tidigt som helst. Halv nio var jag hos sjukgymnasten i tron att jag skulle få ett litet lätt gympapass att börja med. Mega-tji! Fick börja med motionscykeln och sen var det styrka så jag blev alldeles supersvettig! Hon är bara bäst! För det första är hon så mycket medmänniska som det bara går, för det andra ser hon MIG bakom mitt fläsk och mina åkommor. Hon uppmuntrade mig så in i vassen genom att påpeka att det syntes att jag tränat förr och inte var novis eftersom jag snabbt kunde ta till mig rörelserna på en gång (och det gör mig så glad för jag har ju tränat jättemycket i mina dagar, men det tror ju ingen på idag. Kan få en fnysning eller ett snett leende till svar av andra), men hon påpekade också att det inte finns något sådant som grundkondition så jag måste ligga i! Nu ska jag gå två gånger i veckan och i augusti så drar vi igång med bassängträning också. Och som grädde på moset skulle hon kolla "stötvåg" som är en alternativ behandlingsform för inflammationer i hälsenorna. VA? Är hon så bra som hon låter? Just nu är hon en av mina stora kärlekar ... okej då... en av mina största stöttepelare!!! i livet.
Efter en snabb dusch körde jag lite för snabbt upp till Stockholm och en annan av mina kärlekar, frissan! Jag har i väldigt många år hört att jag inte kan bli långhårig, men den här frissan säger att jag kan få hur långt hår som helst! Det tror jag inte på, men jag älskar henne för att hon säger det! Och hon är otroligt hejjig också, rolig att prata med och hon törs experimentera på en gammal tant! Jag har gått från ful-slingad blond till tvåfärgat på min önskan, första ljusbrun och blond, sen svart och blond, nu rodnar det svarta och blir mer och mer knallrött, det är jättekul! Jag passade på att köpa en tiobitars Yinzu på Yin Zou sushi som jag inmundigade medan färgen verkade, sen bjöd frissan på kanelbulle och kaffe.
Mätt, snyggare och belåten körde jag runt centrumet och köpte tre grodor på Högdalens zoo.
Till sist styrde jag kosan mot Kallhäll och Linnéa. Det är inte den kortaste vägen hem, men när de var på Mallis lånade de min kamera inkl sladd, men när jag fick tillbaka kameran hade Linnéa råkat packa ner en mobilladdare istället, så när jag kom hem från Grekland kunde jag inte ladda ner bilderna från kameran (bara mobilen). Nu lämnade jag ett koppel som jag fick på Ifs Hundevent, gosade med barnbarn och barndjur, passade Meija en stund så Linnéa kunde hämta Ängla och Thyra så jag fick krama på dem också, fick sladden och åkte sen hem.
Ängla blev väldigt fascinerad av grodorna (som jag givetvis inte lämnade i den varma bilen) och fick ge dem namn: Stella, Pio och Thilde. Jag köpte ju två för ett tag sen, varav den ena dött, men vad överlevaren ska heta??? Ängla kanske? Nå, jag kommer aldrig kunna se vem som är vem, men Thilde, Ängla, Pio och Stella låter väl bra?
Handlade i Strängnäs på väg hem och var hemma före fem. Gick ut med Bamse, tog ut Esmis och Ragnar, vattnade alla uteblommor med kanna vilket tog över en halvtimme, sen gjorde jag köttfärsås med mycket ketchup. Egentligen gillar jag inte ketchup, men ibland längtar jag efter stekt köttfärs med massa ketchup och lite grädde istället för en nyttig sås... enda gången (förutom en kokt korv nu och då) som jag äter ketchup.
Nu har jag diskat, datoriserat, tagit in Esmis och Ragnar... stundar bara kvällspromenad till brevlådan och säng... imorgon fortsätter min spännande vecka.
Måndagmorgon...
Inte behövde jag gå upp i ottan precis, men det var utan nån större glädje som jag styrde kosan mot Mälarsjukhuset och Radiologiska kliniken för ultraljud av mina hälsenor. Jag var på läkarbesök 30 april och han skrev remiss när han klämt en stund på hälarna och sagt att det var nog bland det värsta han sett, samt upplyst mig om att det nog inte går att göra så mycket längre, det är för sent. Lite mer upplyft var jag när jag var klar på ultraljudet för visserligen var det sämre än sist, för detta är ju inte nytt, ultraljudet visade på fler kärlinväxter än 2011 i senan på höger fot och minst en (vilket inte var sist) på vänster. Men ultraljudsläkaren kunde upplysa mig om att det finns två behandlingar, en med sprutor som förstör kärlinväxterna (det nämnde de 2011 också) men han var osäker om de gör den behandlingen i Strängnäs, den andra behandlingen är operation... båda kan lyckas men också misslyckas, och misslyckas de ska de inte bli sämre... Jaja, jag inväntar husläkarens utlåtande. Jag tror inte de kommer göra ett smack nämligen....
Tröstad kände jag mig när jag droppat förbi sjukhuskyrkan och ätit lunch med en god vän som jobbar där. Det finns underbara människor!
Hemmavid har jag ägnat mig åt att plocka ut djuren, städa undan på köksbordet som blivit överbelamrat, men jag har också ringt massa samtal och datoriserat, tagit reda på när vi får tentasvar, fyllt i kassakort till A-kassan och aktivitetskort till AF, bokat en tid, bokat ett telefonsamtal, ringt eller messat alla som varit mina referenter på de jobb jag sökt osv... sen la jag mig i solen ett par timmar, innan jag tog ut Bamse, lagade mat, fyllde på diskvatten, tog in Esmeralda, diskade, ringde en kompis, gick ut med Bamse och nu ska jag gå och lägga mig. Veckan som följer kan bli riktigt spännande och jag har lovat mig själv att inte hänga läpp för hälsenorna. Det finns en mening med allt. Och jag kan trösta mig med att idrottstjärnor har samma problem som jag, för iom att det är så illa så visar det att jag rört mycket på mig min övervikt till trots! Hade jag suttit still hade problemet aldrig uppkommit! Om det nu är nån tröst för allt motionerande verkar snarare ha skadat vissa delar av kroppen. Men å andra sidan, utan motion hade kanske andra delar varit sämre. Fötter kan man leva utan, men inte ett hjärta.
Härliga helg!
Ja denna helg går inte av för hackor!
När Janne gick av sitt kvällspass i fredags natt så hade han mött upp Rebekka, så vid midnatt och ett par timmar fram satt vi och pratade i soffan vid TV:n. I lördags var vi och handlade för Janne hade bjudit in lite gäster till kvällen. Vi gjorde mat tillsammans och pysslade lite. Det blev en trevlig eftermiddag och kväll med grillade hemmagjorda hamburgare och prat. Underbart att hon kom ner och besökte sina föräldrar, jättemysigt!
Idag skjutsade jag Bekki till Södertälje och for själv vidare mot Sorunda Bygdegård och hönsmarknad. Det hör till viss del ihop med min "idé" som jag bara blir mer och mer peppad att gå vidare med. För dem jag berättat mina tankebanor för tycker att jag ska ta reda på mer, satsa och bidrar med tips och information.
Jag trodde inte mina ögon när jag kom dit, det var så mycket folk! Vi fick parkera ute på ett gärde och gå nästan en km för det var så många som kom till marknaden. Det fanns hur mycket olika höns, tuppar och kycklingar som helst. Man kunde också köpa avelsägg, kalkoner, gäss, vaktlar, vaktelägg, honung, garn, porslin, kaniner.... o.s.v
Vaktlar 3 dagar gamla. När de kläcks är de stora som humlor!
Holländska vithättor
Mille Fleur Porslin
Brahma-tupp
Anka
Kalkon
Så träffade jag en god vän på marknaden. Hon köpte ägg och två kycklingar, och så blev jag bjuden hem till henne på fika och Tupperwareparty!
Hon hade alldeles färska kaninungar som jag fick klappa på. Och Tupperwarepartyt blev en upplevelse i sig, för förutom att återuppleva gamla minnen (jag sålde ju själv Tupperware för ca 15 år sen) och gott fika, så sprang höns, tuppar, katter och hundar lösa på tomten. Jag tycker hon bor i ett paradis med alla djur!
Klart jag hälsade lite extra på Hedemorahönan Gunilla!
Men allt roligt har ju ett slut så jag satte mig i bilen halv sex med en kartong nyvärpta grönaktiga ägg från gårdens höns och åkte hem. Gick ut med Bamse och värmde grillade hamburgare från igår. Janne har jobbat med båten hela dagen, på fredag ska den i sjön!
Nu återstår vardag och att sakna Bekki...
Efcharisto, Lesbos!
Idag har jag jobbat rätt hårt och är trött i hela kroppen. Kupan har storrengjorts, för när vi kom hem inatt så var den grön och luktade illa. Dock levde dess fyra invånare, Sessan och de tre räkorna. Jag bytte hälften av vattnet inatt, men iförmiddags tvättade jag sanden, skrubbade hela skålen samt stocken och växten. Nu har en av mina Ancistrus-yngel fått flytta dit också, om den mår bra ska den få sällskap av sitt kullsyskon eller några från andra kullen. De två som klarat sig ur första kullen är så stora att Sessan knappast kan sätta i sig dem nu. Ragnars bur har jag skrubbat utomhus, Bamse har promenerats i ganska rask takt en timme, badat och borstats ordentligt. Han fäller så in i norden. Den fjärde tvätten snurrar just nu i maskinen och sängen är renbäddad. Men att ha jobbat hårt med hela kroppen känns bra efter en fantastisk vecka på Lesbos, en ö i den grekiska övärlden.
Förra torsdagen gick vi upp klockan två, efter bara några timmars sömn. Kockan tre satt vi och resväskorna i bilen. Bamse stannade hos mina föräldrar som jag besökte på onsdagen och Ragnar hade åkt hem till Jens på tisdagskvällen. Vi parkerade på långtidsparkering och anlände Arlanda klockan fem, flyget gick 7 och vi landade i Mytilini, huvudstad på Lesbos, kl 11.30 lokal tid. Det tog två timmar med buss till Molivos, en stad mot Turkiska fastlandet och där vi skulle bo på ett litet mysigt familjehotell strax utanför staden. Innan vi fick checka in blev vi bjudna på lunch och när vi var klara var våra väskor redan nerburna till vårt rum. Vi hann sola några timmar och sova en timme innan middag, sen promenerade Janne och jag ner till Egeiska havet i månskenet. Innan vi somnade satt vi på balkongen och njöt av utsikten över havet och Turkiets strandremsa.
Natten mot fredag låg jag och lyssnade till ett mäktigt åskoväder som drog över från Turkiet. Men efter frukost kunde vi ligga vid poolen till halv tre innan det mulnade på alltför mycket. Klockan tre tog vi hotellets buss ner till Molivos där vi vandrade runt i två timmar. Vi gick runt i gränderna och gick upp till borgen som tronar över staden. Halv fem startade en stadsvandring som jag hängde med på. Janne stannade kvar i stan. Vi möttes upp två timmar senare och tog en taxi hem.
Molivos
Sapfo kastade sig utför en klippa efter bröllopet mellan den kvinna hon höll kär och hennes man, säger legenden. Sapfo bodde på Lesbos och är en kvinnlig poet, ja, den enda kvinnliga kända personen, från antiken. Hon hade skola för unga kvinnor då deras män och blivande män var ute i krig. Härifrån kommer orden "lesbisk" som man använder när man pratar om homosexuella kvinnor, men lesbiska sa man förr om ö-borna, ungefär som vi idag säger stockholmare eller Gävle-bor (eller kallas de gävlar?)
Lördagen var en solig dag så den tillbringade vi vid poolen.
Söndagen var lite sämre väder så vi tog gratisbussen ner till stan och sen en taxi till staden Petra.
Enligt legenden så förlorade en fiskare sin Maria-ikon under en fisketur. Detta betydde stor otur och han letade och letade. Så såg han ett grönt ljus uppe på en klippa, han klättrade upp, och där fanns ikonen. Till jungfru Marias ära byggde han då kyrkan på toppen av klippan. Det är 114 trappsteg ditupp och kännetecknar Petra (som betyder sten på grekiska) lika mycket som borgen i Molivos. Det började hällregna så vi tog en shoppingtur i de trånga gränderna innan vi tog en taxi hem. Bekki fyllde 21 år denna dag.... och vi hittade en liten present till henne.
Skål Bekki!
Vädret hade blivit bättre så vi låg en stund vi poolen, sen tog vi bussen ner till Molivos där vi åt en god middag till Bekkis ära.
På måndagen hade vi anmält oss till en rundtur - Unique Lesbos - så vi gick upp sju och hämtades med buss klockan 8.00. Först fick vi mata sköldpaddor vid en liten insjö, sen åkte vi till Skala Chori där vi tittade på en minaret och gick in i ett kapell invid minareten. Minareten var en kvarlämning efter turkiskt styre på ön. Vi besökte ett kvinnokooperativ där vi blev bjudna på marsipan och fick prova på att göra chritaki, en sorts pasta, därefter grekiskt kaffe och kakor på en taverna. Sen bar det av till Limonos-klostret som Ignatius grundade, där vi kunde gå runt medan ett rejält åskväder drog förbi.. Efter denna dubbla upplevelse åkte vi ner till saltbassägnerna utanför Skala Kallonis och besåg flamingos. Till sist blev det lunch i Skala Kalloni innan vi åkte hem och tillbringade en sen eftermiddag vid poolen. Tyvärr saknar jag bilder från utflykten för sladden till kameran är försvunnen så jag kan bara lägga upp mobil-bilderna. Jag får komplettera med bilder senare, eller lägga upp ett komplett album på Facebook.
På tisdagen tillbringade vi tre timmar vid poolen innan det återigen mulnat på ordentligt. Då tog vi en 2,5 km-promenad till den varma källan i Eftalou. Den sägs hjälpa mot olika åkommor så som lumbago och reumatism. Först fick man duscha i en dusch utomhus, sen fick man gå in i den varma källan inomhus som höll 48 grader och sitta där ca 3 minuter, ut och bada i Egeiska havet, in i källan igen fyra gånger. Första gången var det kokhett och iskallt, men sista gången var det bara behagligt. Och så mjuk och avspänd man kände sig efteråt!!!
Vi åt en fantastisk skaldjurs-lunch på en restaurang på klippan ovanför och gick sen tillbaka. De började regna på vägen så vi tog en varm dusch när vi kom hem och vilade en stund före middagen. På kvällen ägnade vi oss åt barhäng med två beresta och trevliga finskor vi börjat prata med på måndagens utflykt.
Onsdagen var den enda dagen med heldagsregn. Vi slappade och tog små lurar. Klockan tre tog vi gratisbussen in till Molivos och utförde sista shoppingrundan innan hemfärden. Regnet öste ner i floder genom de trånga gränderna i staden på klippan. Vi tog en taxi hem och packade innan middagen.
Torsdag, hemresedag. Vi blev hämtade med buss 20 i 9 och kom till den pyttelilla flygplatsen i Mitilini halv elva. Planet var sent ner men vi kom till Arlanda bra tio minuter efter tid. Vid fem var vi hos mina föräldrar och hämtade Bamse och fick middag, halv åtta hämtade vi Ragnar hos Jens och halv 11 på kvällen var vi hemma.
Idag är det fredag och den har jag redan berättat om. Nu ska jag diska, gå ut med Bamse och vänta på att Janne kommer hem efter kvällspasset. Han ska ha med sig vår lilla Bekki Bula...
